Mangon som sprängdes av Mohammed Hanif

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Huvudperson och den som berättar i Mangon som sprängdes är en flygkadett i den pakistanska krigsmakten. Han heter Ali Shiri och hans far, som var en högt uppsatt officer, har hittats död hängande i en takfläkt och det konstateras att han har begått självmord. Men Ali Shiri tror att fadern har blivit mördad. Tiden är 1980-talet och romanen är byggd kring en verklig händelse, en omdiskuterad flygolycka i augusti 1988 i Pakistan där landets president och överbefälhavare general Zia ul-Haq omkom. Än idag är orsaken till olyckan inte klarlagd, skriver förlaget i baksidestexten.

Mangon som sprängdes är en satir över diktatur och korruption med många förvecklingar. Den är underhållande och spännande att läsa samtidigt som den har en mycket allvarlig underton. Diktatur brukar ju alltid leda till korruption, med slöseri av statens resurser och undertryckande av människors vilja till medbestämmande, hemska tortyrmetoder, rivalitet och osäkerhet bland de styrande. Och mycket sämre utveckling i landet än vad som hade varit möjlig. Det är vad vi ser i sådana länder. Dessutom får diktaturerna ofta stöd av en eller annan stormakt. I det här fallet är det USA under Ronald Reagan som stödjer Pakistan för att kunna hjälpa mujahedingerillan i Afghanistan att bekämpa Sovjetunionen som hade invaderat landet.

Det här är svåra och hemska saker. Mord, tortyr och undertryckande av andra åsikter, hyckleri och självgodhet och lömskhet är inget vi mår bra av att ständigt tänka på. Det kan vara jobbigt att läsa böcker som handlar om det. Men Mangon som sprängdes har en ton och förvecklingar som gör att romanen är lätt att ta till sig samtidigt som det inte är alltför lätt. Vissa händelser i boken känns ordentligt när man läser. Rekommenderas.

Mangon som sprängdes av Mohammed Hanif, Brombergs 2010. Översättning: Johan Nilsson.
Romanen publicerades första gången 2008 (A Case of Exploding Mangoes).

Tisdagstrion – Lurendrejeri och skämt

~ Mösstanten ~ 17 kommentarer

Kunzelmann och Kunzelmann av Carl-Johan Vallgren läste jag före min bloggtid. Det är en skälmroman om brott och bedrägeri, om falskhet och äkthet som handlar om tavelkonservatorn Viktor Kunzelmann och hans son Joakim. När Viktor Kunzelmann dör framför sitt staffli, 83 år gammal, rullar en osannolik historia upp sig för hans son Joakim. Den har sina rötter i mellankrigstidens Tyskland, utspelar sig under andra världskriget och löper vidare in i 40- och 50-talets Sverige.
Romanen publicerades första gången 2009.

Nasreddin Hodja på väg av Ramazan Faruk Güzel har jag inte läst, men på 1970-talet kom en bok om Nasreddin Hodja med titeln Skälmen från Bokhara av Leonid Solovjev på Ordfront. Jag tror att jag läste den (!). I alla fall talades det mycket om den då, men jag hittar inget omslag. Den här barnboken däremot hittade jag på nätbokhandeln. Nasreddin Hodja är en skämtfigur i den turkiska folklitteraturen och historierna om honom har spridits till det arabiska området, och som synes lever han än idag.
Nasredding Hodja på väg publicerades 2024.

Bedragaren av Zadie Smith handlar om Eliza Touchet som är ingift kusin till författaren William Ainsworth (1805-1882). Om hon har funnits eller är påhittad vet jag inte, men i romanen förekommer andra historiska personer, till exempel Dickens. Eliza är änka i ganska små omständigheter och arbetar som hushållerska hos Ainsworth, vilket säkert behövs efter att hans hustru har avlidit. Där finns tre döttrar – tills de sänds iväg till en skola – och Ainsworth har ett stort umgänge med andra kulturpersonligheter. Liksom andra herrar på den tiden sköter han inte hushållet men förväntar sig att maten ska stå på bordet och att gäster servas på sedvanligt sätt.
Bedragaren kom 2023 i svensk översättning, samma år som den publicerades första gången på originalspråket. (The Fraud).

Lurendrejeri och skämt är ju ett mycket lämpligt ämne idag och om du vill ha tips om fler böcker på temat kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.

Jonas Hassen Khemiri

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Under en tid har Jonas Hassen Khemiri varit den manliga författare som jag ville läsa mer av. Jag hade redan läst Allt jag inte minns och Systrarna så det tog inte så lång tid att komma ifatt i hans produktion. Nu är alltså Montecore – En unik tiger, Jag ringer mina bröder, Pappaklausulen och Ett öga rött också lästa.

