Gilgamesh av Sophus Helle har jag nu läst ut. Det kommer ett inlägg om den boken så småningom. Efter den läser jag alltså dikter av Bei Dao, en kinesisk poet som är en framträdande representant för den så kallade dunkla poesin i Kina. Den uppstod som en reaktion mot kulturrevolutionen och de ”dunkla” poeterna förnyade kinesisk poesi med influenser från västerländsk diktning. Deras poesi fördömdes av myndigheterna som dunkel och oklar. Efter studentprotesterna 1986 tvingades Bei Dao leva i exil, men sedan 2006 har han åter möjlighet att leva och verka i Kina.
I boken som jag nu läser finns dikterna i kinesisk skrift på vänstra bladet och i svensk tolkning av Göran Malmqvist på det högra.
[lek för själar] av Bei Dao – dikter i tolkning av Göran Malmqvist, Norstedts 2001.
Under Bei Daos dikter ligger Gilgamesh av Sophus Helle, Yale University Press 2021.
Mösstanten 
Kinesisk poesi, tänker på översättaren, kan vara en utmaning, men fint att vi kan ta del av dessa texter.
GillaGillad av 1 person
Det måste vara mycket svårt att tolka kinesisk poesi till svenska och tyvärr kan man ju inte ta del av den helt och fullt när man inte kan kinesiska. Det är så många steg i vägen. Först är det ju tecknen. Jag tänker mig att bara att se dem säger en kinesisk läsare en hel del. Det finns säkert känslor och minen förknippade med dem. Sedan kan ju ett tecken likna ett annat och det ger också associationer. Eventuellt kan ett tecken ha flera betydelser, jag vet inte om det är fallet med kinesiska skrivtecken. Sedan har vi språkets alla ljud. Det är bara en del av alla hinder vi har. Men det kan ändå vara bra att få något hum om dikterna, tycker jag.
GillaGilla
att svenska ord också liknar varandra ger associationer, beundrar de som översätter poesi.
Det är läsaren som skriver boken, säger Kristoffer Leandoer.
GillaGilla