Författare: Mösstanten

Under ytan av Kjell Eriksson

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Jaget i den här romanen bor på Österlen på eller i närheten av ägor som tillhör slottet Christinehof där Christina Piper styrde på 1700-talet. Berättaren kommer från helt andra förhållanden och han tycker inte om slottet och minnet av Christina Piper som förgylls och beundras. Han tänker på lantarbetarna, på arrendatorerna, daglönarna, tegeldrängarna, mjölkerskorna och arbetarna på alunbruket och backstugusittarna, alla underställda som slet och for illa. Han är riktigt förbannad, en sur människa som anser att utvecklingen i samhället har gått åt fel håll. Han är desillusionerad och dyster.

Berättaren är också författare med ett flertal detektivromaner bakom sig. Han skriver naturligtvis, fast boken handlar inte mycket om det. Han odlar rosor och andra växter. Han promenerar i omgivningarna och i närheten finns en våtmark dit han ofta går. Där, i en damm, flyter en dag en arm upp till ytan och senare en halv bröstkorg. Men under ytan är ingen kriminalroman, det är en roman om berättaren och hans liv. Mycket av minnena i berättelsen tror jag är riktiga ur författarens liv, och så finns där det fiktiva, det som handlar om likdelarna och mötet med polisen och om människorna runt omkring som berättaren börjar umgås med. Det är en blandning. Berättaren nämner till och med Ann Lindell som om hon är en verklig polis från Uppsala som han känner.

Under ytan är både autofiktion och fiktion. Den innehåller mycket svärta, men också många fina iakttagelser av mänskligt liv. Berättaren blir en människa som nog är besvärlig, som man kan bli både arg på och stundom ynka, men som man också kan få varma känslor inför. Och trots att Berättaren är så svartsynt finns humor i berättelsen, särskilt i dialogerna med ett par män från trakten som han umgås med. När jag läser dem får jag korta stunder nästan en Stig Claessonkänsla. Både miljön där berättaren bor, han själv och andra romanfigurer blir konkreta och kommer in i ens sinne. Antagligen är alla berättarens åsikter inte också ens egna. Men när man läser Under ytan får man en del att tänka på.

Under ytan av Kjell Eriksson, Polaris 2022.

Hett i hyllan #196 – Gruk

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Gruk är en aforistisk dikt av den danske poeten och vetenskapsmannen Piet Hein (1905-1996). Piet Hein var också konstnär och har formgivit Sergels torg tillsammans med arkitekten David Helldén. De första grukarna publicerades i tidningen Politiken efter att Tyskland hade ockuperat Danmark 1940. Avsikten var att hålla danskarnas mod uppe under ockupationen, och grukarna ska ha innehållit en kodad uppmaning till passivt motstånd. Grukarna är som ni ser skrivna under pseudonymen Kumbel Kumbell.

När jag nu bläddrar i min lilla bok är det inte så lätt för mig att se den där uppmaningen till passivt motstånd. Det är nog inte så konstigt, jag är ju inte där då med allt vad det innebar av kunskap och känslor. Men kanske kan jag ändå se det i denna gruk skriven 15 maj 1940. Den finns på sidan 13 i min bok.

DEN GEMTE TIME
Gruk ved Sommertidens indførelse

Den Time, som blev væk Ida’,
hvor blev den a’? Hvor blev den a’?
Den blev lagt hen! Den blev lagt hen,
til vi faar Vintertid igen.

Det har jo sine lyse Sider
at gemme Tid til bedre Tider!
Jeg foreslaar: som Sagen staar,
saa gemmer vi et Aar et Aar.

Min grukbok är odaterad men jag har klurat ut att den bör ha publicerats på 1940-talet någon gång efter 1943. Varifrån jag har fått eller köpt min lilla grukbok och hur länge jag har haft den vet jag inte. Grukböcker har i alla fall utgivits många och man kan hitta sådana på Bokbörsen. Piet Hein skrev massor med grukar.

Gruk av Kumbel Kumbell, Politikens förlag 194?