Jonas Hassen Khemiri är en intressant författare som skriver om invandring, kultukrockar, rasism, vänskap, förhållandet mellan far och son och mycket mer och han gör det på ett medryckande sätt med en smula humor. Han gör det så att det känns. Om du inte har läst hans böcker rekommenderar jag dem varmt. Det blir spännande att se vad han kommer med härnäst.

Då är jag alltså färdig med Jonas Hassen Khemiri för tillfället och eftersom jag tycker att det är så givande att läsa mer av olika författare väljer jag nu en annan. Hädanefter är Tony Samuelsson, som vann Augustpriset med sin roman Kungen av Nostratien i höstas, min prioriterade manliga författare. Hos honom kommer jag nog stanna ganska länge. Han har en stor produktion bakom sig och det enda jag hittills har läst av honom är Augustprisvinnaren. Dessutom flikar jag in en bok av mina prioriterade författare då och då, ibland med ganska långa mellanrum.

Det är roligt att starta ett nytt författarprojekt. Prioriterad kvinnlig författare är för närvarande Ellen Mattson.

Body double av Hanna Johansson

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Body double är en mystisk bok på liknande sätt som New Yorktrilogin av Paul Auster är mystisk. Vad är detta? I Body Double finns en kvinna som transkriberar åt en spökskrivare, men spökskrivaren skriver inte böcker som kommer ut på ett förlag. Han skriver kvinnors berättelser och binder in dem i ett exemplar som kvinnan som har berättat får, och hon betalar för alltihop.

Sedan finns det två kvinnor, Naomi och Laura. De träffas och så inleder de en relation. Allt sker i samma stad, men ingen specifik stad. Allt är vagt. Kvinnorna liksom svävar i ett dunkelt rum. Man skulle kunna tänka sig att det från början fanns en mer konventionell romanhistoria som författaren sedan har plockat bort det mesta ifrån och lämnat ett mystiskt skelett. Kvinnorna har så få handfasta förankringspunkter i verkligheten. Det som mest har med verkligheten att göra i romanen är utdragen ur transkriberingarna av kvinnornas berättelser. De känns som om de skulle kunna vara verkliga.

Men man ska naturligtvis inte ta den här romanen som om den vore realistisk. Är den en lek med identiteter och en lek med läsaren som, i alla fall när det gäller mig; blir förd bakom ljuset tills hen inser hur allt hänger ihop? Men det gör inte att jag som läsare känner mig nöjd när jag har kommit dit i romanen, nej snarare undrande, och jag ställer mig frågan vad meningen är, om det är någon? Romanen har stämning- en dunkel sådan – och den driver framåt på så sätt att jag vill veta vad detta ska utmynna i. Den leder också till många funderingar och finns kvar hos mig efteråt. Det är något med det här som jag skulle vilja komma åt. Men det gör jag nog aldrig.

Hoppas att det jag har skrivit här inte gör att någon tror att jag tycker att boken är onödig. Jag vill bara beskriva min förvirring. Och böcker som sätter myror i ens huvud kan också vara bra att läsa någon gång.

Body double av Hanna Johansson, Norstedts 2025.

Hett i hyllan #290 – Månens anförvant

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Som ni ser är Månens anförvant en historisk roman och dess berättare är Lorenzo Da Ponte (1749-1838) som skrev librettona till tre av Mozarts mest kända operor, nämligen Figaros bröllop, Don Giovanni och Così fan tutte. Enligt baksidestexten hade Lorenzo Da Ponte mycket att berätta.

”Den som för pennan i Niklas Rådströms Månens anförvant är Lorenzo Da Ponte, librettist till Mozarts tre mest kända operor, född jude, vigd katolsk präst, gift och minst sexbarnsfar, poet, spelare och äventyrare, vän med Giacomo Casanova, hovdiktare i Wien, teaterman och boktryckare i London, specerihandlare och vintillverkare i Philadelphia och den första professorn i italienska vid universitet i New York.”

Det kan man kalla ett händelserikt liv och om detta vill jag gärna läsa.

