Mrs Dalloway bor i ett stort hus i London. Hon har gott om tjänstefolk, men ikväll ska hon ha fest och tjänstefolket har så mycket att göra ändå för att ordna till festen så hon går ut själv för att köpa blommor. Hon njuter av promenaden i den myllrande staden och att höra klockan i Big Ben slå. Sedan får vi ta del av hennes tankar och upplevelser under hela denna dag, men inte bara hennes. En god vän från ungdomen dyker upp, Han ser ett par i parken. Ja det är fler människor vars tankar och görande vi får läsa om.

Handlingen i romanen spänner alltså över en dag, från morgon till sen kväll. Eftersom den börjar abrupt med att Mrs Dalloway ger sig ut för att köpa blommor är det ingen tidig morgon det handlar om och eftersom hon har fest slutar inte romanen förrän sent på natten. Tankeflödet hos olika människor löper genom hela berättelsen. Det påminner om hur Mot fyren (1927) är skriven, men som jag minns det är tankarna mer dominerande där och går från den ena personen till den andra utan att vi först vet i vems huvud vi nu har hamnat. Det är lättare att följa romanens färd genom personerna i Mrs Dalloway.

Mrs Dalloway är Virginia Woolfs fjärde roman. Jag har inte läst de tre tidigare, men jag tror att hon i Mrs Dalloway har hittat det här nya sättet att skriva – ett tankeflöde. Det är ju inte nytt i sig. Till exempel Ulysses av James Joyce som kom 1922 innehåller en hel del av det, men den är mycket skitigare, den är provokativ och satirisk och innehåller kapitel som är skrivna på olika sätt. Mrs Dalloway hänger ihop från början till slut fast vi får gå in i olika människors huvuden, och man märker att författaren tycker om London. Romanen har en positiv ton fast den inte saknar hemska händelser och också visar på mänskliga svagheter och dåligheter med stor psykologisk klarsyn. Klass, snobberi och skillnaden mellan den som har pengar och den som inga har finns också med. Men Mrs Dalloway har ett bra äktenskap. Det finns en klokhet i romanen, en klokhet som kommer med åren. Det finns en hel del minnesbilder från ungdomen i berättelsen. Och hur blev det nu när Mrs Dalloway och hennes gamla vänner är i femtioårsåldern? Inte som man trodde att det skulle bli, men i alla fall för Mrs Dalloway ganska bra ändå, även om det eländiga kriget och minnen från den tiden ruvar i bakgrunden.

Utgåvan jag läste är en nyöversättning. Jag har inte läst romanen på engelska, eller rättare sagt, jag kan ha gjort det för länge sedan, antingen det eller en annan översättning, men jag minns i så fall i stort sett ingenting av det. Men jag vågar påstå att detta är en bra översättning. Jag känner igen Virginia Woolfs språkmelodi från Orlando (1928) som jag läste på engelska och det kan inte vara så lätt att åstadkomma på svenska. Boken rekommenderas.

Mrs Dalloway av Virginia Woolf (1882-1941), Bonniers 2025. Översättning: Eva Åsefeldt. Förord: Anna-Karin Palm.
Romanen publicerades första gången 1925.

Middlemarch handlar om ett antal människor i och omkring den lilla landsortsstaden Middlemarch på 1830-talet. Den unga idealistiska Dorothea gifter sig med den betydligt äldre prästen och forskaren Casaubon och hamnar i ett dåligt äktenskap med den torre egoistiske mannen som inte förmår genomföra sin forskning och som därför känner sig underlägsen och kompenserar det genom att vara till synes självsäker. Läkaren Lydgate som har modern utbildning och moderna idéer och som vill arbeta hårt och forska gifter sig med den ytliga Rosamond som mest uppskattar utanverk, status och nöjen. I Middlemarch finns också slarvern Fred som älskar Mary som är en klok ung kvinna, men kan han någonsin få så pass ordning i sina förhållanden att han kan gifta sig med henne?

Det är bara några av personerna i denna omfångsrika roman. Den handlar om kärlek förstås, men också om så mycket annat. Egentligen handlar den om vilka val människor gör och vad som påverkar dessa val. Under denna tid var konventionerna starka och det fanns många regler i samhälls- och privatlivet som styrde människornas liv. En man var den kloke som visste hur världen fungerade. En kvinna skulle foga sig. Självbehärskning var viktigt och ingen ville förlora ansiktet. Alltså i de kretsar som romanen handlar om. Middlemarch är ingen roman om pigor och drängar och arbetare, utan personerna tillhör lite högre samhällslager. Det är deras problem romanen handlar om.

