Hur jag läser nu när jag är äldre III

Så var det dags för inlägg tre i min serie om läsning och det handlar om koncentration och uthållighet. Jag orkar helt enkelt inte läsa lika långa sjok som tidigare. Jag tappar koncentrationen och måste ta en paus. Det kan förstås delvis bero på allt det digitala som jag håller på med. Det är tydligen så att även yngre personer kan ha svårt att behålla koncentrationen nu för tiden. Men till stor del tror jag att det för mig beror på åldern.

När jag var ung kunde jag läsa i många fler miljöer, till exempel utomhus i en park. Eller under en tio minuters busstur. Det kan jag inte nu. Helst ska jag sitta på de vanliga platserna – alltså i soffan eller i sängen. Där går det bäst. En tråkig vanemänniska, kanske man kan tycka. Men om man då tänker på hur olika böckerna som jag läser är. Skrivna på skilda sätt, förlagda i olika miljöer och med vitt skilda sorters människor i dem, då blir ju variationen hur stor som helst.

Här läser jag Den osynliga skriften av Arthur Koestler. Det är andra delen av hans självbiografi och den är inte helt lättläst. Jag kan tala om att lässjoken inte blir jättelånga. Men den är intressant.

(Förresten. Någonting annat som skiljer sig mot hur det var när jag var ung är, att om jag då hade visat en bild som föreställde mig när jag läste hade mina naglar inte varit till hälften rosa. Det beror på att ett nagellack som jag använde för flera månader sedan lämnade denna missfärgning, och sedan dess har naglarna vuxit. När jag var ung, däremot, då använde jag inte nagellack. Men läste, det gjorde jag.)

Tisdagstrion – Systrar

Nu har vi haft både fäder och bröder och idag är det dags för systrarna. Precis som med de andra familjemedlemmarna är det inte särskilt svårt att hitta böcker som passar idag.

Vuxna människor av Marie Aubert. Ida reser till sommarhuset vid kusten för att fira sin mammas 65-årsdag. Där finns också hennes syster med sambo och bonusdotter. Ida är arktitekt och barnlös och hon har aldrig haft ett kärleksförhållande som har varat och hon känner sig underlägsen och är mycket avundsjuk på sin syster.
Denna lilla täta roman publicerades första gången 2019 (Voksne Menneske) och kom i svensk översättning 2020.

Vägen härifrån av Ellen Mattson. Eva är trettioåtta år, ensamstående och läkare. Nu dör hennes mamma och det är alldeles för tidigt. Modern bor i en stor lägenhet och där bor också hennes gamla väninna Iris och just nu Thomas, som inte heller är släkt, men som Evas föräldrar tog hand om när han växte upp. Bland de sörjande finns också Evas syster Louise och moderns gamle vän Henry som bor på äldreboende.
Romanen publicerades 1995.

Liken vi begravde av Lina Wolff handlar om systrarna Peggy och Jolly som bor hos fosterföräldrar på en svingård där det också finns en bilskrot. Det är en grotesk roman med en del våldsamheter. Gården finns i närheten av Hörby i Skåne och Victoria Benediktsson går igen i skogen. Åtminstone tror byborna det.
Romanen kom nu i höst och den är nominerad till Augustpriset.

Om du vill veta vilka böcker med systrar i som de andra bokbloggarna skriver om idag kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.

Längst bak i min läslista 75-76

Den bok som nu har legat längst tid i min läslista är Rolf av Malin Lindroth. Så här skriver förlaget om boken : Rolf är Komvuxvikarie, snart 60 år och bor ovanför Safiren Livs. Inatt har han dödat en flicka. Nu väntar han på polisen som ska komma och förlösa honom från hans brott. Och från hans ensamhet. Romanen ska vara både mörk och underhållande och jag ser fram emot att läsa den.
Rolf har legat i min läslista sedan 1 juni 2020.

Dagen efter kom Agaat av Marlene van Niekerk in i min läslista, också en roman med ett förnamn i titeln men med mycket större omfång än romanen Rolf. Orsaken till att jag inte läste Agaat när den kom på svenska beror just på omfånget. Men någon gång måste jag ju, så känner jag, och denna roman om den vita lantbrukarhustrun Milla de Wet och den svarta kvinnan Agaat tror jag är är både spännande och intressant. Så visst vill jag läsa den.