Månens anförvant av Niklas Rådström, Bonniers 2010.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tjuven och kärleken av Jean Genet

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Tjuven och kärleken är en roman på självbiografisk grund som handlar om tjuvar och manliga prostituerade och hallikar i Montmartre. Berättaren sitter i fängelse och han skriver denna berättelse för att få tiden att gå. Han skriver mycket om kärlek. Att människor blir förälskade. Det stämmer inte riktigt med min definition av kärlek. Det är mera passion och lust och utnyttjande det handlar om och Genet skriver också: Våra äktenskap och deras lagar liknar inte era. Hos oss älskar man utan kärlek. Våra äktenskap har inte samma sakrala karaktär som era. Tanter har ingen moral. (sid. 64). Tanter är manliga prostituerade som uppträder mer eller mindre feminint om jag uppfattar saken rätt. Karlar i boken är homosexuella män som har en maskulin framtoning och som utnyttjar tanterna. Rätta mig om jag har fattat fel.

Den romanperson som berättelsen rör sig runt är Culafroy, som också kallas Norte-Dame des fleurs och det är det franska originalets titel. Pojken Culafroy, som nog är författarens alter ego, kommer till Montmartre och blir prostituerad. Romanen är en brokig väv om dessa människor som lever där på samhällets skuggsida. Men bilden av denna skuggsida blir färgrik och myllrande. Detta är inget socialreportage. Det är en känslosam, cynisk, hård, lustfylld berättelse som spänner över ganska många år. Berättaren utnyttjar sin hågkomster och fantasibilder när han onanerar i fängelset. Men som läsare finns också människor att bry sig om och fundera över. Varför är den där pojken en mördare? Hur kommer det sig att han har hamnat där han är? Och den stackars Divine som dör av lungsot.

Jean Genets Tjuven och kärleken ger för mig en inblick i en främmande värld, och berättelsen är inte vad jag skulle vänta mig med tanke på miljö och personer. Jag blir överraskad av författarens stil och ton och jag är glad att jag läste den.

Tjuven och kärleken av Jean Genet, Wahlström & Widstrand 1957. Översättning: Nils Kjellström.
Romanen publicerades första gången 1942 (Notre-Dame des fleurs) och kom i svensk översättning 1957. Den var Jean Genets debutbok. Tjuven och kärleken har kommit i ytterligare ett par upplagor, den senaste 2015, men översättningen verkar vara densamma.

Om Jean Genet (1910-1986) på svenska Wikipedia och den engelska.

Tisdagstrion – Tid och klockor

~ Mösstanten ~ 12 kommentarer

Med anledning av att sommartiden börjar på söndag har vi idag temat Tid och klockor i tisdagstrion. Här blir det tre gånger tid. Två av böckerna har jag läst och en finns i min läslista (och i min Asienlista där jag lade några av de asiatiska böckerna som finns i min långa läslista eftersom jag satsar på att läsa mer från Asien i år).

Köttets tid av Lina Wolff läste jag för några år sedan. En svensk skribent kommer till Madrid på stipendium för att stanna där i ett par månader. Det är sommar och våldsamt hett. Där träffar hon Mercurio som får flytta in i hennes lägenhet och han berättar en märklig historia om en show på nätet som bara de som har betalt medlemskap får se. Den kallas Köttets tid. Mercurio har varit otrogen mot sin fru. Äktenskapet är i upplösning och han anmäler sig till showen för att få hjälp med att få tillbaka hustrun. Istället blir han förnedrad och hamnar i en livsfarlig situation.
Köttets tid publicerades första gången 2019.

Sinnenas tid av Annie Ernaux. I den här romanen berättar en kvinna om en kärlekshistoria. En mycket ojämlik sådan. Mannen är gift och hon är älskarinnan. Hon kan inte meddela sig med honom utan hon får vänta på att han hör av sig. Allt sker på hans villkor. Samtidigt är hon helt fixerad vid den här mannen. Allt hon gör, träffar vänner, arbetar, går ut och handlar och så vidare, har tagits över av denne man. Han dominerar totalt. Men naturligtvis är det inte han som har tagit över. Det är hon som har låtit honom göra det. Hon kan inte låta bli. Det är som en förtrollning.
Sinnenas tid publicerades första gången 1992 (Passion Simple) och kom första gången i svensk översättning 1993. Den kom i nyutgåva 2022.

En ond tid av Deepti Kapoor. Romanen ska enligt förlaget vara ”en gastkramande thriller och en episk släktkrönika om det moderna Indien, där pengar, kontakter och familjeband avgör allt. Den för tankarna till klassiska berättelser om makt, korruption och släktlojaliteter, som Gudfadern och Succession.”
En ond tid publicerades första gången 2023 (Age of Vice) och kom i svensk översättning samma år.

Mer litteratur på temat Tid och klockor hittar du på bloggen Mina skrivna ord.

