Kategori: Lyrik

Hett i hyllan #241 – Vatten och sand : dikter genom åren

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Nog har jag läst Gunnar Ekelöf (1907-1968), men aldrig i den här boken, och jag räknar med att där finns en och annan dikt som är ny för mig. Boken kommer från min pappas bokhylla liksom många andra av mina diktsamlingar. Jag läste dem aldrig då, när pappa ägde dem, men efter att ha gått i pension och börjat blogga och infört rutinen att läsa en dikt om dagen på morgonen i soffan när jag dricker morgonteet, då blir dikter lästa. Jag är inte en person som då och då får lust att läsa lite dikter. Gör jag inte på detta viset får diktböckerna stå olästa i hyllan, och inte heller skulle jag låna några diktsamlingar på biblioteket. Kanske verkar detta vara ett tvunget sätt att tillägna sig lyrik, men mig passar det utmärkt och jag har läst en hel del fin och intressant poesi genom den rutinen.

I den här boken har man valt ut ett antal dikter från Gunnar Ekelöfs diktsamlingar, alltifrån hans debutbok Sent på jorden (1932) till hans näst sista som var Sagan om Fatumeh (1966). Den här samlingen kommer säkert att bli läst så småningom, men just nu läser jag diktsamlingar som har belönats med Nordiska rådets litteraturpris. Det finns en diktsamling av Gunnar Ekelöf bland dem. Det är Dīwān över fursten av Emgión (1965). Den belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1966. Jag skulle tro att de åtta dikter som är utvalda därifrån till den här boken kommer att bli lästa av mig första gången när jag läser Dīwān inom det projektet. Det kommer nog att dröja innan jag tar mig an denna.

Vatten och sand – dikter genom åren av Gunnar Ekelöf, Bonniers 1966.

Hett i hyllan där vi visar upp våra olästa böcker drivs av Bokföring enligt Monika.

Nu läser jag Solen min far av Nils-Aslak Valkeapää

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Solen, min far av Nils-Aslak Valkeapää är nästa diktsamling jag läser av de som har belönats med Nordiska rådets litteraturpris. Den är en anpassad version av samlingen Beaivi, áhčážan avsedd för de som inte kan läsa nordsamiska. Beaivi, áhčážan belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1991. Den innehöll en mängd fotografier från samernas liv från slutet av 1800-talet och framåt. Solen, min far innehåller inte dessa fotografier. Dikterna är på bokmål, nynorsk och svenska. En dikt är på nordsamiska eftersom den består av många specialiserade samiska ord som inte går att översätta.

Jag trodde att den här boken skulle innehålla dikter på nordsamiska och så översatta till de tre andra språken. Men så är det inte. Dikterna finns om varandra översatta till olika språk och varje dikt har bara en översättning. De går att läsa ändå och ger mig som plus lite övning i att läsa bokmål och nynorsk. Naturligtvis kan jag inte ta del av och uppfatta känslan i versionen med ursprungsspråket. Men att läsa Solen, min far ger också mycket.

Beaivi, áhčážan är också dramatiserad och har spelats som teaterpjäs.

Solen, min far av Nils-Aslak Valkeapää, DAT 1991. Översättning: Harald Gaski, Jon Todal, Kristina Utsi.

Nils-Aslak Valkeapää (1943-2001) var en finsk-samisk författare, konstnär, musiker och kulturpersonlighet. Beaivi, áhčážan Publicerades 1988.

Under Nils-Aslak Valkeapääs diktsamling ligger samlingen Efter att ha tillbringat en natt med hästar av Tua Forsström som belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1998.