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Hjärtat i vår vänskap av Anna Gavalda

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Billie bor i ett sunkigt husvagnsläger med sin alkoholiserade styvmor och sin far. Franck är bög. De bor i en liten landsortshåla och de är båda udda och utanför. Skolkamraterna föraktar dem och vill inte vara med dem. Genom att Billie och Frank får i skoluppgift att träna in en scen ur en teaterpjäs blir de vänner trots att de är så olika. Billie klarar knappt skolan men Franck, som kommer från en familj som har det bättre ställt ska studera vidare.

Det är inget fel på storyn i den här berättelsen. En vänskap mot alla odds och två människor som har stora svårigheter. Men utförandet lämnar en del övrigt att önska. Det är Billie som berättar hela historien. Det är pratigt och pladdrigt och jag får aldrig syn på människan Billie. Storyn är sådan att jag borde våndas över hur Billie har det, men det gör jag inte. Kanske är boken bättre på franska, att Billies språk då gör att man känner igen henne som en levande människa. Den här svenska texten kanske skulle göra sig bättre på scenen, som en enkvinnasmonolog där hon berättar om sitt liv. I det fallet kan skådespelaren fylla ut med sin kropp och sin person och sin yrkeskunskap, men som boklig berättelse tycker jag inte att den håller. Det är inte ens tragikomiskt fast jag tror att det delvis är avsikten. Tyvärr.

Hjärtat i vår vänskap av Anna Gavalda, Bonniers 2015. Översättning: Maria Björkman.

Tisdagstrion – Kräldjur

~ Mösstanten ~ 29 kommentarer

Nu blev det svårt. Det var inte lätt att komma på böcker om eller med kräldjur som jag hade något förhållande till. Utom Ormens väg på hälleberget av Torgny Lindgren, förstås, som jag säkert inte är ensam om idag. Fast den är ju värd att uppmärksammas. Boken blev Torgny Lindgrens genombrott och kom 1982.

Men sedan kom jag att tänka på att Quinnan och Dr Dreuf av Mare Kandre har en orm på omslaget. Det är en hisnande satirisk och rolig bok med stort allvar om psykoanalys och allt ont som kvinnor har fått utstå i historien. Den publicerades 1994.

Sedan fick jag gå till dramatiken. En triptyk av Per Olov Enquist innehåller teaterpjäserna Tribadernas natt, Till Fedra och Från regnormarnas liv. I det sistnämnda dramat drabbar skådespelerskan Johanne Louise Heiberg och HC Andersen samman en natt och familjehemligheter avslöjas. Regnormarnas liv sattes upp första gången på Det Kongelige i Köpenhamn 1981. Regnorm är det danska ordet för daggmask.

Det finns säkert kräldjur i och på massor av böcker som jag inte har läst, och hos Ugglan & Boken kan du få fler tips.

Nu pausar jag Else Lasker-Schüler och läser Harry Martinson istället

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Plötsligt fick jag lust till att läsa författaren som min far tyckte så mycket om – alltså Harry Martinson. Så nu tar jag en paus från Pärlor ur min krona och läser Vagnen istället. Jag återkommer till Else Lasker-Schüler längre fram.

Vagnen fick mycket kritik för att vara teknikfientlig och naturromantisk när den publicerades 1960. Jag kan tänka mig att just då var det inte särskilt populärt. Den moderna samhället skulle byggas, tekniken skulle utvecklas. Allt skulle bli bättre. Jag minns framtidsvisioner med rullande trottoarer i städerna. Vi skulle inte ens behöva gå. Men tydligen omvärderades Vagnen senare. Den har stått i åratal och väntat i min poesihylla och nu är det dags för mig att läsa den.

Harry Martinson (1904-1978) valdes in i Svenska akademien 1949. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur tillsammans med Eyvind Johnson 1974. Om Harry Martinson kan du läsa på Wikipedia och i Litteraturbanken.

Vagnen – dikter av Harry Martinson, Bonniers 1960.

