Tisdagstrion – Vilda djur

Det första som slog mig när jag tänkte på böcker om eller med vilda djur var Ålevangeliet av Patrik Svensson. Jag har ju nyligen läst boken och jag tyckte mycket om den. Titeln är en länk till min text om boken.

Sedan fortsatte jag tydligen med att leta djur i vattnet för jag kom att tänka på att jag länge har velat läsa Moby Dick av Herman Melville. Det är en amerikansk klassiker från 1851 som handlar om kapten Ahab som har fått sitt ben avslitet av en kaskelot som kallas Moby dick. Ahab vill till varje pris hämnas på valen. Romanen är en riktig tegelsten med ett omfång på mer än 700 sidor så den beställde vi hem och den står nu och trängs med de andra böckerna på bokvagnen. Lättare att läsa en sådan bok om man äger den.

Den afrikanska farmen av Karen Blixen läste jag förra året. Där finns många vilda djur. Karen blixens beskrivningar av djurlivet och naturen är en av bokens stora tillgångar. Den har jag skrivit om så titeln är en länk.

Det var ett bra tema som Ugglan och Boken hade givit oss den här gången. Om du tittar in hos henne hittar du andra bokbloggare som tipsar om spännande böcker med vilda djur.

Vad jag köpte i Stockholm

Vi brukar alltid gå till Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan när vi är i Stockholm. Det är roligt att gå och titta i en bokhandel som har så mycket mer än den där hemma.

Man kunde köpa fyra pocket för tre men jag nöjde mig med två som jag vet att jag verkligen vill ha i bokhyllan. Noveller har jag ju börjat läsa nu så en samling med noveller av Olga Tokarczuk skulle passa bra. Sedan har jag länge tänkt läsa Husmoderns död av Sara Danius. Att köpa den är ett bra sätt att se till att den blir läst. Hoppas jag. Nu står de här två böckerna på bokvagnen och väntar på att bli lästa.

Skyltsöndag #23 – Stockholm

När jag åkte till Stockholm trodde jag att jag skulle komma hem med en omfattande skyltskörd. Men nej, så många blev det inte. Ett trevligt besök, däremot, bland annat var vi på Fotografiska.

Det var föredömligt ordnat och skyltat i byggkaoset vid slussen. Inga som helst problem att hitta dit vi ville.

Men Stockholms stad verkar ha dåligt samvete på grund av ombyggnationen. Det fanns ganska många ursäktande skyltar både på svenska och engelska. Jag valde att ta ett foto på den här eftersom den har litterär anknytning.

Så här kan det också bli. Nu var vi på väg från Fotografiska till Gamla stan.

Det finns många andra bloggare som deltar i Skyltsöndag. Om du tittar in hos BP så hittar du fler.

Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang

Hönan som drömde om att flyga är en saga eller en fabel om hönan Knopp. Hon är inburad i hönshuset i en minimal bur och hennes uppgift är att lägga ägg. Buren är konstruerad så att ägget trillar ut, för ägget är endast avsett att konsumeras av människorna, inte att ruvas av Knopp och bli till en kyckling.

Men Knopp drömmer om att ruva. Det är hennes starkaste önskan. Hon blir deprimerad och äter inte och till slut är hennes tillstånd så eländigt att bonden tar ut henne och lägger henne i en grop tillsammans med andra döende hönor. Då hör Knopp en röst som manar henne att inte ge upp.

Hönan som drömde om att flyga är ingen barnbok fast den handlar om talande djur. Det är en roman om att vara fångad, om mod och envishet, om moderskärlek, om vänskap, om rivalitet och hackordning, om dödsfara – ja om hela livet. Den ger också perspektiv på tamdjurens situation. Just en sådan här, till synes naiv berättelse kan innehålla mycket klokhet och livserfarenhet. Hönan som drömde om att flyga är en vacker berättelse som är spännande att läsa. Jag berättar inte mer om handlingen utan säger bara: Läs den gärna.

Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang, Norstedts 2015. Översättning: Ninni Holmqvist.

