Författare: Mösstanten

Jakten mot nollpunkten av Carl Johan De Geer

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Carl Johan De Geers barndom var inte lätt. Hans far var diplomat och stationerad i många olika länder. Hans mor var psykiskt sjuk, äktenskapet var inte bra och det ledde till skilsmässa. Fadern kommer från den adliga familjen De Geer och modern från en högborgerlig familj i Skåne. Sina föräldrar såg barnen inte så mycket av. Det var barnsköterskor som tog hand om dem, kvinnor i uniform som ofta byttes ut. Barnen fick också bo periodvis hos släktingar, som hos farmor och farfar i slottet i Skåne och hos mormodern medan föräldrarna bodde utomlands.

Efter skilsmässan fick barnen bo hos sin mor i en stor våning på Östermalm. Men modern fungerade inte som mamma och bostaden förslummades mer och mer.

Som ung kom Carl Johan in på Konstfack och han blev konstnär och fattig och bodde i rivningslägenheter. Han gjorde alltså en klassresa nedåt vilket hans far inte uppskattade. Carl Johan har under sitt vuxna liv kraftigt tagit avstånd från adel och kungahus. Han har arbetat med foto, film och tygtryck och i flera av sina verk har han berättat om sin bakgrund.

Ett exempel på Carl Johan De Geers arbeten som inte alls handlar om hans familj är tv-serien Tårtan som han gjorde tillsammans med Håkan Alexanderson. Den gick som barnrpogram i 14 avsnitt och Carl Johan De Geer beskriver den som humor utan skämt.

Jakten mot nollpunkten är en gripande bok med starka scener som när Carl Johan blir nedknuffad i en reservoar med kourin av lekkamraterna på farfaderns gods eller när han bor hos sin mamma efter skilsmässan och han tvingas gå till butiken och klaga på dåligt kött – och det ”dåliga” köttet består av fläskkotletter som har legat i kylskåpet i veckor. Det finns humor i boken också, kanske humor utan skämt? Det finns också partier där Carl Johan rannsakar sig själv. Boken följer ingen tidslinje utan avsnitt som berättar om olika tider i Carl Johan De Geers liv varvas. Barndom, tygtryck, fotografering, Riddarhuset, rivningslägenheter, filmfestival, äktenskap och mycket mer. Sammantaget är det en mycket allvarlig bok som ibland kan leda till skratt när man läser. Jag rekommenterar den varmt.

Jakten mot nollpunkten – en roman om mig själv av Carl Johan De Geer, Bonniers 2008.

Imamens fall av Nawal El Saadawi

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Vi är i ett muslimskt land där sharialagar råder. Imamen är den högste ledaren och han är guds representant på jorden. Landet är en diktatur där man hugger av händer och fötter på brottslingar och där kvinnor stenas. Diktaturen är lite uppsnofsad genom att man har en officiell opposition, men diktatur är det.

Kvinnorna har det inte lätt. Männen kan ta flera hustrur och genom att bara säga att de vill ha skilsmässa tre gånger kan en man förskjuta sin hustru. Det är också självklart att männen kan ha älskarinnor och gå till glädjehuset. Kvinnorna däremot får passa sig. De hamnar lätt i en situation där de gör fel hur de än gör och blir bestraffade för detta.

I paradiset efter döden finns plats för de rätttrogna männen och en massa jungfrur som de kan utnyttja. Ingen annan. Gifta kvinnor slipper inte in.

På omslaget står det att Imamens fall är en roman. Om den är det så är den en mycket ovanlig roman. För mig känns den mer som ett diktverk. Ett mycket bra, omskakande och vackert diktverk där det också finns en rejäl portion ironi. Det finns ingen handling att följa i boken utan den har framför allt två kärnhändelser som tas om många gånger, ibland med lite annan vinkel och andra ord. Det är flickan Binth Allah , Guds dotter, som jagas av förföljare och som dödas av de som har våldfört sig på henne. Den andra kärnhändelsen är ett attentat mot Imamen när han håller tal under den festen Stora Bairam.