Jag räknar med att dessa två böcker är mycket olika både när det gäller handlingen och miljön och författarens sätt att skriva.

Tisdagstrion – Kvinnliga författare utanför Sverige

Förbjuden skrivbok av Alba de Céspedes. Valeria Cossati är ute för att köpa cigaretter till sin man. I butiken får hon syn på en trave skrivböcker och hon köper en. Men det är förbjudet. Det är söndag år 1950 och tydligen ansågs cigaretter så oundgängliga då att man fick sälja dem på söndagar, men skrivböcker fick man inte köpa. Valeria Cossati bryter mot lagen och köper skrivboken och så börjar hon skriva dagbok. Men hon bryter inte bara mot lagen, hon bryter mot konventionerna. Det är konstigt och misstänkt att hon börjar skriva dagbok istället för att hela tiden arbeta i hushållet för sin familj, så hon skriver i hemlighet.
Romanen publicerades första gången 1952 (Quaderno proibito). Den kom första gången på svenska 1954 (Förbjuden dagbok). Jag läste 2024 års utgåva som är en nyöversättning.

En ond tid av Deepti Kapoor handlar om korruption och gangstervälde i Indien. Den politiska makten och kriminaliteten hör ihop. Fattiga människor har möjlighet att underdånigt böja sig och tjäna makten. På så sätt kan enstaka av dem arbeta sig upp. Rika familjer blundar, om de inte själva är kriminella. Att protestera leder oftast ingenstans. De fattigaste flyttas från sina bostäder om de med makt har behov av det. Kvinnor utnyttjas som prostituerade. Allt är lögn och maktfullkomlighet. En spännande bok om den fattige Ajay, den rike Sunny och den unga journalisten Neda.
Romanen publicerades första gången 2023 (Age of Vice).

Mrs Dalloway av Virginia Woolf. Mrs Dalloway bor i ett stort hus i London. Hon har gott om tjänstefolk, men ikväll ska hon ha fest och tjänstefolket har så mycket att göra ändå för att ordna till festen så hon går ut själv för att köpa blommor. Hon njuter av promenaden i den myllrande staden och att höra klockan i Big Ben slå. Sedan får vi ta del av hennes tankar och upplevelser under hela denna dag, men inte bara hennes. En god vän från ungdomen dyker upp, Han ser ett par i parken. Ja det är fler människor vars tankar och görande vi får läsa om.
Romanen publicerades första gången 1925 och finns i flera upplagor på svenska. Den jag läste är en nyöversättning som kom i år.

Om du vill veta vilka författare andra bokbloggar har valt till dagens trio kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.

Tisdagstrion – Fäder

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri handlar om allvarliga saker, skrivet med en glimt i ögat. Den handlar om en familj. Där finns två vuxna barn, en son och en dotter. Där finns en pappa och en mamma som är skilda sedan länge och där finns en invandrarbakgrund. Stor vikt läggs vid papporna. Den äldre pappan har alltid tänkt mest på sig själv och nu på gamla dar tycker han att det är äldste sonens uppgift att ta hand om honom. Sonen är pappaledig och dottern har en tonårig son som bor hos sin pappa och nu har hon blivit gravid.
Pappaklausulen publicerades första gången 2018.

Min far & Kvinnan av Annie Ernaux innehåller två berättelser, den ena om författarens far och den andra om hennes mor. Föräldrarna kom från lantarbetarfamiljer och de startade en kombinerad speceriaffär och café. De arbetade hårt och sparade pengar för att kunna köpa rörelsen och de gjorde på så sätt en klassresa. Annie Ernaux beskriver deras personligheter och vilka de var. Men hon är deras dotter och berättelserna handlar lika mycket om hennes eget förhållande till föräldrarna som om deras förhållande till varandra och till samhället och världen.
Min far (La place) publicerades första gången 1983 och Kvinnan ( Une femme) 1987.

Mr Potter av Jamaica Kincaid. I den här boken manar Jamaica Kincaid fram bilden av sin far i skönlitterär form. Han hade många kvinnohistorier och han tog inget ansvar för sin dotter. Han hade otaliga barn runt om på ön, och alla var flickor – utom ett barn som var pojke och han behandlades på ett annat sätt. Pojkar var mycket viktigare än flickor. I familjehistorien, och kanske i stora grupper av de fattigare människorna på Antigua där Jamaica Kincaid växte upp, finns många ensamma mödrar, och fäder som lever sitt eget liv.
Mr. Potter publicerades första gången 2002.

