Kategori: Nobelpristagare

Jag tar inte farväl av Han Kang

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Jag tar inte farväl börjar med drömmar. Det är författaren Gyeongha som drömmer om en snöig plats där svarta stockar sticker upp ur snön. De liknar gravstenar och tidvattnet börjar strömma in och kommer att dränka alltihop. Gyeongha har tidigare skrivit en bok om en massaker och det har lett till att hon har drabbats av en kollaps. Hon har dragit sig undan från sin familj och lever ensam i en mörk lägenhet där hon mest ligger på golvet och stirrar i taket. Hon kan knappt äta. Men hon har en vän som är dokumentärfilmare och som ligger på sjukhus efter en olycka. Vännen har en burfågel hemma på ön Jeju och hon ber Gyeongha resa dit och rädda fågeln som snabbt kan dö av vatten- och matbrist.

Det här är en mycket snöig roman, snöig och kall. Den handlar om mörka händelser för ganska länge sedan och när jag i mitt inre ser bilderna som författaren målar fram ser jag mestadels Gyeongha i mörker. Men det finns ett starkt stråk av omtanke och hopp i berättelsen. Bara att genomföra den besvärliga resan till vännens hem på ön för att rädda en liten fågel vittnar om stor kärlek till liv. Det står i stark kontrast till den avskyvärda massakern som de styrande genomförde på ön. Det var i tiden för Koreakriget och man jagade oppositionella och kommunister. Det var inte svårt att bli stämplad som kommunist, men mycket svårt att undgå. Ja, det var ett uppror på ön Jeju, men reaktionen från regimen saknade helt proportioner. En hel by med män, kvinnor och barn utplånades. När jag läser boken inser jag att jag vet mycket lite om Koreakriget. Jag hade faktiskt inte klart för mig att det var en diktatur som kämpade tillsammans med USA för att slå armén från norr.

Det är mycket mörker i den här berättelsen, och den är mycket poetisk. Det är en fågel som ses flaxa i silhuett mot en vägg i skenet av ett stearinljus. Det är den smärtsamma behandlingen som vännen tvingas genomgå på sjukhuset. Det är snö och snöstorm och ensamhet och ett träd som verkar som ett levande spökväsen när vinden tar tag i grenarna. Och samtidigt är det mycket stillhet i den här romanen och det är mycket vackert skrivet. Läsaren får känna och själv tolka det hen läser. Jag tar inte farväl rekommenderas varmt.

Jag tar inte farväl av Han Kang, Natur & Kultur 2024. Översättning: Anders Karlsson och Okkyoung Park.
Romanen publicerades första gången på originalspråket 2021.
Han Kang tilldelades Nobelpriset i litteratur 2024.

Levande och döda av Han Kang

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Levande och döda handlar om en massaker i författaren Han Kangs födelsestad Kwangju år 1980. Han Kangs familj hade flyttat därifrån till Seul fyra månader tidigare. Då var Han Kang nio år och hon visste inget om vad som hade hänt i Kwangju förrän hon hittade ett minnesalbum när hon var tolv år. Hon hade märkt att något var fel, att något hade hänt, men de vuxna tystnade när hon kom inom hörhåll. De berättade inget av säkerhetsskäl. Landet styrdes av en militärjunta. Man kan inte begära och förvänta sig att barn ska hålla tyst om det de vet och det måste ha varit farligt att prata om det förskräckliga, grymma, hårresande upprörande som hade hänt i Kwangju. Hur många som dödades är oklart, men statistiken visar att ca 2 000 fler än vanligt dog i Kwangju vid den tiden.

Levande och döda är ingen faktabok. Det är en roman om ett antal människor i Kwangju, men en stor del av berättelsen kretsar runt en femtonårig skolpojkes upplevelser. Vi får läsa om händelserna ur flera människors perspektiv. En del av dem dödades, andra fängslades och torterades, andra är anhöriga till offren. Han Kang har skrivit en mycket stark berättelse. Det är fruktansvärda händelser och oerhört svåra konsekvenser för efterlevande och för tortyroffren. Livet blir förstört. Romanen är en skarp protest mot diktatur och grymhet men den innehåller mer än så. Frågan om hur soldater kan utföra allt detta mot civilpersoner finns i bakgrunden. Det är sådant som vi vet händer, men det det är så svårt att förstå. Författaren berättar också om de gräsliga förhållandena i vardagslivet, om fabriker där människor tvingas arbeta femton timmar om dagen till mycket låg lön.

