Författare: Mösstanten

Silas Marner av George Eliot

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Silas Marner är medlem i en sträng religiös sekt i staden där han bor. På grund av en svekfull vän blir han anklagad för ett brott som han inte har begått. Han flyr till en liten stad där han bosätter sig i en stuga vid ett stenbrott.

Silas Marner är vävare och tjänar så småningom ihop en ansenlig summa pengar. Han är en enstöring och umgås inte med människorna i trakten. Han är bitter och snål och bryr sig bara om sina pengar som han har gömt under golvplankorna. Så blir han utsatt för ett brott av ännu en svekfull och ondsint person.

I den här boken lär vi inte bara känna Silas Marner, utan också andra invånare i den lilla staden, både de som har det gott ställt och lite enklare folk. Där finns två välbeställda bröder, den ene ondsint och egoistisk och utan medkänsla med andra människor, den andre mer ansvarsfull men svag. Han är redan gift med en kvinna som är missbrukare och har ett litet barn, ett misslyckat äktenskap som han ångrar att han gav sig in i. Ingen annan än hans egoistiske bror vet om detta äktenskap, och den vetskapen utnyttjar han för att pressa pengar av sin bror.

George Eliot väver ihop en historia med både allvar och humor och med många olika karaktärer. Människorna i boken är fint beskrivna med sina positiva och negativa sidor. Ett exempel på ett avsnitt som är både underhållande och mänskligt skrivet är damernas förberedelser inför en bal. I andra avsnitt upplever vi stark medkänsla och innerlig kärlek.

De två historierna – den ena om Silas Marner och hans öde – den andra om de två bröderna – möts så småningom och det lilla barnet får stor betydelse för Silas Marner.

Silas Marner är en fin klassiker som jag är glad att jag har läst. Boken kom ursprungligen ut 1861 och George Eliot är pseudonym för Mary Ann Evans.

Silas Marner, Modernista 2017. Översättning Ingegerd von Tell.

The noise of time av Julian Barnes

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Den här romanen handlar om den ryske kompositören Sjostakovitj som levde mellan 1906 och 1975. Ryska revolutionen, Stalin och Chrusjtjovs regim påverkade hans liv.

Boken börjar med att Sjostakovitj står i trappuppgången utanför lägenheten där han bor med hustru och barn. Det är natt, han är fullt påklädd och portföljen med ombyte av underkläder står vid hans fötter. Det är 1930-tal. Människor faller i onåd och arresteras. De blir förda till ”Det stora huset” och de flesta kommer aldrig tillbaka. Sjostakovitj står i trappuppgången och väntar timmer efter timme på att hissdörren ska öppnas och han ska bli hämtad. Han står där för att skona sin famlij och för att han hellre vill vara påklädd än bli dragen ur sängen mitt i natten klädd i pyjamas.

Det handlar om rädsla och hur man kan bevara sin egen stolthet och integritet under en terrorregim. Om det är möjligt. Terrorn är godtycklig. Om någon faller i onåd kan bero på tillfälligheter; man råkar umgås med fel person; någon maktperson som har stött en faller i onåd och arresteras. Då kan man råka illa ut själv. Om man inte blir arresterad och avrättad kan man råka ut för att bli tvungen att skriva under falska anklagelser mot någon som är arresterad.

En tonsättare kan falla i onåd om Stalin kommer och lyssnar på en konsert och inte tycker om musiken. Det händer Sjostakovitj. Kompositörer bör vara med i det nationella kompositörsförbundet. Ledningen där arbetar för regimens musiksyn. Musiken ska vara till för folket, vilket innebär att den ska vara enklare och mer lättsmält än Sjostakovitj musik. Den ska också vara positiv och skildra alla fantastiska framsteg som görs i Sovjetunionen. En berömd kompositör ska helst vara partimedlem.

Det finns många starka partier i The noise of time. När Sjostakovitj står i trappuppgången och väntar istället för att sova är ett sådant. När han är på fredskongress i USA och tvingas läsa färdigskrivna tal som han inte alls står bakom är ett annat. Jag upplever starkt hur det kan vara att leva under en terrorregim och jag har svårt att förstå att det går att behålla sin psykiska hälsa under sådana omständigheter. Denna ständiga rädsla.

The noice of time är en mycket bra roman som jag vill rekommendera. Man behöver inte veta något om Sjostakovitj musik för att ha utbyte av boken. Själv har jag hört den mycket lite. Det viktiga temat i boken om vad konst är till för och en konstnärs svårigheter under en totalitär regim förstår man ändå. Och Sjostakovitj framträder som en riktig levande människa med sina fel och brister.

