Vild iris – The Wild Iris

Dikter bör helst läsas på originalspråket och det enda främmande språk som jag kan tillräckligt är engelska, kanske också danska. Men inte är det lätt att läsa dikter på engelska. Det händer alltför ofta att jag halkar iväg över texten utan att riktigt ta till mig innehållet. Jag glider på ytan. Sedan är poesi också svårare eftersom så många ord är borttagna om vi tänker oss att det hade varit en prosatext istället. Det är svårare att förstå vad där står.

Eftersom poesi skiljer sig från prosan på så sätt att varje ord är mer noga utvalt och vägt och att poesin ännu mer än prosan består av ordens och språkets musik är det en tillgång att kunna läsa på originalspråket. Men även när jag gör det får jag kanske inte alls samma bilder från orden som en engelskspråkig får. Naturligtvis får varje individ sina bilder när de läser men hur orden låter och de eventuella få betydelser av ordet som jag känner till påverkar upplevelsen. Jag ska ge ett exempel ur dikten Vild iris av Louise Glück:

från mitt livs mittpunkt steg / en väldig kaskad, djupblå / skuggor över azurfärgat havsvatten

Jag ser att det står att kaskaden steg men min omedelbara bild av ordet kaskad var vatten som kom ovanifrån, som ett smalt vattenfall.

Så kom äntligen utgåvan på engelska med posten och där läste jag:

from the center of my life came / a great fountain, deep blue / shadows on azure seawater.

Det första jag ser framför mig vid ordet fountain är fontän. De orden är ju så lika. Men fontänen jag ser sprutar vattnet uppåt, inte nedåt som vattenfallet jag såg när jag läste den svenska texten. Dessutom är en fontän tillverkad av människor och finns i en park eller på ett torg. Sedan slår jag upp ordet i mitt lexikon och ser att en poetisk betydelse av fountain kan vara källsprång, källa, brunn. Och i bildlig bemärkelse: källa, ursprung. Se där hur betydelsen vidgas i den engelska texten. Och översättaren måste naturligtvis välja. Men när jag läser fountain, om jag känner till ordet väl, finns allting där samtidigt.

Ja, det var en reflektion från min läsning av Vild Iris/The Wild Iris. Det är en tillgång att ha diktsamlingen på båda språken.

Jag läser alltså Vild iris av Louise Glück, Ramus 2020. Översättning: Jonas Brun

Och The Wild Iris av Louise Glück, Carcanet 1992

Den tid då ljuset avtar av Eugen Ruge

Den tid då ljuset avtar handlar om en tysk familj i fyra generationer. Den första består av Wilhelm och Charlotte Powileit som är övertygade kommunister och som måste fly från Tyskland under 1940-talet. På 1950-talet kommer de tillbaka från Mexiko för att bygga upp det nya DDR.

Den andra är Werner och Kurt Umnitzer. De är Charlottes söner från ett tidigare äktenskap. Kurt Umnitzer sätts i fångläger i Sibirien under Stalintiden, friges när Chrustjof kommer till makten och blir historiker i DDR. Han gifter sig med Irina, en ryska, de får sonen Alexander och Alexander får sonen Markus.

Romanen spänner över tiden 1952 till 2001 med en del tillbakablickar. Författaren hoppar mellan olika årtal och det är lite svårt att hålla reda på personerna, men de fyra generationernas viktigaste personer finns i en lista i bokens början och det hjälper. Och med hjälp av dessa fyra generationer har Eugen Ruge skapat en spännande och engagerande historia om politisk övertygelse, kärlek, drömmar, förljugenhet, privilegier och den krassa verkligheten.

Genom de olika nedslagen vid olika tider belyser författaren DDR:s historia och skillnaden mellan öst och väst. En central dag i romanen är Wilhelm Umnitzers 90-årsdag 1 oktober 1989, bara några månader innan Berlinmurens fall. Den dagen gestaltas i många av kapitlen och ses ur olika vinklar av olika personer. Den blir till slut kulmen på förljugenheten och när buffébordet som den senile Wilhelm har spikat ihop faller samman med ett stort brak och mycket porslinskrammel blir det en bild av det sönderfallande DDR.

Författaren använder skickligt vardagslivet för att belysa utvecklingen. Julfirande är visserligen inte vardag men där använder sig författaren av Irinas arbete med att tillreda julmaten för att gestalta skillnaden mellan DDR-tiden och det som kommer sedan. Under den första julen har Irina deltagit i många tidsödande byteskedjor för att få tag på ingredienserna. Under den andra julen, efter murens fall, har hon gått till snabbköpet och köpt alltihop. Men Eugen Ruge skriver också om västerlandets problem, om faran att bli rånad i Mexiko, om ungdomars vilsenhet och ovilja att anstränga sig. Han gestaltar också personernas utveckling som människor, deras tillkortakommanden, deras drömmar och deras svårigheter. Hur en historiker i DDR måste manövrera och delvis vara oärlig för att inte hamna ute i kylan och hur den yngre generationen vill till väst.

