När man är 70+ var det länge sedan man lärde sig hur man ska skriva och vad som är riktig svenska. Men språket lever och ändras med tiden och det som var fel förut kan mycket väl vara rätt nu, till exempel att skriva att man spenderar tid. Förr var det enda man spenderade pengar. Numera är det god svenska att skriva ”Jag spenderade hela eftermiddagen med min bästa väninna.” Men när jag läser det i en berättelse känns det så olustigt. Det jag lärde mig en gång sitter fast. Det gör liksom ont i hela kroppen Det känns så fult. Fast det är rätt och riktigt alltså.
Nu börjar jag ändå vänja mig lite vid att tid kan spenderas. Det gör inte längre lika ont när jag stöter på det i en bok. Värre är det med ordet självmedveten. I Svensk ordbok kan man läsa att självmedveten betyder att vara (alltför) väl medveten om sina goda sidor. Exempel som ges är en självmedveten och arrogant ung man och hans självmedvetna leende. Länk här. Det är den betydelsen jag har lagt i ordet sedan barnsben. Men numera använder allt fler författare ordet självmedveten i samma betydelse som det engelska self-conscious som oftast betyder att man är osäker på sig själv och på hur man ter sig för andra. Tvärtom alltså. Och eftersom språket ändras med tiden vet jag att det kommer att bli mer och mer språkligt riktigt att använda ordet självmedveten så. Hu vilken plåga för en sådan som jag! (Inte som mig, fick jag lära mig som barn, fast nu är som mig också riktigt.)
Men trots dessa obekväma känslor jag får då och då när jag läser är jag ändå ytterst glad och tacksam över att jag inte är en tjugo, trettio år äldre. Då hade säkert de svenska pluralformerna av verben etsat sig fast i mig, Snälla nån så jag skulle vrida mig i plågor varje gång jag läste en bok där inte längre några voro och gingo funnos i texten.
Mösstanten 
Intressant. Språkets förändras, det kan man se om man tittar på gamla filmer. Vissa grammatiska förenklingar, verbens betydelse ändras, syns ganska tydligt, intressant följa.
Jag studerade på universitetet vid 60-års ålder, tog examen, skrev uppsats. Jag umgås med tonåringar, frågar dem när jag inte förstår, kul. Intressant och lärorikt läsa nya romaner, lika trevligt läsa hundra år gamla böcker, gamla verbformer, se skillnader.
Vad jag inte tycker om är att det svärs i tv och i kulturlivet.
Jag lärde mig svenska som vuxen, kom hit som 18-åring, började vuxengymnasium när jag bott här ett par år. Minns hur jag skulle lära mig stava alla 14 sätt stava sje-ljud, fick ett häfte, omöjligt att lära alla undantag… så jag valde att börja läsa böcker istället. Jag skrev upp nya ord jag inte kunde. Det blev ungefär ett nytt ord per sida, 300 nya ord per bok. Trevligt sätt lära sig svenska, läsa trevliga bra böcker.
På vuxengymnasium var det jag och en engelsk kille, och vi två fick alltid bästa betyg i svenskaprov, vi studerade, tog inget självklart.
Jag som finsk hjälpte mina svenska chalmerskompisar rätta deras examensarbete.
Språk var/är viktigt för mig, viktigt lära mig svenska bra. Litteratur viktigt för mig.
GillaGilla