Trädet och vinrankan av Dola de Jong

Det är strax före andra världskriget. Bea flyttar ihop med Erica. De är mycket olika. Bea är den äldre, hon arbetar som sekreterare och hon tar hand om hushållet. Erica vill ha nya upplevelser men hon tröttnar snart. Erica har flera kärleksaffärer med andra kvinnor. Bea är attraherad av Erica men kan inte erkänna det för sig själv. På den här tiden ansågs lesbisk kärlek sjuklig och i Nazityskland sattes homosexuella i koncentrationsläger.

Dessutom är Erica halvjudinna och Bea försöker hjälpa henne att fly ut ur landet innan det blir för sent, men det är inte lätt att hjälpa den fladdriga Erica. Dola de Jong har själv erfarenhet av att gå i landsflykt innan Nederländerna blev ockuperat. Hon var av judisk släkt och försökte övertala sin familj att också fly, men alla de andra blev kvar och de dog i koncentrationsläger.

Nu är inte detta huvudtemat i boken utan det är Beas kärlek till Erica. Genom allt vad Bea berättar och vad hon gör för Erica förstår man hur mycket hon betyder för henne. Det är alltså Bea som berättar i denna fina sparsmakade berättelse. Där finns mycket atmosfär och mycket sägs inte utan ligger under texten och blir på så sätt en gestaltning av Beas frustration. Romanen är spännande att läsa, full av starka känslor trots den mestadels stramt hållna texten. Några gånger kommer de häftiga känslorna upp till ytan, men de finns alltid med i berättelsen.

Trädet och vinrankan är en bra bok om kärlek under en tid som är dubbelt svår för de två huvudpersonerna. Rekommenderas.

Trädet och vinrankan av Dola de Jong, Nilsson Förlag 2018. Översättning: Per Holmer.

Tisdagstrion – Sommartider

Ja nu är det sommar och vad passar bättre som tema än sommartider? Men det var inte helt lätt att komma på tre böcker som passar om jag inte skulle upprepa titlar från föregående år. Efter en del funderande blev det dessa tre.

Den som är störst på min bild, Monsieur Andesmas eftermiddag av Marguerite Duras handlar inte om sommaren, men jag upplever en mycket stark sommarkänsla i den när Herr Andesmas sitter på höjden och väntar och ser ner på byn där det är fest. Den har jag skrivit om så titeln är en länk.

Absint – historien om en blåmes av Niklas Rådström börjar visserligen på våren men det är mycket sommar i den också. Samma här. Titeln är en länk.

Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman läste jag för mycket länge sedan och jag kan inte garantera sommarkänslan i den, men den utspelas i tiden runt studentexamen och den bör äga rum i början av juni. Det är i alla fall en bra bok och en klassiker som handlar om herr Markurell som har kommit upp sig i Wadköping och för honom betyder hans sons studentexamen mycket för hans självkänsla och position i samhället.

Det var mina tre sommartidsböcker. Titta gärna in hos Ugglan & Boken så hittar du flera.

Ett fat Amontillado – novell av Edgar Allan Poe

Det här är en riktigt ryslig novell som handlar om hämnd. Den utspelas i Venedig under karnevalstiden och den börjar sålunda:

De tusen oförrätter som Fortunato tillfogat mig hade jag burit så gott jag kunde; men när han dristade sig till att övergå till rena förolämpningar, svor jag att hämnas. Men du, som så väl känner mig, inser naturligtvis att jag inte lät något hot undfalla mig. Till sist skulle jag få min hämnd, den saken stod utom all fråga – men själva slutgiltigheten i detta beslut förutsatte att jag inte löpte någon risk.

Mycket mer kan jag inte berätta om novellen eftersom det skulle kunna förstöra läsupplevelsen, men miljön är Venedig på kvällen och djupa källarvalv och om du vill läsa en skräcknovell som till och med jag klarade av att läsa så rekommenderar jag denna.