George Eliot skriver om människor, inte romanfigurer. Där finns både psykologiska skäl och ekonomiska som påverkar deras beslut. Och naturligtvis samhällets regler för umgänget Jag ser ett tema om kvinnors och mäns olika världar på den här tiden och att flickornas uppfostran många gånger gjorde att de inte visste vad de gav sig in på när de gifte sig. Författaren skriver också om människornas ekonomiska förhållanden och vilka som enligt kutymen kan göra det ena eller andra. Middlemarch är ett trångsynt samhälle. Modernare idéer finns, men gamla sedvänjor och åsikter dominerar. Människorna är fast i systemet, men de är alla olika och gör sina val på grund av sin ställning, sin personlighet, sina kunskaper och drömmar.

Middlemarch är en mycket omfångsrik roman. Den är rik på människor och komplikationer. Dåliga äktenskap, olycklig kärlek, snikenhet och hyckleri finns där, men också godhet, klokhet och lycklig kärlek. Där finns äktenskap som fungerar. I Middlemarch finns många personer att tycka om och att le åt. Där finns en hel del humor, men i romanens senare del är allvaret förhärskande. Författaren har stor medkänsla med sina romanmänniskor. Middlemarch ger en rik bild över en landsortsstad i England under 1930-talet. Jag kan naturligtvis inte avgöra hur pass rättvisande den bilden är, men den känns gedigen.

Jag hade dock uppskattat om förlaget hade publicerat denna nyöversättning i två band istället för ett. Det är besvärligt att hantera en sådan här bokklump när man läser den.

Middlemarch – En studie i lantligt småstadsliv av George Eliot, Bonniers 2024. Översättning: Hans-Jacob Nilsson.

George Eliot (1819-1880) hette egentligen Mary Anne Evans och var en engelsk romanförfattare, poet, journalist och översättare. Middlemarch var hennes sjunde roman och den publicerades i flera band 1871-1872. Romanen finns i flera utgåvor på svenska och denna är en nyöversättning.

Under min bloggtid har jag också läst Silas Marner av George Eliot.

Shirley är en brett upplagd roman där handlingen utspelas i norra England under den tidiga industrialismen. Napoleonkrigen pågår ute i Europa och ägarna till textilfabrikerna kan inte sälja sina tyger. De har avskedat många arbetare och familjerna lider nöd. Samtidigt pågår en teknisk utveckling som leder till en mer maskinell tillverkning vilket också gör att det inte behövs lika många arbetare för att tillverka en viss mängd tyg. Detta leder till stora protester där arbetare på olika sätt försöker hindra den maskinella utvecklingen.

Det är bakgrunden till den här romanen, men huvudtemat är moraliskt – att utvecklas som människa, att skaffa sig kunskap och att ha empati och att hjälpa dem som har det svårt. Romanen beskriver också kvinnornas instängda situation. Enligt normen ska de hålla sig till hemmet. Det är männen som ska sköta världen utanför. De överblivna, ogifta kvinnorna ses som löjliga.

I romanen har vi fabriksägaren Robert Moore som kommer från Belgien. Hans föräldralösa kusin Caroline Helstone bor i närheten hos en konservativ kyrkoherde som har starka åsikter om att kvinnor ska hålla sig på sin plats och att de inte förmår greppa de stora sammanhangen. Men Caroline Helstone vill något annat. Hon vill inte sitta och brodera och vänta på att gifta sig med en lämplig man.

Så kommer Shirley till sitt gods. Hon är en ung föräldralös arvtagerska som har ärvt egendomen därför att det inte fanns någon man som kunde ärva och hon äger området där Roger Moores fabrik är belägen. Hon heter alltså Shirley och det tycker vi inte är konstigt, men på den tiden var Shirley ett mansnamn och Shirley i romanen uppför sig inte som en ung kvinna ska. Men eftersom hon har egna pengar kan hon komma undan med mycket som en ung kvinna inte annars kan.

Det är mycket som händer i den här romanen, kärlekslängtan, bjudningar med ytlig konversation, våld från missnöjda arbetare, välgörenhetsarbete, dryckenskap, sjukdomar och vackra naturbilder. Och där finns mycket resonerande kring kvinnors rättigheter och plats i samhället, om moral och tro på Gud. Shirley sägs vara Charlotte Brontës mest feministiska roman, men ändå finns tanken hos författaren att den impulsiva och egensinniga Shirley behöver tyglas av en lite äldre, klok man med erfarenhet av världen.

Shirley är en mycket intressant roman med många spår och som ger mycket funderingar. Jag rekommenderar den till den intresserade att läsa, men jag tycker att den är lite väl lång och att där finns för många långa högstämda utgjutelser. När Shirley kom ut 1849 hade Charlotte Brontë förlorat sina båda systrar och sin bror och deras sjukdom, och missbruk när det gäller brodern har kanske satt sin prägel på den här romanen. Personligen tycker jag att Jane Eyre, Villette och Professorn är bättre som romankompositioner, men Shirley har sina fördelar med det breda upplägget, med mer klarspråk om kvinnornas situation och att den utspelas mot fonden av motsättningarna under den tidiga industrialismen.

Shirley av Charlotte Brontë, Modernista 2019. Översättning: Anna-Karin Malmström Ehrling och Per Ove Ehrling.