Ny diktsamling att läsa

Vild iris av Louise Glück har kommit med posten och nu byter jag diktsamling. Lars Forssells sånger har jag haft lite svårt att ta till mig. Det har känts väldigt knöligt att läsa dem. Jag tror att Louise Glücks dikter kommer att säga mig mer. Men vi får se. Från Sånger till Vild iris alltså.

Om Lars Forssell har jag skrivit några ord här.

Och hur det kändes när det tillkännagavs att Louise Glück är årets Nobelpristagare i litteratur kan ni läsa om här.

Mörkrummet av Susan Faludi

Susan Faludi hade inte haft kontakt med sin pappa på många år men 2004 fick hon ett meddelande från honom. Hennes far var då 76 år, han bodde i Budapest i Ungern och han hade genomgått en könskorrigering och hette nu Stefánie. Susan Faludi återupptog kontakten med sin far och det är det som den här boken handlar om men också om faderns tidigare liv. De hade aldrig riktigt känt varandra och fadern var för henne en gåta.

Mörkrummet står dels för allt som Faludi inte vet, allt som förtigs, dels för faderns yrke. Han var fotograf. Fadern tillhörde en förmögen judisk familj i Budapest där han växte upp. Efter kriget tog han sig till Danmark och Brasilien och så småningom till USA där han bildade familj. Steg för steg får vi veta mer om honom, men Faludi tar ett större grepp. Ett genomgående tema i boken är identitet, faderns judiska identitet, hans könsidentitet och Ungerns identitet som nation. Vi får veta en del om Ungerns historia och en hel del om diskussionen kring könsidentitet och könskorrigering.

Mörkrummet är en spännande och rik berättelse om Susan Faludis far och om henne själv i förhållande till fadern. Hans liv var farofyllt och dramatiskt. 500 000 ungerska judar och många romer deporterades till koncentrationsläger eller dödades på annat sätt under åren före och under andra världskriget. I Ungern hade Pilkorsrörelsen vuxit sig stark och fördomarna var mycket utbredda mot den judiska och romska befolkningen och förföljelsen var hård och svår. Det var inte många ur Susan Faludis fars familj som klarade sig.

Att fadern är en komplicerad person som inte är lätt att umgås med förstår jag som läsare ganska snart. Hans svåra ungdomsår bidrog säkert till det. Mycket är dunkelt. Vi får bitar och glimtar ur hans liv. Boken ger mycket att fundera på, om Faludis far förstås, men också om genus och kön, om diktatur och förföljelse och om situationen i Ungern idag. Så vitt jag förstår har Ungern aldrig gjort upp med sitt mörka förflutna och vi vet ju att utvecklingen i Ungern idag inte pekar mot demokrati.

Mörkrummet är en mycket bra bok, spännande och levande och personlig och jag rekommenderar den varmt. Läs den!

Mörkrummet av Susan Faludi, Leopard 2017. Översättning: Emeli André.

Hett i hyllan #81 – Hej lättja

Vad är nu detta? tänker jag när jag drar ut den här boken ur hyllan. Ska man maska på jobbet? Jag som alltid har tyckt att det är nedbrytande att ha för lite att göra på jobbet och låtsas som om jag är fullt sysselsatt. Men mest nedbrytande är det förstås att ha alldeles för mycket att göra, att vara överhopad med arbete och ha oförstående chefer. Särskilt om man jobbar med människor, som i vården, och de får lida när man inte hinner och orkar.

På bokens baksida läser jag:

Hej lättja är en provocerande, underhållande och nästan nödvändig handbok för att överleva i arbetslivet. Den har väckt enorm uppmärksamhet i Frankrike och snabbt blivit en bästsäljare i flera länder.

Corinne Mayer hävdar bestämt att de stora företagen suger musten ur sina anställda och utnyttjar dem utan att erbjuda någon möjlighet till utveckling. Företagen skapar fogliga och fega tjänstemän som tiger av pur rädsla för att svara fel, klä sig fel eller helt enkelt förlora arbetet. (Det står alltid folk i kö som vill ha ens jobb.)

Nu är det dags att vända på steken och hög tid för de anställda att istället utnyttja företagen.

Enligt baksidestexten verkar det som om författaren vänder sig till människor som jobbar på kontor i det privata näringslivet. Det kanske är bredare upplagt i själva boken. Det vet jag inte. Men jag hoppas att kontorstjänstemännen inte arbetar hos medicintillverkande företag eller de som tillverkar skyddsutrustning till vården eller respiratorer, om de ska gå omkring med en pärm och låtsas att de jobbar. Om statstjänstemän finns med hoppas jag verkligen att de inte arbetar på Försäkringskassan eller Folkhälsomyndigheten eller Socialstyrelsen och på så sätt försenar viktigt arbete.

