Kategori: Nobelpristagare

Över floden in bland träden av Ernest Hemingway

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Richard Cantwell kommer till Venedig för ett par dagars ledighet. Han är överste i USA:s krigsmakt och det är efter andra världskrigets slut, men allierade styrkor finns fortfarande kvar i landet. Richard Cantwell känner väl till Venedig. Han har varit där förut och han känner en ung kvinna där. En mycket ung kvinna, nästan nitton år. Hon heter Renata och kommer från en adelsfamilj. Richard Cantwell däremot är i femtioårsåldern. Dessutom har han hjärtproblem och är märkt av kriget. Men Renata älskar honom och han älskar henne.

Romanen handlar om en gammal man som har varit i kriget. Femtio år tycker inte jag är särskilt gammalt, men det var säkerligen skillnad då och kriget måste ha slitit hårt på dem som deltog. Författaren återkommer ofta till att mannen är gammal och jag får lite av en gråtängslig känsla över detta kärleksförhållande som verkar vara dömt till att inte vara särskilt långt. Ja, det är en slags kärlekshistoria men det verkar som om författaren har använt sig av den för att berätta om andra världskriget. Flickan ses hela tiden genom överstens ögon. Alltihop berättas ur hans synvinkel. Författaren använder sig inte av hopp i tiden för att berätta om kriget. Istället låter han Cantwell berätta om händelser därifrån för Renata och hon vill så gärna höra mer och mer om detta.

Det leder till att den sötbittra känslan över kärlekshistorien inte blir särskilt stark hos mig. Jag har mycket svårt att tro att flickan är så djupt intresserad av att höra Cantwells minnen från kriget. Och så detta med den mycket äldre mannen och den faktiskt tonåriga flickan. Nej, Hemingway lyckas inte göra denna kärlek till något som jag bryr mig om. Istället känner jag lite trötthet och liknöjdhet över detta ojämna åldersförhållande som vi har läst om och sett på film alldeles för många gånger. Dessutom tycker jag att berättandet från kriget är tråkigt. Lite av krigets verkningar får han fram, att kriget har skadat Cantwell och gjort honom trött och bitter, men det är det enda. Författaren lyckas inte alls få mig intresserad av det Cantwell berättar. Det finns mycket bättre skildringar från andra världskriget än det här.

Över floden in bland träden av Ernest Hemingway Aldus/Bonniers 1963. Översättning: Mårten Edlund.
Romanen publicerades första gången 1950 (Across the River and Into the Trees) och kom i svensk översättning året efter.

Ernest Hemingway belönades med Nobelpriset i litteratur 1954.

Seamus Heaney och Nelly Sachs

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Jag gjorde en paus mitt i Seamus Heaneys 100 Poems och lånade en diktsamling av Nelly Sachs. Diktcykeln Glühende Rätsel, eller översatt till svenska Glödande gåtor, skrev Nelly Sachs under en sjukhusvistelse sommaren 1962. Dikterna innehåller mycket ångest och död, men de är vackra också. I boken finns dikterna både på tyska och i svensk tolkning av Gunnar Ekelöf.

Glühende Rätsel – Ein Zyklus Gedichte, Glödande gåtor – en diktcykel, Bonniers 1966. Tolkning: Gunnar Ekelöf.

Nelly Sachs belönades med Nobelpriset i litteratur 1966.

Sluta blunda, du är död – Novell av Olga Tokarczuk

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

C köpte boken lockad av teckningen på omslaget: mot en bakgrund av levrat blod ledde en trappa upp mot en vagt antydd, halvt öppnad dörr; bortom den en tunn ljusstrimma, vass som en knivsegg. Dessutom hade hon igenkännande noterat titelns gula, kantiga bokstäver – den ingick alltså i hennes favoritserie av deckare. För åratal sedan hade hon börjat med Agatha Christie men efter en tid känt en plötslig trötthet inför all denna kristallklara konsekvens – mord, undersökning, avslöjande av gärningsmannen. Som om deckaren var en kliniskt ren konstruktion, omöjlig att ta sig ur.
(Sid. 41)

Så börjar den här novellen som handlar om en kvinna som läser deckare, och hon läser många. Hon är gift och har två barn, en tonårsdotter och en vuxen son som fortfarande bor hemma. Varje morgon åker hon tunnelbanan till sitt arbete. Hon handlar och lagar mat. Hon tvättar och verkar sköta all markservice. Hennes man ser på TV.