Fler böcker om fäder hittar du om du går till bloggen Mina skrivna ord.

Tisdagstrion – Norge

Hudlös himmel av Herbjørg Wassmo läste jag för länge sedan. Romanen är tredje delen i en trilogi om flickan Tora som utsätts för övergrepp av sin styvfar. Den enda som får veta är tant Rakel som trots sin svåra sjukdom hjälper Tora genom livet. Det var en stark upplevelse att läsa hela trilogin. Hudlös himmel publicerades första gången 1986 (Hudløs himmel) och kom i svensk översättning 1987. Den belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1987.

Nej och åter nej av Nina Lykke är en klassisk historia på många sätt. Vi har hört den förr. Ingrid och Jan som har stelnat i sitt äktenskap och så de bortskämda sönerna ovanpå det. Men den är skriven och vinklad på ett sätt så att det känns nytt. Rappt skriven. Skruvad och rolig. Ändå har karaktärerna djup och vi kan känna igen oss i deras tankar.
Romanen publicerades första gången 2016 (Nei og atter nei) och kom i svensk översättning 2018.

Isslottet av Tarjei Vesaas handlar om två elvaåriga flickor. Siss är populär bland kamraterna och leder ofta lekarna. Unn har nyligen kommit till trakten. Hennes mor är död och hon bor hos sin moster. Unn är tyst och håller sig för sig själv, men det är något som händer mellan henne och Siss. Ett band skapas och en vintereftermiddag när det redan är mörkt går Siss till Unn för att träffa henne ensam för första gången.
Romanen publicerades första gången 1963 (Is-slottet) och kom i svensk översättning samma år. Romanen belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1964.

Jag vill gärna läsa mer av norska författare så jag är ganska spänd på vad de andra bokbloggarna skriver. Om du också vill har fler tips kan du går till bloggen Mina skrivna ord.

De nominerade till skönlitterära Augustpriset 2025

I förra veckan kom nomineringarna till Augustpriset och jag upptäckte att jag bara hade läst en enda av de sex skönlitterära verken, Liken vi begravde av Lina Wolff. Lydia Sandgrens bok hade jag hemma från biblioteket, men vid närmare eftertanke beslutade jag att inte läsa den då med tanke på bokens omfång och den långa kön. Jag lämnade tillbaka den och tänker läsa den senare så att jag inte behöver känna mig jäktad. En inre angelägenhet har jag reserverat nu och kommer att läsa. De andra får nog vänta lite eftersom jag har andra reservationer som kommer att trilla in. Men jag planerar att läsa dem.

Är jag då nöjd med nomineringarna? Alla sex är nog bra böcker, men jag vet ju bara vad jag tycker om Lina Wolffs bok och den är värd en nominering. Fast jag är lite förvånad ändå eftersom hon har vunnit priset tidigare med De polyglotta älskarna (2016). Jag trodde inte heller att Lydia Sandgrens bok skulle bli nominerad eftersom hon fick priset 2020 för Samlade verk. Däremot trodde jag att Body double av Hanna Johansson skulle nomineras eftersom den fick så många uppskattande ord när den kom i våras. Jag tycker också att Klas Östergrens Klenoden vore värd en nominering, och Ellen Mattsons nya roman Konsten att försvinna – för att inte tala om Den heliga staden av Steve Sem-Sandberg. Den gav jag fem stjärnor på Good Reads och det gör jag inte ofta. Den känns högst aktuell trots att handlingen utspelas på femtonhundratalet och hela berättelsen, så som han skriver den, är mycket hemsk och fruktansvärt bra och ger många associationer till dagens värld. Ett inlägg om den kommer på onsdag.

Det ska bli spännande att läsa de nominerade och det finns faktiskt en fördel med nomineringar som man inte hade räknat med. Det kan leda till att man läser böcker som man kanske inte hade läst annars, och jag ser fram emot att äntligen läsa min första grafiska roman, alltså Ett år av apokalyptiskt tänkande. Det är nog på tiden.