Nåväl. Jag blev visst provocerad. Man ska säkert inte ta det här så bokstavligt och det är nog dumt att säga mer när jag inte har läst boken.

Hej lättja – om konsten och vikten av att göra minsta möjliga på jobbet av Corinne Maier, Svenska Förlaget 2005. Översättning: Agneta Sellin.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Valborgsmässoafton på Nytorps gärde av Gunnar Nirstedt

Den här boken handlar om många olika människor under en Valborgsmässoafton i Stockholms södra förorter. Kapitel om dessa människor blandas och varvas – inte till en kör för författarens röst tränger igenom alla de olika bitarna – men kanske kan man säga en mosaik? Nej ett orkesterverk är en bättre liknelse för fast det inte finns en traditionell handling i boken så finns det ändå något som driver framåt och som gör att jag vill fortsätta läsa. Dagen och tiden finns i romanen. Den närmar sig långsamt kvällen på Nytorpsgärde där människor ska samlas runt valborgsmässoelden.

Och under tiden får vi bilder både från nuet och tillbakablickar i vissa av alla de här människornas liv. Där finns den gamla kvinnan som har sin man i ett äldreboende. Där finns mäklaren som vill sälja hennes lägenhet. Där finns en invandrad städerska, en grupp kvinnor som ska samlas för picknick, en grupp män som träffas på en krog. Kvinnan som måste gömma sig med sina barn för att komma undan sin våldsamme man. Med flera. Kanske är romanen ett porträtt av ett område och hur det kan vara att leva där. Kanske ett porträtt av en tid. Vår splittrade tid, kanhända? Och en tid av mycket ensamhet. Det finns mycket att uppleva i den här romanen.

Men tyvärr finns det allt för många kursiverade citat i texten, små meningar som jag oftast hade föredragit att slippa se. Och en del svåra ord som känns onödiga. Det senare säger naturligtvis en del om mig. För alla människor är de här orden inte svåra. Men jag har läst andra romaner med en hel del ord som jag inte har förstått utan att slå upp dem och där har det känts som om de hör hemma. Här känns det lite påklistrat och det är synd eftersom det övriga är så bra skrivet.

Men bortser jag från de där irritationsmomenten har romanen alltså mycket att ge. Författaren har fångat vår tid och ger fina bilder på hur människor med varierande bakgrund kan ha det idag, jag får en känsla för området och jag får bitar av många människoöden och några känslomässigt starka och också omskakande upplevelser.

Valborgsmässoafton på Nytorps gärde av Gunnar Nirstedt, Modernista 2020.

Tisdagstrion – Slott, kojor och andra hus

Egentligen finns det nog många hus som jag har befunnit mig i när jag har läst böcker. En bok som jag särkilt funderade på när det här temat kom är Tio syskon i en ömtålig berättelse av Kerstin Strandberg. Det är en släktkrönika, men är inte ramberättelsen att ett antal släktingar håller på att tömma ett hus? Det är ett stort hus och i en scen faller en stor koffert ut genom fönstret från andra våningen. Det är så jag minns det. Minns jag rätt? Är det någon av er som har läst den?

Men det var spekulationer. Nu fortsätter jag med böcker där jag är säker på vad jag talar om. Här blir det två hus och en stuga.

Först har vi då Huset vid havets slut av Elly Griffiths. Det är den tredje boken i serien med Ruth Galloway och den har jag skrivit om så titeln är en länk. Jag läste den på engelska och då heter den The House at Sea’s End.

Yacoubians hus av Alaa al-Aswamy. Den handlar om ett stort hyreshus i Kairo och människorna som bor där. Huset symboliserar Egypten och boken är kritisk mot hur landet styrs, mot diktatur och korruption. Också här är titeln en länk.

Och vem minns inte Hattstugan av Elsa Beskow om de tre tomtebarnen som bor med sin mamma i en hatt?

Temat kommer som vanligt från Ugglan & Boken och om du klickar in dig där hittar du kanske även slott och herrgårdar.

