I den här romanen får vi möta en dödssjuk fotograf. Han har flyttat till en förortslägenhet, långt bort från sitt tidigare liv. Han har givit upp. Han träffar inte sin läkare och han har slutat delta i behandlingen och han träffar inte sina anhöriga. Men han ser vad som händer i förorten utanför fönstret och han tänker tillbaka på sitt liv. Om detta berättar han för någon, läsaren kanske. Det är hans berättelse och han vet massor om ungdomarna han ser, massor som han inte borde kunna veta.
Berättelsen är sorglig, hård och mörk, men det finns ett poetiskt skimmer över texten och ett övernaturligt inslag. Magisk realism, skulle man kunna beteckna det som, men det är Rådströms egen med en poetisk lätthet och ett stort allvar och stor medkänsla som genomsyrar alltihop. Livets tragik, fotografens eget liv och bakgrund där problemet med hur man förr kunde behandla handikappade barn finns som en betydelsefull del. Hans lillebror visar sig vara döv. Föräldrarna får instruktion från läkarna att de ska prata med barnet, prata och prata, men absolut inte använda några tecken eller visa något. Barnet måste lära sig läsa på läpparna och lära sig prata hjälpligt. Inte heller brodern får använda några tecken beordrar hans far. Det gör han ändå i hemlighet, och som människa idag tänker man genast att det borde vara mycket lättare för barnet att lära sig läsa på läpparna om man samtidigt använder tecken så att barnet har någon möjlighet att förstå vad pratet handlar om.
Sedan har vi den omedelbara tragiken i förorten med droger och kriminalitet och våld. Jag vet inte hur pass realistiskt verkligt det är skildrat. Men det är säkert inte författarens avsikt att skriva helt realistiskt. Texten finns på ett annat plan och det bidrar till att den här romanen är så bra. Livets tragik och smuts och grymhet är ett starkt tema i berättelsen. Mera konkret finns ett tema om föräldrar som sviker sina barn och vuxna som sviker vuxna. Missriktad kärlek och frånvaro och elakhet finns det gott om. Berättelsen är som en ond saga, eller myt. Det finns inslag som att gå ner i underjorden. Och samtidigt skimrar ett hopp någonstans i fjärran. Kärlek och omtanke finns ändå.
Ängel bland skuggor av Niklas Rådström, Gedins 1993.
Mösstanten 
Vill läsa mer av Niklas Rådström, hur ska man hinna med allt.
GillaGillad av 1 person
Det är den stora frågan. Det finns så mycket intressant här i världen. Fast det är väl ändå tur att man känner så. Tänk om vi satt och grubblade på hur vi ska få tiden att gå.
Om Niklas Rådström kan jag berätta att det beror på min man att jag läser så mycket av honom. Han hade med sig en hel rad böcker som Rådström den yngre hade skrivit när vi flyttade ihop. Jag tror inte jag hade läst en enda bok av honom tidigare, men nu har han blivit en av mina favoritförfattare.
GillaGilla
och tänk känslan att nu har jag läst ”alla” böcker! Dit vill man inte. För nästan ett halvt sekel sedan ordnade vi bådas böcker i alfabetisk ordning. Men antalet böcker har ökat, så nu har vi var sin våning!! Barnen flyttat. Minns när de hade skoluppgifter, de kom väldigt sent och frågade efter en bok. Och vi hittade i egen bokhylla. Barnbarnen bokintresserade. Minns när barnen kanska små, de blev alltid glada när vi satte oss med en bok.
GillaGillad av 1 person