Den tid då ljuset avtar är en rik, spännande roman med humor och tragik. Den är även lättläst och jag rekommmenderar den varmt.

Den tid då ljuset avtar av Eugen Ruge, Nillson 2018. Översättning: Aimeé Delblanc.

Romanen publicerades första gången på svenska 2016. Jag har läst en pocketupplaga.

Hett i hyllan #93 – En liten cyklist

Den här boken är faktiskt sprättad men jag kan inte påminna mig att jag har läst i den. Kanske var den sprättad när jag köpte den? Var? När? Hur? Har jag fått den? Det minns jag inte alls. Jag förstår heller inte varför jag inte redan har läst de här dikterna. Jag har ju tyckt så mycket om Barbro Lindgrens böcker Sagan om den lilla farbrorn, Mamman och den vilda bebin och böckerna om Loranga.

Barbro Lindgren har en stor produktion bakom sig, främst av barnböcker men också vuxenlitteratur. När jag ser hela den långa raden av titlar på Wikipediasidan inser jag att jag har läst ytterst få av hennes böcker och att jag har mycket att hämta där.

Diktsamlingen En liten cyklist är skriven för vuxna. Den handlar om Barbro Lindgrens moster och den sista tiden i hennes liv.

En liten cyklist av Barbro Lindgren, Rabén & Sjögren 1982.

Den som har hand om Hett i hyllan är Monika som har bloggen Bokföring enligt Monika.

Dödsuret av Kjell Eriksson

Dödsuret tilldrar sig på en ö i Roslagen. För fyra år sedan försvann den unga kvinnan Cecilia Karlsson. Ann Lindell, före detta polis som tillbringar sin semester hos kärleken Edward som bor på ön, kan inte låta bli att undersöka försvinnandet. Det visar sig att ännu en människa försvann samtidigt med Cecilia Karlsson. Motsättningar blottas. Kärlek, hat och svartsjuka kommer upp till ytan.

Dödsuret betecknas som en thriller av förlaget men den är ingen bladvändare. Den har spänning, men på ett mer eftertänksamt sätt. Berättelsen innehåller många olika människoporträtt, så pass många att några blir alltför lite belysta. Det var lite svårt att hålla reda på alla personerna till en början. Å andra sidan är det kanske inte den här bokens uppgift att gestalta fullödiga porträtt av människor och att ha en genomgripande psykologisk gestaltning av problemen i den familj där det riktigt bränner till. Författaren sveper över människorna och problemen. Men trots det finns fina porträtt. Ungkarlen Nils Lindberg som aldrig har glömt sin tonårsförälskelse i Cecilia framstår för mig som en människa och Ann Lindells och Edwards förhållande och Ann Lindells förhållande till sin son är fint beskrivna.

I boken finns flera intressanta gestalter som jag skulle vilja veta mer om. Där finns cyniska människor som mest tänker på sig själva och som kan driva andra människor till handlingar som de aldrig hade utfört om de inte var under påverkan. Där finns hjälpsamma människor. Och vad har egentligen hänt under årens lopp i familjen Karlsson?

Emellertid är det kanske författarens avsikt att lämna läsaren med alla dessa frågor. Det finns mycket att fundera på efter att ha läst Dödsuret. Livet på ön och miljön är levande gestaltat. Historien är förlagd till en nutid som vi känner igen. De bofasta blir färre och färre. Många unga har givit sig iväg från ön. Sommargästerna blir fler och inflyttares drömvärld krockar med bofastas kunskap om verkligheten på ön. En bild av vår splittrade tid.

Dödsuret av Kjell Eriksson, Ordfront 2020.

Kjell Eriksson har skrivit elva romaner med Ann Lindell som utredare före denna.

Tisdagstrion – Biblioterapi

Böcker som får mig att må bra, vilka är de? Vi har många olika perioder och stunder i livet. Alla har vi väl varit med om att vi inte har kunnat eller velat läsa någon gång. Och ibland hjälper inte biblioterapi. Det finns ingen möjlighet att ta till sig den medicinen just då. Man förmår kanske inte ens att titta på boken. Men om man kan så har jag här tips på tre böcker som fick mig att må bra.

Den första är The Penguin Lessons som jag nyligen har läst. En härlig bok om en ung man som tar hand om en pingvin.

I mitten har vi Den stora utställningen av Marie Hermanson. En rapp, rolig, lite spännande historia med mörk bakgrund förlagd till 1920-talet.

