Hett i hyllan #204 – The new Bloomsday book.

The New Bloomsday book av Harry Blamires är alltså en guide till Ulysses av James Joyce. Jag har läst Ulysses och jag kommer nog att läsa något av allt som är skrivet om den, men jag misstänker att jag aldrig kommer att använda den här boken. Jag är nog inte tillräckligt ambitiös i mitt förhållande till Ulysses. The New Bloomsday book följer kapitlen i Ulysses och förklarar en massa fakta, vad som har påverkat James Joyce och vad det som nämns och händer betyder. Ulysses är inte så lätt att begripa sig på, men jag nöjer mig med den känsla, den upplevelse jag fick och det jag vet om boken genom att jag har läst igenom den. Bara det ger mycket.

Från denna boks baksida:
Since 1966 readers new to James Joyce have depended upon this essential guide to Ulysses. Harry Blamires helps readers to negotiate their way through this formidable, remarkable novel and gain un understanding of it which, without help, it might have taken several readings to achieve.

En nackdel för mig är naturligtvis att den här boken refererar till engelska utgåvor av Ulysses. Om jag nu skulle vilja använda den, vilket jag inte tror att jag vill. Det finns så många böcker som jag vill läsa. Men man kan förstås aldrig vara säker på vad man kommer att göra i framtiden.

The New Bloomsday book – A guide through Ulysses av Harry Blamires, Routledge 1996.

Boken publicerades första gången 1966 och boken vi har är den tredje reviderade upplagan.

Harry Blamires (1916-2017) var en engelsk teolog, litteraturkritiker och författare.

Själamakerskan av Michela Murgia

När hon är sex år blir Maria bortadopterad till en äldre kvinna som heter Tzia Urrai. Sådana barn kallas själabarn. De är så att säga födda två gånger, först av modern i den fattiga familjen de kommer ifrån, sedan på nytt hos adoptivmodern. Själamakerskan av Michela Murgia utspelas på Sardinien och där var detta inte helt ovanligt. En annan sardinsk sed som levde vidare långt in i modern tid var att själamakerskor kunde bistå med dödshjälp till den som var mycket sjuk och led svårt.

Tzia Urrai är sömmerska och Maria får lära sig hantverket av henne. Men hennes adoptivmor är också något mer. Det kan hända att någon hämtar henne en mörk natt och att hon blir borta många timmar. Så småningom förstår Maria att Tzia är själamakerska, något som alla har vetat utom hon.

Det är förutsättningarna för denna fina roman om kärlek mellan mor och barn. Maria växer upp. Hon går i skolan och läser mycket och hon lär sig sömmerskans yrke. Ett starkt band bildas mellan Maria och Tzia, men vad är det hon gör vissa nätter? Själamakerskan är en utvecklingsroman som utspelas på en ö i Europa med eget språk och egna seder. Läsaren får både leva med i Marias liv i byn där hon lever och uppleva hennes spirande kärlek när hon blir tonåring. Romanen ger också ett hum om kulturen och människorna på ön och deras milslånga avstånd från den italienska medelklassen på fastlandet, både kulturellt och materiellt. En vackert skriven roman som är spännande att läsa.

Själamakerskan av Michela Murgia, Brombergs 2012. Översättning: Barbro Andersson.

Romanen kom på originalspråket 2009.

Tisdagstrion – Bäst hittills under våren

Det är ofta svårt att välja ut tre böcker som de bästa har jag har läst och den här våren är inget undantag, så jag beslöt mig för att dela in trion i kategorier för att underlätta lite. Men uppgiften att välja roman var trots det inte så lätt att göra. Skulle jag välja Kvinna sedd bakifrån eller Stoner som jag nyss läst? Det fick bli Kvinna sedd bakifrån av Jesper Wung-Sung Det är en mycket fin roman om ett konsnärsäktenskap och den handlar om Ida Ilsteds äktenskap med målaren Vilhelm Hammershøi och kom i svensk översättning 2022.

Bästa fackbok var utan tvivel Afghanerna av Åsne Seierstad. Hon har återvänt till Afghanistan efter att talibanerna har kommit tillbaka och hon har intervjuat tre människor varav en är taliban. Hon tar också upp fakta, omvärldens påverkan och Afghanistans historia. Åsne Seierstad är bra på att levandegöra människors tillvaro. Mycket i boken handlar om kvinnornas situation som vi ju vet har blivit allt sämre sedan talibanerna åter kom till makten. Afghanerna publicerades översatt till svenska i år.