Det finns fördelar med att ha en läsande man

Till exempel lånade han hem Kapten Haddocks ordbok från biblioteket och då kunde också jag bläddra i den och ha roligt åt de skruvade skällsorden och kraftuttrycken som Hergé och den svenske översättaren Björn Wahlberg har hittat på. Ofta har Wahlberg kunnat översätta de franska uttrycken men han har också fått skapa egna svenska. I förordet läser jag att huvudpersonen i Bengt Ohlssons roman Jazz är farligt skriver en doktorsavhandling om Haddocks språkbruk och det leder till att jag stoppar in ännu en bok i min boklista.

Nåväl, vad sägs om Asfaltplågare, Enveten mygghjärna i ättiksspad, Kräkvinspimplare och Lurvig ananas? Det är nyttigt att le och skratta, sägs det.

Men min mans boklånande är inte begränsat till Kapten Haddock. Om inte min man hade presenterat Band av Domenico Starnone och Warlight av Michael Ondaatje för mig hade jag med stor sannolikhet inte läst dem. Och hade han inte ställt De nakna och de döda av Norman Mailer i vår bokhylla hade jag nog inte läst den heller. Det här är bara några exempel. Det är inte alls dumt att leva med en människa som älskar att läsa och som ofta lånar och köper böcker som jag inte skulle ha tänkt på.

Samtycket av Vanessa Springora

På 1980-talet när Vanessa Springora var tretton år träffade hon en författare som hon kallar G i boken. Han var i 50-årsåldern och det ryktades om att han föredrog sex med unga. Snart inledde han ett förhållande med tonårsflickan som han i sitt skrivande kallade V. G var en uppburen författare fast han tjänade inte så mycket pengar på sina böcker. Kanske berodde det på innehållet. Han förespråkade pedofili och det var säkert inte populärt i de stora folklagren.

Det här förhållandet skulle nog inte ens ägt rum om etablissemanget hade haft en annan syn på pedofili. G var föremål för polisens intresse, men inga riktigt allvarliga försök gjordes för att få honom fast. Många i V:s omgivning kände till förhållandet men ingen gjorde något åt det. G var charmig och en del av kulturetablissemanget. Han hade ett berömmande brev i fickan från presidenten som han kunde visa om polisen skulle bli alltför efterhängsen. År 1977 publicerades ett öppet brev i Le Monde där det förespråkades att sexuella relationer mellan minderåriga och vuxna skulle avkriminaliseras. Det var undertecknat av intellektuella, filosofer, psykoanalytiker och berömda författare, bland annat av Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre.

Insikten om vad pedofili innebär för offret, att det handlar om ett maktförhållande och utnyttjande, omfattades inte av eliten och de flesta människorna omkring V. Den seglivade och kraftfulla myten om det manliga geniet som har rätt att ta sig allehanda friheter, och för vilken partners och fruar bör offra sig för konstens skull, innebar också att det var svårt för V att frigöra sig.

Vanessa Springora visar tydligt att det inte handlade om kärlek från G:s sida. Han manipulerade och hade andra flickförhållanden samtidigt som han var tillsammans med V. I sina böcker skrev han om sina förhållanden och om sina resor till Filippinerna där han köpte sex med pojkar. Resultatet blir övergrepp dubbelt upp. Som den mannen är framställd här har han ingen empati. Han bryr sig enbart om sig själv.

I år har jag läst Klubben av Matilda Voss Gustavsson, Black Box av Shiori Ito och så denna, Samtycket av Vanessa Springora. Alla tre böckerna skildrar hur svårt det kan vara för offren för sexuella övergrepp. Hur lång tid det kan ta att komma igenom ångest och skam, hur ologiskt man kan handla, hur rädd man kan vara och hur det påverkar resten av ens liv. I alla tre böckerna är det män från etablissemanget som är förövare. I fallet G är det dessutom barn som är offren. Samtycket är en mycket bra bok som jag rekommenderar.

Samtycket av Vanessa Springora, Bonniers 2020. Överssättning: Marianne Tufvesson.

I Babel som sändes den 4 oktober finns en intervju med Vanessa Springora.

Hett i hyllan #80 – Fursten av Nicolò Machiavelli

Nicòlo Machiavelli (1469-1527) bodde i Florens, var son till en advokat och tillhörde en gammal adelssläkt. Han gjorde karriär inom statsförvaltningen och anlitades även som diplomat. Men det rådde hård maktkamp i den florentinska staten och när Medici åter kom till makten 1512 åtalades Machiavelli för konspiration, torterades och hotades av dödsstraff. Han klarade sig emellertid och efter det var han enbart författare.

