Nu vill jag läsa grekiska dikter

Månadens språk är ju grekiska så nu har jag gjort en liten paus i läsningen av Vild Iris av Louise Glück och satt igång med Konstantin Kavafis dikter, en gammal samling som jag har haft i hyllan sedan mycket, mycket länge. Hur jag fick tag i den minns jag inte. Antagligen i en billighetslåda i eller utanför en bokhandel någonstans. Den har stått i min bokhylla, nästan orörd, men nu, i och med månadens språk, har jag äntligen börjat läsa i den på allvar.

Det var inte så lätt att pausa läsningen av Vild Iris för alldeles nyligen fick jag hem utgåvan på engelska som jag hade beställt och jag såg genast hur mycket det ger att kunna jämföra originaldikterna med den svenska översättningen. Men å andra sidan har jag något spännande som väntar igen i januari.

Och nu i december är det alltså Kavafis dikter jag läser.

Kärlek och främlingskap av Theodor Kallifatides

Christo har flyttat till Sverige från Grekland och lämnat sina föräldrar där hemma. Han studerar idéhistoria på universitetet i Stockholm och håller på med att skriva en uppsats. I början, när han kom till Sverige var han fattig och hungrig men nu har han fått studielån och bor i studentrum. I det stora studenthuset bor också Rania med sin man och dotter. När Christo träffar henne blir han blixtförälskad.

Det här är en roman om både främlingskap och kärlek precis som titeln säger och det är kärlek med komplikation, Rania är ju både gift och har barn. Vi får följa Christos liv i Stockholm på 60-talet, hur han träffar sin handledare på universitetet, hur han jobbar på restaurang för att få ihop pengar. Hur han träffar sin vän Thanasis. Hur han tänker på Rania hela tiden och hur svårt det är att vara främling, att komma från en annan kultur och ha lämnat så mycket bakom sig. Men Christo ser ingen framtid i Grekland.

Det är vår, det blir sommar. Romanen är berättad rakt på men språket innehåller många nya ordvändningar och bilder. Åtminstone för mig. Jag tror att det är grekiska språket som påverkar och det ger en extra dimension i texten. Det blir spännande och vackert. Kärlek och främlingskap är en vardaglig men mycket fin berättelse. När jag slutar läsa känns det nästan som om jag tagit del av en saga fast romanen innehåller så mycket vardagsliv. Just den här berättelsen, på det här sättet, kan kanske bara skrivas av en äldre man. Jag föreställer mig att en författare i Christos ålder skulle berätta helt annorlunda. Här ses Christo på avstånd, med kärlek.

Jag tycker om Christo och känner med honom i hans vånda. Han funderar och tänker mycket och har samvetskval både därför att han har rest bort från sina föräldrar i Grekland och på grund av sin kärlek till Rania. Det finns stora svårigheter i berättelsen men när jag har läst sista sidan är jag glad. Det händer inte alltid.

Kärlek och främlingskap av Theodor Kallifatides, Bonniers 2020.

Hett i hyllan #85 – På Chesil Beach

Efter vintervitt i tisdags kan det kanske kännas bra med lite sommar i dagens Hett i hyllan, så nu handlar det alltså om På Chesil Beach av Ian McEwan. Den kom ut 2007 men ett kvitto i boken visar att vi har haft den sedan 2016. Ganska länge ändå har den stått oläst i bokhyllan.

På Chesil Beach handlar om ett alldeles nygift par. Det är i juni 1962 och de två nygifta befinner sig på Chesil Beach i Dorset på den brittiska sydkusten. Jag läser på baksidan:

Edward och Florence har gift sig på förmiddagen, nu sitter de på hotellet och äter bröllopsmiddag. De är lyckliga, för de älskar varandra så mycket och vet att de passar ihop. Samtidigt är båda osäkra och spända inför den bröllopsnatt som väntar. Särskilt hos Florence tilltar nervositeten allt eftersom kvällen framskrider och når till slut en punkt där den slår över i panik.

Ian McEwan är en författare som jag uppskattar mycket så den här boken vill jag absolut läsa. Under min bloggtid har jag läst dessa tre böcker som han har skrivit:

På Chesil Beach av Ian McEwan, Ordfront 2007. Översättning: Maria Ekman.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Gisslan av Nina Bouraoui

Ursprungligen skrev Nina Bouraoui en teaterpjäs med titeln Gisslan, en monolog som framfördes första gången 2015. Den här romanen bygger på teaterpjäsen. Det är en monolog där en kvinna i femtioårsåldern, Sylvie Meyer, berättar hur hon håller sin chef som gisslan under en natt.

