Tango för en av Gabriella Berggren

Johan är inte längre ung. Vid 54 års ålder tar han ledigt från sitt arbete för att skriva en roman. Han har länge velat bli författare och efter att han ärvt lite pengar efter sin mormor får han tre månader till skrivandet. Men det blir ingenting. Han sitter vid skärmen och inget blir skrivet. Istället surfar han på nätet. Han vill åstadkomma något som ger avtryck, något som höjer sig över det mesta, men han har skrivkramp och blir alltmer desperat. Han har levt i 54 år och livet tuffar på, arbete, handla mat, laga mat och städa, motionera lite. Det är grått och obetydligt. Dottern har flyttat hemifrån och han och hans fru pratar aldrig med varandra. Hon dansar argentinsk tango och är borta nästan jämt.

Det här låte inte särskilt kul men Tango för en är en ganska rolig bok. Jag uppfattar att den är skriven i Johans anda och han framstår för mig som tämligen omogen och självupptagen. Han genomgår en kris nu när han är över femtio och trasslar till det för sig ordentligt. Det som händer och det han gör är förankrat i en verklighet i Vasastan i Stockholm bland människor med intellektuella yrken. Men samtidigt är berättelsen inte helt verklig. Romanens verklighet är uppskruvad och allt berättas från Johans synpunkt. Men fast det som händer i romanen är drastiskt och inte alltid realistiskt och Johan beter sig idiotiskt ibland kan nog många av oss känna igen sig här och där.

Tango för en är underhållande och drastisk roman som också innehåller tankar om livet och vad som egentligen betyder något för oss även om den inte är djuplodande. Jag kan reagera över det orealistiska ibland, men det är ju Johan som berättar. Det är han som väljer vad som ska finnas med i historien. Under läsningen har jag ibland undrat just hur författaren ska få ihop det på slutet och och när jag kommer dit visar det sig att hon vrider till det men en oväntad sväng och knyter ihop påsen.

Tango för en av Gabriella Berggren, Viréns förlag 2022.

Tisdagstrion – Böcker jag inte hann med 2022

Det var massor av böcker jag inte hann läsa förra året, och vilka som blir lästa är naturligtvis en prioriteringsfråga. Men det här temat för årets första tisdagstrio i år är mycket bra som en påminnelse. Nu får de här tre böckerna inte komma i skymundan bakom allt annat intressant. Tack för temat Ugglan & Boken och tack för att du fortsätter med Tisdagstrion.

Det var absolut meningen att jag skulle läsa Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutson förra året men det blev inte så. Då får jag se till att det blir gjort i år istället. Elin Wägner var en intressant person, författare, aktiv i kvinnorörelsen och fredsrörelsen och ledamot av Svenska akademien..

Fri – en uppväxt vid historiens slut av Lea Ypi kom förra året. Den har stått på bokvagnen och väntat, bland annat tillsammans med Den besvärliga Elin Wägner. Fri är en självbiografisk bok om Lea Ypis uppväxt i Albanien under stalinismens sista dagar och åren efter det. Den får jag också läsa i år istället.

Förra året hade jag ett läsprojekt för att läsa färdigt trilogier, kvartetter och andra boksviter. Jag hade kanske inte för avsikt att läsa färdigt Burukvartetten av den indonesiske författaren Pramoedya Ananta Toer, men att åtminstone läsa nummer tre, Fotspår, eftersom jag läst de två förra. Inte heller det blev av. Men i år ska det ske. De två första böckerna, Människornas jord och Ett barn av alla folk var både intressanta och spännande.

Det var tre böcker som jag inte läste förra året fast jag gärna ville. Om du vill veta vad andra bokbloggare inte läste 2022 kan du går till Ugglan & Boken.