Från Ted Hughes kråkdikter till Tua Forsström

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Tidigare tänkte jag inte läsa den här diktsamlingen av Tua Forsström eftersom dikterna skulle vara inspirerade av regissören Andrej Tarkovskij. Jag hade aldrig sett någon av hans filmer så jag befarade att mycket skulle gå förbi mig när jag läste dikterna. Men när jag hade bestämt att jag skulle ha Nordiska rådets litteraturpris som ett av mina läsprojekt i år tänkte jag att varför inte? Tua Forsströms diktsamling Efter att ha tillbringat en natt bland hästar blev ju belönad med Nordiska rådets litteraturpris 1998. Sedan visade det sig att min man hade två filmer av Tarkovskij i sina gömmor, Solaris från 1972 och Andrei Rublev (svensk titel Den yttersta domen) från 1966.

Alltså började jag läsa Efter att ha tillbringat en natt bland hästar och det ångrar jag inte. Efter den väljer jag en annan diktsamling från Nordiska rådets litteraturpris. Faktum är att jag nog kommer att läsa diktsamlingar som har belönats med det priset hela detta år.

Efter att ha tillbringat en natt bland hästar av Tua Forsström, Bonniers 1997.

Under denna diktsamling ligger Crow – From the Life and the Songs of the Crow av Ted Hughes, Harper & Row 1971 och Kråka, Coeckelbergs 1975. Svensk tolkning av Eva Bruno. Förord Artur Lundkvist.

Nu läser jag kråkdikter

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Nu är det slut med hortensior och flamingor och fontäner. Nu är det kråkdikter som gäller. Jag har tagit mig igenom samlingen med Rainer Maria Rilkes dikter i urval och översättning av Malte Persson, något som jag är mycket glad över. Men så läste jag Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter. Pappan i boken skriver en bok om Ted Hughes och i Max Porters bok förekommer en kråka som hjälper pappan och de två pojkarna över den värsta sorgen. Kan man kanske säga. Man får väl tänka sig det ganska så bildligt.

Ja, efter att ha läst Sorgen bär fjäderdräkt kände jag att jag måste läsa Crow eftersom Max Porter har inspirerats av de dikterna, så det gör jag alltså nu. Det kommer snart ett inlägg om Sorgen bär fjäderdräkt.

Rainer Maria Rilke – valda dikter i översättning av Malte Persson, Ellerströms 2020.

Crow – From the Life and the Songs of the Crow av Ted Hughes, Harper & Row 1971.

Ted Hughes: Kråka, Coeckelbergs 1975. Svensk tolkning av Eva Bruno. Förord Artur Lundkvist.

Från Lennart Sjögren till Barbro Lindgren

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Från en poet till en annan, men där finns ett samband. Lennart Sjögren är bosatt på Öland och i en av dikterna i En liten cyklist ser Barbro Lindgren Öland som en hägring från stadsmuren. Vilken stadsmur det är vet jag inte säkert. Det kan vara Kristianopels. Hon skrev dikterna i Blekinge och nog bör man kunna se Öland från Kristianopel?

Jag har alltså avslutat läsningen av I grenverket av Lennart Sjögren och läser nu En liten cyklist av Barbro Lindgren. Den handlar om hennes mosters sista tid och det kanske inte är en diktsamling som man vill läsa i alla skeden av sitt liv, men just nu går det bra.

En liten cyklist – diktsamling av Barbro Lindgren, Rabén & Sjögren 1982.

I grenverket – diktsamling av Lennart Sjögren, Bonniers 2019.

Fick lust att läsa Lennart Sjögren

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Hur det nu kommer sig fick jag plötsligt lust att läsa dikter av Lennart Sjögren. Det har jag aldrig tidigare gjort, jo möjligen någon enstaka dikt i någon antologi, men aldrig annars. Så efter Minnen av infraröd av Iman Mohammed lånade jag den här diktsamlingen på biblioteket. Jag har ingen aning om var det är bäst att börja när det gäller Lennart Sjögrens poesi. Han har skrivit en lång rad diktisamlingar, men denna blev det alltså, I grenverket, som publicerades 2019.

Lennart Sjögren är författare och bildkonstnär. Som lyriker debuterade han 1958. Han är bosatt på Öland.

I grenverket av Lennart Sjögren, Bonniers 2019.

Minnen av infraröd av Iman Mohammed, Norstedts 2022.

Från Harry Martinson till Iman Mohammed

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Nu har jag avslutat läsningen av Harry Martinsons diktsamling Vagnen och börjar istället läsa Minnen av infraröd av Iman Mohammed. Hon är född 1987, bor i Malmö och debuterade 2018 med diktsamlingen Bakom trädet ryggar som fick mycket goda omdömen. Minnen av infraröd är hennes andra diktsamling och den är en av böckerna som blev nominerade till Augustpriset förra året. Det är i stort sett vad jag vet om författaren till den här diktsamlingen. Du kan läsa mer hos Norstedts.

Det ska bli spännande att bekanta mig med Iman Mohammeds poesi och det skulle inte förvåna mig om jag också vill läsa hennes första diktsamling.

Minnen av infraröd av Iman Mohammed, Norstedts 2022.

Nu läser jag Harry Martinson igen

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Vita Nova av Louise Glück var inte svår att läsa på engelska. Berättande dikter om kärlek och skilsmässa. Vagnen har jag ju läst i tidigare. Jag stoppade när jag hade den sista avdelningen kvar, som heter just Vagnen. Den består av 16 dikter så det kommer inte att ta särskilt lång tid.

Som ni kanske märker skriver jag inte om poesi på samma sätt som jag skriver om prosa. Det beror på att jag inte tycker att jag kan tillföra så mycket. Andra som är kunnigare inom poesiområdet får göra det. Men jag vill ändå gärna berätta vilka diktsamlingen jag läser. Kanske kan de här posterna trots allt vara små tips om vad man kan läsa.

Vita Nova av Louise Glück, Carcanet 2000.

Vagnen – dikter av Harry Martinson, Bonniers 1960.

Aerodynamiska tal av Lotta Lotass

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Aerodynamiska tal är en samling texter som grundar sig på flygningens historia från 1903-1947. Boken innehåller inte essäer, snarare prosadikt. Grunden är fakta och historien men författarens skapande fantasi har gjort texterna till något alldeles eget. Det är inte så lätt att känna igen personer och händelser ur flygningens historia eller hänga med logiskt. Jag känner igen den svenska flygpionjären Carl Cederström i början av boken och nog är det ett gäng omkomna atlantflygare som sitter i väntrummet (utanför pärleporten kanske, ska de få komma in?) och spyr upp lera från atlantens botten? Jag tror att jag inte är den enda läsaren som försöker haka upp texterna på den kända verklighet som de kommer ifrån.

Men bortser man från det är det en märklig upplevelse att läsa Lotta Lotass texter. De är mycket konkreta och ofta tekniska, ibland stolpiga, men verkligheten i dem flyter ut i naturbilder, drömmar och omkomna piloter som talar till oss efter döden. Vad blir kontentan av detta? Känsla, ljus, mycket ljus – och mörker. Lidande som pionjärerna utsätter sig för genom sina beslut. Jag tänker att världen behöver dessa människor som jag skulle kalla dumdristiga, som utför handlingar som jag aldrig skulle våga mig på. Och delvis blir det roligt också. Ett avsnitt som handlar om militärflyg under första världskriget har karaktär av en dåligt maskinöversatt text och det ger en humoristisk känsla i kontrast mot textens innehåll där man läser om det mest destruktiva som människan håller på med.

För mig ger boken både visionen av flygning och människans strävan efter att lätta från jorden och en ingenjörsaktig fascination för teknik. Den ger också en förundran över dessa bräckliga maskiner som pionjärerna flög och vad vissa människor utsätter sig för. Och samtidigt som texten ofta är vacker knakar det i fogarna. För mig blir helheten ambivalent. En fascination över tekniska framsteg och var människan kan åstadkomma. Och tankar om vadan och varthän, vad är det vi gör egentligen?

Aerodynamiska tal av Lotta Lotass, Bonniers 2001.