Tisdagstrion – Böcker jag ser fram emot att läsa i höst

Det kommer många intressanta böcker i år och här är tre av dem som jag vill läsa i höst.

Midsommarnattsdrömmar av Bengt Ohlsson kom redan i våras och den borde jag kanske ha läst i juni och inte i höst. Jag står på kö på biblioteket och hoppas att jag får den innan det blir vinter. Midsommarnattsdrömmar ska handla om ett kompisgäng som vi får följa från när de är i 25-årsåldern på 1980-talet upp i vuxenlivet och medelåldern med förälskelser, otroheter och skilsmässor.

Renegater av Klas Östergren. Där får vi återigen möta Henry Morgan, huvudpersonen i Östergrens böcker Gentlemän (1980) och Gangsters (2005). Dessutom ska vi få ta del av Östergrens syn på det som hände i Svenska Akademien 2018. Jag har läst både Gentlemän och Gangsters och vill väldigt gärna läsa också denna.

De vuxnas lögnaktiga liv av Elena Ferrante. Den handlar om Giovanna som är i brytpunkten mellan barn och tonåring. Efter att ha hört sin pappa säga att hon är ful – innan han lämnade familjen – söker hon sig till sin faster som visar henne ett annan värld än det anständiga Neapel uppe på kullarna där hon har vuxit upp. En ny Ferrante är jag alltid intresserad av och jag räknar med en fin upplevelse när jag läser den här boken.

Det var alltså mina tre böcker som jag vill läsa i höst. Det finns fler, många fler som jag vill läsa, men det blev de här tre som fick vara med i min trio. Om du vill få fler tips på höstläsning kan du klicka dig in till Ugglan & Boken. Där hittar du fler bokbloggares tips.

Månadens språk är turkiska

Turkiska författare har jag inte läst mycket av tidigare, bara två böcker av nobelpristagaren Orhan Pamuk (1952-). För länge sedan läste jag Det tysta huset. Jag minns att jag tyckte att den var bra men inte så mycket mer, men titeln är en länk till förlagets text om boken. Sedan jag började blogga har jag också läst Pamuks självbiografi över hans ungdomsår som också är en bok om hans hemstad, Istanbul – minnen av en stad. Inte så lättillgänglig men väl värd att läsas. Nu, i och med Månadens språk, läser jag en bok till av Pamuk, Den vita borgen. Romanen utspelas på 1600-talet och handlar om en ung italiensk ädling som tas tillfånga av turkiska sjörövare och förs till Istanbul.

Asli Erdogan är född 1967 och författare och människorättsaktivist och hon är utbildad fysiker. Länken går till Världslitteratur och där hittar du också fler böcker av Asli Erdogan. Av henne läser jag Den mirakulöse mandarinen som utspelas i Geneve och som inte är så lätt att skriva om, men det kommer en text här på bloggen både om den och Den vita borgen.

Yaşar Kemal (1923-2015) har jag läst en bok av för mycket länge sedan, Låt tistlarna brinna som handlar om pojken Memed som revolterar mot förtrycket i sin turkiska hemby. Jag hade inte tänkt ha med den här eftersom Yaşar Kemal hade kurdiskt påbrå, men jag tror faktiskt att han skrev på turkiska. Länken går till Världslitteratur och där hittar du en hel rad böcker av Yaşar Kemal.

Det var vad jag hade om turkisk litteratur. Månadens språk drivs av Scyllas hylla.

Djupandning av Anne Tyler

Den här boken har jag haft länge i min läslista och nu har jag äntligen läst den. Varför den hamnade där minns jag inte men jag måste ha sett något gott omdöme om den någonstans. Jag kan säga att mitt omdöme också blir positivt.

Maggie och Ira Moran har varit gifta i 28 år. Idag är de på väg till en begravning i nästa delstat eftersom Maggies väninnas man har gått bort. Romanen utspelas under denna enda dag, från morgon till kväll. Det händer en del och det är många tankar och minnen bakåt i tiden. Att det händer så pass mycket beror på Maggie. Hon kan inte erkänna verkligheten utan fabricerar om den till något mycket mer positivt och det gör hon med så tror kraft att andra dras med. Hennes bild blir inte riktigt sann och hon ljuger ibland så att jag föreställer mig att hon tror på det själv. Samtidigt är hon en varm och omhändertagande person. Hon blir dubbel – välmenande (Fast helt igenom säker kan jag inte vara. Hur egoistisk är hon egentligen?) och orsakande större och mindre katastrofer.

Men mitt i allt detta blir romanen också ett porträtt av ett äktenskap och en familj. Det känns att Ira och Maggie älskar varandra fast de är så olika. Ira är tyst och otillgänglig men har stort tålamod med Maggie som är så olik honom. Ira tar hand om sin far och sina två systrar och det accepterar Maggie. Både hon och han har anpassat sig till varandra och sin situation.

Sammantaget blir Djupandning en spännande, varm, tragisk och rolig berättelse, där jag kan känna igen både mig själv och andra människor. Mänskliga relationer är komplicerade och många gånger vet vi inte vad vi gör eller varför vi gör det. Boken rekommenderas varmt.

Djupandning av Anne Tyler, Trevi 1989. Översättning: Annika Preis.

Hett i hyllan #71 – En saga om en saga och Liljecronas hem

Idag har jag en gammal bok med i Hett i hyllan. I den finns två böcker av Selma Lagerlöf inbundna och det är novellsamlingen En saga om en saga och romanen Liljecronas hem. Ingen av dem har jag läst.

Boken jag har i hyllan ingår i serien Skrifter och den kom först ut 1933 och har sedan kommit i flera upplagor. Boken är alltså utgiven av förlaget och det är inte ägaren som har bundit in de två verken tillsammans.

Men ursprungligen kom novellsamlingen En saga om en saga ut 1908 och den innehåller nio berättelser. Liljecronas hem publicerades första gången 1911. Den ska handla om en prästgård där en elak styvmor flyttar in. Hon blir en plåga för både tjänstefolket och den vackra prästdottern.

Som sagt har jag inte läst den här boken men nog vill jag läsa denna min hyllvärmare av självaste Selma Lagerlöf.

En saga om en saga, Liljecronas hem av Selma Lagerlöf, Bonniers 1938. Ingår i bokserien Skrifter.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monica.

Sista boken från Finistère av Bodil Malmsten

Finistère är ett departement i Bretagne i Frankrike. Där har Bodil Malmsten bott i ett hus som hon har renoverat. Mycket arbete är nedlagt på huset och trädgården. Hon älskar sitt hus men nu ska hon flytta. Jag uppfattar att hon är tvungen att lämna sitt hus. Varför framkommer aldrig i boken, om det är av ekonomiska skäl eller andra. Men huset är sålt och hon har köpt en lägenhet i en stad nära Nantes vid Atlantkusten.

Boken handlar om sorg över att lämna, ilska över att ha blivit lurad vid köpet av lägenheten, om praktiska svårigheter, om hur svårt det är att skriva, om glädje över fjärilar, om mullvadshögar, om skrivandet av en erotisk roman – med mera. Korta kapitel och fragment, sorg, ilska och humor blandas. Det som driver framåt är att tiden närmar sig när hon ska flytta.

Det är svårt att skriva så mycket mer om den här boken. Den är en fristående fortsättning på Priset på vatten i Finistère och den är mycket personligt skriven på Bodil Malmstens vis. Jag kan tycka att det kanske är lite väl mycket tjat om den erotiska boken, men jag är glad över att vi hade den bland våra hyllvärmare. En läsvärd bok, helt enkelt.

Sista boken från Finistère av Bodil Malmsten, Bonniers 2009.

Tisdagstrion – Vatten

Vatten, det är ett spännande ämne som vi har fått från Ugglan & Boken. Vatten som är livsviktigt och samtidigt så farligt. Därför är det inte konstigt att vatten är betydelsefullt i många berättelser. Här är tre romaner som jag har valt ut där vatten spelar stor roll:

De osynliga av Roy Jacobsen, om en fiskarfamilj på en ö i Nordnorge.

Blå av Maja Lunde, om klimatförändring och vattenbrist.

Fallvatten av Mikael Niemi har jag inte läst men det vill jag göra. Den tillhör de böcker som jag är intresserad av men som jag inte läste när den kom ut. Fallvatten publicerades 2012 och handlar om hur en damm i Norrland brister och hur en enorm vattenvåg väller fram som en tsunami och hur några olika människor tampas med katastrofen.

De osynliga och Blå har jag skrivit om så de titlarna är länkar till mina texter.

Om du vill se fler böcker om vatten kan du gå till Ugglan & Boken.

Att få bokhyllan att räcka till

Vi gjorde en stor utrensning av böcker hösten 2018. Vi köpte också två bokhyllor. På så sätt fick alla våra böcker plats och vi fick även växtutrymme. Men nu när vi närmade oss hösten 2020 hade det börjat bli trångt igen. Ändå var skillnaden stor den här gången eftersom böckerna nu är ordnade och vi vet vad vi har. Ja, ungefär.

Men vad skulle vi göra åt dagens situation? Jo, i hallen har vi en bokhylla som vi inte har använt till böcker utan istället till paraplyer, vantar, halsdukar, reflexer, solhattar och annat som råkar hamna där. Inte behöver vi tre hyllplan till detta när vi också har ett stort skåp i hallen, tänkte vi och så lyfte vi dit alla John Dickson Carr-deckarna och alla böckerna av Stig Trenter. Här ovan ser ni var Trenterböckerna stod tidigare.

Och nu har vi lite växtutrymme igen som jag har fördelat så att det finns lite extra plats på varje hylla. (Ja jag har jobbat på bibliotek.) Det känns så skönt att titta på bokhyllorna och veta att vi kan stoppa dit lite till. Vad vi gör när det blir fullt igen är en framtida fråga.

Gata utan namn av Kapka Kassabova

Kapka Kassabova bodde i Bulgarien tills hon var i de sena tonåren då hennes familj flyttade till Nya Zeeland. Hon växte upp under kommunismen, i en lerig, grå förort i ett höghus av diskutabel byggkvalitet. I den här boken skriver hon om sitt liv i Bulgarien och om när hon kom tillbaka och reste runt i landet efter många år.

Hon skriver om skolan, om vänner, grannar, släktingar. Det är levande och galghumorisktiskt. Tragikomiskt. Gripande. Hon skriver om åsiktsförtryck och skillnaden mellan öst och väst under kommunisttiden, hur hennes far fick en forskningstjänst i Nederländerna och det chockartade mötet med överflödet där.

Senare i boken är hon tillbaka i sitt forna hemland. Muren har fallit, men problemen är inte över. De rika tar för sig och fattiga gamla klarar sig inte på sin pension. Korruptionen som fanns redan under kommunisttiden har inte försvunnit. Tvärtom. Kriminaliteten har brett ut sig.

Men när Kapka Kassabova berättar om sina resor i Bulgarien beskriver hon ett vackert, intressant land med en lång historia från antiken tills nu, präglad av konflikter och krig. Bulgarien har hört till det Bysantinska riket. I slutet av 1300-talet erövrades landet av det Osmanska riket och tillhörde det till 1878. På 1900-talet deltog Bulgarien i Balkankrigen och Kassapova beskriver hur konsekvenserna av fientlighterna och rivaliteten mellan Bulgarien, Serbien och Grekland om Makedonien har påverkat hennes familj och släkt.

Kapka Kassabova skriver mycket personligt, både om sig själv och sina släktingar och deras avigsidor och svårigheter. Boken blir både en personlig biografi och en berättelse om Bulgarien. Det slår mig att kommunistiden bara är en kort fas i Bulgariens långa historia, men en fas som var svår för de flesta invånarna och som har varit avgörande för författarens liv. Hon, som många andra, är inte riktigt hemma någonstans.

Boken rekommenderas varmt.

Gata utan namn av Kapka Kassabova – En barndom och andra missöden i Bulgarien, 2244 2013. Översättning: Ylva Mörk.

Hett i hyllan #70 – A Room full of Bones

På min bokvagn står sedan över ett år A Room full of Bones av Elly Griffiths. Det är den fjärde av hennes deckare i serien med arkeologen Ruth Galloway. Jag har med nöje läst de tre första och vill gärna läsa också denna. Jag tycker om miljön i Norfolk, anknytningen till arkeologi och historia och beskrivningen av relationerna mellan människorna. Och jag uppskattar att berättelserna inte är äckliga och innehåller en massa onödigt våld. Jag räknar med att jag kan ha glädje av att läsa också denna.

Från bokens baksida:

Night falls on Halloween eve. The museum in King’s Lynn is preparing for an unusual event – the opening of a coffin excavated from the site of a medieval church. But when archaeologist Dr Ruth Galloway arrives to supervise, she finds the museum’s curator lying dead beside it.

Det jag har skrivit om del 1-3 kan du läsa om här och här.

A Room full of Bones av Elly Griffiths, Querqus 2012.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Polarsommar av Anne Swärd

Kristian kommer till sitt barndomshem för att ta hand om sin syster Kaj medan deras mor är på semesterresa i USA tillsammans med Kristians och Kajs bror Jens. I närheten av barndomshemmet är Jens fru kvar med deras två flickor. Hon fick inte följa med. Resan är gratis och det är Kaj som har vunnit den genom att delta i en slogantävling. Men att hon skulle åka är inte aktuellt. Hon är inte som andra och reser aldrig någonstans.

Boken är upplagd så att människorna i boken berättar utifrån sin utgångspunkt i olika kapitel, även syskonens far som de inte har haft kontakt med på länge. Det blir en berättelse med många röster och stora hål. Gradvis förstår jag vad som har hänt under syskonens barndom och hur relationerna mellan de här människorna ser ut.

Vad är temat? En familj med stora problem, helt klart. Vissa mäns oförmåga att ta ansvar för sina handlingar, kanske, men också hur föräldrars handlingar, mer eller mindre ovetande, mer eller mindre tanklösa, påverkar barnens uppväxt. Sårbara barn och vissa vuxnas oförmåga att inse det. Men det här är ingen relationsbok med pekpinnar. Rösterna skapar en mosaik av bilder och händelser och läsaren får själv dra sina slutsatser. Många frågetecken återstår och det finns mycket att fundera på efteråt.

Jag skulle kunna tänka att författaren har tagit i för mycket när så mycket elände och svårigheter är samlade i den här berättelsen. Men för det första överträffar verkligheten ofta dikten och för det andra är Anne Swärd en så bra författare att det fungerar. Polarsommar är en omskakande historia som jag inte lämnade oberörd. En bra bok.

Polarsommar av Anne Swärd, Wahlström och Widstrand 2003.

Polarsommar är Anne Swärds debut som romanförfattare.