Demonälskaren – Novell av Shirley Jackson

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Mars månads författare i Novelltolvan är Shirley Jackson och jag har läst hennes novell Demonälskaren där det finns något illavarslande i bakgrunden, så känns det när jag läser den.

Jag citerar från sid. 19:
Hon diskade kaffekoppen och bäddade sängen, gick noggrant igenom kläderna hon planerade att ha på sig, stod vid fönstret och oroade sig i onödan över om det skulle bli en fin dag. Hon satte sig för att läsa men fick för sig att hon kanske borde skriva ett brev till sin syster istället och inledde, med sin finaste handstil: ”Kära Anne, när du får det här brevet kommer jag att vara gift. Låter det inte knäppt? Jag kan knappt tro det själv, men när du får reda på hur det gick till kommer du att inse att det i själva verket är ännu konstigare …”

Shirley Jackson (1916-1965) kunde skriva skräckromaner som är otäcka på ett subtilt sätt. En krypande, oroande spänning och det är sådan skräck som jag uppskattar. Tidigare har jag läst The Haunting of Hill House och Vi har alltid bott på slottet, och jag kan rekommendera båda romanerna. Demonälskaren är den första novell som jag läser av Shirley Jackson men det kommer inte att bli den sista.

Demonälskaren av Shirley Jackson ur samlingen Noveller, Modernista 2024. Översättning: Helena Fagertun.
Demonälskaren ingick i samlingen The Lottery and Other Stories, 1949.

Nattens skogar av Djuna Barnes

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Här finns en doktor som inte är doktor, och en baron som inte är baron, men han är av judisk släkt och behöver sin titel att gömma sig bakom. Sedan har vi en ung kvinna, Robin Vote, som baronen gifter sig med och två andra kvinnor som blir förälskade i baronens hustru. I romanen finns fler personer, men dessa är de viktigaste och allt utspelas under 1920-talet i Paris, Berlin och Wien.

Jag hade lite problem när jag läste boken, där fanns långa snåriga meningar och mycket prat som bestod av långa monologer, om livet och filosofiska spörsmål. Det gick trögt. Jag hade hört att romanen skulle vara svår att läsa och det var den. I alla fall för mig just då. Jag hade svårt att koncentrera mig och kände mig mycket främmande inför de här människorna. Den här så kallade doktorn som parasiterar på andra ekonomiskt och som håller sina långa utläggningar, men som människor rådfrågar om problem i sitt liv, gång på gång. Hans utläggningar har en släktskap med Ulysses, så känns det. De två välbeställda kvinnorna som blir passionerat förälskade i Robin Vote, och hon, denna märkliga letargiska kvinna som är fullständigt egoistisk, men har en stor påverkan på andra. Henne borde alla akta sig för och hålla sig så långt borta från som möjligt.

Nattens skogar är en mycket svårmodig berättelse. Det finns ingen tunnel med ljusning i den andra öppningen. Inget leder någonstans. Och jag kommer på mig med att tänka om de två förälskade kvinnorna, som har så pass mycket pengar att de kan resa och tillbringa mycket tid i Europa och som inte behöver arbeta: men snälla nån, gör något. Utbilda dig, lär dig nya saker, du som har möjlighet. Eller arbeta med välgörenhet för något gott syfte. Sitt inte där bara och sukta efter den där omöjliga kvinnan som verkar leva i sitt eget universum och egentligen kanske inte förstår den skada hon gör.

Det är lätt för mig att säga som inte sitter i hennes kärleksgrepp. Och dessa min tankar visar ju också att romanen påverkar mig. T. S. Eliot skriver i sitt förord att texten är poetisk och det stämmer kanske. Man bör inte se realistiskt på texten. Nattens skogar är en märklig roman som jag nog borde läsa mer än en gång. Vi får väl se.

Nattens skogar av Djuna Barnes (1892-1982), Modernista 2018. Översättning: Thomas Warburton. Förord: T. S. Eliot.
Romanen publicerades första gången 1936 (Nightwood)

Hett i hyllan #289 – Cikada

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Cikada är en diktsamling från 1953 av Harry Martinson (1904-1978). Den innehåller drygt nittio dikter och den är uppdelad i avdelningar varav den första heter Civilförsvarsövningar. Den sista och mest omfattande avdelningen heter Sången om Doris och Mima och den byggdes senare ut till Aniara som kom 1956. Cikada tillhör de diktsamlingar som kommer från min fars bokhylla, men jag har aldrig läst i den. Aniara har jag läst en gång i tiden, men mycket länge sedan.

Cikada – diktsamling av Harry Martinson, Bonniers 1953.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.