Och sist vill jag rekommendera Kärlek och främlingskap av Theodor Kallifatides som är en kärlekshistoria mellan en ung grekisk invandrare och en svensk kvinna. Den kom förra året och den gjorde mig glad.

Fler tips på biblioterapiböcker kan du få om du klickar in dig till Ugglan & Boken.

Insektsamlarens dröm – Novell av Andrew Salomon

Den här novellen är upplagd som ett förhör, men det är bara svaren på frågorna vi får läsa. Den som förhörs heter Yasmin Ingabire, en fyrtiofyraårig kvinna från Rwanda. Bakgrunden är folkmordet i Rwanda, om ansvar, möjlig eller omöjlig förlåtelse och om att grannar som man har levt fredligt tillsammans med kan bli fiender. Ett smakprov:

62) Soldatmyrorna har kraftiga, bågformiga käkar och de biter mycket hårt. Men det är inte bara det, de sticker också. När en myra biter tag och sticker till är det som att få ett par fiskekrokar inkörda i köttet samtidigt som man blir genomborrad av en vitglödgad strumpsticka, så det var uteslutet att jag själv skulle ge mig ut för att hitta en drottning. Jag uthärdade inte tanken på att behöva gripa mig an soldatmyrorna för att få tag i henne. Dessutom hade jag inte bråttom. Jag hade gott om tid och fann ett visst nöje i processen att bygga upp en koloni från grunden. Tid är den främsta tillgången för de som är helt ensamma.

Insektssamlarens dröm är en läsvärd novell som jag hittade i tidskriften Karavan nummer 4 2020. Författaren är sydafrikan och heter Andrew Salomon. Han skriver noveller och romaner för både ungdomar och vuxna. Han är också arkeolog och har studerat klippmålningar. Andrew Salomon bor i Kapstaden med sin familj.

Insektsamlarens dröm – Novell av Andrew Salomon ur Karavan 4 2020. Översättning: Birgitta Wallin. Illustrationer: Isabel Fahlén. Novellens titel på engelska är The Entomologist’s Dream.

Skuggan av en dotter av Elena Ferrante

Boken börjar med att Leda, berättaren, plötsligt känner en häftig smärta i sidan när hon kör bil och far in i ett vägräcke. Hon hamnar på sjukhus, men är inte svårt skadad. Efter det börjar hon berätta sin historia.

Leda undervisar i engelska på universitet. Hon är skild och hennes två nyss utvuxna döttrar bor i Kanada, liksom fadern. Nu har Leda sommarsemester och hyr en lägenhet i en by vid kusten. På stranden dit hon åker varje dag finns också en bullrig, stor familj från Neapel. De brer ut sig, de skrattar och pratar högt hela tiden och de påminner Leda om hennes bandom i Neapel. Leda läser och arbetar men hon funderar också mycket och minns hur det var. I den bullriga familjen finns en mor och en liten flicka som Leda inte kan låta bli att titta på.

Vad innebär det att vara mor? Vad är en god mor? Under sina flickors uppväxt lämnade Leda alltihop under några år och deras far fick ta hand om döttrarna. Att vara nära den stora Neapelfamiljen och modern och dottern rör upp många minnen och känslor hos Leda.

Skuggan av en dotter räknas som nummer tre i en trilogi om kärlek där Dagar av ensamhet och Plågsam kärlek är de två första. Precis som i de böckerna finns det starka känslor och oväntade handlingar i Skuggan av en dotter men den senare boken är lite lugnare. Mer ligger och gror under ytan. Kanske speglar det huvudpersonens ålder. Hon är yngre i de två första. Men skuggan av en dotter är ändå på sätt och vis lika skarp som de två första böckerna och en koncentrerad historia, också den.

Romanen ger mycket att tänka på och just det att Ferrante använder sig av oväntade handlingar gör att jag som läsare hajar till och tänker efter. Det finns mycket att fundera på här, mycket som läsaren inte vet vilket gör att denna ganska korta roman innehåller mer än man kan tro. Skuggan av en dotter är en bra roman som jag rekommenderar.

Skuggan av en dotter av Elena Ferrante, Norstedts 2018. Översättning: Johanna Hedenberg.

Hett i hyllan #92 – Självbiografiskt av Graham Greene

Vi har en lång rad romaner av Graham Greene (1904-1991) i bokhyllan och på biografihyllan står den här boken som innehåller hans samlade självbiografi, En sorts liv, som handlar om hans barn- och ungdom och hans väg till framgång som ung författare och Flyktvägar som är andra delen av hans självbiografi.