När det gäller bästa biografi gjorde jag det lätt för mig som hittade på en sådan kategori. Jag har nämligen endast läst en biografi under våren, men den är också väldigt bra. Det är Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutsson. Elin Wägner var journalist och författare och en betydelsefull person i kampen för kvinnlig rösträtt och för fred. Hon var också den andra kvinnan som blev invald i Svenska akademien. I boken framstår hon som en komplicerad människa som inte alltid hade rätt, enligt min åsikt. Biografin publicerades 2020 men jag har alltså inte läst den förrän i år.

Det var mina tre läsvärda böcker. Om du vill veta vad andra bokbloggare har läst kan du gå till Ugglan & Boken.

Längst bak i min läslista #33-34

Niceville av Kathryn Stockett stoppade jag in i läslistan 3 september 2019, men det var inte första gången jag hörde talas om den. En god vän tipsade mig om boken för många år sedan. Efter att jag börjat blogga har jag sett den då och då på bokbloggar, senast hos Mias bokhörna. Enligt Wikipedia refuserades Niceville 60 gånger innan den antogs. Romanen ledde också till en rättstvist där Kathryn Stocketts brors hembiträde hävdade att Stockett hade använt henne som förebild i boken, men rättsfallet drogs tillbaka på grund av preskriptionstiden. Romanen handlar om svarta hembiträdens situation i staden Jackson i Misissippi på 1960-talet. Den är Kathryn Stocketts debutroman, publicerades första gången 2009 med titeln The Help och blev en bestseller. Niceville filmatiserades 2011 och boken kom på svenska 2010.

Niceville av Kathryn Stockett, Forum 2010. Översättning: Dorothee Sporrong.

Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson kom in i läslistan samma dag. Var jag hade hört talas om den minns jag inte, någonstans i media tror jag. Romanen handlar om Veronika som är en ung författare. Hon kommer till en stuga i en liten by i Dalarna för att skriva och komma över en stor sorg. En vänskap börjar växa mellan Veronika och den gamla kvinnan Astrid som bor i huset bredvid. Romanens författare är Linda Olsson som bor i Nya Zeeland. Boken publicerades första gången 2005 med titeln Let Me Sing You Gentle Songs. Den finns också med titeln Astrid and Veronika. På svenska kom romanen 2006 och det är Linda Olssons debutroman.

Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson, Bonniers 2006. Översättning: Lisbet Holst.

Så här har vi alltså två debutböcker från min långa boklista som jag ser fram emot att läsa.

Svälten av Magnus Västerbro

Svälten handlar om missväxten i Sverige 1867-69 och vilka följder den fick. Det var inte missväxt i hela Sverige och inte heller i alla närliggande länder så ifall de styrande hade reagerat snabbt skulle inte lika många människor ha svultit och blivit sjuka och avlidit. Naturligtvis var transportproblemen mycket större på den tiden. Missväxten omfattade till största delen områden i Västerbotten dit det inte var alldeles lätt att frakta nödhjälp. Områden i Småland var också drabbade. Vägarna var usla. Vissa delar av året var de ofarbara, men det är inte hela orsaken till att svälten blev så svår.

Sverige var ett land där de med pengar bestämde och den lilla människan inte var mycket värd. Kungen var svag och rumlade och hade kvinnoaffärer, men hade han varit en starkare kung skulle det kanske inte ha hjälpt. Den rådande åsikten hos de styrande var att man inte skulle dalta med den lilla människan. Då blev den lat och ville inte göra rätt för sig. Den åsikten hade man alltså om människor som slet hårt på sina små gårdar. En del av dem hade också uppmuntrats till att bli nybyggare i områden där möjligheterna till odling inte var särskilt bra. Samma åsikt hade de styrande om arbetare som miste sina jobb på grund av den kris som missväxten orsakade. Dem skulle man heller inte skämma bort genom att ge dem nödhjälp. Då ville de inte arbeta. Att arbetstillfällena inte räckte till alla de arbetslösa var ingen anledning till att ge dem mat. Om de ansträngde sig lite mer skulle de säkert få en utkomst. När förhållandena blev sämre och sämre tvingades många människor ut på vägarna för att tigga. De otaliga tiggarna var också lata och borde arbeta istället. Det fanns också den åsikten att det var naturnödvändigt att befolkningen då och då decimerades på grund av svält och farsoter. Annars blev befolkningen alltför stor och resurserna skulle inte räcka till.

Naturligtvis fanns också medkänsla och styrande ute i länen och kommunerna som bad regeringen om hjälp till befolkningen. Men den satt långt inne och när den väl kom var den inte tillräcklig och alltför sen.