Sylvie Meyer är nyligen skild, hon har två barn och hon är fackligt ombud på fabriken där hon arbetar. Under lång tid har chefen utnyttjat hennes samarbetsvilja till att spionera på sina arbetskamrater och på så sätt har hon hjälpt till med utsorteringen av dem som inte arbetar fullständigt effektivt. Allt detta motiverat med att företaget annars kan gå under.

Sylvie Meyer håller alltså sin chef som gisslan under en natt men romanens titel kan också hänföras till huvudpersonens situation. När hon kommer till kontoret med en kniv i handväskan är det ett desperat försök till att komma ur sin egen gisslansituation, som kvinna, fabriksarbetare, som nyskild tvåbarnsmor. I bakgrunden finns också ett sexuellt övergrepp när hon var tonåring.

Gisslan är en hård berättelse som innehåller mycket vrede. Hopp får man leta efter på annat håll. Romanen är koncentrerad och effektivt skriven, en stridsskrift mot kvinnoförtryck och jag känner hur desperat och spänd Sylvie Meyer är. Jag blir inte glad av den här romanen, men den är värd att läsas.

Gisslan av Nina Bouraoui, Grate 2020. Översättning: Maria Björkman.

Tisdagstrion – Vintervitt

Den här tisdagen har vi fått ett tema som passar för årstiden av Ugglan & Boken och i anvisningarna skriver hon att vintervitt kan gälla både innehållet och bokens utseende. De tre böckerna som jag har valt ser inte särskilt vintriga ut. Inte heller är de vita. Och de handlar inte alltigenom om vinter. Men i dessa tre böcker, bland allt annat man kan läsa där, finns vintervita partier.

Den första boken är Bergtagen av Thomas Mann som jag läste för ganska länge sedan. Den handlar om den unge Hans Castorp som kommer till ett lyxigt sanatorium i Davos och blir kvar där i sju år. Sanatoriet ligger i alperna och jag minns ett parti där det har snöat och snön ligger på granarna och höga drivor tornar upp sig på vägens sidor och allt är stilla och tyst och vitt.

Den andra är Renegater av Klas Östergren. Ja jag vet, det är inte första gången jag skriver om den boken, men fast den inte alls handlar om vinter finns det underbara bilder och intressanta resonemang om snö. En av personerna i romanen har samlat på konstverk som på olika sätt gestaltar snö och beskrivningan av hans snögalleri är så fin. Där skriver Östergren om snö ur olika aspekter, utseende, känsla, hur vacker den kan vara, hur farlig, och om litteratur som handlar om och är inspirerad av snö.

Bomullsängeln av Susanna Alakoski är en arbetarskildring som spänner över många år, från början av 1900-talet till efterkrigstiden, och alltså är det inte vinter hela tiden i den romanen. Men där finns starka vinterpartier. Huvudpersonen Hilda blir som mycket ung utkörd från gården där hon har vuxit upp eftersom hon har blivit gravid. Stapplande får hon ta sig fram i ett snöoväder och lyckas klara sig med livet i behåll. Avsnittet där Vasa blir bombat under andra världskriget är också ett mycket gripande vinterparti som läsaren får uppleva från barns perspektiv.

Tre bra böcker med snö i, alltså. Renegater och Bomullsängeln har jag skrivit om och titlarna är länkar till mina inlägg. Bergtagen länkar jag till Wikipedia.

Och om du vill ha tips på fler böcker med snö kan du titta in hos Ugglan och boken.

Månadens språk är grekiska

Som ni ser har bilden inget som helst med Grekland att göra.

När det gäller grekiska finns en stor mängd klassisk litteratur, men när jag letade efter modernare grekisk litteratur var det främst poeter jag stötte på. Giorgos Seferis fick Nobelpriset 1963 ”för hans framstående lyriska diktning, inspirerad av djup känsla för den hellenska kulturvärlden”. Odysseus Elytis fick Nobelpriset 1979 ”för hans poesi som mot bakgrund av grekisk tradition med sinnlig styrka och intellektuell klarsyn levandegör en modern människas kamp för frihet och skapande”. Av dessa två författare har jag inte läst någonting. Men en del av Elytis dikter har tonsatts av Mikis Theodorakis så det är mycket möjligt att jag har hört någon av dem.

