Montecore, en unik tiger av Jonas Hassen Khemiri

En invandrad pappa från Nordafrika och hans son, det handlar den här romanen om. Sonen har en svensk mamma och han är född i Sverige. Han är ganska nybliven författare, precis som författaren själv. Dessutom finns en vän till pappan. Honom får vi lära känna dels genom hans mejl till sonen, dels genom författarens berättelse. Meningen är att den ganska nyblivne författaren ska skriva en bok om sin pappa.

Låter det krångligt? Det är det inte eftersom det är klart angivet vem som berättar. Däremot kan språket upplevas lite krångligt. Pappans vän, som också kommer från Nordafrika, kan svenska, men inte så bra. Hans mejl är fulla av egendomliga översättningar till svenska från arabiska och också från engelska. Det är ganska roligt även om jag reagerade lite negativt först. Jonas Hassen Khemiris första bok, Ett öga rött, är skriven på Rinkebysvenska. Den kan vara lite besvärlig att läsa, men språket passar så bra i den boken. Här kände jag först – nej inte igen. Måste författaren vara så putslustig och leka med språket hela tiden? Fast jag log brett när vännen skrev om hundrasen gyllene hämtare.

Men efter hand insåg jag att det jag läste inte alls var putslustigt. Det finns mycket humor där men berättelsen är inte lustig, den är djupt allvarlig. Som i flera av Jonas Hassen Khemiris böcker finns en frånvarande och ganska egoistisk far och en son som tampas med detta. Fadern är egensinnig och handlar ofta spontant utan att tänka igenom vad konsekvenserna kan bli. Han är invandrad till Sverige och råkar ut för många svårigheter på grund av det. Hans situation gestaltas med kärlek och sorg av författaren. Det finns mycket sorg i den här romanen, men samtidigt finns ett ljust stråk, en livsglädje. Där finns också många iakttagelser av svenskarnas egendomliga beteende som i avsnittet där pappan går runt och fotograferar i Stockholm och ser kostymklädda män på Östermalm en vårdag plötsligt ställa sig vid en vägg och vända sitt ansikte mot solen och bara stå där helt stilla. En bild av hur olika kulturer möts. I romanen finns också rasism, både subtil och nästan dold och en framväxande öppen och våldsam rasism under de år som pappan befinner sig i Sverige.

Montecore, en unik tiger av Jonas Hassen Khemiri, Norstedts 2006.

Tisdagstrion – Vår

Vår av Ali Smith är hennes tredje årstidsbok om tillståndet i Storbritannien efter brexitomröstningen. Den här gången handlar det om flyktingar, främlingar, såna som har kommit hit för att söka en bättre tillvaro än i sina hemländer. De som inte är likadana som majoriteten i landet, de som kanske har lidit svårt i sitt hemland och som har varit med om hemska händelser under vägen hit. De som inte har uppehållstillstånd.
Vår publicerades första gången 2019 (Spring) och kom på svenska 2020.

Flickan i frack av Hjalmar Bergman (1883-1931) fanns i bokhyllan därhemma och jag läste den som barn. Den handlar om en flicka som inte har råd att skaffa klänning till studentbalen och lånar sin brors frack istället vilket leder till skandal i den trånga småstaden Wadköping. Studentbaler brukar hållas på våren och därför tycker jag att den passar här.
Flickan i frack publicerades första gången 1925. Den är också filmatiserad.

Valborgsmässoafton på Nytorps gärde av Gunnar Nirstedt handlar om många olika människor under en Valborgsmässoafton i Stockholms södra förorter. Kapitel om dessa människor blandas och varvas – inte till en kör för författarens röst tränger igenom alla de olika bitarna – men kanske kan man säga ett orkesterverk för fast det inte finns en traditionell handling i boken så finns det ändå något som driver framåt. Dagen och tiden finns i romanen. Den närmar sig långsamt kvällen på Nytorps gärde där människor ska samlas runt valborgsmässoelden.
Romanen publicerades 2020.

Ja våren längtar vi efter och enda orsaken till att mina tre böcker omgärdas av en svart ram är att jag inte fick till någon annan färg som jag tyckte blev bra. Och ram behövs här så att inte Flickan i frack försvinner ut i det vita. Men som sagt vår vill jag ha fast det flyger omkring en massa pollen och fler böcker med anknytning till våren vill jag gärna se. Då går jag till bloggen Mina skrivna ord för där hittar jag fler.