Jag använder här den auktoriserade svenska stavningen Sjostakovitj. Den engelska stavningen är Shostakovich. Boken finns översatt till svenska med titeln Tidens larm.

The noise of time av Julian Barnes, Jonathan Cape 2016.

Fjäril i koppel av Zinat Pirzadeh

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Shirin är en flicka som växer upp i Iran. Hon bor med sin famlij i en liten stad vid Kaspiska havet. De har det bra ställt och bor i ett fint hus som Shirins farfar en gång byggde. Huset ligger på en stor gård och vartefter familjen har vuxit har flera hus byggts åt olika familjemedlemmar.

Shirins morfar och mormor bor i en annan stad. Mormodern härstammar från en kunglig släkt. Hon är världsvan och västerländskt klädd.

När Shirin är liten har hon stor frihet. Hon kan leka och klättra i träd, även om hennes mamma tycker att sådan lek inte lämpar sig för flickor. Men vartefter hon blir äldre får hon fler och fler restriktioner. När hon får mens räknas det som en stor händelse bland kvinnorna, men det innebär samtidigt ett mycket begränsat liv. Hennes bröder vaktar på henne och hon måste täcka sig för främlingar och utomhus.

Shahen är fortfarande vid makten. Folket har ingen verkllig frihet och många sätts i fängelse.

Så kommer revolutionen med arresteringar och tortyr från både Shahens polis och revolutionärerna. Efter revolutionen blir kvinnornas tillvaro ännu mer begränsad.

Historien berättas av Shirin som vuxen. Den känns trovärdig som Shirins minnen, enkelt och rakt berättad med många färgrika scener och många starka och hårt drabbande händelser. Shirin har stor frihetslängtan och vill skapa en ny framtid för sig och sin dotter. Redan i början av boken får vi veta att hon tänker fly. Hon är gift och bor i Teheran och hennes man är ute i kriget. Hennes mormor ska hjälpa henne att komma iväg innan mannen kommer hem.

Fjäril i koppel av Zinat Pirzadeh, Piratförlaget 2011.

Jack av Ulf Lundell

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Det är tidigt 1970-tal. Jack är en kille som är lite över 20 år gammal och som vill bli författare och skriva låtar. Han har tillfälliga jobb ibland, lånar pengar av kompisar, får förskott av skivbolaget och bokförlaget, men gör av med pengarna snabbt och har ständigt dålig ekonomi.

Han festar med sina kompisar, det är alkohol och en del droger. Mycket festande är det. Det är tjejer, det är krogliv i Stockholm och på Gotland, det är strandliv och vindrickande i gräset på Djurgården. Jack flyttar runt mellan olika bostäder, en egen risig bostad som han hyr i andra hand, eller soffan hemma hos en kompis.

Ungefär så kan jag beskriva boken, men den innehåller mer. Skarpa bilder blixtrar förbi när Jack tänker på Vietnamkriget. I slutet av romanens första del vill Jack hjälpa en flicka som är narkoman. Det är starkt skrivet. Gröna vågen finns med. Jack hälsar på en barndomsvän och hans fru som bor nere i Småland. Boken innehåller fina miljöbeskrivningar av Stockholm, från Gotland och från huset på landet utanför Skärblacka där han befinner sig en tid. Fina och delvis dråpliga beskrivningar av fester finns också, som kräftskivan i slutet av romanen.

Ulf Lundell skriver också om att Jack arbetar med sin roman, men det tar inte upp så stort utrymme i boken.

Jack framstår i boken som ganska egocentrisk och rätt grabbig, men det är ju en grabb som en gång skrev boken. Ändå blir jag intresserad av hur det ska gå för huvudpersonen. Jack var lite av en nyckelroman på sin tid, Ulf Lundell skev om verkliga personer som inte alltid uppskattade att bli omskrivna. Det kan naturligtvis vara en extra krydda vid läsningen men jag tycker att romanen håller att läsa även om man inte har något aning om detta.

Dock tycker jag att den borde ha strukits ner. Ulf Lundell skriver i förordet att han fick stryka många sidor ur manuset för att boken skulle antas av förlaget. Jag tycker att den är lite för lång som den är. Ja, ja, tänkte jag ibland när jag läste, jag vet att Jack super, jag vet att Jack festar, det räcker nu.

Romanen är byggd i tre delar som är skrivna på olika sätt. Mittendelen är lite stramare skriven och det sättet att skriva tilltalar mig mest, men det finns också ett värde i Lundells mera ordrika partier. Jag har inte läst Jack som ung och jag trodde att det var en ganska tunn bok. Det är den inte, den är 478 sidor tjock, men den är lättläst och jag rekommenderar den till läsning för den som inte redan har gjort det.