Men i min poesihylla har jag en bok med dikter av Konstantin Kavafis. Den har stått där mycket länge och jag har tittat i den några gånger och försökt läsa något. Konstantin Kavafis (1863-1933) levde i Liverpool och Istanbul men främst i Alexandria där han också föddes. Det finns en hel del översatt och tolkat till svenska av Konstantin Kavafis och en lista över det hittar ni här. Min bok är Dikter, FIB:s lyrikklubb 1963. Översättning och tolkning: Börje Knös.

Kvinnliga modernare grekiska författare har varit svåra att hitta. Det finns en bok med titeln Jag ska slå ihjäl dig som en bläckfisk av Amanda Michalopoulou, utgiven på Söderströms förlag 2004. Jag har för mig att jag har läst den, men den finns inte på Götabiblioteken och i Libriskatalogen finns den bara på två bibliotek. Har jag hittat den på bibliotekets bokbytardisk när den fanns, och så lämnat den vidare efter att jag hade läst den? I alla fall lär den inte vara så lätt att få tag på. Jag ser på Bokus att det finns översättningar till engelska av Amanda Michalopoulou men på mina bibliotek finns bara en bok på grekiska.

Men när det gäller nutida grekiska författare har vi ju Theodor Kallifatides. Han har kommit med en ny bok i år, Kärlek och främlingskap, och i bokhyllan står Mödrar och söner från 2007. Den senare är en av mina hyllvärmare2020 och det kommer inlägg om båda de här böckerna nu i december.

Sedan finns det en lösning man ofta kan ta till om man vill läsa litteratur från olika språkområden. Sök på landet där språket ifråga talas och så ”berättar”. Och när jag söker på Grekland berättar vad hittar jag då? Jo Grekland berättar – Fikonträdets sång, en novellantologi utgiven på bokförlaget Tranan år 2007. Jag hoppar över grekiska noveller den här månaden, men Tranans Berättarserie är ett bra tips just för att läsa litteratur från olika språkområden.

Ja, det var allt från mig om Månadens språk den här månaden.

Dubbelporträtt av Agneta Pleijel

I april år 1969 kommer en ung man in på ett galleri i London där man visar en retrospektiv utställning av den gamle österrikiske målaren Oskar Kokoschka. Den unge mannen vill veta vad det kan kosta att få ett porträtt av sin mormor målat.

Mormodern är Agatha Christie som snart ska fylla 80 år. Hon vill inte sitta modell för ett porträtt. Oskar Kokoschka är inte heller angelägen. Men Agatha Christies familj lyckas övertala henne och Oskar Kokoschka behöver pengar så en dag kommer målaren till Agatha Christies hem för den första sittningen.

Det här har hänt i verkligheten men naturligtvis vet vi inte vad som utspelades mellan de två välkända och uppburna kulturpersonligheterna. Detta har Agneta Pleijel fabulerat kring och skapat en fin roman om två åldrade konstnärer med helt olika kynnen, Oskar Kokoschka är expressionisten medan Agatha Christie skriver sina deckare med full kontroll över intrig och ledtrådar. Hon är reserverad och inåtvänd medan han är mer utåtagerande. De två stora händelser i deras liv som författaren framhäver i romanen gestaltar deras olika personligheter. Agatha Christie gömmer sig undan, inkognito, på ett hotell, när det visar sig att hennes man är otrogen. Oskar Kokoschka låter tillverka en docka i full storlek som föreställer Alma Mahler när han har förlorat henne.

Vi får följa porträttets framväxt under sex sittningar, vad som händer då och vad som har hänt förr. Under tiden har modellen och konstnären kommit varandra lite närmare. Man ska nog inte läsa dubbelporträtt alltför snabbt. Dubbelporträtt är en lågmäld roman där några dramatiska händelser finns med. Det känns som om jag har suttit och samtalat med författaren i ett ljust vardagsrum med en kopp te. Romanen lämnar inget stort avtryck men den är absolut läsvärd.

Dubbelporträtt av Agneta Pleijel, Norstedts 2020.

Så här ser porträttet ut.

Agatha Christie på Wikipedia.