Men på lediga stunder mellan allt hon måste uträtta läser hon deckare. Nu har hon alltså fått tag på en ny som ser lovande ut. Helst vill hon läsa alltihop direkt, men det går ju inte. Det får bli en stund då och då, och läsningen utvecklas till något man kanske inte hade väntat sig. Mycket mer kan jag inte avslöja. Novellen är underhållande och lite tänkvärd. Och börjar man fundera så kan man kanske hitta lite mer under ytan.

Sluta blunda, du är död – novell av Olga Tokarczuk ur samlingen Spel på många små trummor, Bonniers 2020. Översättning: Jan Henrik Swahn.
Samlingen publicerades första gången 2001 (Gra na wielu bębenkach) och kom i svensk översättning 2002.

Olga Tokarczuk belönades med Nobelpriset i litteratur 2018.

Den goda jorden av Pearl S. Buck

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Den goda jorden handlar om den fattige kinesiska bonden Wang Lung. Tiden är 1920-talet. Romanen börjar med att det är Wang Lungs bröllopsdag. Han har fått lov att gifta sig med en av slavinnorna hos traktens rika familj. Hon är inte vacker, men det tycker inte Wang Lung att han kan kräva av en hustru. Han tillhör visserligen inte de allra fattigaste, han äger ju en bit jord, men en man så långt ner på samhällsstegen som han kan inte ha så stora pretentioner. Nu visar det sig att hans hustru O-lan är mycket arbetsam och sköter både hemmet och arbetar och sliter på fälten, och eftersom Wang Lung också är arbetsam och har sinne för att spara och sälja sitt överskott i rätt tid får de det bättre och bättre.

Vi får följa Wang Lung under åren. Det mesta berättas från hans synpunkt. Det är oroliga år i Kinas historia och människorna är också utsatta för vädrets skiftningar. Det blir ingen slät landsväg som Wang Lung och hans familj vandrar, där finns branta nedförsbackar och slingrande krokar och romanen innehåller en del dramatiska händelser. Men berättelsen går ändå framåt i lugn takt. Författaren skriver detaljrikt. Den kändes lite lång när jag läste, men mestadels drev den framåt och jag ville veta hur det skulle gå.

Romanen ger en viss inblick i hur det kunde vara i Kina vid den tiden och vilka seder och bruk som var rådande. Det var ett starkt hierarkiskt samhälle där de som stod längre ner på samhällsstegen fick buga och bocka och slita hårt. Många svalt och slet ont. Kvinnorna var underordnade och hade oftast inte så mycket att säga till om, och de kvinnliga slavarna fick inte bara arbeta, de blev också utnyttjade sexuellt. Wang Lungs hustru O-lan har stora fötter och det bidrar till hennes fulhet. Jag tänker mig att kvinnor som måste arbeta hårt ända från barnsben inte kunde ha bundna fötter. De som var utsatta för den grymma seden måste komma från något bättre förhållanden. Men jag antar också att en slavinnas flickebarn, om hon verkade bli vacker också kunde utsättas för fotförstörelsen så hon kunde växa upp och bli en eggande leksak åt de rika männen.

Ändå finns det en godmodig ton i romanen och Wang Lungs förhållande till jorden – den goda jorden – som är förutsättningen för allt liv, den är skildrad kroppsligt och konkret så att man som läsare nästan själv trampar i myllan med bara fötter.

Den goda jorden – en kinesisk folklivsskildring av Pearl S. Buck, Hökerbergs 1957. Översättning: Sven Rosén.
Romanen publicerades första gången 1931 (The Good Earth) och kom i svensk översättning 1932.

Pearl S. Buck (1892-1973) tilldelades Nobelpriset i litteratur 1938.