Detta är alltså ingen realistisk roman fast vi vet ju ändå att händelserna och ideologin och tankarna för att rättfärdiga det här systemet finns i verkligheten. Författaren låter också några kvinnor argumentera mot den rådande ideologin så att självmotsägelser blottas och tankesystemet faller platt till marken. Det har naturligtvis ingen positiv verkan för dessa kvinnor. Logik i vanlig mening finns inte, hyckleri och korruption härskar.

Jag säger igen: Det här är ett mycket vackert och omskakande diktverk. Det bästa som jag har läst av Nawal El Saadawi hittills. Boken är inte lättillgänglig, men jag rekommenderar den varmt till den som vill bemöda sig om att läsa den.

Imamens fall av Nawal El Saadawi, Ordfront 1989. Översättning Hans O. Sjöström.

Bonjour tristesse av Françoise Sagan

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Den sjuttonåriga Cécile och hennes pappa tillbringar sommaren i en hyrd villa vid Medelhavet. Céciles mamma är död och Cécile har efter det tillbringat sina skolår på en katolsk flickpension tills hon skulle börja gymnasiet. Då lämnade hennes far över henne till Anne, moderns väninna, som lärde henne att klä sig och föra sig.

Allt detta har hänt innan bokens berättelse börjar.

Med i villan vid medelhavet är pappans älskarinna Elsa. Det stör inte Cécile det minsta. Elsa är ung och lättsam och tycker om samma liv som Cécile och hennes far: fester, krogbesök, casinospel, lata dagar och att umgås ytligt med vänner och bekanta. Dessutom vet Cecile att Elsa bara är en älskarinna som hennes far kommer att tröttna på så småningom.

Cécile och hennes far har en stark relation kanske på grund av att modern inte finns. När de två är ute i nöjeslivet kan de få menande blickar som om Cécile skulle vara faderns mycket unga älskarinna. Fadern behandlar henne som vuxen och hon röker och dricker och festar precis som han. Det är de två som har ett starkt förbund. Inte pappan och Elsa.

Men så kommer Anne till villan och det visar sig att hon och Céciles far planerar att gifta sig. Anne är inte som Elsa. Anne är allvarlig, ansvarstagande och intellektuell och hon tycker att Cécile absolut bör använda sommarmånaderna till att läsa in studentexamen som hon inte klarade i våras.

Nu känner Cécile sin tillvaro hotad.

Mer än så här berättar jag inte om handlingen. Bonjour tristesse är en spännande bok och skickligt skriven. Sagan var bara 18 år när boken kom ut, jag tycker att det är en fantastisk debut. Flickan Cecíle är gestaltad som en riktig människa med goda och dåliga sidor. Cynism och själviskhet och en barnslig egoism har en stor plats i hennes personlighet men hon framstår som väldigt ambivalent och hon vet inte vem hon egentligen är. Hon har en tomhet inombords som kanske aldrig kommer att fyllas.

Äntligen har jag läst den här boken.

Bonjour tristesse av Françoise Sagan, Bra klassiker 1983. Översättning Lily Vallquist.

Koka björn av Mikael Niemi

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Vi är i byn Kengis i nordligaste Sverige och det är år 1852. Prosten Læstadius leder en väckelse inom kyrkan, en väckelse som mest innefattar de fattiga. Han är mot alkohol och trots att han är väckelsepräst är han intresserad av naturvetenskap.

Så försvinner en vallpiga i skogen. Prosten och hans skyddsling Jussi hittar pigan död i en myr. Överhetens mening är att en björn dödat pigan och jakten sätts igång. Men prosten mäter och analyserar märkena på pigans kropp och mäter senare måtten på tänderna i den dödade björnens skalle och han kommer fram till att en människa måste ha dödat flickan. Dessutom hittar han stövelfett på flickans kjol och det är inte vilket stövelfett som helst utan sådant man måste köpa hos handlaren och det är bara välbeställda män som har råd till det.

Det här är alltså en deckare och den är spännande rakt igenom, men den innehåller så mycket mer. Niemi tar ställning för de förtryckta samerna och för de fattiga. Samtidigt visar han på dryckenskap, våld, okunskap och vidskepelse. Han målar upp en rik och ruskig bild över förhållandena uppe i norr. Prostens skyddsling Jussi är same och han råkar ut för allmänhetens fördomar. De kallar honom nåjdungen och ser på honom med stor misstänksamhet.