Det ska till en mycket god författare att skriva en roman som Levande och döda. Det finns en klarhet i språket, som en distinkt poesi. Att det blir så bra måste också bero på vad författaren har valt att ta med och hur mycket hon skriver om det som händer. Det känns självklart att det var just så här som detta skulle berättas. Det är också skrivet på ett sätt så att i varje fall jag klarar av att läsa romanen fast det den handlar om är så fruktansvärt. Det är sårigt, sorgligt och faktiskt vackert. Det verkar kanske konstigt att jag använder ett sådant ord om Levande och döda, men det har att göra med Han Kangs sätt att skriva. Läs gärna den här boken.

Levande och döda av Han Kang, Natur & Kultur 2016. Översättning: Eva Johansson.
Romanen är översatt från engelska. Den kom på originalspråket 2014 och den koreanska titeln betyder Pojken kommer.

Onda sagor av Pär Lagerkvist

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Onda sagor är en samling av elva noveller. Vissa är längre och några är så korta att de inte ens upptar en hel boksida. De har gjort ett blandat intryck på mig. Far och jag som handlar om en kvällspromenad med bakgrund i författarens barndom och Källarvåningen som handlar om en fysiskt handikappad man är de noveller som jag känner mest för. Hissen som gick ner i helvete hade jag väntat mig mer av. Jag tycker att den mynnar ut i ett Jaså. Över huvud taget hade jag väntat mig mer av Onda sagor. Man får många gånger försöka gräva djupt under det som står i texten för att finna den meningsfull. Men jag antar att vissa av novellerna inte är avsedda att gripa läsaren utan är mer ironiska eller konstaterande. Fast jag tror att de är skrivna med stort allvar.

Det är mycket länge sedan jag läste Pär Lagerkvists romaner, men jag minns att Barabbas och Dvärgen grep mig. Midsommardröm i fattighuset har jag sett som tv-teater en gång för länge sedan när jag var barn och den grep mig nog också. Pär Lagerkvist skrev ju också mycket lyrik. Det finns säkert mer att hämta hos honom än den här novellsamlingen.

Onda sagor av Pär Lagerkvist, Brombergs 2017. Förord: John Ajvide Lindqvist.

2024 års Nobelpris i litteratur går till Han Kang

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Foto: Lee Chunhee

Han Kang är en Sydkoreansk författare som har skrivit ett flertal romaner, noveller, poesi och essäer. Hon arbetar också med musik och bildkonst och hon är flerfaldigt prisbelönt. Fyra av hennes romaner är översatta till svenska och av dem har jag faktiskt läst två. Fler titlar finns översatta till engelska. Det är första gången en författare från Sydkorea tilldelas Nobelpriset.

Här är Nobelkommitténs motivering:

för hennes intensiva poetiska prosa, som konfronterar historiens trauman och blottlägger människans sårbarhet

Här är de fyra romanerna av Han Kang som finns översatta till svenska:

Levande och döda (2016)
Vegetarianen (2016)
Den vita boken (2019)
Jag tar inte farväl (2024)

De två jag har läst är Vegetarianen och Den vita boken. Jag länkar till mina inlägg om dem. Levande och döda har jag reserverat på biblioteket och Jag tar inte farväl beställer jag på bokhandeln. Det kommer att ta lite tid innan jag har dem här.

Läs om Han Kang på svenska Wikipedia och på engelska.

Dansösen av Patrick Modiano

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

En man tänker på hur det var för länge sedan när han var ung. Han kände en dansös som hade ett litet barn och ibland hjälpte han henne att ta hand om pojken. Han minns bara fragment. Allt är mycket vagt och osäkert i sin helhet, men fragmenten är konkret berättade.

Denna lilla roman har släktskap med annat jag har läst av Modiano – som Nätternas gräs och De dunkla butikernas gata – där det också handlar om minnen och fragment och där allt har en stor vaghet. Men här, i Dansösen, tycker jag att det är för lite vi får veta. Stämningen finns där, men jag hade föredragit att författaren hade byggt ut det hela lite mer. Jag vet inte om det är Patrick Modianos egna minnen det handlar om. I så fall är det inte konstigt om han minns så lite. Men varför då skriva bara detta och ge ut det som en roman? Boken kallas roman av förlaget. Nej, jag tycker att det finns annat som Modiano har skrivit som är bättre.

Dansösen av Patrick Modiano, Grate 2024. Översättning: Jan Stolpe.

Den vita boken av Han Kang

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Den vita boken handlar av Han Kang handlar om liv och död och saknad. Berättaren befinner sig i en europeisk stad. Det är vinter och kallt och mörkt. Staden är täckt av snö.