Lite vet vi om umbärandena på den tiden genom skönlitteraturen. Har man läst Vilhelm Mobergs Utvandrarna och Sara Lidmans Vredens barn så har man förstått en del. Skönlitteraturen ger möjlighet att uppleva och känna hur det kunde vara. Men den skönlitteräre författaren har ju sin frihet att fabulera så en faktabok som är lätt att ta till sig om den här tiden behövs. Genom att Magnus Västerbro tar ett brett grepp om det svenska samhället på 1860-talet och tiden efter det ger han en nyttig historielektion till läsaren. Men boken är också detaljrik och innehåller ögonvittnesskildringar som gör att även genom att läsa denna faktabok får man ett hum om hur svälten kunde upplevas. Västerbro skriver också om Sveriges förhållande till andra länder och hur det påverkade utvecklingen. Han tar även upp Finland där missväxten också var svår. Läs gärna den här boken om du inte redan har gjort det.

Svälten – Hungeråren so formade Sverige av Magnus Västerbro, Bonniers 2018.

Hett i hyllan #203 – Uppläsningen

Uppläsningen är en novell av Ivan Vladislavic som finns i en liten bok från tidskriften Karavan. Ivan Vladislavic är en sydafrikansk författare och tre av hans romaner är översatta till svenska och publicerade av Tranan, Snabbköpet Rastlös (2008), Sprängskissen (2012) och Dubbla negativ (2015). Han skriver på engelska så det finns stora möjligheter att läsa även andra verk. För mig är han en alldeles ny bekantskap fast han har varit verksam länge och fått flera priser. Uppläsningen blir kanske det första jag läser av honom. Novellen är hämtad från samlingen 101 Detectives (2015).

Från bokens baksida:
Under ett litterärt evenemang någonstans i Tyskland läser Maryam Akello från Uganda ur sin bok om den tid då hon var fånge hos en väpnad milis. Hon läser på modersmålet acholi och översättaren läser på tyska.
Detta är utgångspunkten för Ivan Vladislavics novell. Flyhänt växlar den mellan olika plan: här finns skildringen av själva evenemanget, som på sinnrikt vis belyser litteraturvärldens hierarkier, och här finns Akellos egen historia- grym och gripande
.

Uppläsningen av Ivan Vladislavic, Karavan Novell 2022. Översättning: Julian Birbrajer.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Astarte av Karin Boye

Astarte är en av fyra romaner som finns i den här boken som jag köpte på årets bokrea. Den är ingen traditionell berättelse där vi får följa en huvudperson. Den är mer en bild av en tid, av det moderna konsumtionssamhället. Astarte kom 1931 och det är den nya tiden med allt fler automobiler, med reklam, nya hus, alltfler unga flickor på kontor och i bakgrunden industrier som tillverkar allt det nya som det skrivs om.. Detta ses och berättas av en författare som ser det hela ovanifrån. Det finns ingen romanperson att riktigt identifiera sig med, men det behöver inte vara fel. En roman kan se ut nästan hur som helst och denna ironiska, kanske lite satiriska gestaltning av den nya tiden är väl värd att läsas.

Karin Boyes bilder av staden Stockholm är både mörka och glittrande. De ger en stämning och en stark känsla för tiden så som jag uppfattar den. Jag var ju inte där. Det moderna tar alltså stor plats i Astarte. Det mer gammaldags finns i den lilla staden Riltuna, men staden växer och de moderna tiderna börjar påverka även där.

Romanen handlar om samhället och mänskliga relationer sedda uppifrån eller från sidan. Förhållandet mellan kvinnor och män är betydelsefullt i berättelsen, mäns syn på flickor och kvinnor och kvinnors agerande i förhållande till det. Bitvis känns det som om allt kan köpas och säljas, även mänskliga relationer.

Karin Boye ser alltihop med ett kritiskt öga, men det är ingen överdriven satir det handlar om. Författaren arbetar med mindre medel och romanen är både finstämd och kritisk. Den är som sagt väl värd att läsas och känns på sätt och vis modern också idag. Astarte var Karin Boyes debutroman, men hon hade redan tre diktsamlingar bakom sig när den publicerades.

Astarte av Karin Boye ur samlingsboken Romaner, Modernista 2022.