Jag har läst den i Edgar Allan Poe – samlade noveller från Bokförlaget h:ström. Här ska alla Poes noveller finnas och översättningen är ny. Där är också angivet när de olika novellerna var publicerade och vid Ett fat Amontillado står 1846. Bra att den här boken finns, tycker jag. Synd bara att den är så hög så sidorna blir mycket långa med väldigt mycket text på varje, vilket kan kännas lite jobbigt när man ska läsa.

Här hemma har vi två olika upplagor av Sällsamma berättelser av Edgar Allan Poe. I den ena från Saxon och Lindströms förlag från 1935 finns novellen med under titeln Amontilladofatet.

Ett fat Amontillado ur samlingen Edgar allan Poe – samlade noveller, Bokförlaget h:ström 2018. Översättning: Erik Carlquist.

Absint – Historien om en blåmes

Så här i midsommartid kan det kanske passa bra med en berättelse om en blåmes?

Den börjar en vårdag då Niklas Rådströms fru hittade en liten fågelunge under ett träd. Den var inte större än en kastanj. Hon bar den hem till huset och de tog hand om den så gott de förmådde.

Fågelungen fick namnet Absint och den visade sig vara en blåmes. I boken får vi följa blåmesens utveckling och liv med familjen. Niklas Rådström skriver både humoristiskt och med stort allvar. I berättelsen finns såväl filosofiska reflektioner över människors och djurs liv som målande beskrivningar av den lilla ungen som åt till synes omättligt och när den väl blev mätt föll omkull och sov. Där finns också på sätt och vis hela fågelvärlden beskriven, en skyndande fretetisk värld där mycket ska hinnas med innan sommaren tar slut. Jag sitter på balkongen och ser på svalorna som flyger snabbt hit och dit uppe i skyn. Att de orkar, tänker jag. Hur är det möjligt att de kan fånga så mycket insekter där uppe att det både räcker till dem själva och ungarna och till att få krafter nog att flyga långt, långt söderut när sommaren tar slut?

Rådströms försökte först ge Absint flugmos, men sedan fick de rådet att ge honom valpfoder och det fungerade bättre. Jag vill inte berätta för mycket om den här boken, men det är en fin berättelse med vår och mycket sommar i, illustrerad med härliga teckningar av Catharina Günther-Rådström.

Absint – Historien om en blåmes av Niklas Rådström, Wahlström & Widstrand 2003. Illustrationer: Catharina Günther-Rådström.

Det finns en ny upplaga, utgiven på Bonniers 2017 så boken ska inte vara svår att få tag på vare sig på bibliotek eller i bokhandeln.

Och med detta önskar jag er alla en fin midsommar.

Hett i hyllan #60 – The Maltese Falcon

Den här historien har jag sett som film på TV med Humphrey Bogart. Romanen är ” skriven av Dashiell Hammett (1894-1961) och han skrev även manuset till filmen tillsammans med John Huston.

Romanen The Maltese Falcon har jag däremot aldrig läst. Den kom ut 1930 och Dashiell Hammett räknas till den så kallade hårdkokta skolan, en deckargenre som jag inte har intresserat mig särskilt mycket för, men däremot min man. Nu har vi emellertid den här boken i hyllan tillsammans med en del andra böcker av Dashiell Hammett. Det är länge sedan jag såg filmen och jag minns inte mycket och nu får jag lust att läsa boken för att se vad jag tycker om sådana här hårdkokta historier.

På bokens baksida finns ett citat från The Guardian:

Dashiell Hammett virtually invented the hardboiled private-eye genre with this novel … larded with snappy dialogue, brooding tension, grotesque characters and a louche-but-tough morality

Privatdetektiven heter Sam Spade. Historien börjar tydligen med att han anlitas av en vacker kvinna för att spåra en man som rymde med hennes lillasyster. Men det visar sig att den vackra kvinnan inte är så oskyldig som hon verkar i början. I berättelsen finns också en försvunnen, mycket värdefull statyett av en fågel – malteserfalken.

Jodå, den här boken vill jag också läsa.

The Maltese Falcon av Dashiell Hammett, Orion Books 2010.