När berättaren ännu inte kommit till världen födde hennes mor en dotter som dog vid födseln. I den snöiga staden i Europa berättar författaren om tomrummet efter en storasyster som aldrig fick leva och det gör hon genom att skriva om färgen vit. Det finns en viss logik i det. Vitt är egentligen ingen färg. Vitt är avsaknaden av färg. Snön är vit, ris är vitt, salt, en vit fågel. Författaren räknar upp mycket som är vitt och varje litet avsnitt i boken handlar om ett föremål eller en företeelse som är vit. Samtidigt är känslan i texten delvis mörk, och fast texten handlar om vitt är fotografierna som också finns i boken mycket mörka. De är stillbilder från Han Kangs performance Thread, uppförd på Artspace IAa, Sydkorea.

Den vita boken innehåller en vacker text, lugn och eftertänksam. Texten liknar mer poesi än roman. Den får en att tänka och känna, och bland de skrivna bilderna och bakom dem finns stort djup.

Den vita boken av Han Kang, Natur & Kultur 2019. Översättning: Anders Karlsson & Okkyoung Park.
Boken kom 2016 på originalspråket.

En stamtavla av Patrick Modiano

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

En stamtavla är en självbiografi över Patrick Modianos uppväxt. Men den är inte sådan som man oftast förväntar sig när man ska läsa en memoarbok. Den är mycket kort och den är skriven mycket distanserat, huvudsakligen som en kort redogörelse av fakta. Ändå blir En stamtavla gripande.

Patrick Modianos mamma kom från Belgien. Föräldrarna träffades i Paris under ockupationen. Hans far var av judisk släkt, men han lyckades klara sig från deportation. Hans mor kom från Antwerpen. Föräldrarna separerade snart och Patrick Modiano fick bo hos sina morföräldrar när han var liten och hans första språk var flamländska. Fadern var en fifflare som inte ville ta hand om sonen, men som styrde hans liv i stor omfattning, och det oftast mot sonens vilja. Modern var skådespelerska och reste mycket i arbetet.

Att inte vara önskad, att inte ha ett tryggt hem, att vara bortlämnad till moderns vänner och bli sänd till internatskolor med hård regim, dålig mat och dålig uppvärmning, allt detta genomsyrar boken. Säkerligen har den korta i mångt och mycket faktaregistrerande texten kommit till därför att det var så författaren måste göra. Det var hans sätt att närma sig sin uppväxthistoria.

Att läsa En stamtavla ger mycket, men inte bara upplevelsen som griper en. Man får också perspektiv på och mer förståelse för Modianos romaner. Jag tänker på De dunkla butikernas gata där privatdetektiven Guy Roland har drabbats av minnesförlust och beslutar sig för att försöka få fram sin rätta identitet och Lilla smycket som handlar om ett oönskat barn. Även i Nätternas gräs finns stor osäkerhet, ett famlande. Och detta vandrande på gatorna i Paris i en värld av fragment och dunkel men där författaren noggrant talar om exakt på vilken gata vandraren befinner sig.

En stamtavla av Patrick Modiano, Grate 2015. Översättning: Kristoffer Leandoer.

På franska publicerades boken första gången 2004 (Un pedigree). Patrick Modiano tilldelades Nobelpriset i litteratur 2014.

Ankomstens gåta av V.S. Naipaul

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Ankomstens gåta är en självbiografisk berättelse om en yngling som kommer från Trinidad till England för att studera, om hans utveckling och om förhållandet mellan det främmande landet och honom. Den unge är av indisk släkt. Han studerar, han börjar skriva och så småningom bosätter han sig i Wiltshire, inte så långt från Stonehenge. Han hyr en stuga som tillhör ett stort gods. Där skriver han och tar långa promenader i omgivningarna.

Att flytta till England är en stor omställning för författaren, men i berättelsen finns också en annan omställning, den från de stora godsens tid när ägarna hade ekonomisk styrka nog till att underhålla godset och dess mark och ha många tjänare som passade upp på dem – till förfall, till utarrendering och och mekanisering och försäljning både av hus på egendomen och av dess mark. Det är en utveckling som är långsammare än förändringen som författaren upplever. När den unge mannen kommer från det varma och soliga Trinidad med dess sockerrörsodlingar till England upplever han en hastig ändring av kultur och miljö och människor och han är vilsen och vet inte hur det nya landet fungerar. Utvecklingen på den engelska landsbygden sker inte lika abrupt men den påverkar många människor alltifrån godsägare till lantarbetare.

Förr hade godset många strädgårdarbetare. Nu finns där bara en och den omfattande parken och trädgårdsodlingarna sköts inte mer som förr. I den här gamla trakten finns mycket nytt, nya bostadsområden runt omkring och nya människor som flyttar in i godsets byggnader samtidigt som mycket står och förfaller. Och runt omkring finns också urgamla gravar och minnen från forntiden. Ankomstens gåta är en långsam roman. Man får ha lite tålamod när man läser. Den har noggranna beskrivningar av miljön och den stiger fram med atmosfär och känsla. Samtidigt som texten fortskrider blir författaren mer och mer bekant med området och dess människor. Långsamt växer han in i miljön, men han är alltid till viss del främmande.