Tisdagstrion – Något runt i titel eller handling

En fördel med tisdagstrion är att den leder till att jag plockar ut böcker från min läslista som det annars skulle ha dröjt mycket längre innan jag läste. Så har jag alltså nyligen läst Absolut noll av Anna Fock. En nolla är ju rund. Romanen utspelas i St Petersburg och handlar om ett gäng ungdomar och huvudpersonen Nikita är bög. Det är en levande skildring av människor och av en stad där bögar lever farligt och där polisen är korrumperad. Absolut noll kom 2013 och nu tio år senare har situationen sannerligen inte förbättrats för Nikita och hans vänner.

Cirkelns fyra hörn av Jerker Virdborg är ny i år. Den handlar om Per som fyllde fyrtio för några år sedan. En söndag tar hans far med honom på en guidad tur i Stockholm. Han har hyrt den lilla bussen så det är bara fadern Per och den kombinerade chauffören och guiden som reser runt i staden. Cirkelns fyra hörn är en berättelse där allting flyter, är fragmentariskt och kaotiskt och där fadern avslöjar familjehemligheter mitt bland utflyktsmål, guidetexter som kommer ur högtalarna och fikastunder med termoskaffe i ett dimmigt Stockholm.

Det här runda temat var lite svårt ändå, tyckte jag, så vilken bok skulle bli den tredje? Som ni ser tjatar jag återigen om Månen vet inte av Niklas Rådström. Men den boken är faktiskt värd att tjatas om, en mycket fin barndomsskildring baserad på Niklas Rådströms förhållande till sin farmor. Läs den gärna om du inte har gjort det. Månen vet inte är den första delen i en självbiografisk trilogi. De andra delarna är Medan tiden tänker på annat och Spårvagn på Vintergatan. Månen vet inte kom 1989.

Vill du ha fler boktips kan du gå till Ugglan & Boken. Det är därifrån vi får alla spännande teman till tisdagstrion.

Nu har jag bytt diktsamling – Från Martinson till Glück

Efter att ha läst fram till den sista avdelningen i Harry Martinsons diktsamling Vagnen, tar jag en paus från honom. Istället läser jag nu Vita Nova av Louise Glück. Den har väntat länge på bokvagnen, antagligen för att det inte är en översättning, men jag hoppas att det ska gå bra ändå. Jag återkommer till Vagnen senare.

Från en Nobelpristagare till en annan alltså. Louise Glück fick Nobelpriset i litteratur 2020.

Cirkelns fyra hörn av Jerker Virdborg

Berättaren är en man som heter Per och som bor i Stockholm. Han får en hemlig present av sin far. Det är en alldeles för sen present. Per fyllde fyrtio år för fyra år sedan. Nu har han bara fått veta att han ska gå upp tidigt på söndagsmorgonen och när han står i lägenheten och tittar ner på gatan stannar en minibuss utanför huset. Presenten visar sig vara en guidad tur med Stockholm Citytours. De enda passagerarna är fadern och Per. Chauffören och guiden är en kvinna.

Det blir en underlig dag. De åker från det ena stället till det andra och guidetexter spelas upp i högtalarna om en gammal vikingaby, om atomreaktorn som byggdes under KTH, om en trafikolycka med en rysk diplomatbil och mycket mer. Detta sker på både sannolika och osannolika platser. Dagen är mycket dimmig, Per vet inte vad som ska hända och under resan börjar hans far avslöja händelser ur familjens förflutna. Det är avslöjanden som borde berättas i lugn och ro vid ett helt annat tillfälle, upprörande och omvälvande avslöjanden som varvas med det som händer under bussturen och med guidetexter som spelas upp. Resultatet blir kaotiskt, det blir flytande. Vad är sant och inte? Vad har verkligen hänt? Allt blir fragmentariskt och ogreppbart. Det är nog för att få tag i en livboj som Per ringer hem till sin fru och sin lille son ett flertal gånger.

Jerker Virdborg kan konsten att skapa en berättelse där läsaren inte vet och inte förstår, men som samtidigt är mycket konkret. Vi får veta vad som händer, vad personerna gör och säger och vilka platser de befinner sig på. Men vad det handlar om egentligen och hur det ska tolkas, det är nog mycket upp till läsaren själv. Kanske är det en gestaltning av den mångfacetterade och svårgreppbara tillvaro som vi befinner oss i. Berättelsen känns inte helt utan hot. Det skulle kunna hända något hemskt. Vi vet inte. Romanen är spännande att läsa och jag tycker om Jerker Virdborgs språk och sätt att skriva. Rekommenderas. Men förvänta dig inte en vanlig berättelse.

Cirkelns fyra hörn av Jerker Virdborg, Bonniers 2023.