Det blir en kaosutmaning även i år och den sköts av Cinnamonbooks. Jag deltar inte själv, men vill upplysa om utmaningen eftersom det kan vara trevligt och ge en hel del att delta.
Författare: Mösstanten
Byn av Ragnar Jónasson
Byn av Ragnar Jónasson har ett klassiskt upplägg för en thriller/deckare. Una, en ensam ung kvinna med problem flyttar till en liten enslig by där alla känner alla och både hon och läsaren förstår att något inte står rätt till. Nu har den här berättelsens unga kvinna alkoholproblem och det är kanske inte helt vanligt i det här upplägget. Hon är lärare och ska undervisa de endast två flickor som finns på orten. Byn Skálar, som hon flyttar till, är en verklig isländsk fiskeby som är övergiven sedan länge, men allt i berättelsen är fiktion. Människorna i boken har aldrig bott i Skálar och författaren har förlagt berättelsen till mitten av 1980-talet.
Tyvärr blir inte berättelsen fullt så spännande som den skulle ha kunnat bli. Författaren förklarar alldeles för mycket och för ofta och tjatar till och med om samma förklaring. Dessutom har han infört dessa kursiverade partier som förekommer alltför ofta i deckare här och där i berättelsen, och ja, de kan vara bra, men här är de bara tråkiga. I Byn innehåller de viktig information, men författaren hade kunnat införa den på ett betydligt elegantare sätt.
Så här reagerar jag ofta när jag läser deckare, och ändå fortsätter jag läsa dem då och då. Tydligen har jag ett behov, och det här är sannerligen inte det sämsta jag har läst. Trots min kritik tycker jag att Byn gav en okej deckarupplevelse. Huvudpersonen Una är gestaltad så att jag vill att det ska gå bra för henne och att inget ont ska ske. Både det och själva mordgåtan och att Una befinner sig i den isolerade byn på nordöstra Island, långt från Reykjavik, bidrar till det.
Byn av Ragnar Jónasson, Modernista 2020. Översättning: Arvid Nordh.
Romanen publicerades första gången 2018 (Þorpið).
Läsprojektet Nobelpristagare i litteratur
Mitt andra läsprojekt i år är att läsa böcker av Nobelpristagare. Som ni kanske har lagt märke till har jag redan börjat. Bland annat har jag just läst poesi av Sully Prudhomme (1839-1907). Han är den allra första Nobelpristagaren i litteratur och han fick priset 1901.
Det finns en lista här på bloggen över de Nobelpristagare jag har läst sedan jag började blogga 2018. Jag har läst fler än så, men här tar jag upp de författare och verk jag har läst under bloggtiden. Författarna står i alfabetisk ordning och jag länkar till inläggen jag har skrivit om deras böcker. Listan kommer förhoppningsvis att bli längre under året. Naturligtvis räknar jag inte med att läsa varenda en av pristagarna i år, men ett mål är att alla kvinnliga pristagare ska finnas på min lista innan året är slut.
I panelen överst på bloggen, längst till höger finns rubriken ”Lista över Nobelpristagare”. Om ni klickar på den får ni upp listan. Ni kan också söka på författarnamn i sökrutan till höger, men då får ni träff på alla inlägg där författaren nämns. Ni kan också klicka på kategorin ”Nobelpristagare” i panelen där uppe, men då får ni upp inläggen så som de har kommit i bloggflödet. Genom listan kan ni se direkt vad jag har läst av en viss författare och hitta inläggen. Och jag själv får överblick över författarna och vilka inlägg jag har skrivit.
Som ni vet trivs jag med att ställa upp läsprojekt. Det ska bli spännande att se hur det går med detta.
Mitt hyllvärmarprojekt 2026
Nu är det dags att sätta igång med årets läsprojekt och som vanligt presenterar jag hyllvärmarprojektet först. Och också som vanligt består hyllvärmarhögen av tolv böcker. De är:
Grupp Krilon av Eyvind Johnson
Mina onda tankar av Nina Bouraoui
Den brutna kvinnan av Simone de Beauvoir
Människans slaveri av W. Somerset Maugham
The Gravedigger´s Daughter av Joyce Carol Oates
Dying Fall av Elly Griffiths
Pascual Duartes familj av Camilo José Cela
Possession – a Romance av A. S. Byatt
Geniernas återkomst av PC Jersild
Ängel bland skuggor av Niklas Rådström
Men oj! Det här är ju bara tio. Jag glömde två böcker.