Afghanerna av Åsne Seierstad

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

20 år sedan Bokhandlaren i Kabul publicerades är Åsne Seierstad tillbaka med en bok från Afghanistan. Hon har varit där och intervjuat två människor och så en människa i exil i Norge. Det är två kvinnor och en man som är intervjuade och mannen är taliban. Att arbeta som journalist i Afghanistan måste ha varit farofyllt. Men genom att Åsne Seierstad är en norsk kvinna och journalist har hon kunnat intervjua både män och kvinnor. Jag antar att hon betraktas som något annorlunda. En afghansk kvinna hade nog inte kunnat intervjua talibanen och en manlig utländsk journalist och författare hade säkerligen inte kunnat prata med kvinnorna i talibanens hushåll.

Intervjuerna är gjorda under året efter talibanernas övertagande av makten i landet våren 2021. Genom kvinnorna får vi veta mycket om hur deras liv begränsades efter att talibanerna hade återtagit makten, men också om ett liv som varit begränsat hela tiden. Det är stor skillnad mellan utbildade kvinnor i Kabul och vanliga kvinnor ute i landsorten. Genom talibanen får vi inblick i hur en taliban kan tänka och hur hans liv har utvecklats. Vad vi får veta är naturligtvis det han vill berätta och hur han vill framställa sig själv, men det är mycket intressant. Och det är bra att Åsne Seierstad låter hans version stå för sig själv mot bakgrund av fakta och historia och det hon berättar om kvinnorna.

Åsne Seierstad nöjer sig alltså inte med att återge intervjuerna. Hon skriver om Afghanistans historia och de små och stora historiska skeendena som har lett fram till dagens situation. Viktiga teman i boken är historien och traditionen i Afghanistan och att västerlänningar inte har förstått den så bra. Afghanistans traditioner och klansamhälle och hur kvinnor och män ska leva enligt dessa sitter djupt och vägen till vad vi menar är ett demokratiskt samhälle är mycket lång. Maktpolitik är också ett tema, både inom Afghanistan och bland stormakter. När det är bekvämare att överge sina målsättningar i Afghanistan gör man det oberoende av konsekvenserna för befolkningen. Korruption är också ett viktigt tema, alltså det vi menar med korruption, men som kan vara en självklar del i ett annat tänkesätt. Resultatet blir dock att de som har makten tillskansar sig pengar som borde gå till folkets väl.

Åsne Seierstad bok är inte skriven som en intervjubok utan som en berättelse utifrån intervjuerna. Det blir en mycket spännande och rörande berättelse att ta del av. Genom att skriva en detaljrik berättelse utifrån det hon har hört från kvinnorna lyckas hon förmedla hur hemsk situationen blir när talibanerna steg för steg förstör kvinnors möjlighet till utbildning och arbete. Texten är också klar och lättläst. Jag rekommenderar boken varmt.

Afghanerna av Åsne Seierstad, Polaris 2023. Översättning: Jan Stolpe.

Hett i hyllan #195 – Hjärtats väg

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Återigen en diktsamling från min fars bokhylla. Oläst av mig, och författaren Vilhelm Ekelund (1880-1949) har jag inte läst något alls av så det blir intressant att läsa den här diktsamlingen så småningom.

Vilhelm Ekelund var författare och aforistiker och så vitt jag vet har jag inte heller läst några aforismer av honom. Han debuterade som poet 1900, men efter den sjunde diktsamlingen 1906 lämnade han lyriken och skrev senare essäer och aforismer. Det finns en introduktion till hans författarskap hos Litteraturbanken. Många verk av Vilhelm Ekelund är också tillgängliga där. I Götabibliotekens katalog hittar jag bara en diktsamling, Dithyramber i aftonglans. Den kommer som nyutgåva i år från Nirstedts förlag. Hos Svenska akademien kan man ladda ner Samlade dikter. Det finns mycket att köpa i nätbokhandeln av Vilhelm Ekelund och även om honom.

Hjärtats väg – dikter i urval av Vilhelm Ekelund, Bonniers 1974. Inledning: Algot Werin.
Diktsamlingen ingick i Svalans lyrikklubb.

Och Hett i hyllan där vi visar våra olästa böcker drivs av Bokföring enligt Monika.