Boken kom ursprungligen ut 1976 men jag har läst en utgåva från 2016.

Jack av Ulf Lundell, Wahlström & Widstrand 2016.

En dag ska jag ta mig någon annanstans av Karin Thunberg

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Det börjar med att Karin Thunberg hittar en låda på vinden. I den ligger några almanackor från 1970-talet. Under almanackorna ligger ringarna från hennes första äktenskap. Karin Thunberg reser till Malmö där hon bodde som ung. Hon hyr en lägenhet och stannar en månad för att hitta tillbaka till den hon en gång var och minnas början av 1970-talet.

Då var hon gift och arbetade på Hemmets veckotidning. Hon trivdes inte med arbetet som hon tyckte handlade om för mycket strunt. Hon trivdes inte i det nybyggda bostadsområdet där hon bodde med sin man. Äktenskapet kom till på hennes initiativ mycket på grund av att hon kände sig osäker och var rädd för att bli lämnad.

Boken handlar både om Karin Thunberg som ung och i sextioårsåldern. Hon rannsakar sig själv och sina handlingar som ung. Kommer närmre och närmre den hon en gång var. Samtidigt skriver hon om sin åldrade kropp och om bröstcancern som hon har tagit sig igenom. Det är skrivet med stor känsla och jag upplever starkt hur svårt det är för författaren att komma riktigt nära den hon en gång var och beskriva det som hänt sanningsenligt.

Hon skriver också om förhållandet till sin mamma som blev hemmafru och deprimerad och tidvis inte orkade ta sig ur sängen. Hon skriver om klassresan från arbetarklass till medelklass. Jag uppfattar att hennes bakgrund och förhållandet till mamman bidrar till hennes osäkerhet och till att hon alltid försöker vara en duktig flicka och klara allt.

En dag ska jag ta mig någon annanstans är en fin bok med tankar om livet och vad vi gör mot varandra, varifrån vi kommer och vad som har format oss till den vi är. Karin Thunberg jämför sin resa till sitt 1970-tal med en pilgrimsvandring, en vandring för rannsakan, för att hitta sanningen och kanske att finna ro.

En dag ska jag ta mig någon annanstans av Karin Thunberg, Brombergs 2011.

A cappella av Michel Faber

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

A capella-ensemblen Courage Consort samlas i ett stort hus på den belgiska landsbygden för att repetera in ett musikstycke, Partitum Mutante, som är nyskrivet. Det är ett komplicerat verk som de fem körmedlemmarna tar sig an, svårt att behärska och ansträngande för rösterna.

Ensemblen leds av Roger Courage och en av medlemmarna är hans hustru Catherine. I början av boken tänker hon mycket på att ta livet av sig. Hon tar antidepressiva mediciner och har tidigare försökt begå självmord. Hon är självutplånande och låter sin man ta alla viktiga beslut.

När de har kommit till det stora huset har Catherine svårt för tystnaden om nätterna. Huset ligger vid en skog, fåglarna kvittrar, men alldeles för lite och hon blir rädd och olustig när hon tänker på alla tysta fåglar som sitter i träden och tittar på henne.

Vi får följa repetitionerna och vad som händer mellan de fem människorna som är hänvisade till varandra under fjorton dagar. De är mycket olika och där finns stora spänningar. Man kan vänta sig en mörk berättelse när man ser omslaget och skriket som Catherine hör från skogen om nätterna gör att man nästan väntar sig en psykologisk thriller. Men A capella är inte en sådan bok. Den är psykologisk och det finns starka känslor i den men den är samtidigt väldigt rolig. En del företeelser i den moderna konstmusikvärlden beskrivs med stor humor.

Berättelsen ljusnar efter hand. Medlemmarna i kören får vara med om svåra och sorgliga händelser. En av körmedlemmarna dör under vistelsen i det stora huset. Men för Catherine blir dagarna där en vändpunkt i livet och hon finner styrka.

A capella av Michel Faber, Brombergs 2006. Översättning Caj Lundgren.

Där livet är fullkomligt av Silvia Avallone

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Den här romanen handlar om ett antal människor i en lågstatusförort till Bologna. Mest handlar den om Adele, en flicka på sjutton år som blir gravid. Där finns hennes mamma och syster, den kriminelle ynglingen Manuel som är pappan till barnet och gymnasisten Zeno som pluggar och vill ta sig ifrån förorten, och många fler. Romanen handlar också om det barnlösa paret Dora och Fabio som har bra ekonomi och bor i en finare del av staden. På så sätt gestaltar författaren klassklyftorna. Dora och Fabio vill adoptera ett barn. Adele däremot kan bli tvungen att adoptera bort sitt barn när det är fött.