Och de är:
Över floden in bland träden av Ernest Hemingway
England Made Me av Graham Greene
Ja så kan det gå när man inte räknar böckerna i högen innan man fotograferar. Tolv böcker finns alltså i årets hyllvärmarprojekt och jag tror att de kommer att ge intressant läsning med stor variation.
Kammakargatan av Therese Bohman
Så hände det sig att min läsplanering för de gånga helgerna fick ändras eftersom Kammakargatan av Therese Bohman trillade in på reservationshyllan. Men det hade jag inget emot. På så sätt fick jag läsa två julböcker över den här julen, för Kammakargatan är en julberättelse – eller en berättelse som slutar med julen. Den är inte lång, 125 sidor bara, men dessa sidor alltså! Det är en fröjd att läsa denna lilla bok. Så fint språk. Så fint berättande. En lugn berättelse om vad författaren (kanske) var med om under sin första tid som student i Stockholm.
Författaren berättar och det flyter på så naturligt. Där finns atmosfär och fullt av allt det som inte berättas. Vi får veta precis lagom mycket och det kan ligga svåra saker och besvärligheter under alltihop, men det får vi bara undra över, och samtidigt är allt så stillsamt framställt så att man kan läsa och känna sig lugn och tillfreds och samtidigt undrande och lite sentimental över sina egna ungdomsår. Berättelsen känns så riktig, fast kanske alltihop är ett påhitt. Det vet vi ju inte. Det känns som om en person verkligen berättar hur det var för ganska många år sedan. Jag har sett någon skriva att det påminner om Modiano, och det kan jag hålla med om. Läs gärna den här boken.
Kammakargatan – en julberättelse av Therese Bohman, Norstedts 2025.
Den osynliga skriften av Arthur Koestler
Den osynliga skriften är andra delen av Arthur Koestlers självbiografi och omfattar åren 1931 till 1940. Koestler var under en stor del av den här tiden kommunist och det är intressant att läsa om det politiska arbetet i hemliga celler med täcknamn. Men allt styrdes från Moskva. Det var stelbent och dogmatiskt samtidigt som politiken svängde, ibland med tvära kast. Särskilt intressant är det han skriver om hur han och många andra kommunister rationaliserade och förträngde vanliga sunda kritiska tankar om ledningens politik. Han hittade ursäkter till alla brister han upplevde när han reste som journalist i Sovjetunionen.
I den första delen av sin självbiografi skriver Koestler att när man har gripits av en politisk tro så ser man världen genom de glasögonen. I andra delen skriver han om hur den synen på världen spricker sönder och 1938 bröt han med kommunismen. Han räknar upp otaliga vänner och bekanta som blev kallade till Moskva – och försvann. Utrensningarna var omfattande. Samtidigt hade nazisterna makten i Tyskland. Koestler blev flykting i Frankrike och 1940 kom han till Storbritannien där han så småningom blev medborgare. Koestler var inte bara journalist. Han skrev också romaner. Hans genombrott kom med Natt klockan tolv på dagen (Darkness at Noon, 1940) som handlade om Moskvarättegångarna på 1930-talet.
Den Osynliga skriften är intressant, men jag upplevde den inte lika levande och spännande att läsa som den första delen av hans självbiografi. Den andra var lite torrare. Men för den som är intresserad av den politiska utvecklingen under den tid den omfattar kan jag rekommendera den.
Den osynliga skriften – en självbiografi av Arthur Koestler, Prisma 1966. Översättning: Nils Holmberg.
Den första upplagan i svensk översättning kom 1954.
Den första delen av Arthur Koestlers självbiografi är Pil i det blå.
Vad jag fick i julklapp
Inte en enda bok, och jag önskade mig faktiskt ingen. Men detta James Joycepussel ville jag ha. Ja, egentligen är det min mans och min gemensamma julklapp till oss själva, en bra julklapp i vintermörkret, tänkte vi. Så nu håller vi på med att lägga det här pusslet. Vi lägger i skift för annars går vi i vägen för varandra, och vi tycker att det är svårt, fast vi trodde att det skulle vara lättare att lägga än naturmotiven vi lade förra vintern.
Men det ska ju inte vara för lätt. Är det svårt varar det desto längre. En annan sysselsättning som vara länge är läsningen av Agaat. Många, många boksidor och många många pusselbitar alltså. Och som ni märker kör jag igång mitt bloggande nu igen. Trevlig trettonhelg!
God Jul och Gott Nytt År!