Resa i månljus av Antal Szerb

Mihály och Erzsi är på bröllopsresa i Italien. Hon har övergivit sin rike man och gift sig med Erzsi. De är i Venedig, men redan första kvällen ger han sig ut i stadens gränder medan Erzsi är kvar på hotellet.

Efter några dagar, då de har stött ihop med en gammal barndomsvän till Mihály berättar han om när han gick i gymnasiet och umgicks med ett syskonpar som betydde oerhört mycket för honom. Tillsammans med några andra vänner lekte de rollspel som alltid slutade med döden. De här gamla minnena tar stor plats hos Mihály. Han är mellan 30 och 40 år gammal men särskilt vuxen och mogen verkar han inte. Han famlar. Han vill inte arbeta. Han vet inte vad han vill.

Vilken omöjlig karl tänker jag först men efterhand dras jag in i denna stämningsfulla och suggestiva roman. De befinner sig i Italien på 1930-talet, ett land som är fascistiskt, men det bara skymtar förbi. Italien är gamla städer och kloster och kyrkor och folket ser Mihály på med den utanförståendes fördomar. Inte så att han tycker illa om Italien, han älskar det och han tycker också om det delvis pittoreska folket. I mångt och mycket känns det som om handlingen i den här romanen utspelas på 1800-talet. Delvis känns den lite gotisk med medeltida hus som har en port för de döda som alltid är igenmurad, utom då någon avliden ska bäras ut från huset. Det är mycket vandrande på natten, det är förvirring, rädsla och många tankar på döden.

Vad handlar den egentligen om? Jag är inte säker. Om att inte passa in i borgerligheten, kanske. Om ett försenat ungdomsuppror kanhända. En moralisk betraktelse om huruvida vi människor bör bry oss om andra eller bara tänka på oss själva? Resa i månljus innehåller mycket. Den är egentligen inte mörk och den innehåller många olika personligheter: Erzsi är mycket mer pragmatisk och jordnära än Mihály. Hon har koll på praktikaliteterna även om hon tycker att Mihály är spännande. I romanen finns också ungdomsvännen och skurken János, en cynisk vetenskapsman som Mihály kände som ung och som är satiriskt framställd, en munk som nästan är ett helgon och mycket mer. Det är en egendomlig berättelse.

Min slutsats blir att Resa i månljus är en bra bok som sätter många myror i mitt huvud. Den liknar inte riktigt något annat jag har läst. Kanske på grund av att den är på allvar och att fonden är som i ett romantiskt 1800-talsdrama samtidigt som den är ironisk och det också finns en modern blick i den. Så jag rekommenderar den varmt. Läs den! Man får bara stå ut med att den handlar om män som tar hem ”en liten parisiska” till sitt hotellrum och som ser på kvinnor som ett främmande folkslag som inte kan utföra allt som män kan. Ett undantag är den mystiska Éva som kanske varken är man eller kvinna, som nästan är en spökfigur.

Resa i månljus av Antal Szerb, Nilsson förlag 2015. Översättning: Maria Ortman.

Tisdagstrion – Från regnbågshyllan

De här tre böckerna tycker jag kan platsa i dagens trio. De utspelas i olika tider och jag börjar med boken i mitten.

De dubbelt så bra av Bengt Ohlsson. Den handlar om Arvid och Ragnar som blir förälskade i varandra under första världskrigets tid. Det är en bok om vår historia under den första delen av 1900-talet då kärlek mellan två män ansågs pervers och var förbjuden. En bra bok som jag har skrivit om här på bloggen.

Trädet och vinrankan av Dola De Jong. Här är tiden strax före andra världskriget i Nederländerna. Boken handlar om de två väninnorna Bea och Erica som flyttar ihop. Bea är attraherad av Erika men det vill hon inte erkänna för sig själv. De lever också i en tid när kärleken mellan två kvinnor anses som en sjukdom. Jag har precis nyligen läst den här boken och rekommenderar den varmt. Det kommer ett inlägg om den så småningom.