Eftersom Koka björn är en spännande historia om ett brott vill jag inte avslöja mer av handlingen. Det är en bra bok som jag varmt rekommenderar och fast den utspelas på 1800-talet tycker jag att den är tankeväckande så här i valtider. Diskriminering av en minoritet är ett starkt tema i boken och jag vill absolut rösta på ett parti som hävdar människors lika värde. Rykten och snedvridna fakta spelar också stor roll i berättelsen. Och det är något vi alla måste se upp med och särskilt under en valrörelse. (hösten 2018) Alltså rekommenderar jag Koka björn å det varmaste.

Koka björn av Mikael Niemi, Piratförlaget 2017.

Brorsan är mätt av Mirja Unge

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Den här novellsamlingen handlar om flickor och unga kvinnor, vanliga flickor. Men novellerna känns inte vanliga. Det är stark spänning i dem.Titelnovellen handlar om en en ung kvinna, tror jag. Det sägs inte rent ut att den som berättar är en kvinna, men det känns så. Hennes bror har rymt från ett psykiatriskt sjukhus och kommer och ringer på dörren. Hon släpper in honom i avsikt att ringa polisen så att de kan hämta honom.

Novellen är skriven med talspråk och när jag läser den känns det nästan som om den unga kvinnan satt och berättade alltihop för mig. Det är bedrägligt förstås. Mirja Unge har inte tagit något som berättats muntligt rakt av och skrivit ner det, men hon utnyttjar skickligt det här sättet att skriva.

Språket och konstruktionen av berättelserna är mycket bra hanterat. Innehållet känns viktigt och några av berättelserna griper tag ordentligt. Till exempel Vindsvåningen där huvudpersonen flyttar ihop med en ung kvinna hon råkar träffa på orten där hon börjar studera. Eller Apelsinerna där huvudpersonen fyller arton år och hennes pappa kommer på besök.

Alla huvudpersonerna kommer från lägre samhällsskikt. Ofta har de en förälder eller annan släkting som är udda och lever i utkanten av samhället. I flera av berättelserna utnyttjas huvudpersonen på olika sätt och det är så bra skrivet att det riktigt kryper i kroppen. Jag känner underläget.

Denna novellsamling rekommenderar jag varmt.

Brorsan är mätt av Mirja Unge, En bok för alla 2008.

Originalutgåvan är utgiven på Norstedts 2007.

Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Som ni antagligen redan har lagt märke till läser jag mest skönlitteratur. Men det händer att jag bryter av med en faktabok och den här vill jag verkligen rekommendera. Peter Wohlleben studerade skogsbruk och arbetade sedan som skogvaktare i många år. Men han blev alltmer intresserad av ekologi och numera arbetar han med bevarande av urskogar.

Jag fick lära mig en hel del när jag läste den här boken: att träd av samma art samarbetar i en urskog. Att deras rötter har vuxit samman och att de kan ge näring till varandra. Träden kan också kommunicera, dels genom att sända ut kemiska ämnen i luften, dels genom elektriska signaler via rötterna, så vitt jag förstår. De har ingen hjärna, men de har minne.

Wohlleben utgår från bokskogarna i mellaneuropa där han arbetar, men det han skriver om berör även oss. Träd som är planterade i städerna på trottoarer och på gårdar kallar han gatubarn. De har det inte lätt, deras rötter får inte möjlightet att breda ut sig som de borde och ofta har de ingen artfrände att koppla ihop sig med. Från och med nu kommer jag att se på ett helt annat sätt på träden här i stan.

Massor av frön har yrt i luften här från björken som står en bit bort. Björk tillhör de träd som behöver mycket sol och som koloniserar öppna ytor. Därför flyger björkens frön långt i vinden, medan andra träd mera tappar sina frön rakt ner. Så vi har massor med björkfrön på balkongen att dammsuga upp.

Som sagt, i den här boken får man veta mycket om trädens liv.

Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben, Norstedts 2017. Översättning Jim Jakobsson.