Böcker av Sydkoreanska författare

Sådana har jag inte läst många, men nu har jag i alla fall läst Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang.

Hönan heter Knopp. Hon har klarat sig levande från dödens grop och nu är hon hungrig:

Hönorna i hönshuset måste vara i full färd med att äta just nu. Hennes tomma inälvor kändes alldeles ihopknutna. Men även om livet ute på gården var svårare än hon hade föreställt sig, såg hon inte ens åt hönshuset. Komposten! Hon erinrade sig att tuppen och hönan hade grävt i den. Knopp satte kurs mot den utan att ha en aning om vad hon möjligen kunde finna där. Hon blev glad då hon fick syn på en saftig mask som krälade i jorden. Den såg utomordentligt läcker ut. Tuppens höna kom rusande. ”Låt bli mitt mellanmål!”

I morgon kommer en text om den här boken.

Trevlig helg!

Hett i hyllan #40 – Vagnen

Min pappa tyckte mycket om Harry Martinson och den här diktsamlingen har jag ärvt efter honom. Själv har jag läst en del av Martinson men inte poesi, med undantag av Aniara.

Den här boken har alltså stått och väntat på att bli läst av mig i många år. Den publicerades 1960, fjorton år innan Harry Martinson fick Nobelpriset tillsammans med Eyvind Johnson. Som bekant blev valet av dessa två Nobelpristagare starkt kritiserat eftersom båda satt i Svenska Akademien, men att något sådant skulle hända kunde säkert inte min pappa föreställa sig när han köpte den här diktsamlingen.

Hur som helst är Harry Martinson en av våra betydande författare och nog kommer jag att läsa de här dikterna.

Vagnen – dikter av Harry Martinson, Bonniers 1960.

Hett i hyllan sköts av Bokföring enligt Monika.

Väsen – Ett familjedrama av Domenico Starnone

Daniele Mallarico är 75 år gammal och illustratör. Han har nyligen genomgått en operation och håller på att hämta sig från den. Då ringer hans dotter från Neapel och undrar om han kan komma och passa sitt fyraåriga barnbarn, Mario. Daniele vill inte. Han har en deadline för ett illustratöruppdrag som snabbt närmar sig och han är trött efter operationen, men har reser ändå till Neapel.

När han kommer dit hamnar han mitt i dotterns och svärsonens äktenskapliga gräl. Men de åker iväg på sin konferens och morfar Daniele ska nu ta hand om Mario i flera dagar. Morfar Daniele vill arbeta på sina illustrationer, men Mario pockar på hans uppmärksamhet. Daniele har vuxit upp i den här lägenheten. Han blir ständigt påmind om den tid som har gått. Han ser sina föräldrar som spökbilder, han känner sig svag och funderar på sin konstnärskarriär. Han är inte särskilt efterfrågad längre och han funderar över sitt liv. Vad har han åstadkommit?

Han är trött. Han glömmer saker. Var har han lagt sin mobil? Hur var det nu med den där balkongdörren som inte kan öppnas utifrån och som är så svår att öppna inifrån om den väl är riktigt stängd?

Mesta delen av romanen utspelas i den här lägenheten. På sätt samma sätt som i Elena Ferrantes Dagar av ensamhet känner sig huvudpersonen instängd, blir både instängd och utestängd men Ferrantes berättelse är hatisk och frenetisk. Den här romanen handlar om en trött åldrande man och har en helt annan ton.

Under berättelsens gång lär jag känna både morfadern och barnbarnet. Det är lek, det är trötthet, det är surhet och livsleda men livskraft och lekglädje finns hos barnbarnet. Jag ska inte säga mer om vad som händer i romanen men så småningom spetsar det till sig ordentligt. Romanen är dramatisk och stundvis komisk. Författaren berättar mycket om oss människor. Det är en bra bok som jag rekommenderar. Appendixen med morfaderns anteckningar förstår jag dock inte riktigt meningen med. Vet vi inte allt det där ändå?

Väsen – Ett familjedrama av Domenico Starnone, Bazar 2019. Översättning: Helena Monti.