I förorten kämpar kvinnorna med ekonomin. Adeles pappa har varit borta länge, kanske sitter han i fängelse. Han är en helt oansvarig man som enbart verkar bry sig om sig själv. Det finns två sätt i förorten att bättra sin ekonomi. Det ena är att studera och få en bättre möjlighet efter skolan, så som Zeno gör. Det andra är att langa knark som Manuel och jobba åt den organiserade brottsligheten. Där finns pengar och lyx. Det är en snabbare väg, men farlig.

Det här kan verka enbart deprimerande, men romanen är levande och drastiskt skriven. Den handlar om många människor och olika partier berättas ur olika människors perspektiv. Det blir kanske inte så inträngande psykologiskt och jag kan tycka att författaren berättar alltför rakt på ibland och säger för mycket. På sätt och vis tycker jag att berättelsen liknar en film. Som jag minns det tyckte jag att Avallones roman Stål var bättre, men i gengäld har den här berättelsen andra kvalitéer, myllret av människor, den slitna förorten med ett misslyckat byggnadsprojekt i närheten, en bild av desperation och hopplöshet med halvbyggda betonghus och armeringsjärn som sticker ut.

Fast jag inte föll pladask för den här berättelsen tycker jag ändå att den är värd att läsas, om ett Italien med enorma klassklyftor och gamla könsroller där många kvinnor blir förlorare.

Där livet är fullkomligt av Silvia Avallone, Natur & Kultur 2019. Översättning: Johanna Hedenberg.

Den lysande världen av Siri Hustvedt

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Harriet Burden har varit död i flera år. Hon var konstnär och gift med en inflytelserik konsthandlare. Hennes verk fick inte den uppmärksamhet som hon tyckte att de förtjänade. Av de flesta sågs hon som konsthandlarens hustru, inte som konstnär. Efter att hennes man hade dött arbetade hon med tre stora konstprojekt där hon lät en man stå som skapare av verken.

Hon ville hämnas, men inte bara det. Harriet Burden hade en omfattande kunskap om filosofi och psykologi. Hon funderade mycket över hur vi ser, vad vi ser och hur vi tar till oss konst beroende på vem vi är och vem som har skapat verket.

Jag har hört om experiment där man har skickat samma uppsats för bedömning underskriven med ett kvinnligt respektive manligt namn och att uppsatsen har fått bättre omdöme när namnet var manligt. Samma sak händer med Harriet Burdens tre verk. Det tredje verket får mycket stor uppmärksamhet i konstvärlden. Men den tredje manlige konstnären hon har arbetat med vill inte träda fram och avslöja att Harriet Burden är den verkliga skaparen. Han tar åt sig äran själv.

Det här är en mycket förenklad beskrivning av Den lysande världen. Boken är upplagd så att vi får ta del av olika människors minnen av och åsikter om Harriet Burden. Hon har även skrivit dagböcker som vi får läsa avsnitt ur. Boken börjar med ett fejkat förord och vissa kapitel innehåller en massa fotnoter, av vilka de flesta är riktiga hänvisningar till litteratur och vissa är hänvisningar till något som romanfigurerna har skrivit

.Ibland är boken riktigt rolig när Hustvedt parodierar konstrecensioner men boken som helhet är inte ironisk. Berättelsen har stort djup och Harriet Burden och hennes närmaste framträder som verkliga komplicerade människor.

Den lysande världen var inte helt lätt att läsa, den innehåller många olika perspektiv och det är många olika människor som kommer till tals. All filosofi i boken känner jag inte till, mer än namnet på filosofen, men jag tycker att jag får utbyte av berättelsen även om jag glider över de svåra partierna.

Jag tror att man behöver ha något hum om konstvärlden för att ha glädje av boken. Den var inte lätt att läsa och stundvis kände jag att det var väl krångligt, men bokens slut är lysande skrivet och min slutsats blir att jag är glad över att ha läst den.

Den lysande världen av Siri Hustvedt, Norstedts 2014. Översättning Dorothee Sporrong.

Lacrimosa av Eva-Marie Liffner

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

På godset Fagervik i Finland finns en liten varelse, ett hittebarn som bor i stallet, varken människa eller djur, pojke eller flicka, skriver Liffner.

Carl Jonas Love Almqvist kommer till godset som informator. Han tar sig an varelsen för att uppfostra den till människa. Almqvist kallar barnet Ros.

