En av oss sover av Josefine Klougart

En av oss sover verkar handla om ett havererat kärleksförhållande. Eller två kärleksförhållanden. Eller kanske är det så att det ena kärleksförhållandet tog slut genom att mannen dog? Eller kanske är det bara ett kärleksförhållande, men huvudpersonen/författaren berättar om det under olika tider? Det verkar som hon har rest till sina föräldrar som bor på landet på Jyllands västkust. För att hämta sig kanske. Eller på grund av att hennes mor är sjuk? Eller hände det tidigare kanske?

Så dunkelt skriver Josefine Klougart. Det är poetiskt, det är bilder, men ingen roman med en handling man kan följa. Det fåniga är att när jag har läst alltihop råkar jag titta på omslagets flik. Där läser jag: En ung kvinna återvänder till föräldrahemmet på den danska landsbygden för att vara nära sin svårt sjuka mor. Bakom sig i Köpenhamn lämnar hon två män: den senaste, som redan är en annans.Och så den hon kallar sin avlidne man, fast han i själva verket är livs levande – den stora kärleken, den som aldrig skulle ta slut.

Aha! tänker jag, här har jag alltså facit. Synd att jag inte läste det först. Om jag hade gjort det hade jag eventuellt inte behövt lägga så stor energi på att försöka förstå vad det hela handlade om. Kanske hade jag då kunnat njuta mer av de framskrivna bilderna och poesin i det hela?

Nej, alltså. Det här var alltför dunkelt för mig. Den förra romanen jag läste av Josefine Klougart, Allt detta kunde du ha fått, var lite lättare att ta till sig. Den kan jag rekommendera, men inte En av oss sover som roman. Jag kan rekommendera den till den som vill läsa poesi. Och det finns kraft i den, i språket och bilderna. Men jag får för mig att alltihop handlar om författaren och hennes familj. Båda romanerna. Det kan vara fel, naturligtvis. Man blandar så lätt ihop författaren med verket.

Josefine Klougart har jämförts med Virginia Woolf, men de romaner jag har läst av henne är mycket lättare att ta till sig än Klougarts och inte alls lika dunkla.

En av oss sover av Josefine Klougart, Bonniers 2014. Översättning: Johanne Lykke Holm.
Romanen publicerades första gången 2012 (Én af os sover).

Nu läser jag Mizuta Noriko

Ja, jag har alltså avslutat läsningen av Tagores dikter och istället läser jag nu Berghäxans dröm av Mizuta Noriko, en japansk författare. Och i och med det har jag upptäckt Tranans Cikadaserie där man kan hitta poeter från Japan, Kina, Sydkorea, Vietnam och Taiwan i svensk översättning. En liten guldgruva kanske.

Mizuta Noriko är en av Japans mest framstående poeter. Hon är litteraturvetare och är banbrytande inom kvinnoforskning och feministisk kritik och har översatt kvinnliga japanska författare till engelska.. Hon belönades med Cikadapriset 2013. Berghäxans dröm är den enda samling dikter i svensk översättning av Mizuta Noriko som finns hittills.

Berghäxans dröm av Mizuta Noriko, Tranan 2020. Urval och tolkning: Lars Vargö.

Under Berghäxans dröm ligger Mitt hjärta dansar av Rabindranath Tagore, Smockadoll 2014. Översättning, efterord och urval: Kristian Carlsson. Förord: Anisur Rahman.

Nu läser jag Tagore

Det här året när Asien är ett prioriterat område i min läsning vill jag gärna läsa dikter av Rabindranath Tagore (1861-1941) från Indien. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 1913 som den första författaren som inte kom från Europa. Jag har läst dikter av honom tidigare, men då läste jag på kvällarna eftersom jag arbetade. Kanske får jag ut mer av hans verk nu.

Dikterna i den här boken är översatta från engelska och så verkar det vara med allting av Tagore på svenska. Tagore skrev på bengali och jag tror att det mesta är tolkat eller översatt till engelska av andra, men det finns exempel på att Tagore själv förde över text till engelska. Han skrev poesi, romaner, noveller, dramatik och även facklitteratur. Dessutom var han bildkonstnär och kompositör.

Engelska Wikipedia om Tagore och den svenska.

Mitt hjärta dansar av Rabindranath Tagore, Smockadoll 2014. Översättning, efterord och urval: Kristian Carlsson. Förord: Anisur Rahman.

Under Tagores dikter ligger Varje natt kysser jag markens fötter av Jila Mossaed, Bokförlaget Lejd 2009.

Nu läser jag Jila Mossaed

Eftersom jag har Asien som prioriterat läsområde i år tänkte jag att det kunde vara dags att läsa något av Jila Mossaed. Den här diktsamlingen är visserligen skriven på svenska men så vitt jag kan se finns inget av hennes persiska verk översatt till svenska. Jila Mossaed är född och uppväxt i Iran. 1986, vid 38 års ålder, flydde hon till Sverige med sin son och dotter. Hon har givit ut två romaner och fem diktsamlingar på persiska och en rad diktsamlingar på svenska. Sedan 2018 är hon ledamot av Svenska Akademien.

Varje natt kysser jag markens fötter av Jila Mossaed, Bokförlaget Lejd 2009.

Under Jila Mossaeds diktsamling ligger Detta är mitt namn – en antologi av Adonis, Alhambra 2006. Tolkningar av Hesham Bahari, Sigrid Kahle, Ingemar & Mikaela Leckius och Ingvar Rydberg. Förord av Alain Jouffroy. Efterskrift av Sigrid Kahle. Och jag kan försäkra att jag inte ångrar läsningen av den. Rekommenderas.

Från Carpelan till Södergran

Det är på tiden att jag läser i boken med samlade dikter av Edith Södergran (1892-1923) som jag köpte på bokrean 2023. Den har alltså väntat länge. Men nu har jag kommit igång och jag läser Dikter 1916 som är Edith Södergrans första samling. Den består av många dikter så det kommer att dröja lite innan jag byter diktsamling igen. Det känns bra att äntligen läsa i den här boken som har väntat så länge. I Dikter 1916 finns en del av de mycket kända dikterna, som exempelvis Dagen svalnar.

Dikter 1916 av Edith Södergran ur Samlade dikter, Modernista 2021.

Under den ligger I de mörka rummen, i de ljusa av Bo Carpelan, Bonniers 1976.

Nu läser jag Bo Carpelan

I år läser jag diktsamlingar som har belönats med Nordiska rådets litteraturpris, och eftersom I de mörka rummen, i de ljusa av Bo Carpelan tillhör dessa ville jag läsa den. Diktsamlingen fanns på ett bibliotek i Östergötland så jag reserverade den. Men tydligen kunde man inte hitta den för plötsligt försvann posten ur bibliotekskatalogen. Nu har jag den hemma på fjärrlån och jag hoppas att det blir möjligt att låna om den eftersom det tar lång tid för mig att läsa en diktsamling.

Bo Carpelan (1926-2011) var en finlandssvensk författare som skrev lyrik och prosa och som också var översättare och litteraturkritiker. I De mörka rummen, i de ljusa är det första jag läser av honom.

I de mörka rummen, i de ljusa av Bo Carpelan, Bonniers 1976.
Bo Carpelan tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 1977.

Under Bo Carpelans diktsamling ligger Höstmörkret över mig av Snorri Hjartarson som belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1981. Den går nu tillbaka till biblioteket.

Dags att byta diktsamling

Nu börjar det bli dags att lämna Drömbroar av Henrik Nordbrandt och istället läsa Höstmörkret över mig av Snorri Hjartarson (1906-1986). För den fick han Nordiska Rådets litteraturpris 1981. Snorri Hjartarson var en Isländsk författare. Han studerade på konstakademien i Oslo och bodde sedan i Norge till 1936. Han debuterade med en norskspråkig roman 1934, Højt flyter ravnen, men han är mest känd för sina isländska dikter. Senare arbetade han som bibliotekarie i Reykjavik.

Höstmörkret över mig av Snorri Hjartarson, Walter Ekstrand bokförlag 1980. Tolkning: Inge Knutsson.
Den isländska titeln är Hauströkkrið yfir mér  och den kom 1979.

Det finns ytterligare en diktsamling av Snorri Hjartarson tolkad till svenska, Löv och stjärnor (1984).

Under Snorri Hjartarsons diktsamling ligger Drömbroar av Henrik Nordbrandt, Ellerströms 2000. Översättning: Jonas Ellerström.

Nu har jag jag börjat läsa Drömbroar av Henrik Nordbrandt

Nästa diktsamling jag läser som har belönats med Nordiska rådets litteraturpris är Drömbroar av Henrik Nordbrandt (1945-2023). Han var en dansk poet och jag har aldrig läst något av honom tidigare. Han tillbringade största delen av sitt vuxna liv i Turkiet, Grekland och Italien och hans lyrik ska ha vara påverkad av det.

Drömbroar – diktsamling av Henrik Nordbrandt, Ellerströms 2000. Översättning: Jonas Ellerström.
Diktsamlingen publicerades första gången 1998 (Drømmebroer) och tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 2000.

Under Drömbroar ligger Sånger och formler – diktsamling av Katarina Frostenson, Wahlström & Widstrand 2015.
Nordiska rådets litteraturpris 2016. Den går nu tillbaka till biblioteket.

Från Tranströmer till Frostenson

Efter För levande och döda av Tomas Tranströmer läser jag nu Sånger och formler av Katarina Frostenson. Den belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2016. För levande och döda gick ganska fort att ta sig igenom. Den här diktsamlingen kommer att ta lite längre tid. Den blir den andra jag läser av Katarina Frostenson. Tidigare har jag läst en diktsamling som heter just Den andra. Det är hennes tredje diktsamling och den har jag i bokhyllan. Kanske hade det dröjt ännu länge innan jag kom tillbaka till Frostenson om det inte hade varit för att jag i år läser diktsamlingar som har fått Nordiska rådets litteraturpris. Jag menar inte att Den andra avskräckte mig från att läsa Frostenson, men det finns ju så många diktsamlingar att välja bland.

Sånger och formler – diktsamling av Katarina Frostenson, Wahlström & Widstrand 2015.
Nordiska rådets litteraturpris 2016.

För levande och döda – diktsamling av Tomas Tranströmer, Bonniers 1989.
Nordiska rådets litteraturpris 1990.

Från Tafdrup till Tranströmmer

Så var det dags att byta diktsamling igen, och jag börjar läsa För levande och döda av Tomas Tranströmer. Den diktsamlingen är mycket tunnare än den som jag just har avslutat. Boken innehåller bara sjutton dikter medan Dronningeporten av Pia Tafdrup har nio avdelningar med sju dikter i varje, alla med anknytning till vatten i olika former. Det har tagit tid att läsa den, men det har det varit värt. Så mycket fint jag hittar genom att läsa böcker som har belönats med Nordiska rådets litteraturpris! Och jag räknar med att jag inte blir besviken på Tranströmer.

För levande och döda – diktsamling av Tomas Tranströmer, Bonniers 1989.
Samlingen tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 1990.

Under Tomas Tranströmers diktsamling ligger Dronningeporten av Pia Tafdrup som belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1999. Den finns översatt till svenska (Drottningporten, 2000)