Hyllvärmare 2023

Ett hyllvärmarprojekt känns bra att ha också i år och detta är de tolv böckerna som jag vill läsa:

Letters to Alice av Fay Weldon
Cannery Row av John Steinbeck (Mice and Men har jag läst tidigare.)
Pil i det blå av Arthur Koestler
Gentlemen av Klas Östergren (Har jag läst den eller inte? Kanhända blir det en omläsning.)
Där vi en gång gått av Kjell Westö
Och en månad går fortare än ett hjärtslag av Bodil Malmsten
Hjärtat i vår vänskap av Anna Gavalda
Djurdoktorn av P. C: Jersild
Makten och kvinnligheten av Yrsa Stenius
Kärleken av Theodor Kallifatides
Entry Island av Peter May
Aracoeli av Elsa Morante

Ripley under water av Patricia Highsmith

Ripley Under Water är Patricia Highsmiths femte och sista bok om Tom Ripley. Han bor i en fransk by i ett trevligt hus tillsammans med sin hustru, bekvämt med hushållerska, städerska och trädgårdshjälp. Där odlar han sina rosor och dahlior och spelar cembalo då och då. Men för att komma dit har han mördat ett antal personer, bland annat för att det inte skulle bli avslöjat att han har tjänat en massa pengar på konstförfalskning.

I denna femte roman om Ripley dyker det upp en amerikansk man med fru i byn där Ripley bor, och som börjar komma med insinuationer om en man som var på väg att avslöja konstskojeriet och som Ripley därför har mördat. Nu blir Tom Ripley nervös.

En spänningsroman som Ripley Under Water ska man inte avslöja för mycket om. Det jag kan säga är att när jag läste den önskade jag att Ripley skulle åka dit. Han är ju ingen trevlig person. Han är skenbart trevlig och civiliserad och artig och umgås med grannfamiljer och så vidare, men han är ju en psykopat som inte skyr några medel för att komma dit han vill. Boken är ganska spännande, mer spännande än den fjärde boken om Ripley, The Boy Who Followed Ripley. Dock är den ingen nagelbitare. Men Patricia Highsmith var bra på att berätta en historia och placera den i en miljö så att det känns trovärdigt. Men som sagt, mer avslöjar jag inte. Om du vill veta hur det går för Tom Ripley får du helt enkelt läsa boken.

Ripley Under Water av Patricia Highsmith, Penguin Books 1992.

Här är de fem böckerna om Tom Ripley:

The Talented Mr Ripley (1955)
Ripley Under Ground (1970)
Ripley’s Game (1974)
The Boy Who Folowed Ripley (1981)
Ripley Under Water (1991)

Och i och med detta har jag läst alla tolv hyllvärmarna för 2022 och också avslutat en svit eftersom jag har läst också de andra böckerna i serien. Det är endast den fjärde boken som är omskriven här på bloggen. De andra tre läste jag långt tidigare.

Hett i hyllan #186 – Twist

Hej på er igen. Hoppas att ni har haft det fint under jul- och nyårshelgen. Nu kör vi igång.

Som start på mitt bloggår 2023 känns det bra att börja med ett hettihyllaninlägg. I synnerhet när det handlar om en bok av Klas Östergren. Hans roman Twist hittade jag på bibliotekets bokbytardisk när den fanns, ja det står fortfarande en del olästa böcker därifrån på min bokvagn. Ur baksidestexten:

Var börjar berättelsen?
En soldränkt eftermiddag i ekot av ”Twist and Shout”, då en pojke och en flicka blir kära under en fisketur i skärgården? Eller en sommar i slutet av åttiotalet, då de återses under almarna och blir förälskade igen?
Eller ytterligare tjugo år senare, efter hennes begravning?

Detta är historien om Anne-Marie, eller Anni eller Anna eller Annie, och de som tror sig ha stått henne nära.

Twist är alltså en roman som spänner över många år. Den har många överraskande vändningar enligt baksidestexten och där finns både kärlek och sorg och pengar och hur centrala Stockholm förvandlas under 1960-talet och vad som händer när muren mellan öst och väst faller. Javisst är jag intresserad.