Julen närmar sig och jag hoppas ni får lagom vila och julstämning i denna mörka tid. Själv räknar jag med god mat och några lugna dagar med mina närmaste. Läsning blir det förstås, och vad jag tänker läsa under helgerna har jag redan skrivit om i veckans tisdagstrio. Jag hoppas att också ni har några kanske juliga och spännande och intressanta böcker att ta fram.
Med denna bild på vår balkonglykta, där vi äntligen har insett att det som fungerar bäst är Liljeholmens gilleljus, önskar jag er alla en God Jul och ett Gott Nytt År! Till trettonhelgen återkommer jag, och sedan blir det dags att köra igång nästa års läsprojekt.
Ha det gott!
Från Hanna Rajs till Sully Prudhomme
Nu har jag lämnat Hanna Rajs diktsamling Samma mamma och läser istället dikter av Sully Prudhomme (1839-1907). Han var den allra första Nobelpristagaren i litteratur och han fick priset 1901. Sully Prudhomme var en fransk poet och han var ledamot av Franska akademien.
Att få tag på Sully Prudhommes dikter i svensk översättning är inte det lättaste men de finns digitaliserade. Den upplaga jag har i datorn på bilden är Dikter af Sully Prudhomme i översättning af Göran Björkman från 1889. Den kan ni hitta i Libris. Det finns en till digitalisering av Sully Prudhommes dikter. Här är länk till Lyriska dikter af Sully Prudhomme i svensk tolkning af Teresia Eurén från 1901. Vilken som är bäst att läsa vet jag inte. Man får pröva sig fram. Det jag kan säga är att Göran Björkman (1860-1923) hade betydligt högre utbildning än Teresia Eurén (1869-1952) och han fick också ett översättarpris för översättningar från portugisiska och spanska. Båda de här digitaliserade upplagorna kan den som vill ladda hem och läsa gratis.
Är man bra på franska, däremot, då finns stora möjligheter att köpa en diktsamling idag. Det finns även ett par i engelsk översättning.
Dikter i översättning af Göran Björkman från 1889 (digital).
Samma mamma av Hanna Rajs, Bonniers 2024.
Det är läsaren som skriver boken av Kristoffer Leandoer
Det är läsaren som skriver boken är en essäbok som innehåller 24 kapitel om läsning och litteratur. Leandoer hävdar att varje läsare gör sin egen tolkning och skapar sina egna bilder utifrån en text och det håller jag nog med om. Vi tar fasta på olika saker i en bok och bilderna vi ser, mer eller mindre medvetet när vi läser, är våra egna. Så är det nog. Själv känner jag ju egentligen bara till min egen läsning och vad den ger mig. Det stämmer också att en läsare lägger till företeelser eller föremål eller miljöer när hen läser. En läsare kan vara övertygad om att författaren har varit på en viss plats och använt den som miljö i boken fast det inte stämmer i verkligheten. Författaren har aldrig varit där.
En annan tes i boken är att det är bra att vara dum som läsare. Med det uppfattar jag att Leandoer menar att det är bra att läsa med öppet sinne, att inte ha en massa förutfattade meningar om innehållet i boken och att inte tro att man vet allt. Det kan jag också hålla med om. Och det är ganska svårt, åtminstone för mig. Inte för att jag tror att jag vet allt, men alla har vi ju våra uppfattningar och erfarenheter och referenser. Det ligger en intressant motsägelse i detta – Det är läsaren som skriver boken och läsaren bör ha ett öppet sinne i mötet med texten. Helöppet kan det ju aldrig bli. Intressant är också att Leandoer verkar tycka bäst om de texter som lämnar hål till läsaren, att fylla och fundera över.
Den här boken innehåller mycket, om diktatorers böcker, om kritikers sätt att läsa, David Bowies resebibliotek och massor med exempel på författare och olika texter. Den ger mycket att tänka på och man kan hitta många lästips. Djupare än så här går jag inte. Det får kunnigare skribenter göra. Det jag kan säga är att boken ger mycket att tänka på och mycket att gå vidare med om man vill det.
Ett citat ur boken:
Talar jag om läsning eller skrivande? Om båda, naturligtvis. Litteratur uppstår i ett intrikat samspel mellan författare, text och läsare. En text är strängt taget en uppsättning möjligheter som bara kan realiseras i mötet med läsaren.
(Sid 257)
Det är läsaren som skriver boken av Kristoffer Leandoer, Natur & Kultur 2025.
Mösstanten 