En liten serie i all enkelhet med reflektioner över skillnaden mellan att läsa nu på äldre dar mot hur det var när jag var ung. För det är stor skillnad. Det finns så mycket som är annorlunda nu när jag är äldre. Här kommer mitt första lilla inlägg.
Nu när jag är äldre tänker jag och reagerar långsammare. Jag har svårare att ställa om. Det leder till att det tar längre tid för mig att vänja mig vid en författares sätt att skriva och få riktig flyt i läsningen när jag börjar läsa en bok. Inte alltid. Vissa författare skriver så att det går som en dans från början, men ofta känner jag att det är lite motigt och jag kan undra om författaren börjar tappa greppet, eller om hen skriver så krångligt i just den här boken för att uttrycka något speciellt. Och så, när jag har kommit tillräckligt långt, ibland måste jag till ungefär mitten av boken innan det riktigt flyter på, då släpper den där känslan. Nu kommer läsflytet.
Här läser jag Anna-Karin Palms novellsamling Trakten. Där får jag väl säga att läsflytet kom snabbt. Fast avbrutet efter varje novell. Jag kan inte kasta mig direkt över nästa berättelse i en novellsamling. Då måste det till en paus mellan dem.
Här tänker jag att Robert som ger oss temana till tisdagstrion inte menar att tisdagstrion måste handla om judisk religion, utan lika gärna om judisk kultur och historia. Det är det som finns i de här tre böckerna, inte religionen i sig.
Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk handlar om sektledaren Jakob Frank som föddes omkring år 1726 och levde till 1791. Troligen föddes han som Jakob Leibovitj i en polsk-judisk familj i det som då var östra Polen men som nu är Ukraina. Judarna i Polen var vid den här tiden inte fullvärdiga medborgare. De tilläts bo och försörja sig i landet men de fick inte ha vilka yrken som helst. Deras tillvaro var osäker. Vid dåliga tider eller på grund av att någon maktperson hade behov av det förföljdes de, misshandlades och dödades och fördrevs från sin bostadsort. Ett rykte som tidvis användes för att jaga upp stämningen mot judarna var att de dödade små kristna barn och använde deras blod när de tillredde sitt osyrade bröd. Religionsfrihet rådde inte i Polen (heller inte i Sverige) vid den här tiden så en sekt var inte tillåten. Jakobsböckerna publicerades första gången 2014 (Księgi Jakubowe) och kom i svensk översättning 2015.
Esther kanske av Katja Petrowskaja. Hon är en ukrainsk författare av judisk släkt. Esther kanske handlar om hennes släkt men det är ingen släktroman. På grund av historien med två världskrig, revolution, inbördeskrig och nazisternas mördande av judar hittar hon bara delar av information om sina förfäder. Esther Kanske är en roman om författarens sökande efter släktingar, hennes känslor och vilka fakta hon får fram. Hon vet inte ens vad hennes gammelfarmor hette. Kanske Esther? Romanen publicerades första gången 2014 (Vielleicht Esther) och kom i svensk översättning 2015.
Pil i det blå av Arthur Koestler (1905-1983) är första delen av hans självbiografi. Hans familj var av judisk släkt, han föddes i Budapest och familjen flyttade så småningom till Wien där han påbörjade en utbildning till ingenjör. Han slutförde aldrig utbildningen och hans liv under den tid som boken omfattar har flera tvära kast. Han blev sionist och reste till Palestina för att arbeta i ett jordbrukskollektiv istället för att slutföra sin utbildning. Så blev han journalist i Palestina och så småningom i Paris och i Tyskland. Och i slutet av boken går han med i kommunistpartiet. Hans resonerande om sionism, om den politiska situationen i Tyskland och om kommunismen och Sovjetunionen är mycket intressant. Han skriver att när man har fallit för en ideologi så ser man allt genom de glasögonen och är godtrogen, och tänker bort fakta på ett sätt som kan vara svårt att förstå efteråt. Det är också mycket intressant att ta del av hans beskrivning av det politiska läget i Tyskland fram till Hitlers maktövertagande. Pil i det blå publicerades första gången på engelska (Arrow in the Blue – The First Volume of an Autobiography) 1952. Översatt till svenska kom boken första gången 1953.