Twist av Klas Östergren, Månpocket 2015.

Twist publicerades första gången 2014.

Och Hett i hyllan, där vi tittar på våra olästa böcker, drivs av Bokföring enligt Monika.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR

Nu blir det juluppehåll och bloggen återkommer den 5 januari. Mat blir det förstås. Och samvaro och tända ljus. Dessutom läsning. Den här julen har jag tänkt att äntligen läsa Ett litet liv av Hanya Yanagihara. Den har legat och skvalpat längst bak i min läslista mycket länge och.det är inte så konstigt. Boken är på över 700 sidor. Vi får väl se om den är utläst den 5 januari när det är bloggdags igen.

Nu önskar jag er alla en fin och lagom vilsam jul med läsning för den som vill. Och god mat förstås. Men glöm inte grönsakerna.

EN RIKTIGT FIN JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!

Björnjägarens döttrar av Anneli Jordahl

Björnjägaren var ingen trevlig man. Han var en familjediktator som hindrade sina döttrar från att gå i skolan för att ha kontroll över familjen. De levde isolerat från samhället både på grund av det och att han inte ville att myndigheterna skulle lägga sig i hans ljusskygga aktiviteter. Själv var han som alla diktatorer en stor hycklare och reste tidvis till civilisationen och levde lyxigt och bekvämt och utsvävande. Familjen levde i skräck. Hustrun uppfostrade barnen och skötte gården utan hjälp av vare sig mannen eller döttrarna. Så blev hon också ett utsläpat vrak.

Och sedan, när både fadern och modern är döda ska döttrarna plötsligt klara sig själva.

Det här låter som en förskräcklig historia och det är det på sätt och vis, men den är inte tung och svårmodig att läsa. Den är drastisk, burlesk och tragikomisk med ett stort allvar som ligger under ytan och bryter igenom då och då. Flickorna super och röker och fjärtar och är grova i munnen. Men de är mycket olika. När Björnjägaren levde hade de olika strategier för att klara sig. Vissa av dem identifierade sig med förtryckaren och den som gjorde det mest av alla var den äldsta dottern. När de sju systrarna nu ska klara sig själva är hon en våldsam och korkad diktator. När man ska överleva i vildmarken är det inte särskilt smart att misshandla två av de yngre systrarna så grovt att de blir arbetsoförmögna under en tid.

Anneli Jordahls roman har ett klart feministiskt perspektiv. Björnjägaren som blir en hyllad legend i trakten, hans skugga till fru som föraktas av de flesta av döttrarna, och män som gärna utnyttjar döttrarna om det går. Berättelsen är spännande att läsa och jag vill så gärna att det på något sätt ska gå bra för de flesta av döttrarna. Den äldsta känner jag inte så mycket för av naturliga skäl, fast också hon är ju skadad av sin uppväxt, det är därför hon blir farlig för sin omgivning.

Hur det går vill jag inte berätta. Läs själv så får du se.

Björnjägarens döttrar – en berättelse om sju systrar av Anneli Jordahl, Norstedts 2022.

Tisdagstrion – JUL

J U och L, antingen titlar eller författarnamn. Så vill Ugglan & Boken ha det idag och det passar väl bra när julen nästan är här. Hos mig är det författarnamn som gäller.

J har vi Elsie Johansson och hennes fina första bok om Nancy, Glasfåglarna. Den gjorde stort intryck när jag läste den för länge sedan.

Sedan var det U och då kom jag att tänka på Linn Ullmann. Hon har kommit med en ny bok i år, Flicka 1983. Den har jag inte läst, men eftersom jag inte heller har läst hennes första bok på självbiografisk grund som heter De oroliga får den vara med i trion idag eftersom jag har lånat den på biblioteket nu.

Och så till sist L och där passar det bra att ta med Kristina Lugn. I år har Inte alls dåligt kommit ut postumt. Den innehåller hennes efterlämnade dikter och dem vill jag gärna läsa.