De nominerade till 2025 års skönlitterära Augustpris är alltså:
En inre angelägenhet av Kristian Fredén
Artens överlevnad av Lydia Sandgren
Liken vi begravde av Lina Wolff
Tomhet och ömhet av Isabella Nilsson
Ett år av apokalyptiskt tänkande av Linda Spåman
Våran pojke av Mikael Yvesand.

Tisdagstrion – Blått bokomslag

En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell. Han driver en bokhandel, The Bookshop, i den skotska småstaden Wigtown. Han handlar med begagnade böcker och ägnar en stor del av sin tid åt att besöka människor som vill sälja sina boksamlingar. Att driva bokhandeln innebär stora vedermödor, och det märks i den här dagboken som spänner över ett år. Shaun Bythell är bitsk och ganska rolig. Mest arg är han på Amazon som håller på att förstöra detaljhandeln, men han går också ganska illa åt en del kunder. Han är nästan elak i överkant men det är nog samtidigt det som gör att boken blir så underhållande att läsa. Det är den extra kryddan.
Boken publicerades första gången 2017 (The Diary of a Bookseller) och kom i svensk översättning 2018.

Det verkligt viktiga – minne, kropp, plats av Maria Hamberg är en självbiografisk bok som består av 26 korta stycken som innehåller tankar, minnen och reflektioner om livet och samhället. Kroppen är en utgångspunkt, Maria Hambergs egen kropp som har drabbats av sjukdom och årens gång. Platsen är också viktig och rötterna bakåt i tiden. Maria Hamberg kommer från Norrgällsta, en by i Ångermanland, en trakt där hon har rötter bakåt i tiden med lantbruk och bagarstuga och tunnbrödsbak. En hel del av det gamla finns med, glimtar och minnen av hennes mormor och farmor. Men platsen är inte bara viktig för rötterna bakåt. Det är mer konkret än så, platsen, marken, jorden. Att kunna odla och se hur det växer.
Maria Hambergs bok kom tidigare i år.

Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie. Ifemelu och Obizie är ett älskande par. De är båda universitetsstuderande i Nigeria. Det är på 1990-talet och en militärjunta styr landet. Universitetslärarna får ingen lön och universiteten är tidvis stängda eftersom lärarna strejkar. Elförsörjningen fungerar ibland. Korruption råder och de mäktiga männen lever i lyx och har älskarinnor som är beroende av dem för sin försörjning. Ska man ha framgång måste man buga och bocka för de mäktiga. Americanah handlar om kärlek men först och främst om ras och diskriminering. Ifemelu får ett stipendium och kan flytta till USA och studera där. Hon är med om mycket i USA och genom alla dessa händelser och samtal visar författaren på fördomar och missuppfattningar.
Romanen publicerades första gången 2013 och kom i svensk översättning samma år.

Om du vill veta vilka blå böcker de andra bokbloggarna har valt till dagens trio kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.

Hur jag läser nu när jag är äldre II

Då var det dags för inlägg två i min lilla serie och det handlar om minnet. Ingen förväntar sig väl att ens minne ska fungera på samma sätt när man är äldre som när man var ung. Men det är ändå lite irriterande att det är svårare att hålla reda på personerna i en bok. Vissa ryska böcker har alltid varit svåra, men nu gäller det fler böcker. Som tur är har jag i gengäld mer tid. Alltså gör det inte så mycket om jag måste fundera en stund och bläddra tillbaka. Dessutom har erfarenheten lärt mig att det inte alltid är alldeles nödvändigt att jag kommer ihåg vem just den här personen är just nu. Det löser sig kanske lite längre fram i texten och gör det inte det kan jag faktiskt låta det flyta bort och nöja mig med att få grepp om helheten. Det beror på boken, naturligtvis. Det kan fungera för vissa, men inte för andra. Är det en alldeles för slarvig syn på läsningen?

Här läser jag Längtans latituder av Shubhangi Swarup. Det är ganska många personer i den här romanen, men författaren skriver först om några av dem, lämnar dem och sedan om ett par andra, och efter det om ytterligare några till. Och så vidare. Berättelsen rör sig genom tiden och personerna avlöser varandra. Det finns ingen mänsklig huvudperson, nej huvudpersonen är snarare naturen och naturkrafterna. Men för att återgå till människopersonerna gör romanens konstruktion att även för mig är det lätt att komma ihåg vem som är vem.