Om du vill ha fler boktips kan du gå till Roberts blogg Mina skrivna ord.
Den här gången fick vi ett knepigt ämne av Robert. Det var inte så lätt för mig att hitta böcker som stämde in på temat föreningsliv. Helst ska jag ju ha läst dem. Fanns det inte en bok som hette Meningen med föreningen? tänkte jag. Nej, det visade sig vara en TV-pjäs från 1970-talet. Så jag tänkte vidare och kom fram till de här tre böckerna. Då har jag faktiskt inte läst en av dem – men vill gärna.
Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutson tycker jag passar bra här. Elin Wägner (1882-1949) var aktiv i rösträttsrörelsen och i Fogelstadsgruppen och hon verkade i fredsrörelsen. Under mellankrigstiden var hon radikalpacifist, men i och med andra världskriget ändrade hon sig. Hon blev så småningom ledamot i Svenska akademien, vilken man väl också kan betrakta som en slags förening. Den här biografin av Ulrika Knutson rekommenderar jag varmt. Den kom 2020.
Himmel och jord må brinna av Ola Larsmo har jag inte läst, men det vill jag gärna. Den utspelas i Västervik omkring 1917 då det var strejker och hungerkravaller. Fackförening och arbetarrörelse är ju föreningar. Själv har jag gått i skola i Västervik i sex år och jag tycker att jag borde ha läst den här boken för länge sedan. Himmel och jord må brinna är en dokumentärroman och den kom 1993.
Den smala lyckan av Hans Gunnarsson är en novellsamling som handlar om brevbärare. Den kategoriseras som ”En novellfläta” och jag tycker att den skulle kunna betraktas som roman när jag tänker på hur löst sammansatta en del romaner är. Hur som helst är den läsvärd och anledningen till att den finns med i dagens trio är att brevbärarna har en bokcirkel – en slags förening alltså. Bokcirkeln tar inte upp stort utrymme i boken, men den finns där i alla fall. Den smala lyckan kom i år.
Alla mer eller mindre knepiga teman till Tisdagstrion får vi från Robert som driver bloggen Mina skrivna ord. Där kan du få fler boktips.
Nu tittar jag igen längst bak i min läslista och den bok som har legat där längst tid är De förlorade barnen – ett arkiv av Valeria Luiselli. Enligt förlaget handlar den om barn som korsar gränsen mellan Mexico och USA och även om barn från USA:s ursprungsbefolkning. Barn som försvinner och har försvunnit. Samtidigt handlar romanen om ett New York-par som reser med sina två barn i bil genom USA på väg mot Arizona och de områden som en gång Geronimo styrde. Den här romanen publicerades första gången 2019 (Lost Children Archive). Den kom in i min läslista 23 maj 2020 och den känns mycket aktuell. Det senaste jag hörde om ensamma immigrantbarn i USA är att de hålls i förvar och att deportationspolisen, ICE, hade kommit mitt i natten och hämtat barn från ett förvar och sedan satt dem i ett flygplan till Guatemala vilket inte var deras ursprungsland. Immigrationsadvokater i USA arbetade hela natten och gick till domstol om saken. En domstol bestämde att barnen måste skickas tillbaka till USA. Jag tror att de har kommit tillbaka nu, men historien slutar inte där. Sedan får vi se vad som händer.
De förlorade barnen – ett arkiv av Valeria Luiselli, Rámus 2020. Översättning: Niclas Nilsson.
Om Valeria Luiselli på engelska Wikipedia. Fyra av hennes titlar finns översatta till svenska.
Den bok som hr legat näst längst i läslistan är Sverigevänner – Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn. Den boken fick jag tips om på Hanneles blogg. I boken berättar specialistläkaren Arash Sanari om sin uppväxt och hur han, enligt sin far, lyckades bli 90 procent svensk. Så här skriver förlaget: Familjen kommer till Tjörn i slutet av 80-talet efter att ha flytt krigets Iran. Pappa Jamshid är ingenjör och ser Sverige som de stora möjligheternas land. Han drar igång det projekt som resten av familjen kommer att kalla för Projekt Svensk. Med hjälp av allt från skidsemestrar till noga utmätt mängd lördagsgodis ska han få familjen att smälta in i det bitvis mycket svårbegripliga samhället. Jag räknar med att boken både är rolig och tänkvärd. Den kom in i läslistan 26 Maj 2020.