Fursten publicerades 1532 och det är Machiavellis mest berömda verk. På omslaget till vår bok finns ett citat ur ett brev som Machiavelli skrev till en vän:

Eftersom Dante säger att det inte finns någon kunskap om man inte minns det man fattat, har jag noterat det som förefallit mig väsentligt vid konversationen med antikens män och sammanställt en liten skrift De Principatibus (Om furstendömen). Där har jag fördjupat mig så mycket jag kunnat i detta ämne och diskuterat vad furstendömen är, vilka slag det finns, hur de förvärvas, hur de upprätthålls och varför de förloras.

Fursten är ett verk om statskonst och makt som diskuteras än idag. Jag har länge gått och tittat på den svarta bokryggen i hyllan. Då och då har Machiavelli och Fursten nämnts i olika sammanhang men jag har ännu inte läst den här boken. Nu har jag som ni ser dragit ut den ur hyllan och tittat lite närmare på den. Jag vill absolut läsa Fursten. Frågan är när det kommer att ske.

Fursten av Niccolò Machiavelli, Atlantis 2012. Översättning, inledning och kommentarer: Paul Enoksson.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Midsommarnattsdrömmar av Bengt Ohlsson

Den här romanen ska handla om ett gäng vanliga människor från ungdomen in i medelåldern. Nåja, helt vanligt är det väl inte att människor är regissörer och låtskrivande sångerskor, journalister som intervjuar folk i musikbranschen och författare, men berättelsen handlar om ganska vanliga problem som vi människor kan ha och där finns också människor med mer vanliga jobb.

Gänget består av tre tjejer, Sofia, Ida och Jenny som har känt varandra sedan gymnasiet, och deras män. Och så Tomas vars familj äger stugan där de firar midsommar. Bengt Ohlssons upplägg känns lite ovanligt. Det finns ingen huvudperson utan det handlar om alla dessa människor. Tre gånger gör författaren nedslag i deras liv och det är när de firar midsommar tillsammans, 1988, 2003 och 2018. Väldigt mycket sägs rakt ut i den här romanen. Vi får ta del av personernas tankar och ibland tänker jag när jag läser att det är för klart och tydligt. Tänker vi så medvetet på hur vi ska framstå för andra människor? Reagerar vi inte väldigt ofta omedvetet?

Risken är att det kan bli platt, men eftersom det är långa tidsavstånd mellan midsommarfesterna har mycket hänt däremellan som vi inte vet och det ger berättelsen rymd och bidrar till att boken blir intressant att läsa. Dessutom har författaren skapat några scener där det riktigt bränner till och en del rörande, mänskliga situationer. Barnen som sover över i Nickes och Sofias van är en höjdare och deras problem med sonen Morgan kan nog alla föräldrar känna igen sig i, fast för de flesta är problemen naturligtvis inte lika stora. Hur svårt det kan vara att leva tillsammans och hur fåniga drömmar och föreställningar man kan ha och att man stöter på svårigheter i livet känner jag också igen mig i. Att man drömmer om en viss framtid som ung, men att livet utvecklades på ett annat sätt.

Midsommarnattsdrömmar av Bengt Ohlsson, Bonniers 2020.

Tisdagstrion – Familjeliv

Går det att skriva en roman om en lycklig familj? Nej, det tror jag inte. I varje fall inte om en familj som är lycklig hela tiden. Sådant finns inte och jag tror att vi inte skulle stå ut med att läsa den boken. Jag känner heller inte till någon. Gör du?

Däremot finns det gott om eländiga familjehistorier i litteraturen. Polarsommar av Anne Swärd är en sådan. Den handlar om en helt dysfunktionell familj, inte så upplyftande men boken är mycket bra. Polarsommar är Anne Swärds debutroman och den blev nominerad till Augustpriset.

Familjen i Djupandning av Anne Tyler är sannerligen inte problemfri men där finns mer av värme än i Polarsommar. (Det blev nästan en ofrivillig vits här.) En mycket bra bok som blev belönad med Pulitzerpriset 1989 och som jag ganska nyligen har läst fast det är så länge sedan den kom ut.

Och naturligtvis måste den aktuella Familjen av Johanna Bäckström Lerneby vara med i den här trion. Den handlar om en stor kriminell släkt som har dominerat i Angered i många år. Famlijen är nominerad till Augustpriset i fackboksklassen i år. Den 23 november får vi se hur det går.

Titlarna är länkar till mina inlägg om böckerna.

Och ja, det var ännu ett spännande tisdagstema från Ugglan & Boken.