Ankomstens gåta av V.S. Naipaul, Månpocket 2002. Översättning: Rose-Marie Nielsen.

V.S. Naipaul (1932-2018) växte upp på Trinidad och hade indisk familjebakgrund. Han skrev romaner, essäer, reseskildringar och facklitteratur, mer än 30 böcker, under sitt liv. Han debuterade 1957. Ankomstens gåta publicerades första gången 1987 (The Enigma of Arrival) och kom i svensk översättning samma år. Engelska Wikipedia har mer information om V.S. Naipaul.

2001 belönades V.S. Naipaul med Nobelpriset i litteratur.

Öster om Eden av John Steinbeck

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Öster om Eden handlar om två familjer, familjen Trask och familjen Hamilton. Berättelsen går över flera generationer från det amerikanska inbördeskriget fram till första världskriget. Familjen Hamilton är lite mer i bakgrunden. Det är John Stenbecks egen familj på moderns sida. Hon hette Olive Hamilton och hennes släkt hade irländska rötter. Steinbecks far finns nämnd i romanen och också han själv finns med som barn, men mer som en skugga.

Det är alltså på familjen Trask som fokus ligger. Där finns en lögnaktig anfader, maktfullkomlig i familjen. Han har två söner som är mycket olika. Den känslige och allvarlige Adam Trask och den utåtlevande och egoistiske Charles. Fadern tvingar Adam till att bli soldat. Efter många år i det militära kommer han hem till gården som Charles driver. Då kommer en kvinna dit en mörk kväll. Hon är svårt misshandlad och får stanna. Så småningom gifter sig Adam Trask med henne och ger sig iväg med sin hustru till Californien, de nya möjligheternas land. Tyvärr saknar hon helt samvete. Hon är en ruggig figur.

Öster om Eden är en omfångsrik historisk roman som är lite av ett ödesdrama. Den är dels en gestaltning av hur de vita människorna erövrar områdena i väster och tar dem i besittning och hur samhället utvecklas, dels är den ett starkt drama om hur fädernas och mödrarnas gärningar och arvet från dem inverkar på de efterlevandes liv. Men Öster om Eden är inte ett koncentrerat ödesdrama. Adam Trask bosätter sig i Salinasdalen och John Steinbeck som växte upp i staden Salinas kände miljön väl. Författaren målar med bred pensel upp miljö och handling. Där finns mycket som är vackert, där finns omtänksamhet och humor och många intressanta gestalter. Öster om Eden är en stor episk roman som kan ge läsaren mycket.

Öster om Eden av John Steinbeck, Bonniers 2007. Översättning: Nils Holmberg.

Den första svenska utgåvan kom 1953 och den allra första utgåvan på engelska publicerades 1952. John Steinbeck (1902-1968) tilldelades Nobelpriset i litteratur 1962.

Trilogin av Jon Fosse

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Trilogin av Jon Fosse innehåller tre kortromaner som ursprungligen är publicerade separat. Det är Sömnlösa (Andvake 2007), Olavs drömmar (Olavs draumar 2012) och Kvällning (Kvellsvævd 2014). I den här boken har man samlat alla tre, och de hör ju ihop. De handlar om Asle och Alida som är personer som har funnits i Jon Fosses släkt. Tiden är artonhundratal och början av 1900-talet, tror jag. Asle och Alida är ett mycket ungt, fattigt kärlekspar och Alida är gravid. De tar sig från ön där de bor till Bergen. Men hur ska de hitta husrum? Det är hjärteknipande att läsa om hur de två försöker orientera sig och ta sig fram i staden.

Jon Fosse skriver med många upprepningar på ett alldeles särskilt sätt. Han är också inuti Asles och Alida huvuden. Det är deras tankar och vad de ser och upplever som läsaren får ta del av. Det är drömlikt och vagt men inte lika förvirrat som i Melancholia som jag också har läst. I den romanen finns också häftigare känslor direkt uttryckta i texten både i avdelningen om den mentalsjuke konstnären Lars Hertervig och i avdelningen där hans gamla syster Oline är huvudperson. I trilogin är det lugnare, mer drömlikt, men där finns mycket som inte berättas och som läsaren kan tro och så småningom veta har hänt. Det är inga vardagshändelser utan påtagliga dramatiska händelser och de lurar under ytan.

Jon Fosses trilogi belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2015 och som vi vet fick han Nobelpriset i litteratur 2023.

Trilogin av Jon Fosse, Bonniers 2015. Översättning: Urban Andersson.