Sverigevänner – Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn av Arash Sanari, Volante 2019.
Europas Mödrar de senaste 43 000 åren av Karin Bojs. Att DNA-tekniken har utvecklats har lett till att många tidigare sanningar om hur människor levde för mycket längesedan i Sverige och varifrån de kom har omprövats, och det är ju så vetenskap fungerar. Naturligtvis blir en del slutsatser spekulationer när det handlar om vad som hände för så länge sedan. Men nu är slutsatserna mycket mer välgrundade än tidigare, främst genom DNA-tekniken och förbättrad kol-14-metod för tidsbestämning men också på grund av att man har hittat och undersökt fler och fler lämningar. Om detta handlar Karin Bojs bok Europas mödrar. Boken kom 2022.
Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead. Den sextonåriga flickan Cora är slav på en bomullsplantage i Georgia. För en tid sedan rymde hennes mor och hon hittades inte av slavägarna. Cora är nu ensam och måste bo med andra utstötta kvinnor på plantagen. Att Coras mor flydde förvånar inte läsaren. Förhållandena på plantagen är fullständigt vidriga. Men att fly är mycket svårt. De flesta blir tagna av slavjägare. Men det fanns något som kallades den underjordiska järnvägen under slavtiden. Det var människor som hjälpte slavar att fly norrut med risk för sitt eget liv. I Colson Whiteheads roman finns en verklig underjordisk järnväg. Den är utbyggd under jorden och tågen tuffar på i tunnlar. Romanen publicerades första gången 2016 och kom i svensk översättning året efter. Den är flerfaldigt prisbelönt.
Body double av Hanna Johansson är en mystisk bok. Där finns en kvinna som transkriberar åt en spökskrivare, men spökskrivaren skriver inte böcker som kommer ut på ett förlag. Han skriver kvinnors berättelser och binder in dem i ett exemplar som kvinnan som har berättat får, och hon betalar för alltihop. Sedan finns det två kvinnor, Naomi och Laura. De träffas och så inleder de en relation. Allt sker i samma stad, men ingen specifik stad. Allt är vagt, men intressant att läsa. Vad är vad? Och sedan på slutet blev jag överraskad och insåg samtidigt att ledtrådarna fanns där från början. Romanen har fått många uppskattande omdömen och jag tror att den blir nominerad till Augustpriset. Body double kom i år.
Temana till Tisdagstrion får vi av Robert som driver bloggen Mina skrivna ord. Fler tips på röda böcker hittar du där.
Till dagens trio har jag valt tre författare med efternamnet Andersson.
Män och kvinnor av Lena Andersson. Detta är hennes tredje bok om Ester Nilsson och den handlar om kärleksförhållanden och svårigheten att få till ett bra sådant. Ester Nilsson är inte helt i centrum som i de två tidigare böckerna där hon är huvudperson. Väninnorna Lotta och Josefin tar stor plats i den här romanen. Här finns män som man kan lita på och män som ljuger eller håller undan, men kvinnorna har också fel och brister och egenheter och dessa spelar roll både i deras förhållande till män och i deras förhållande till varandra. Män och kvinnor kom i år.
Sorgenfri av Mary Andersson skildrar författarens egen uppväxt i området Sorgenfri i Malmö under 1930-talet och 1940-talet. Jag läste boken för länge sedan, antagligen på 1980-talet. Sorgenfri är Mary Anderssons (1929-2020) debutroman och den kom 1979. Hon tillhör våra arbetarförfattare och har skrivit romaner, faktaböcker och dramatik. På 1980-talet spelades hennes teaterpjäs Maria från Borstahusen på många scener i landet. Omslagsbilden tillhör en E-bok, men för den som hellre läser pappersböcker kan romanen säkert lånas på biblioteket.
