Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk

Jakobsböckerna handlar om sektledaren Jakob Frank som föddes omkring år 1726 och levde till 1791. Troligen föddes han som Jakob Leibovitj i en polsk-judisk familj i det som då var östra Polen men som nu är Ukraina.

Judarna i Polen var vid den här tiden inte fullvärdiga medborgare. De tilläts bo och försörja sig i landet men de fick inte ha vilka yrken som helst. Deras tillvaro var osäker. Vid dåliga tider eller på grund av att någon maktperson hade behov av det förföljdes de, misshandlades och dödades och fördrevs från sin bostadsort. Ett rykte som tidvis användes för att jaga upp stämningen mot judarna var att de dödade små kristna barn och använde deras blod när de tillredde sitt osyrade bröd. Religionsfrihet rådde inte i Polen (heller inte i Sverige) vid den här tiden så en sekt var inte tillåten.

Jakob Frank är alltså huvudperson men han ses inte inifrån i Jakobsböckerna utan utifrån av personer som var med i hans rörelse och andra personer samt av författaren som har tagit ett stort grepp över människor, händelser, ideologi och Polens historia. Boken är full av verkliga historiska personer men sannolikt finns också vissa som är påhittade. Den är spännande och rörande och platser och människor, miljöer, dofter, kyla, gyttja och värme gestaltas så att det blir starka bilder och berättelsen får kropp. Dessutom innehåller den en andlig dimension med många, delvis mystiska resonemang. Ordet är viktigt. Ord och skrift. Siffror och talmystik också.

Sektledare fascinerar mig därför att jag har så svårt att förstå sådana människor. Finns det någon sektledare någonstans som verkligen bryr sig om andra människor och deras väl och ve? Jakob Frank i boken jag har läst verkar drivas av maktbegär. Kanske tror han åtminstone delvis på sin ideologi men resultatet blir att han utnyttjar andra människor. Kvinnor och även pojkar blir utnyttjade sexuellt och själv har han alla rättigheter, även till att bestämma vilka män och kvinnor som ska bli par. Ett ideologiskt skäl till detta är att han är Messias och att de lever i de yttersta dagarna och det står i skrifterna att då vänds allting uppochner och bakochfram. De gamla reglerna om samvaro mellan män och kvinnor gäller inte längre. Dessutom offrar massor med människor pengar och värdesaker och detta använder Jakob Frank till att driva ett hov men många underlydande. Samtidigt skuldsätter han sig.

Dessa bländande människor som kan dupera så många och som utnyttjar människors svagheter är intressanta dels som personer som jag inte förstår mig på, men också genom alla följdverkningar. I Jakobsböckerna blir jag förflyttad till en annan tid, till Polen, Österrike, det som idag är Tyskland och till det Osmanska riket. Boken ger en fantastisk historielektion som är både intellektuell och kroppslig, grym, intressant och även rolig på vissa ställen. En djupt mänsklig bok som jag rekommenderar. Det enda jag reagerar negativt på är psalmerna och verserna som finns här och där. Jag vet inte om det beror på mig, men prosan är så bra och så sticker verserna ut som ganska klantiga. Beror det på översättningen? De är kanske bättre på polska?

Men detta sista är också det enda, lilla som jag kan anmärka på i den här boken. Den får ändå fem stjärnor.

Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk, Ariel och Bonniers, 2019. Översättning Jan Henrik Swahn.