Hittills har jag inte läst så många böcker av Graham Greene, ca fyra stycken, men jag tyckte att de var bra och jag är både intresserad av att läsa fler av hans romaner och denna självbiografi. När det blir, det vet jag inte förstås.

På bokens baksida läser jag: Graham Greenes bana som författare kom att omfatta mer än sex decennier. Han var en skygg kosmopolit som färdades överallt i världen och omsatte sina geografiska – och politiska – erfarenheter i romaner som ”Makten och härligheten”, ”Hjärtpunkten”, ”Den stillsamme amerikanen”, ”Vår man i Havanna” och ”Komedianterna”, alla verk präglade av exakt beskrivna miljöer, smärtsamma djup och driven spänning, egenskaper typiska för sin upphovsman.

Lägg märke till att den enda av böckerna som jag har läst av dem som framhålls här är Vår man i Havanna, och det var länge sedan jag läste den.

En sorts liv publicerades 1971 och Flyktvägar 1981 (på engelska 1980). Boken som värmer vår bokhylla, Självbiografiskt av Graham Greene, utgavs 1991 på Norstedts.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

The Penguin Lessons av Tom Michell

När Tom Michell var lite över tjugo år gammal reste han till Argentina för att arbeta på en engelsk skola i Buenos Aires. Det var på 1970-talet under Peronistregimens andra period. Under vinterlovet reste han till Uruguay och på väg tillbaka till Buenos Aires besökte han semesterorten Punta del Este. Eftersom det var mitt i vintern var det lågsäsong.

Så kom hans sista dag på semesterorten. När han vandrade på en folktom strand upptäckte han att den var full med döda pingviner. De hade fallit offer för ett oljeutsläpp. Men så såg han att en av pingvinerna rörde på sig. Han tog med den till semesterlägenheten, som han lånade av vänner, för att rengöra pingvinen från olja och på så sätt rädda den.

Det blev så att Tom Michell sedan tog hand om pingvinen och boken handlar om hans liv med fågeln, om svårigheterna, om dråpliga situationer och om hur han och många andra kom att älska denna fågel. Min man hade läst boken före mig och rekommenderat den, men när jag kommit en bit in i den tänkte jag att det jag läste väl ändå inte kunde vara sant. Men så småningom insåg jag att det var verkliga händelser som låg till grund för boken. Jag lärde mig en del om pingviner under läsningen och förstod då att just genom pingvinernas natur och hur de lever i det vilda kunde den finna sig tillrätta tillsammans med människorna.

The Penguin Lessons är en varm och spännande bok. En trevlig bok som man blir glad av att läsa fast den innehåller både sorg och svårigheter och ger en bild av hur förhållandena var i Argentina under Peronistregimens slut och under militärjuntans första år. Boken är skriven av en man som älskar natur och djur och som vill värna miljön. Det är en bra bok om några år i en ung mans liv då han lärde sig mycket både om naturen, om sig själv och om världen. En bok som jag rekommenderar.

The Penguin Lessons av Tom Michell, Penguin Books 2016.

Boken finns utgiven på svenska på Brombergs 2016 med titeln Pingvinlektionerna.

Tisdagstrion – Mat och dryck

Eftersom jag inte hade lust att ha med kokböcker i min trio krävde det lite eftertanke att hitta tre böcker och så här blev det:

Jag har nyligen läst Den tid då ljuset avtar av Eugen Ruge och jag tänkte att det kunde passa att ha med en bok där maten inte spelar huvudrollen men där det finns något parti som handlar om matlagning. I Den tid då ljuset avtar handlar om en familj i flera generationer i DDR, och i två kapitel är det julafton, men i olika tider. Den första julaftonen äger rum medan DDR fortfarande fanns och den andra efter att muren har fallit. Irina tillreder gåsen med fyllning, grönkålen, rödkålen, klimp samt julkakan. Det kommer ett inlägg om den här boken snart. Titeln är en länk till mitt hettihyllaninlägg.

Det kan tyckas konstigt att tjata om julmat nu. Julen är ju för länge sedan över. Men vad gör man? Det var inte helt lätt att komma på böcker med mat och dryck när jag ville välja skönlitteratur. Och här kommer mer julmat eftersom jag kom att tänka på Jeanette Wintersons bok Juldagar – 12 berättelser och tolv festmålider för tolv dagar. Mellan berättelserna finns olika julrecept.

Sedan har vi då novellen Babettes Gästabud av Karen Blixen. En underbar berättelse om försakelse och stränghet dikterad av religion kontrasterad mot njutning och glädje. Mycket mat där.

Ja, det var mina tre böcker med mat och dryck i. Om du klickar in dig till Ugglan & Boken får du mer tips på böcker på det temat, också en och annan kokbok, räknar jag med.