Victoria av Knut Hamsun

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Victoria av Knut Hamsun handlar om mjölnarsonen Johannes. Han är en drömmare och individualist och redan som barn är han förälskad i fröken Victoria på Herrgården. Han duger kanske till lekkamrat, men först och främst till att utföra tjänster åt Victoria och hennes rika vänner, såsom att ro dem ut till en ö i sjön. Johannes kärlek består, men att det ska kunna bli något mellan honom och den fina herrgårdsfröken är inte realistiskt fast hon nog är intresserad. Så småningom blir Johannes diktare. Han får utbildning i staden. Han blir berömd. Då duger han till att inbjudas på middagar och mottagningar, men är han fin nog egentligen?

Berättelsen känns melodramatisk. Men Hamsuns språk är vackert, det är enkelt och tydligt och sparsmakat och det gör denna berättelse, som inte är särskilt originell, till något som är värt att läsas. Den lantliga trakten som Johannes kommer ifrån är vackert skildrad och jag får känslan av att Knut Hamsun själv har känt av att vara en katt bland hermelinerna. Om Johannes utbildning och skrivarmödor får vi inte veta särskilt mycket och heller inte om hans liv i utlandet. Här får vi inga stora svep och utblickar och inga sidovindlingar. Allting författaren berättar kretsar runt Johannes och Victoria. Men man märker som läsare att Johannes genomgår en utveckling och blir äldre. Så småningom är hans känslosvall inte lika häftigt och uppenbart utåt. Han framstår mer som en vuxen man.

Victoria av Knut Hamsun, Forum 1978. Översättning: Cilla Johnson.
Romanen publicerades första gången 1898 och kom i svensk översättning 1899 och den har kommit i många upplagor sedan dess.

Knut Hamsun (1859-1952) belönades med Nobelpriset i litteratur 1920.

Sjusovarna – novell av Johannes V. Jensen

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Backgårdsfolkets sömninghet och obeskrivliga tröghet hade nästan blivit ett ordstäv. De sov alltid på gården när det fanns något tillfälle. Eftersom det fanns så många söner och döttrar höll de sig inte med tjänstefolk och kunde därför vara sig själva hela tiden. Det var ett gäspande och släpande med fötter när det skulle arbetas, de gick alltid med sänghalm och dun i håret under mössan, de huttrade alltid som om de frös av brist på sömn, fastän de just kom från sin sista lilla slummer, de kröp på marken, så trötta och sömndruckna var de.
(Sid. 5-6)

I bygden var det tradition att vid nyår drog de unga karlarna runt och utsatte folket på gårdarna för mycket handfasta skämt. Men förra nyåret hade Backgårdsfolket genom sin istadighet och sin letargi vunnit över och förnedrat karlarna, och nu skulle de hämnas. Det är upplägget till den här novellen som är en burlesk historia som nog kan vara ganska rolig. Det är absolut avsikten. Själv hade jag väl inte så himla roligt när jag läste den. Men det kan säkert andra ha.

Sjusovarna – novell av Johannes V. Jensen, Novellix 2022. Översättning: Sonja Carlberg.

Sjusovarna är en av novellerna i samlingen Himmerlandshistorier av Johannes V. Jensen (1873-1950). Det är historier från hans hembygd, som ursprungligen publicerades mellan 1898 och 1932. Johannes V. Jensen tilldelades Nobelpriset i Litteratur 1944.

Älskade av Toni Morrison

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Sethe har flytt till Ohio från slaveriet i Kentucky. Hon bor i ett hus där det spökar med sin dotter. Man förstår snart att spökerierna beror på Sethes förflutna. Hon plågas av det som hänt henne. Hon har förlorat många barn under åren som gått. Spöket i huset är Sethes döda dotter som aldrig hann få ett namn. På hennes gravsten står Älskade.

Det här är ingen vanlig spökhistoria, spökerierna hänger mycket intimt samman med Sethes liv. De blir nästan en bild av Sethes vånda, men ändå finns de där, och Toni Morrison skriver i hela romanen på ett poetiskt sätt där det övernaturliga finns med. Romanen handlar om slavars och före detta slavars kamp för att få ett värdigt liv och för att känna att de har ett människovärde. Samtidigt som romanen är poetisk, mycket vacker och inte riktigt verklig alltigenom är berättelsen knivskarp. Det finns många, många händelser och scener i den där man som läsare upplever förnedringen mycket starkt. Och hur ska människor som har blivit så förtryckta, som har blivit så förminskade och plågade på det grövsta sätt kunna gå vidare i sitt liv och kunna älska?