År 1820, efter elva år på Fagervik följer Ros med Almqvist till Stockholm. De hyr ett rum hos madame Rehn som har ett förflutet inom teatern. Romanen utspelas till stor del i Stockholm men bland annat även i italien där Ros under namnet Mr Ross lever på äldre dar. Därifrån berättar han sin historia.

Romanen är ett maskspel, med syner, med tvära hopp mellan  miljöer och med spekulationer om vem som egentligen mördade Gustav den III, om Almqvist var skyldig till förgiftningsförsöket eller inte och om Emilie Högqvist som var skådespelerska och älskarinna till prins Oscar i själva verket blev förgiftad.

Kungliga teatern spelar stor roll i romanen. Ros får arbete där bakom kulisserna och under en senare del av sitt liv reser hen som skådespelare med ett resande teatersällskap i Europa. Berättelsen innehåller en lek med identiteter. Vem är vad? Vem har gjort vad? Ros är ju varken man eller kvinna. I största delen av berättelsen går hen klädd i manskläder och har då mannens rörelsefrihet i samhället. Under en kortare del är Ros klädd som kvinna med alla de begränsningar som det innebär.

Språket är mycket fint. För mig som inte är expert känns berättelsen mycket trogen 1800-talet. Den lämnar mig med många tankar. Ros anser att hen är illa behandlad av Almqvist och att han överhuvud taget är en dålig person som inte tar ansvar och bryr sig om andra människor. Jag tänker att boken också handlar om författarens ansvar för det han skriver. Ros kan vara förebilden för Tintomara i Drottningens Juvelsmycke, och Ros kan känna sig utnyttjad i Almqvists verk.

Lacrimosa är inte så lätt att läsa och jag känner att jag egentligen borde läsa den en gång till för att riktigt hänga med i berättelsens alla vindlingar, men jag gör inte det nu utan nöjer mig med de bilder och tankar som romanen har givit mig. Den gör mig nyfiken på Liffners övriga romaner och jag kommer nog att läsa mer av henne.

Lacrimosa av Eva-Marie Liffner, Natur & Kultur 2011.

Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar – antologi från Arbetarskrivare

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Arbetarskrivares nya antologi (2018) handlar om nuet, det Sverige vi har idag. I boken finns texter om undersköterskors slit i äldrevården, om brevbärare, städare, jobb på bensinmack, lärare, bemanningsföretag, callcenter, arbete på bibliotek, gruppbostad, vakt på häktet, tidningsbud, stadstjänstekvinnor, renhållningsarbetare och om arbetslöshet. Det här blev en lång uppräkning och jag är inte säker på att jag har fått med allt.

Antologins titel säger mycket om innehållet i boken. Sammantaget ger bidragen en svidande kritik mot hur arbetslivet organiseras idag och hur arbetande människor förstörs och slängs bort. Inom vissa yrken går kropparna sönder genom tunga lyft. Inom andra yrken förstör stressen människor psykiskt.

Stressen finns i alla yrkena; att inte hinna jobba på ett vettigt sätt i äldrevården och att ta hand om svåra brukare som kan vara våldsamma; att trasas sönder genom orealistiska krav, datasystem som strular, ständiga omorganiseringar och mer eller mindre dumma ”lösningar” på arbetsorganisationen, idiotiska kurser och floskler som är på modet, och att inte kunna koncentrera sig på arbetsuppgifterna i kontorslandskapet; att mer arbete läggs på den som redan går på knäna.

Jag blir ganska arg när jag läser den här boken. Jag tänker att det är ett förskräckligt arbetsliv vi har idag. Och jag tänker: Vilket slöseri med mänskliga resurser. Så dyrt det här måste bli i längden. Ur folkflertalets synvinkel är det både dumt och omänskligt.

Men intrycket av antologin blir ändå inte hopplöst. Det mesta är bra skrivet med fint språk. Kraftfullt. Det känns heller inte som plakatpolitik. Det känns äkta. Antologin har också stor variation. Varje författare skriver på sitt sätt; jag räknar till 40 namn i slutet av boken. Författarna skriver också i olika genrer. I boken finns prosastycken, poesi och även serier. Boken innehåller en stor portion svart humor. Den är faktiskt bitvis riktigt underhållande.

Föreningen Arbetarskrivares nya antologi är en bra och viktig bok som många borde läsa.

Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar, Föreningen Arbetarskrivare 2018. Redaktörer Anna Jörgensdotter och Henrik Johansson.

Länk till Föreningen Arbetarskrivare.