Längst bak i min läslista 63-64

Dags igen för en titt längst bak i min läslista. Där hittade jag för några veckor sedan Nattens skogar av Djuna Barnes och den hade jag satt in där när jag läste Husmoderns död av Sara Danius. De nästa två böckerna i listan blev jag också intresserad av genom att Sara Danius skrev om dem i sin bok.

Den första är Hitom himlen av Stina Aronson (1892-1956). Den handlar om Emma Niskanpää som bor i ödemarken i övre Norrland, ett slitsamt kargt liv, och den ska vara höjdpunkten i Stina Aronsons författarskap. Jag har aldrig tidigare läst något av Stina Aronson och det ska bli spännande att läsa denna. Hitom himlen publicerades första gången 1946.

Nästa bok, Baba Jaga la ett ägg av Dubravka Ugresic (1949-2023) bygger på myten om häxan Baba Jaga som bor i ett hus av kycklingben och som rövar bort barn. Romanen handlar om kvinnlighet, åldrande och kärlek på en resa i Bulgarien och bland kvinnor på ett spa och den publicerades första gången 2007 (Baba Jaga je snijela jaje). Den kom på svenska 2009.

Sorgehögtid av Simin Daneshvar

Sorgehögtid utspelas i Iran under senare delen av andra världskriget. Landet är ockuperat av Sovjetunionen och Storbritannien och huvudpersonen Zari bor i den delen av landet som Storbritannien håller. Hon är trebarnsmor och ganska välbeställd. Familjen är godsägare, men tillhör inte de största. Hennes man Yusof är utbildad i utlandet och han arbetar för landets självständighet och han månar för bönderna som arbetar åt honom. De brittiska trupperna har rekvirerat mycket förnödenheter och allt för lite finns kvar till befolkningen.

Zari är utbildad på den engelska skolan som finns i hemstaden, men hon förstår ändå inte vad engelsmännen säger. Hon månar om sina barn och sin familj och hon är rädd för att makens aktiviteter och den snart vuxne sonens växande intresse för bolsjevismen ska skada familjen. Genom att hon är huvudperson berättas romanen från kvinnornas värld och kvinnor är subjekt och inte objekt sedda av en man. I romanen finns flera betydande kvinnliga romanpersoner, bland annat Zaris makes syster som bor tillsammans med dem. En slående historia är berättelsen om Yusofs fars hustru som blev utträngd ur hushållet när hennes man blev förälskad i en indisk kvinna. Hon gav sig utblottad iväg och fick tjäna andra som husa.

Men Yusof och Zari älskar varandra och Zari vill mer än att vara en traditionell hustru, men hon vet inte hur. Hon försöker navigera mellan de olika viljorna och politiska inriktningarna men ockupationsmaktens krav kommer hon inte undan. Författaren tar ett lite större grepp över situationen i landet än bara det som finns alldeles nära Zari. Där finns stamhövdingar i bergen, där finns vapensmuggling och brittiska konvojer med förnödenheter och vapen runt omkring henne. Samtidigt är romanen en vacker skildring av kärleken mellan Zari och Yusof och av Zaris hemmiljö, med trädgård och hus. Sorgehögtid är en fin roman där det bränner till på slutet. Rekommenderas.

Sorgehögtid av Simin Daneshvar, Mafan och Ordfront 2022. Översättning: Johanna Jellback och Said Moghadam.
Romanen publicerades första gången 1969 (Savushun).

Simin Daneshvar (1921-2012) var en iransk författare, akademiker och översättare. Sorgehögtid räknas som en av de främsta iranska prosaverken genom tiderna och blev en bästsäljare. Läs om Simin Daneshvar på engelska Wikipedia eller på svenska.

Hett i hyllan 288 – Joyce Carol Oates, samtal med Stig Björkman

Detta är alltså en bok om Joyce Carol Oates författarskap. Vår bok är tryckt 2005 och Björkman har lagt stor vikt vid hennes tidigare böcker, så det är en lång rad titlar som har publicerats efter det, bland annat Lilla himlafågel, Karthago och Änkans bok som jag har läst. Björkmans bok har kommit till genom samtal, faxväxling och essäer och efterord som Joyce Carol Oates har försett Björkman med. Dessutom har han studerat Joyce Carol Oates-arkivet på Syracuse University som är Oates gamla läroanstalt. Boken innehåller även en essä av Stig Björkman där han tar upp viktiga verk ur Joyce Carol Oates produktion.