Sethe har flytt från slaveriet till friheten, men den är sannerligen också begränsad. Slavjägare kan komma från slavstaterna, och den svarta befolkningen tillhör samhällets underskikt. De får ta hårda och dåligt avlönade arbeten, om de får något arbete alls. Det gäller att se upp, eller rättare sagt ner, när man är ute och går för man vet aldrig säkert vad vita som man möter på vägen kommer att göra. När jag läser om att Sethe var tvungen att betala den döda dotterns gravsten med sin kropp gör det ont. Vilket naturligtvis är som ett myggbett, ja inte ens det, i jämförelse med slavarna smärta.

Älskade är en mycket bra roman som jag rekommenderar varmt. Den är skickligt skriven och författaren har byggt in en hemlighet – i alla fall är den hemlig för läsaren – i spökhuset, i romanen, vilket också bidrar till att den är spännande att läsa. Och denna hemlighet är en organisk del av romanens tema. Kärlek och människovärde för de förtryckta.

Älskade av Toni Morrison, Forum 2018. Översättning: Kerstin Hallén.
Romanen publicerades första gången 1987 (Beloved) och kom i svensk översättning året efter. Älskade är den första boken i en trilogi om kärlek och afroamerikansk historia. De följande delarna är Jazz och Paradis.

Toni Morrison (1931-2019) belönades med Nobelpriset i litteratur 1993. Om Toni Morrison på engelska Wikipedia och på den svenska.

Annalena Bilsini av Grazia Deledda

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Annalena Bilsini är änka och hon flyttar med sina fem söner, en sonhustru och sin morbror till en egendom som tidigare hade varit ett länsgods. Men med tiden hade den förfallit mer och mer. Den var så förfallen att familjen kunde köpa den för en mycket liten summa av en kvastfabrikant. Familjen Bilsini fick arrendera egendomen mycket förmånligt. Den näst äldste sonen är borta och gör sin värnplikt. Annalena Bilsini styr sin familj med fast hand, men näst äldste sonen är fortfarande sturskt och han ber gång på gång om mer pengar. Modern är rädd att det ska gå för honom som vissa andra manliga släktingar i familjen som har lidit av lättja och lastbarhet och hon undrar hur det ska gå när han kommer hem igen från det militära.

Det finns många ingredienser i romanen som håller intresset uppe. Ska familjen lyckas odla upp egendomen så att den ger god bärgning? Hur ska det gå med med näst äldste sonen? Vad ska han ställa till med? En av de yngre sönerna är olyckligt kär i en flicka, en förbindelse som familjerna nog inte uppskattar. Ägaren till egendomen har en mentalsjuk hustru och Annalena Bilsini är inte gammal än.

Handlingen i romanen är förlagd till Podalen, inte Sardinien, och vi får följa den hårt arbetande familjen genom årstiderna. Miljön känns i berättelsen. I övrigt kan jag tycka att det fattas lite för att romanen ska kännas riktigt bra, men det är spännande och intressant att att läsa den som något annat än Elias Portolu som jag läste för länge sedan. I den här romanen finns både en fördel och en nackdel i att författaren lämnar oss utan att knyta ihop allting. Man kan förstås tänka att sånt är livet. Kanske ger romanen en viss bild av hur livet kunde vara i Po-dalen på 1920-talet?

Annalena Bilsini av Grazia Deledda, Tidens förlag 1928. Översättning: Karl August Hagberg.
Romanen publicerades första gången 1927 och kom i svensk översättning året efter. Grazia Deledda (1871-1936) belönades med Nobelpriset i litteratur 1926.

Om Grazia Deledda på engelska Wikipedia och den svenska.

Grupp Krilon av Eyvind Johnson

~ Mösstanten ~ 9 kommentarer

Nu har jag alltså äntligen läst Grupp Krilon och den var inte alls sådan som jag trodde att den skulle vara. Jag hade trott att den var eftertänksamt resonerande med stilla liv och tankar. Och jovisst är den resonerande, men det händer mycket i den här boken. Huvudpersonen, eller den som är förutsättningen för berättelsen är Johannes Krilon, en fastighetsmäklare i Stockholm i början av 1940-talet. Han har samlat runt sig en grupp herrar, de flesta företagare och eller högt utbildade. De träffas varje söndag för att umgås och samtala, och varje gång resonerar de under ett visst tema.

Det är krig ute i världen, det är diktatur i Tyskland och den svenska regeringen faller undan och tillåter tyska trupptransporter och köp av strategiska råvaror. Men författaren fokuserar på det lilla, personliga och genom det berättar han om desinformation och ryktesspridning och vänskap ställs mot rädsla. Författaren skriver på lite olika sätt i olika delar av boken. Den börjar med ett långt avsnitt där Krilon är ute och går på Mälarens is. Det är kallt, men han är inte den enda människan som promenerar där. Samtidigt ger oss författaren en presentation och beskrivning av Krilon som är den längsta som jag hittills har stött på i en roman. Jag bävade där i början, men jag fortsatte och det gjorde jag rätt i. Det finns andra avsnitt som gränsar till magisk realism och där tar författaren i ordentligt. Och så finns det mer realistiska, mänskliga partier.

Trots den långa presentationen blir Johannes Krilon en lite diffus figur som de andra personerna i berättelsen förhåller sig till. Man får lära känna dem mera personligen. Han har funktionen av en lite diffus hjälte, han som vet vad som är rätt och fel, som har blivit förd upp på berget och frestats, men står emot. Men samtidigt är han ingen hjälte som alltid gör rätt. När han stövlar in i en av herrarnas bostad när han just har förlorat kvinnan han alltid har älskat och är helt nedbruten av sorg kräver Krilon att han ska delta i samtalen, att människans frihet till ett öppet tankeutbyte måste försvaras. Inte särskilt lyhört och empatiskt just då. Det blir lite provokativt, men man kan också tänka att han ställer människans ansvar på sin spets. Vilka offer är man beredd att göra för att bekämpa ett fruktansvärt samhälle?

Grupp Krilon är en mycket intressant roman där det finns kärlek och sorg och rädsla och flera olika personligheter och olika sätt att leva. Dessutom träder miljön fram i berättelsen, det isiga, kalla Stockholm finns där och känns när man läser. Och så det viktigaste – tankarna om ett fritt meningsutbyte och motstånd mot det totalitära. Romanen handlar om Sverige under andra världskriget men den känns mycket aktuell just nu. Läs den gärna. Själv vill jag läsa också de följande böckerna i Krilontrilogin, Krilons resa och Krilon själv.

Grupp Krilon av Eyvind Johnson, Bonniers 2018.
Romanen publicerades första gången 1941.

Från Gabriela Mistral till Seamus Heaney

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Nu har jag lämnat samlingen Skönheten av Gabriela Mistral (1889-1957) och läser istället 100 Poems av Seamus Heaney (1939-2013). I den samlingen finns hundra dikter som hans familj har valt ut, och meningen är att man genom att läsa dem ska få en introduktion till hans författarskap.

För att underlätta läsningen har jag lånat en översättning av diktsamlingen på biblioteket. Det är inte så lätt att läsa poesi på engelska, tycker jag. Alltför ofta befinner jag mig ovanpå texten så att den bara blir ordens musik medan själva betydelsen inte tränger in i mitt medvetande. Dessutom är det många ord som jag inte kan och översättningen besparar mig en hel del slående i mitt engelskalexikon. Men jag behöver även det. Hittills går det i alla fall väldigt bra. Åtminstone de första dikterna är mycket konkreta och innehåller barndomsminnen, mycket fint förmedlade. Och samtidigt innehåller de mycket mer, ett mörker och ett ljus, de har en dubbelhet och flertydighet.

100 poems av Seamus Heaney, Faber & Faber 2018.

100 dikter av Seamus Heaney, Natur & Kultur 2022. Översättning och förord: Tommy Olofsson.

Seamus Heaney var en irländsk författare. Han var också professor i poetik i Oxford. Han är flerfaldigt prisbelönt och fick Nobelpriset i Litteratur 1995.

Under samlingarna av Seamus Heaney ligger Skönheten, av Gabriela Mistral – dikter i tolkning av Hjalmar Gullberg, Norstedts 2018.