Hittebarnet i Kyjiv av Lars Andersson. Se, jag får inte bara tips från andra bloggare via Tisdagstrion. Nu tipsar jag mig själv också. Eftersom jag tänkte satsa på Andersson dök Lars Andersson upp och denne intressante författare har jag aldrig läst något av. Det måste det bli ändring på, kanske genom att jag läser den här lilla romanen, eller novellan, som utspelas år 990. Förlaget skriver så här: ”I storfurstens rike råder tillfälligt lugn, och hans drottning Anna har upplåtit ett eget rum i palatset åt sin unge skyddsling Olav, hittebarnet som sägs vara en kungason från norr.” Hittebarnet i Kyjiv kom 2023. I år är Lars Andersson aktuell med en biografi över Göran Tunström.
Fler tips på böcker av författare på A får du genom att gå till bloggen Mina skrivna ord.
Selma Lagerlöf alltså. Vad ska man välja? Jag bestämde mig för att ta tre böcker som jag har läst under min bloggtid, och då blev det dessa.
Gösta Berlings saga läste jag om för ett par år sedan. Gösta Berling är en misslyckad präst. Han är godsint och charmig och ser bra ut, men han dricker och slarvar bort sitt liv. Han är en av kavaljererna på Ekeby, ett stort gods med många bruk och stora inkomster. I kavaljersflygeln bor Gösta Berling och andra män ur de övre skikten i samhället men som är alltför konstiga eller festar för mycket och som behöver försörjning och tak över huvudet. Deras uppgift är delvis att vara underhållande på fester genom att spela, vara roliga och recitera poesi. Tillsammans eggar de ibland varandra till olika upptåg och handlingar som får stora konsekvenser för andra människor.
Mårbackasviten. I den boken finns tre självbiografiska böcker samlade som Selma Lagerlöf ursprungligen publicerade på 1920- och 1930-talet. Det är Mårbacka (1922), Ett barns memoarer (1930) och Dagbok för Selma Lovisa Ottilia Lagerlöf (1932). Mårbacka består av historier från hennes barndom och historier som hon har hört berättas om livet på Mårbacka före hennes tid. I ett Ett barns memoarer berättar hon om sin barndom på Mårbacka och i Dagbok har hon blivit tonåring och bor en tid hos släktingar i Stockholm.
Jag vill sätta världen i rörelse – En biografi över Selma Lagerlöf av Anna-Karin Palm. Den handlar om Selma Lagerlöf som privatmänniska, yrkesmänniska och offentlig person. Mycket handlar om hennes skrivande men också om privatlivet. Det var intressant att få inblick i alla hennes kontakter med olika starka kvinnor under studietiden, under den period när hon arbetade som lärarinna och senare i hennes liv. Själv måste hon ha haft stor styrka. Hon tvivlade ibland på sig själv, men trodde också att hon skulle bli en stor författare. Och det gjorde hon i en tid och ett klimat när kvinnor och deras verksamhet ständigt förminskades och undervärderades.
Fler tips på böcker av och om Selma Lagerlöf hittar du på bloggen Mina skrivna ord.
Den stora utställningen av Marie Hermanson är en lättsam äventyrsbok som utspelas 1923 när den stora jubileumsutställningen pågår i Göteborg. Ellen, en nittonårig flicka arbetar som volontär på utställningens tidning. Otto, en trettonårig fattig pojke, arbetar som åsneskötare i Barnens paradis i utställningen. Nils, en detektivpolis, jagar bovar. Albert (Einstein) ska komma till Göteborg och hålla sin Nobelföreläsning. Dessa människor från olika skikt i samhället sammanstrålar i Göteborg. Romanen publicerades första gången 2018 och det är den första boken i serien om Ellen och Nils. De följande är detektivromaner.
Jag tänkte att en roman från USA:s västkust kunde platsa i dagens trio och därför har jag med Det stora kalaset av John Steinbeck (1902-1968). Romanens engelska titel är Cannery Row och det är en gata utefter Stilla havet i Monterey i Californien. Den hette inte så 1945 när John Steinbecks roman publicerades, men boken blev så populär att gatan döptes till Cannery Row 1958 för att hedra Steinbeck. Utefter gatan låg flera sardinfabriker som producerade konserver. Det var ett fattigt område då. Romanen handlar om människorna som bor i området och den är skriven med humor och ganska mycket värme.
Ett köpmanshus i skärgården av Emilie flygare-Carlén (1807-1892) läste jag för ganska länge sedan. Detta är en utgåva från Svenska vitterhetssamfundet från 2019 och det är del 1. Det finns del två och tre också från 2007, men bara del 1 i storpocket. Jag funderar på att köpa dem. De finns hos nätbokhandeln och det vore roligt att ha dem. Det är mycket möjligt att det var en förkortad utgåva jag läste. Romanen finns att läsa hos Litteraturbanken. Ett köpmanshus i skärgården publicerades första gången 1860 och gick först som följetong i Aftonbladet. Den gick som dramaserie på TV på 1970-talet.
Fler tips på västkustböcker hittar du på bloggen Mina skrivna ord.
Då tar vi en titt igen på de två böcker som har legat längst tid i min läslista. Först har vi Snöstormen av Vladimir Sorokin. Romanens handling är förlagd till en mycket kall framtid. Läkaren Garin utkämpar en kamp mot klockan för att rädda sina landsmän från en utländsk epidemi. Men den värsta snöstorm som någonsin drabbat Ryssland är på ingång. Romanen har legat i min läslista sedan sedan 19 maj 2020.
Därnäst har viI oxögat av Ida Andersen. Det är en historisk roman förlagd till sjuttonhundratalet och den handlar om Drängen Eskil och pigan Sissel. De bor i Dåvedshult i Småland och där har man beslutat att uppföra ett glasbruk som får namnet Kosta. I Oxögat är den första boken i Ida Andersens glasbruksserie och den kom in i min läslista 22 maj 2020.
Vladimir Sorokin är en rysk författare och illustratör. Han har skrivit romaner, noveller, teaterpjäser och filmmanus. Sedan Rysslands invasion av Ukraina bor han i Berlin. Om Vladimir Sorokin på engelska Wikipedia och på den svenska. Flera av hans titlar är översatta till svenska.
Ida Andersen är en svensk översättare och författare. I oxögat är hennes andra roman och det finns ytterligare två titlar i glasbruksserien. Hon har också skrivit dikter och en faktabok om småländska stenmurar.
Stormfåglar av Einar Kárason. I februari 1959 låg flera isländska trålare på fiskebankarna utanför Newfoundland och där råkade de in i ett livsfarligt oväder. Om detta har Einar Kárason skrivit en kort, tät roman, mycket sakligt skriven. Han beskriver helt enkelt vad som händer och vad besättningen gör och detta är så verklighetstroget och besättningens situation är så fullständigt livsfarlig att det är en av de mest spännande böcker jag någonsin har läst. Romanen publicerades första gången 2018 (Stormfuglar) och kom 2019 i svensk översättning.
Fiskerne av Kans Kirk läste jag i början av 1970-talet. Jag läste den på danska men den finns i svensk översättning. Den handlar om fiskarfamiljer på Jyllands västkust som grips av väckelse och blir fundamentalistiskt kristna. Hans Kirk (1898-1962) ”var läkarson från Hadsund och tillbringade som barn sina lov hos faderns fattiga, indremissionska fiskarfamiljer i Harboøre och moderns grundtvigianska storbondefamilj i Thy. Spänningen mellan dessa två miljöer belystes i debutromanen.” (Citat från Wikipedia) Romanen publicerades första gången 1928 och kom i svensk översättning 1957 (Fiskare).
Ålevangeliet av Patrik Svensson. Vi får veta det mesta om vad man nu vet om ålarna, både naturvetenskapliga fakta och kulturhistoria, Fast man har forskat i hundratals år vet man inte allt. Patrik Svensson skriver om olika forskare som har ägnat sig åt ålen. En var Sigmund Freud som dissekerade ålar i Trieste för att hitta ett exemplar med manligt könsorgan, men han lyckades inte. En annan var dansken Johannes Schmidt som forskade i årtionden för att lösa gåtan om var ålarna leker. Och han lyckades. De europeiska Ålarna leker i Sargassohavet så de svenska ålarna gör en lång resa därifrån och hit och efter ganska många år samma resa tillbaka. Ålevangeliet innehåller också självbiografiska partier som handlar om författaren och hans far. Boken publicerades första gången 2019 och belönades med Augustpriset i faktaboksklassen samma år.
Fler böcker om fisk och fiske hittar du på bloggen Mina skrivna ord.
Mösstanten 