Jag citerar från bokens baksida:
Joyce Carol Oates är en av vår tids stora amerikanska författare. Den här unika intervjuboken bygger på samtal mellan henne och Stig Björkman. Oates berättar öppenhjärtigt om sin uppväxt i en enkel lantbruksmiljö i nordvästra New York, ett landskap som hon i många av sina böcker återkommit till som ett drömlikt Eden County. Hon berättar om sina studieår på Syracuse University, om sitt arbete som författare och universitetslärare och om sina litterära influenser. Men hon berättar också om sitt intresse för att gestalta det ofta våldsamma amerikanska samhället och om sin syn på landet – både nu och historiskt.

Joyce Carol Oates – Samtal med Stig Björkman, AlfabetaAnamma 2005. Översättning av intervjudelen: Ulf Gyllenhak, Ann-Sofie Gyllenhak och Gabriel Setterborg.

Om Stig Björkman på Wikipedia.

Om Joyce Carol Oates på svenska Wikipedia och på engelska Wikipedia.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

En yxa i nacken av Hans Alfredson

En yxa i nacken är en pusseldeckare och utredaren är kriminalkommissarie Albin Winkelryd som har gått i pension. Dådet som ska utredas är ett brutalt yxmord och offret är en ung, förmögen änka. Berättaren är Hans Alfredson själv och det mesta han berättar är sådant han hört i andra hand. Det är det som är den här deckarens problem. Det bränner aldrig till. Det måste det kanske inte nödvändigtvis göra i en pusseldeckare men då bör det finnas något annat där istället – stämning, människoporträtt eller en rejäl dos humor – om den ska vara riktigt bra. Lite humor finns där, men det finns inget i den här boken som griper tag i mig. Den är ganska intetsägande trots det brutala mordet. Ett plus är den kluriga lösningen. Den kan nog upplevas som lite oväntad. Och boken är väl inte sämre än en hel del andra deckare, men nog finns det bättre underhållning än detta.

En yxa i nacken av Hans Alfredson (1931-2017), Gedins 1992.

Tisdagstrion – Jämtland

Nu blev det svårt. Det är inte lätt att hitta Jämtlandsförfattare eller böcker med anknytning till Jämtland som jag har läst. Eller annars hittar jag inget omslag som jag kan använda här. Det gäller Barnen i fjällgården av Viola Wahlstedt som jag läste som barn.

Så här har jag igen Mitt första liv av Bodil Malmsten (1944-2016). Det blir tredje gången jag har den med i en tisdagstrio, men det är en bra bok som handlar om Bodil Malmstens liv från barndom upp i tjugoårsåldern. Hon bodde med sin mamma och sin syster i byn Bjärme i Jämtland. Där i trakten träffades hennes mamma och pappa under beredskapstiden. Han kom från Stockholm men var soldat stationerad i Jämtland. Bodil Malmstens mamma kom från byn och där bodde också hennes mormor och morfar.
Mitt första liv publicerades första gången 2004.

Guds barmhärtighet av Kerstin Ekman läste jag innan jag började blogga. 1916 kommer barnmorskan Hillevi Klarin till fjällbyn Svartvattnet i Jämtland och möter en hård värld där kvinnor och barn far illa. Hon tar en liten sameflicka som fosterbarn och det är hon som minns i berättelsen. Guds barmhärtighet är första delen i trilogin Vargskinnet. De andra delarna är Sista rompan och Skraplotter.
Guds barmhärtighet kom 1999.

Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén har jag inte läst, men jag har den i läslistan. Bo är en gammal ensam man som inte träffar så många andra än hemtjänstpersonalen. Hans fru har flyttat in i ett demensboende och han har ingen bra relation med sin son. Men han har sin älskade jämthund Sixten. Nu känner Bo att tiden börjar bli knapp och han vill förbättra relationen till sonen innan det är för sent.

Nu bestämde jag mig för att reservera Tranorna flyger söderut på biblioteket. I skrivande stund har jag könummer 112, men de har många exemplar av boken på Götabiblioteken så jag behöver nog inte vänta flera månader. Boken kom 2024 och utsågs till Årets bok samma år.

Fler Jämtlandsböcker hittar du om du går till bloggen Mina skrivna ord.

Ebba Witt-Brattström på Östergötlands museum

Med anledning av kvinnodagen den åttonde mars anordnade Östergötlands museum flera föredrag och en temavisning med rubriken Kvinnor i konsten. Onsdagen den femte mars var Ebba Witt-Brattström på museet och berättade om sin bok Vi drabbade samman med våra ödens fulla bredd som handlar om äktenskapet mellan Moa och Harry Martinson. Det var ett välbesökt evenemang och en intressant och rolig föreläsning. Jag har läst boken så för mig blev det lite repetition och det skadar verkligen inte. Hon nämnde också Moa Martinsons bok Jag möter en diktare som jag har i bokhyllan.