Ett så starkt ljus av Lyra Ekström (Lyra Koli). Här befinner vi oss i nutiden. Huvudpersonen är en ung flicka som studerar i Stockholm och som försöker hitta sig själv och kärleken. Det här är också en mycket bra bok och jag länkar till mitt inlägg om den.

Alla temana till Tisdagstrion får vi från Ugglan & Boken. Titta gärna in där för att se vad andra bokbloggare vill tipsa om.

Nu byter jag diktsamling

En dikt om dagen har det blivit lite si och så med. Nu sitter jag ofta med morgonteet på balkongen och sedan glömmer jag bort diktsamlingen som ligger på soffbordet. Men nu är det i alla fall dags att läsa en annan poet, och den här gången blir det Werner Aspenström (1918-1997). Han har publicerat 14 diktsamlingar men skrev också prosa och dramatik och var också ledamot av Svenska Akademien, men lämnade den 1989. Hans stora genombrott kom 1949 med diktsamlingen Snölegend.

Jag har läst en del dikter av Werner Aspenström, men inte så många ändå. I den här boken finns dikter som är utgivna från 1946 till 1993. Det känns bra att börja läsa i den.

Om katter av Doris Lessing

Doris Lessing hade levt med katter i många år när hon skrev de tre berättelserna som är samlade i den här boken. De är: Katter, Rufus – Berättelsen om en okuvlig katt och El Magnifico.

Berättelserna handlar om katter både på farmen i Sydrhodesia där Doris Lessing växte upp och om katter i London. De är från en tid när det inte var vanligt att kastrera katter och då p-piller för katter inte fanns, så det vimlar av kattungar och många av dem dödas. På farmen är katterna arbetande och de finns där för att döda råttor. Men de är också i viss mån sällskapsdjur även om de är skyggare för människor än stadskatterna och mestadels lever sitt eget liv. I staden är katterna sällskapsdjur och Doris Lessing har levt nära dem och berättar ingående om de olika katternas personligheter.

Det här är en mycket bra bok. Doris Lessing berättar knivskarpt och initierat och det märks att hon älskade katter. Det är ingen sötsliskig bok utan våld och död och svårigheter finns med. Skarpast tycker jag att partierna från Afrika är, men allt i den här boken är bra. Jag blir så imponerad av Doris Lessings språk och förmåga att gestalta och levandegöra. Hon har en stramhet i sitt sätt att skriva men saknar inte heller känslosamhet. En fin läsupplevelse.

Om katter av Doris Lessing, Forum 2006. Översättning: Harriet alfons och Jadwiga P. Westrup (Katter), Solveig Nellinge (Rufus) och Annika Preis (El Magnifico)

Hett i hyllan #59 – Tjuvarnas marknad

Av Jan Guillou har jag inte läst mycket. Jag tror att Ondskan, Brobyggarna och Häxornas försvarare är de enda tre. Ondskan tyckte jag var mycket bra och Brobyggarna tilltalade mig också. Häxornas försvarare var intressant och en påminnelse om att inte haka på anklagelser alltför lättvindligt.

Men nu till den här hyllvärmaren som har stått många år och väntat. På omslagsfliken läser jag:

Tjuvarnas marknad är en målande och underhållande skildring av människor vi läser om dagligen. Om de rika och mäktiga. Om de unga och bortskämda. Om människor vars enda mål är pengar och kändisskap. Och om ett land där den som stjäl lite får fängelse medan den som stjäl mycket går fri.

En satirisk bok, med andra ord, fast innehållet kanske ligger mycket nära verkligheten. Den överträffar ju ofta dikten, brukar vi säga. På bokens baksida läser jag att Stockholm drabbas av en rad inbrott hos de allra rikaste, och de inbrotten utreder polisen, vilket inte är fallet med en massa andra inbrott. Boken ska också handla om en vd på ett välkänt försäkringsbolag som roffar åt sig miljonbelopp från de företag som han sköter.

Rappt och effektivt skriven, räknar jag med. Visst kan jag tänka mig att läsa den här boken.

Tjuvarnas marknad av Jan Guillou, Piratförlaget 2004.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.