Om du vill har fler boktips, kanske till jullektyr, kan du gå till Ugglan & Boken.

Årets hyllvärmarprojekt – hyllvärmare 2022

Som vanligt har jag haft ett hyllvärmarprojekt under året, tolv mycket olika böcker som jag dels har hittat i bokhyllan, dels på min bokvagn. De har givit många varierande läsupplevelser och jag planerar att ha ett hyllvärmarprojekt även nästa år. Det är bara en bok som jag inte har något inlägg om ännu, men det kommer. Här nedan finns en lista över böckerna med länkar till mina inlägg.

Ripley under water av Patricia Highsmith (inlägg kommer senare)
Vägarna till Afrika av Per Wästberg
Tigrar i rött väder av Liza Klaussmann
Under tungan av Yvonne Vera
Pesten av Albert Camus
The Rector’s Wife av Joanna Trollope
Easter Parade av Richard Yates
Och på åttonde dagen av Ellery Queen
Fursten av Niccolò Machiavelli
Spårvagn på Vintergatan av Niklas Rådström
På Chesil Beach av Ian McEwan
Änkans bok av Joyce Carol Oates

Shuggie Bain av Douglas Stuart

Shuggie Bain handlar om ett barns kärlek till sin mor och moderns ofullkomliga kärlek till sonen och sina andra barn. Modern är alkoholist och alkoholen styr hennes liv och i och med det också barnens. Platsen är Glasgows fattigare kvarter och tiden är 1980-talet och ett par år in i 1990-talet och sträcker sig över Shuggies barndom in i hans tonår.

Det är stor fattigdom i Glasgow. Arbetslösheten är omfattande. Shuggie Bains mor Agnes har varit gift med en skötsam man som brydde sig om sin familj, men så rymde hon och flyttade ihop med taxichauffören Shug Bain. Det nya äktenskapet fungerade inte bra. Shug är en kvinnokarl och tänker mest på sig själv. Även om Agnes inte missbrukade alkohol skulle han inte vara en bra far och make. Så tar Shug med sig sin familj till andra änden av stan, till ett hopplöst område med hus man kan hyra av kommunen, där nästan alla män är arbetslösa eftersom gruvan är nedlagd. Där dumpar han sina barn och sin fru och så flyttar han ihop med en annan kvinna.

I det här bostadsområdet finns mycket dryckenskap. Kvinnorna har det inte lätt. Det är misshandel, det är ont om pengar, det är män som har övergivit sina familjer och där är en stor trötthet hos många kvinnor. Bland barnen förkommer mobbning och övergrepp och misshandel i stor omfattning, och är man annorlunda som Shuggie Bain är blir livet svårt. Han lider inte bara av moderns alkoholism. Hon är dessutom mån om att klä sig snyggt och hålla en viss stil när hon är nykter, så kvinnorna runt omkring föraktar henne dubbelt. Men Shuggie Bain skiljer inte bara ut sig genom det. Han är inte som andra pojkar. Homosexuell är ett skällsord, och ingen, varken Shuggies syskon eller föräldrar, hjälper honom på annat sätt än att försöka få honom att bete sig mer karlaktigt. Mallen för hur en man ska vara är trång och fastlåst. Slår han sin fru och ligger med andra kvinnor är han i alla fall en riktig karl.

Det är en stor upplevelse att få besöka den här miljön och lära känna Shuggie och Agnes. Douglas Stuart är bra på att skapa scener som är trovärdiga och gripande. Shuggies svårigheter och hans kärlek till modern känns i hela kroppen. Jag läste romanen på engelska och det var lite besvärligt eftersom den är full av slanguttryck och ord som används i Skottland. Men å andra sidan känns språket för mig helt rätt. Det kan inte ha varit lätt att översätta Shuggie Bain till svenska. Romanen belönades med Bookerpriset 2020.

Shuggie Bain av Douglas Stuart, Picador 2020.

Boken kom i svensk översättning på Bonniers 2021.