Makten och kvinnligheten av Yrsa Stenius

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

På den internationella kvinnodagen passar kanske den här boken. Den är inte nyskriven, den publicerades 1993, men mycket av innehållet känns fortfarande aktuellt. Yrsa Stenius resonerar om makt och narcissism och om mediadrev och om personer som faller från makten. Hon har ju själv haft viss makt som chefredaktör för flera olika tidningar och också, vad jag förstår, kontakter med människor med makt inom socialdemokratin. Exemplen på mediadrev är från 1980-talet och troligen har många människor idag inget som helst förhållande till namn som Ove Rainer och Ebbe Carlson. Yrsa Stenius för fram sin åsikt om de två affärerna och det kan man säkert ha olika uppfattningar om, men själva fenomenet mediadrev och de moraliska tankegångarna omkring det är högst aktuella idag.

Yrsa Stenius resonerar också om kvinnor och makt och hon gör det på ett personligt sätt. Hon avgick som chefredaktör på Aftonbladet 1987 och förlusten av den positionen påverkade henne djupt. Hon blev deprimerad. Också sitt kärleksliv skriver hon om.

Det jag tar upp här om Makten och kvinnligheten är bara en bråkdel av vad man kan få ut genom att läsa den. Yrsa Stenius analyserar och vänder och vrider på frågeställningarna. En intressant bok.

Makten och kvinnligheten av Yrsa Stenius, Brombergs 1993.

Tisdagstrion – Runt Östersjön

~ Mösstanten ~ 27 kommentarer

En av de första böckerna som dök upp i min hjärna var Buddenbrooks av Thomas Mann. Det var ganska så länge sedan jag läste den, men jag minns att det fanns badortsliv vid Östersjön i romanen. Det är naturligtvis inte det som är det viktigaste i släktberättelsen, men Buddenbrooks är en intressant roman om en släkt i Lübeck av en stor författare som kom från ett land vid Östersjön. Den publicerades första gången på tyska 1901. Jag länkar till förlaget för mer information om boken.

Ett annat land vid Östersjön är Danmark och där tänkte jag på Bornholm och Martin Andersen Nexø som växte upp på ön. Detsamma gäller huvudpersonen i Pelle Erövraren som jag läste för ännu längre sedan. Den publicerades på danska 1906-1910 och får räknas som en klassiker ur arbetarlitteraturen. Boken är också filmatiserad men inte särskilt i ropet just idag. Jag hittade bara ett danskt omslag på nätet. Vill man läsa Pelle Erövraren i svensk översättning får man låna på biblioteket eller köpa antikvariskt.

Ett land som har lång Östersjökust är Sverige och där har vi ön Gotland. För länge sedan läste jag Bron vid Ajmunds av Hans Björkegren. Det var en pocket från En bok för alla som jag läste, men omslagsbilden jag hittade nu tillhör en É-bok. Bron vid Ajmunds publicerades första gången 1978 och den handlar om den ryska ockupationen av Gotland 1808. Den varade bara 22 dagar och inte ett liv gick till spillo. En bra bok, vill jag minnas. Och tankar om Gotland och Ryssland är ju synnerligen aktuella just nu.

Det var mina tre böcker från länder runt Östersjön. Om du vill ha fler boktips kan du gå till Ugglan & Boken.

Längst bak i min läslista #29-30

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Längst bak i läslistan ligger alltså Doktor Bagges anagram av Ida Jessen. Tidigare har jag läst En ny tid av samma författare. I den boken finns doktor Bagges fru Lillys tankar om äktenskapet och tiden efter doktorns död. I Doktor Bagges anagram är det doktorn som berättar. Den boken ska bli spännande att läsa. Den har legat i läslistan sedan 27 augusti 2019.

Samma dag hamnade Rakkniven av Eva Ström i listan. Jag tror att det var genom tips från någon av bokbloggarna. Rakkniven handlar om fröken Julie i August Strindbergs drama, efter självmordsförsöket. Det känns ganska bra att det inte lyckades enligt Eva Ström och jag har länge velat läsa vad som hände sedan, men det kommer så mycket annat emellan hela tiden. Emellertid har jag nu boken hemma på bokvagnen så snart blir det gjort.

Doktor Bagges anagram av Ida Jessen, Historiska media 2018. Översättning: Ninni Holmqvist.

Rakkniven av Eva Ström, Bonniers 2018.