Tusen strålande solar av Khaled Hosseini

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Mariam tvingas att resa till Kabul för att gifta sig med en trettio år äldre man. Hon är endast femton år gammal, fattig och utomäktenskapligt barn till en förmögen man. Men hos honom får hon inte bo. Nej hon tvingas in i ett äktenskap där hon blir misshandlad och måste klä sig i burka när hon går ut.

Efter tjugo år tar hennes man sig ännu en hustru, den unga Laila. Hon vill studera vidare men är tvungen att gifta sig efter att hennes föräldrar har omkommit i en bombattack och hon har upptäckt att hon är gravid med sin älskade som har flytt till Pakistan. Om hon gifter sig snart med Mariams man kan hon få honom att tro att han är far till barnet. Och det är livsfarligt för en kvinna att leva ensam. Det går inte. Tyvärr kan det även vara livsfarligt att vara gift kvinna, vilket vi får uppleva senare i berättelsen.

Romanen spänner över många år och vi får ta del av Afghanistans våldsamma historia: den sovjetiska invasionen, krigsherrar, talibantiden och slutligen när den amerikanska koalitionen har tagit över. Allt detta upplever vi genom de två kvinnorna. Berättelsen ger också en stark insikt i kvinnornas situation, helt rättslösa och lämnade i sin makes våld.

Men denna roman är ingen historielektion. Den är fint gestaltad med miljöbeskrivningar som ger vackra eller fula bilder i mitt huvud när jag läser. För berättelsen är inte bara hemsk och mörk. Den är vacker också. Kärlek och vänskap finns i boken och alla män är inte onda och förtryckande. Lailas far och en mulla som undervisar Mariam i koranen när hon är barn är exempel på medkännande och mänskliga män. Förhållandet mellan Mariam och Laila som utvecklas från fientlighet till vänskap är också fint beskrivet.Tusen strålande solar är mycket spännande, en gripande och levande berättelse med mycket mörker men också med ljus. Den är en riktig bladvändare som jag rekommenderar.

Tusen strålande solar av Khaled Hosseini, Wahlström & Widstrand 2008. Översättning: Johan Nilsson.

Den svavelgula himlen av Kjell Westö

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Den svavelgula himlen är en omfångsrik episk berättelse som spänner över lång tid, från 1960-talet till in i 2000-talet. Miljön är Helsingfors med omgivningar. Redan som barn träffar huvudpersonen de båda syskonen Rabell, Alex och Stella, som kommer från en mycket välbärgad famlij. Vänskapen med Alex och kärleken till Stella finns med i hela romanen.

Men förutom Alex finns en hel rad barndomskamrater som vi glimtvis får följa genom livet i boken. Krister som är ärlig och följer sitt samvete och som så småningom blir präst, Jan-Roger som är en plågoande och som Alex använder för att visa sin makt och Klasu som Alex mal sönder i affärslivet.

Kärleken till Stella är ett stort tema i romanen, den är stark, mycket erotisk och komplicerad. Hon och berättaren lever tillsammans i långa perioder men har också stora problem i sin relation. Vänskapen med Alex är också komplicerad, han är cynisk och makthungrig och kan bokstavligt talat gå över lik men han är inte endimensionellt beskriven. Hans far är mentalsjuk, hans farfar är en sträng maktmänniska och detta har präglat honom.

Huvudpersonen lär vi känna genom det han berättar om sitt liv och om de här människorna. Han kommer från lägre medelklass, vill vara författare, gör succé med en bok, men måste till största delen försörja sig som lärare. Hans förhållande till föräldrarna är fint beskrivet och också klasskillnaden mellan honom och familjen Rabell.

Den svavelgula himlen är en mycket mänsklig roman om människors strävan, om deras brister och hur svårt det kan vara att stå upp för sina åsikter. Det är en roman om det sena 1900-talet, om kriser och trender och det känns som om människorna i berättelsen verkligen finns. En roman att ta till sig och fundera över. Den var spännande att läsa.

Den svavelgula himlen av Kjell Westö, Bonniers 2017.

Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Yejide och Akin har varit gifta i fyra år. De har ett bra äktenskap men inga barn. Släkten trycker på. Det är ett evigt tjat om att de måste skaffa barn och om olika åtgärder som de bör vidta för att Yeide ska bli gravid. Att Yejide bör fasta och träffa en trolldomspräst på ett berg är en av dem. En annan är att ta hand om en släktings barn en tid. Barnet ska locka fram ett nytt barn i Yejides livmoder.

Akin får ständiga påtryckningar om att han bör gifta sig med ännu en kvinna. Om han gör henne med barn kommer hans första fru också att bli gravid.Yejide och Akin är universitetsutbildade. Akin vill inte ha ännu en fru. De tror inte på magi. Ändå kan de inte stå emot det hårda trycket från släkten. Akin gifter sig med en ung kvinna. Hon får bo i en annan del av stan. Och Yejide fastar och klättrar uppför berget med en get i släptåg för att om möjligt bli gravid.

Det hårda trycket och Yejides längtan efter ett barn leder till att hon blir skengravid. Magen blir större och hon får alla symptom på graviditet, men läkarna konstaterar att inget finns i hennes livmoder.

Till slut blir hon gravid efter att ha haft sex med Akins bror när hennes man inte är hemma. Så småningom visar det sig att både Yejide och Akins bror har gener som gör att deras barn får sicklecellanemi. Det innebär att de röda blodkropparna är deformerade och att barnet lider svårt och kan dö tidigt. Den här sjukdomen är relativt vanlig i Nigeria.

Problemet med barnlöshet kan vara svårt nog utan en släkt som ständigt trycker på och kräver ett barn. Det kan inte vara lätt för en kvinna att leva i ett samhälle där en man kan ha fyra fruar och där släkten kräver att hon ska föda barn. Det kan inte vara lätt för en man att leva i ett samhälle där en riktig man ska vara fruktsam och potent. Får man sedan barn med en allvarlig sjukdom blir livet tungt.

Boken är lättläst och rakt berättad även om det är många hopp i tiden. Den är spännande och griper tag. Jag vill veta hur det går. Och jag får en viss inblick i Nigerianska förhållanden och krocken mellan gamla och nya föreställningar om hur världen fungerar.

Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò, Piratförlaget 2017. Översättning: Erik MacQueen

Flaskpost från P av Jussi Adler-Olsen

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Avdelning Q består av endast tre personer: Carl som är chef, Assad och Rose. De sitter nere i polishusets källare och arbetar med gamla olösta fall. En dag får Carl på sitt skrivbord en sönderslagen flaska med ett meddelande som till stor del är oläsligt. Det är en flaskpost som har flutit iland i Skottland och det har visat sig att meddelandet är på danska.Vi vet redan från början att meddelandet är skrivet av en pojke som är fången tillsammans med sin bror. Vi får också snart veta att en psykopat utrustad med skåpbil bevakar en religiös familj med stor barnaskara och att han tänker kidnappa ett par av barnen och pressa pengar av famljen.

Allt detta vet inte avdelning Q och vi får följa deras utredningsarbete omkring flaskposten.

Flaskpost från P är en spännande och underhållande bok där allt inte är förutsägbart. Berättelsen innehåller många oväntade händelser och spänningen hålls vid liv till slutet. Boken innehåller också en del humor och har väldigt olika karaktärer där mycket av det som händer ses genom den självsvåldige Carls ögon. Berättelsen är mycket bra konstruerad ända till slutscenen som är riktigt rörande och hjärteknipande.

Att det stör mig att Carl inte ser till att en större del av poliskåren medverkar i den farliga jakten på brottslingen i slutet av boken utan försätter sig själv och Assad i en livsfarlig situation – det bortser jag från. Det verkar höra till genren att hjälten ska ha en uppgörelse med den farliga brottslingen på slutet, mer eller mindre ensam.

Detta är en deckare som jag kan rekommendera och jag har inget emot att läsa fler historier om avdelning Q. På baksidan av boken läser jag att åtta böcker är planerade i serien och att Flaskpost från P är den tredje. Enligt Wikipedia finns den sjunde boken nu.

Flaskpost från P av Jussi Adler-Olsen, Bonnier pocket 2013.