Oskar Kokoschka på Wikipedia.

Hett i hyllan #84 – Entry Island

Bredvid Lewispjäserna, som jag har läst, står en annan deckare av Peter May. Det är Entry Island där handlingen är förlagd till Kanada och den har jag inte läst.

På Entry Island, en isolerad ö med endast drygt hundra invånare, sker ett mord. Det är en affärsman som har knivhuggits till döds i hemmet och det verkar som om hans hustru Kirsty är mördaren. Kriminalpolisen Sime Mackenzie kommer till ön för att utreda mordet och han tycker sig känna igen Kirsty fast han är säker på att de aldrig har träffats.

Från baksidestexten:

Trots att han vet att de inte kan ha träffats förut känner han igen henne. Det är något hos den mordmisstänkta kvinnan som rör upp djupt begravda minnen inom honom.

I takt med att utredningen fortskrider börjar Sime hemsökas av drömmar om ett avlägset förflutet på en skotsk ö, femhundra mil bort – historier från en fjärran värld som ändå tycks sträcka sig in i nuet, mot Entry Island och de mysterier som ön ruvar på.

Lewistrilogin består av Svarthuset, Lewismannen och Lewispjäserna och de är bra och spännande deckare med en mycket fin miljöskildring så nog är jag intresserad också av Entry Island.

Entry Island av Peter May, Modernista 2017. Översättning: Charlotte Hjukström.

Hett i hyllan, där vi visar upp våra hyllvärmare, drivs av Bokföring enligt Monika.

Skuggan av Marit Furn

Förutsättningen för den här romanen är att man har hittat en dagbok som har tillhört en ung kemist som heter Zygmunt Pietziewzskoczsky. Han reser till Paris 1894 för att spionera på Strindberg som är i färd med att göra kemiska experiment och till och med tillverka guld, tror han. Det hela är mycket mystiskt, varför Pietziewzskoczsky har fått uppdraget och vem som egentligen står bakom vet vi inte.

Romanen består av spionens dagbok där han för anteckningar om sitt spionerande och om vad Strindberg håller på med, men även om personliga saker. Lyckligtvis är Pietziewzskoczsky mycket oansenlig till utseendet. Människor lägger inte märke till honom och därför kan han skugga och spionera på Strindberg utan att bli upptäckt. Pietziewzskoczsky lyckas få ett rum intill Strindbergs på pensionatet. Han följer efter Strindberg på hans promenader och han sitter intill Strindberg och hans bekanta på caféer.

Det här är en ganska galen bok och efter min beskrivning kan den verka fånig. Men det är den inte alls. Det är en pastisch, visst, den är rolig, och spännande att läsa. Om inte handlingen vore så skruvad skulle det nästan kännas som på riktigt. Pietziewzskoczsky är en tragikomisk figur och ibland kan man undra vem som är galnast – spionen eller den som han spionerar på. Författaren måste veta en hel del om tiden och Strindberg men är samtidigt fantasifull. I slutet virvlas det runt ordentligt. Väl genomfört.

Alltså rekommenderar jag boken som är Marit Furns debutroman.

Skuggan av Marit Furn, Bonniers 2016.

Tisdagstrion – Väderfenomen i titeln

Väderfenomen är temat idag och den första bok jag tänkte på var En handfull regn av Niklas Rådström. Jag vet att jag har tjatat om den här boken tidigare under min bloggtid sedan jag läste den och skrev om den. Men den är så bra. Titeln är en länk till min text.

Blåst! av Eva-Marie Liffner har jag inte läst men det vill jag väldigt gärna göra. Inspirationen till den här romanen ska vara syskonen Brontë och fantasivärlden Gondal som de skapade. Jag fick se den här boken hos Ugglan & Boken och då tänkte jag genast att den vill jag läsa. Det verkar väldigt spännande och syskonen Brontë och deras verk intresserar mig mycket.

Hetta av Ian McEwan handlar om hetta i betydelsen global uppvärmning och huvudpersonen är en nobelpristagare i fysik som är utan skrupler såväl när det gäller att ha framgång och inflytande som i alla sina kvinnoaffärer. Den här romanen har jag läst och skrivit om så titeln är en länk.

Det var mina tre vädertitlar. Om du vill få tips om fler böcker med väderfenomen i titeln kan du klicka in dig till Ugglan & Boken.