Gilgamesh av Sophus Helle har jag nu läst ut. Det kommer ett inlägg om den boken så småningom. Efter den läser jag alltså dikter av Bei Dao, en kinesisk poet som är en framträdande representant för den så kallade dunkla poesin i Kina. Den uppstod som en reaktion mot kulturrevolutionen och de ”dunkla” poeterna förnyade kinesisk poesi med influenser från västerländsk diktning. Deras poesi fördömdes av myndigheterna som dunkel och oklar. Efter studentprotesterna 1986 tvingades Bei Dao leva i exil, men sedan 2006 har han åter möjlighet att leva och verka i Kina.
I boken som jag nu läser finns dikterna i kinesisk skrift på vänstra bladet och i svensk tolkning av Göran Malmqvist på det högra.
[lek för själar] av Bei Dao – dikter i tolkning av Göran Malmqvist, Norstedts 2001.
Under Bei Daos dikter ligger Gilgamesh av Sophus Helle, Yale University Press 2021.
Nu avslutar jag alltså läsningen av Berghäxans dröm av Mizuta Noriko, och jag tänkte att eftersom Mesopotamien, som Gilgamesheposet kommer ifrån, ligger i Asien skulle jag kunna läsa det nu så som jag läser poesi varje morgon. (Ett av mina läsprojekt i år är ju att läsa böcker av asiatiska författare.) Detta är en översättning av Gilgamesheposet till engelska som har fått många lovord och den verkar mycket gedigen. Själva eposet tar endast upp 120 sidor. Resten av de 286 sidorna består av fem essäer och noter. Ja, lite noter kommer jag säkert att läsa nu men inte essäerna. Det gör jag senare. Nu läser jag alltså bara Sophus Helles översättning av texten som finns på lertavlorna.
Gilgamesh av Sophus Helle, Yale University Press 2021.
Sophus Helles hemsida. Han har också översatt eposet till danska tillsammans med sin far. På hans hemsida kan den som är intresserad ladda ner början av den danska översättningen.
Under Sophus Helles bok ligger Berghäxans dröm av Mizuta Noriko, Tranan 2020. Urval och tolkning: Lars Vargö.
En av oss sover verkar handla om ett havererat kärleksförhållande. Eller två kärleksförhållanden. Eller kanske är det så att det ena kärleksförhållandet tog slut genom att mannen dog? Eller kanske är det bara ett kärleksförhållande, men huvudpersonen/författaren berättar om det under olika tider? Det verkar som hon har rest till sina föräldrar som bor på landet på Jyllands västkust. För att hämta sig kanske. Eller på grund av att hennes mor är sjuk? Eller hände det tidigare kanske?
Så dunkelt skriver Josefine Klougart. Det är poetiskt, det är bilder, men ingen roman med en handling man kan följa. Det fåniga är att när jag har läst alltihop råkar jag titta på omslagets flik. Där läser jag: En ung kvinna återvänder till föräldrahemmet på den danska landsbygden för att vara nära sin svårt sjuka mor. Bakom sig i Köpenhamn lämnar hon två män: den senaste, som redan är en annans.Och så den hon kallar sin avlidne man, fast han i själva verket är livs levande – den stora kärleken, den som aldrig skulle ta slut.
Aha! tänker jag, här har jag alltså facit. Synd att jag inte läste det först. Om jag hade gjort det hade jag eventuellt inte behövt lägga så stor energi på att försöka förstå vad det hela handlade om. Kanske hade jag då kunnat njuta mer av de framskrivna bilderna och poesin i det hela?
Nej, alltså. Det här var alltför dunkelt för mig. Den förra romanen jag läste av Josefine Klougart, Allt detta kunde du ha fått, var lite lättare att ta till sig. Den kan jag rekommendera, men inte En av oss sover som roman. Jag kan rekommendera den till den som vill läsa poesi. Och det finns kraft i den, i språket och bilderna. Men jag får för mig att alltihop handlar om författaren och hennes familj. Båda romanerna. Det kan vara fel, naturligtvis. Man blandar så lätt ihop författaren med verket.
Josefine Klougart har jämförts med Virginia Woolf, men de romaner jag har läst av henne är mycket lättare att ta till sig än Klougarts och inte alls lika dunkla.
En av oss sover av Josefine Klougart, Bonniers 2014. Översättning: Johanne Lykke Holm. Romanen publicerades första gången 2012 (Én af os sover).
Ja, jag har alltså avslutat läsningen av Tagores dikter och istället läser jag nu Berghäxans dröm av Mizuta Noriko, en japansk författare. Och i och med det har jag upptäckt Tranans Cikadaserie där man kan hitta poeter från Japan, Kina, Sydkorea, Vietnam och Taiwan i svensk översättning. En liten guldgruva kanske.
Mizuta Noriko är en av Japans mest framstående poeter. Hon är litteraturvetare och är banbrytande inom kvinnoforskning och feministisk kritik och har översatt kvinnliga japanska författare till engelska.. Hon belönades med Cikadapriset 2013. Berghäxans dröm är den enda samling dikter i svensk översättning av Mizuta Noriko som finns hittills.
Berghäxans dröm av Mizuta Noriko, Tranan 2020. Urval och tolkning: Lars Vargö.
Under Berghäxans dröm ligger Mitt hjärta dansar av Rabindranath Tagore, Smockadoll 2014. Översättning, efterord och urval: Kristian Carlsson. Förord: Anisur Rahman.
Det här året när Asien är ett prioriterat område i min läsning vill jag gärna läsa dikter av Rabindranath Tagore (1861-1941) från Indien. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 1913 som den första författaren som inte kom från Europa. Jag har läst dikter av honom tidigare, men då läste jag på kvällarna eftersom jag arbetade. Kanske får jag ut mer av hans verk nu.
Dikterna i den här boken är översatta från engelska och så verkar det vara med allting av Tagore på svenska. Tagore skrev på bengali och jag tror att det mesta är tolkat eller översatt till engelska av andra, men det finns exempel på att Tagore själv förde över text till engelska. Han skrev poesi, romaner, noveller, dramatik och även facklitteratur. Dessutom var han bildkonstnär och kompositör.
Eftersom jag har Asien som prioriterat läsområde i år tänkte jag att det kunde vara dags att läsa något av Jila Mossaed. Den här diktsamlingen är visserligen skriven på svenska men så vitt jag kan se finns inget av hennes persiska verk översatt till svenska. Jila Mossaed är född och uppväxt i Iran. 1986, vid 38 års ålder, flydde hon till Sverige med sin son och dotter. Hon har givit ut två romaner och fem diktsamlingar på persiska och en rad diktsamlingar på svenska. Sedan 2018 är hon ledamot av Svenska Akademien.
Varje natt kysser jag markens fötter av Jila Mossaed, Bokförlaget Lejd 2009.
Under Jila Mossaeds diktsamling ligger Detta är mitt namn – en antologi av Adonis, Alhambra 2006. Tolkningar av Hesham Bahari, Sigrid Kahle, Ingemar & Mikaela Leckius och Ingvar Rydberg. Förord av Alain Jouffroy. Efterskrift av Sigrid Kahle. Och jag kan försäkra att jag inte ångrar läsningen av den. Rekommenderas.
Det är på tiden att jag läser i boken med samlade dikter av Edith Södergran (1892-1923) som jag köpte på bokrean 2023. Den har alltså väntat länge. Men nu har jag kommit igång och jag läser Dikter 1916 som är Edith Södergrans första samling. Den består av många dikter så det kommer att dröja lite innan jag byter diktsamling igen. Det känns bra att äntligen läsa i den här boken som har väntat så länge. I Dikter 1916 finns en del av de mycket kända dikterna, som exempelvis Dagen svalnar.
Dikter 1916 av Edith Södergran ur Samlade dikter, Modernista 2021.
Under den ligger I de mörka rummen, i de ljusa av Bo Carpelan, Bonniers 1976.
I år läser jag diktsamlingar som har belönats med Nordiska rådets litteraturpris, och eftersom I de mörka rummen, i de ljusa av Bo Carpelan tillhör dessa ville jag läsa den. Diktsamlingen fanns på ett bibliotek i Östergötland så jag reserverade den. Men tydligen kunde man inte hitta den för plötsligt försvann posten ur bibliotekskatalogen. Nu har jag den hemma på fjärrlån och jag hoppas att det blir möjligt att låna om den eftersom det tar lång tid för mig att läsa en diktsamling.
Bo Carpelan (1926-2011) var en finlandssvensk författare som skrev lyrik och prosa och som också var översättare och litteraturkritiker. I De mörka rummen, i de ljusa är det första jag läser av honom.
I de mörka rummen, i de ljusa av Bo Carpelan, Bonniers 1976. Bo Carpelan tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 1977.
Under Bo Carpelans diktsamling ligger Höstmörkret över mig av Snorri Hjartarson som belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1981. Den går nu tillbaka till biblioteket.
Nu börjar det bli dags att lämna Drömbroar av Henrik Nordbrandt och istället läsa Höstmörkret över mig av Snorri Hjartarson (1906-1986). För den fick han Nordiska Rådets litteraturpris 1981. Snorri Hjartarson var en Isländsk författare. Han studerade på konstakademien i Oslo och bodde sedan i Norge till 1936. Han debuterade med en norskspråkig roman 1934, Højt flyter ravnen, men han är mest känd för sina isländska dikter. Senare arbetade han som bibliotekarie i Reykjavik.
Höstmörkret över mig av Snorri Hjartarson, Walter Ekstrand bokförlag 1980. Tolkning: Inge Knutsson. Den isländska titeln är Hauströkkrið yfir mér och den kom 1979.
Det finns ytterligare en diktsamling av Snorri Hjartarson tolkad till svenska, Löv och stjärnor (1984).
Under Snorri Hjartarsons diktsamling ligger Drömbroar av Henrik Nordbrandt, Ellerströms 2000. Översättning: Jonas Ellerström.
Nästa diktsamling jag läser som har belönats med Nordiska rådets litteraturpris är Drömbroar av Henrik Nordbrandt (1945-2023). Han var en dansk poet och jag har aldrig läst något av honom tidigare. Han tillbringade största delen av sitt vuxna liv i Turkiet, Grekland och Italien och hans lyrik ska ha vara påverkad av det.
Drömbroar – diktsamling av Henrik Nordbrandt, Ellerströms 2000. Översättning: Jonas Ellerström. Diktsamlingen publicerades första gången 1998 (Drømmebroer) och tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 2000.
Under Drömbroar ligger Sånger och formler – diktsamling av Katarina Frostenson, Wahlström & Widstrand 2015. Nordiska rådets litteraturpris 2016. Den går nu tillbaka till biblioteket.