När jag växte upp var det de manliga arbetarförfattarna som gällde. De var de som var de stora och betydelsefulla så det var dem jag läste. Moa Martinson har jag läst under senare år, och alldeles för lite. Men senare på nittonhundratalet omvärderades hennes verk, mycket tack vare Ebba Witt Brattström. Hennes doktorsavhandling Moa Martinson: Skrift och drift i trettiotalet (1988) bidrog till det. Harry Martinson läste jag, men jag var så ung och jag vill nog gärna läsa om några av böckerna. Av Moa Martinson vill jag läsa både nytt och det lilla jag redan har läst av henne. Vi får se om det blir ett litet projekt så småningom.

Moa Martinson på Wikipedia
Harry Martinson på Wikipedia

Paradiset ligger under mammas fötter av Gina Dirawi

Gina Dirawis roman handlar om flickorna Mona och Mila och deras vänskap. De tillhör palestinska familjer och de bor i Sverige. Mila har hård press på sig från sin mamma. Hon bara måste ha bra betyg så att hon kommer in på läkarlinjen. Det verkar som om hon aldrig duger åt sin mamma. Monas mamma är döende i cancer och hennes pappa har tappat kraften och ligger på soffan hela dagarna. Flickorna har alltså mycket att tampas med. Inte nog med att Mila har pressen från mamman det finns en press från den palestinska gruppen som handlar om hur en flicka ska vara. Vacker, klä sig i täckande kläder och inte göra något som innebär att hon får svårt att bli gift med en muslimsk man. De båda flickorna tampas med problemen på olika sätt. Mila försöker uppfylla kraven så gott hon bara kan. Monas liv är en enda protest som inte alltid är fruktbärande. Hon målar grafitti som protest och hämnd.

Romanen handlar både om palestiniernas situation och om villkoren för palestinska kvinnor. Den är starkt feministisk. Jag värdesätter mycket i berättelsen. En stor del av den utspelas i ett palestinskt flyktingläger i Beirut dit flickorna reser på sommaren. Palestiniernas öde som flyktingar känns när man läser och är tyvärr extra aktuellt just nu. Att huvudpersonerna är kvinnor är också bra. Man får en inblick i kvinnovärlden bland palestinier och den starka patriarkala traditionen. Ett dubbelt förtryck. Och man får uppleva det både i Sverige och Libanon. Romanen är fartfylld och det händer mycket. Det jag kan reagera mot är att budskapet predikas lite väl mycket och att romanen berättas lite väl hårt och kantigt. Att den inte är helt realistisk tycker jag inte är fel. Det kan kännas bra att läsa om kvinnor som vidtar åtgärder som är liksom hämtade från en rafflande Hollywoodfilm, och också på grund av ämnet och miljöerna tycker jag att boken är läsvärd.

Paradiset ligger under mammas fötter av Gina Dirawi, Norstedts 2020.
Romanen är Gina Dirawis debutbok.

Hett i hyllan #287 – De oskuldsfulla

Det här ska vara en spännande psykologisk roman som handlar om en man som är guldsmed och som lever i ett lyckligt äktenskap.

Från omslagets baksida:
En dag rasar allt samman – Anette blir påkörd av en bil och omkommer ögonblickligen. Vardagslivet stannar upp och Georges Célerin börjar tänka efter. Han saknar sin hustru ohyggligt, men hade hon varit lika lycklig som han? Vad visste han förresten om henne? Kände han henne egentligen nånsin? Hon var socialarbetare och gick helt upp i sitt kall och vad gömde sig bakom hennes förtegna, svala fasad? Hans smått valhänta efterforskningar leder honom till oväntade upptäkter.

De oskuldsfulla är alltså en av de många romaner som inte är deckare som Georges Simenon (1903-1989) skrev. Hans produktion är ju enorm. Den här boken verkar kunna vara spännande ändå. Min man ska läsa boken nu och jag ser fram emot att höra vad han säger om den. Om jag läser den eller ej i framtiden, det får visa sig.

De oskuldsfulla av Georges Simenon, Bonniers 1974. Översättning: Britt-Marie Bergström.
Romanen publicerades första gången 1972 (Les Innocentes)

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika..