Promenader i natten av Lina Wolff

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Plötsligt en natt står stoikern och kejsaren Marcus Aurelius vid Lina Wolffs säng. (Här fick jag läsa på lite om Marcus Aurelius.) Hon har problem med sitt skrivande. Hon håller på med att skriva en roman. Hur ska det gå? Ska den någonsin bli publicerad? Kan hon fortsätta som författare eller blir hon tvungen att söka ett annat arbete?

Marcus Aurelius ger henne rådet att ”återknyta kontakten med dina inre, nattliga landskap”. Hon ska drömma i fyrtio nätter och skriva ner sina drömmar. Hon kommer då att få bättre kontakt med sitt inre och det kommer att leda till att hon kan sluta förställa sig, något hon har gjort varje gång hon har gått ut i samhället för att tala om sina böcker.

Så det gör hon då. Hon skriver ner sina drömmar i fyrtio dager och det är det som är boken. Promenader i natten handlar alltså om författarvånda och jag kommer omedelbart att tänka på En debutants dagbok av Wera von Essen. Men här är det mera en lek. Ja, jag är övertygad om att Lina Wolff brottas med svårigheter och då och då känner sig som en bluff och undrar om hon är en riktig författare. Gör inte många författare det? Ingår inte det skapandet? Det finns säkert en allvarlig grund till det man kan läsa i Promenader om natten. Men det är lekfullt och roligt och fantasifullt skrivet samtidigt som det finns skärpa i texten. Det är en mycket underhållande bok. Det mesta är påhitt, föreställer jag mig. Men man kan inte vara säker.

Promenader om natten av Lina Wolff, Bonniers 2024.

Marcus Aurelius var en romersk kejsare som levde mellan år 121 och 180. Han skrev självbetraktelser och de finns översatta till svenska. Den senaste är Självbetraktelser av Marcus Aurelius, Daidalos 2021. Översättning: Mikael Johansson. Jag har inte läst dem, men det måste man inte ha gjort för att få utbyte av Lina Wolffs bok. Men det skadar säkert inte vare sig mig själv eller någon annan att ta del av Marcus Aurelius tankar.

Årets andra läsprojekt

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Förra året läste jag vinnare av Nordiska rådets litteraturpris så därför vill jag satsa på något helt annat i år. Mitt andra läsprojekt blir därför Asien. Det är en mycket stor och folkrik världsdel så där bör finnas hur mycket litteratur som helst. Helt överväldigande, kan man tänka. Men jag kommer att plocka några böcker från min läslista och titta på de asiatiska Nobelpristagarna och se om jag vill läsa något av dem i år. Det blir som det blir. Det är också så mycket annat jag vill läsa, hyllvärmare och nyutgivet till exempel. Men Asienprojektet bör ändå leda till att jag läser mer från den världsdelen än vad jag annars skulle ha gjort.

Böckerna som jag har valt som illustration till projektet kommer alla från min läslista, utom Det röda fältet som jag inte hade i listan men är skriven av en Nobelpristagare.

Jag nöjer mig med två större läsprojekt i år, detta och hyllvärmarprojektet, men det finns ytterligare en utmaning som jag deltar i och det är Novelltolvan 2025. Det är Ugglan och Boken som driver den. Så 2025 kommer jag att läsa noveller skrivna av kvinnor.

Kaosutmaningen deltar jag inte i, men det är en spännande utmaning. Den sköter Scylla i år.

Och sist får jag nämna författarna jag vill läsa mer av. De är för närvarande Jonas Hassen Khemiri och Marguerite Duras. De läsprojekten är rullande och när jag känner att jag vill lämna en författare som prioriterad kommer det ett inlägg här på bloggen.

Hyllvärmare 2025

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Då är julen över och jag hoppas att ni har haft fina dagar. Själv har jag inte läst så mycket som annars och det beror på ett pussel. Jag har inte lagt pussel sedan jag vet inte hur länge och vi lyckades visst köpa ett som var riktigt svårt. Att hålla sig därifrån och sluta stirra på de där eländiga bitarna har inte varit lätt. Bra underhållning, men tidsödande. Nåja. En del blev läst ändå och eftersom vi har kommit in i år 2025 är det hög tid att presentera årets läsprojekt. Det första jag tar upp här är mitt hyllvärmarprojekt. Ett sådant vill jag genomföra varje år. Här är den aktuella bokhögen med tolv stycken ganska så olika böcker. En lagom blandning, tycker jag.

Västgötalagret av Stig Claesson
Lol V Steins hänförelse av Marguerite Duras
Den osynliga skriften av Arthur Koestler
Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein
Andningsgunga av Herta Müller
The Comfort of Strangers av Ian McEwan
En av oss sover av Josefine Klougart
Utsikt från en grästuva av Harry Martinson
Oskuldens minut av Sara Lidman
En yxa i nacken av Hans Alfredson
Tjuven och kärleken av Jean Genet
Nora Webster av Colm Toibin

Fler läsprojekt kommer i morgon.

Tisdagstrion – Kungar

~ Mösstanten ~ 24 kommentarer

Nu är juluppehållet över och det känns bra att börja skriva inlägg igen, och att Robert har kört igång tisdagstrion känns ännu bättre. Vårt första tema är kungar med anledning av att det var trettonde dag jul igår, då de tre konungarna besökte Jesusbarnet enligt Bibeln och gav honom gåvor.

Den förste av Marit Furn handlar om kulturpersonligheten Erik Gustevsson som är på nedgång och bosätter sig i en by i Dalarna. Där går han med i ortens amatörteatersällskap för att sätta upp en scenpjäs om Gustav Vasa. Och vem vill spela kungen tro? Jo Erik Gustavsson själv naturligtvis. Den förste publicerades 2023.

Badort av Tove och Hanna Folkesson. Det är midsommar 1938. Societetsflickan Ingrid kommer till Borgholm med sin familj. Där möter hon den fattiga Måna som har rest dit från sockerbruket i Mörbylånga. På Solliden bor Gustav V med vänner. De brukar komma ner till badrestaurangen i Borgholm ibland och Måna och Ingrid blir bjudna att festa på Solliden. Badort kom också 2023.

Kungen av Nostratien av Tony Samuelsson belönades med Augustpriset förra året. Den handlar om John Forsman, en författare som aldrig har slagit igenom. Efter ett par böcker har han givit upp och det var länge sedan han skrev något. Plötsligt en dag får han i uppdrag att slutföra en roman av den berömde författaren Göran Frid som har drabbats av en stroke. Arbetet är strängt hemligt och John Forsman tvekar. Hur kommer det sig att de har valt just honom?

Om du vill se vilka böcker med anknytning till kungatemat som de andra bokbloggarna lyfter fram idag kan du gå till bloggen Mina skrivna ord som Robert driver.

God Jul och Gott Nytt År!

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Nu kommer Julen och jag önskar er fina dagar med god läsning. Det finns så mycket att läsa, både lättare och tyngre. Alla har förstås inte samma läslust. Dessutom har inte alla lika mycket tid för läsning över helgerna. Det ska ätas och fikas och umgås om man har möjlighet. Det ska gås promenader och spelas spel och lagas mat och tittas på julfilmer. Och många människor är inte lediga över helgerna. Det kan ju faktiskt också vara så att någon helt enkelt vill ta en läspaus.

Men det här är en bokblogg och därför tänker jag helt kort berätta vad jag tänker läsa i jul. Min juldeckare i år blir Inferno i snö av Marie Bengts. Det är hennes tredje pusseldeckare med Hannah Lönn som huvudperson och den utspelas på Öland. Sedan hade jag tänkt läsa färdigt Tess of the D’Urbervilles av Thomas Hardy, men jag har tänkt om. Den får nog fortsatt vara en bok som jag läser lite i mellan de andra böckerna. Istället tänker jag äntligen läsa Vikarien av David Norlin. Vi får väl se hur långt jag har kommit i den omfångsrika boken när helgerna är över. Många timmars läsning blir det.

Nu tar jag bloggledigt över helgerna. Vi ses igen nästa år.
God Jul och Gott nytt år till er alla!

Om uträkning av omfång 5 av Solvej Balle

~ Mösstanten ~ 9 kommentarer

Nej, Tara Selter och hennes man kunde inte leva tillsammans igen. Men romanen börjar inte med att beskriva hur hon kommer till deras hem och hur det går. Tara Selter berättar nu från en senare tidpunkt. Vi får veta vad som hände sedan, konsekvenserna av den smärtsamma upplevelsen, och att författaren har valt att lägga upp den femte romanen i serien så tycker jag är mycket bra. Nu har Tara Selter rest till de frisiska öarna och varit där länge, i ensamhet, och hon är på väg till Val Benoît, Lièges gamla nedlagda universitet. Där samlas många människor som har fastnat i den 18:e november och Tara Selter är nervös över att möta människor igen.

De är många i Val Benoît och det framgår så tydligt att de är utanför det vanliga samhället. Men som tidigare i serien blir det inga dramatiska konflikter mellan 18:e november-människorna. Om uträkning av omfång är ingen realistisk berättelse. Den är detaljrik och full av vardaglighet, men en realistisk berättelse om vad som händer människor emellan är den inte. Men det har jag skrivit om tidigare. Det är naturligtvis inte författarens avsikt. Men vad är den då? Att jag inte har förstått det bidrar till att jag vill läsa vidare och vidare. Jag vill ha ett svar på vad detta är. Kanske får jag det aldrig? Och gång efter gång hakar jag upp mig på frågor som ”Men äter de aldrig animaliska produkter? Varför skriver hon bara om grönsaker? Om de bara äter vegetabilier bör de ha uttömt traktens lager av B-12 tabletter för länge sedan. Och växthus? Inte kan man leva bara på det som odlas i växthus? De behöver ju mjöl till allt det där brödet de bakar. De behöver linser och bönor. Sådant odlas på stora fält.” Ja så där kan jag hålla på.

Men det är bra, det här. Bra skrivet och bra påhittat. Det är lättläst också, vilket inte är fel, och som läsare känner jag Taras sorg över sitt förlorade äktenskap och också hur hon åldras. Sedan har vi forskningen. Människorna i Val Benoît sätter igång med en massa forskning och de låter alla blommor blomma. Folk kan forska om precis vad de vill och mycket av denna forskning verkar egentligen inte vara forskning. Och så ska deras olika alster kategoriseras och arkiveras och det diskuteras om hur detta ska göras. Det blir en bild av vår strävan att förstå världen och universum. Handlar Om uträkning av omfång om vår fåfänga strävan att ha kontroll? Frågor, frågor. Nu väntar jag på del sex i serien.

Om uträkning av omfång 5 av Solvej Balle, Wahlström & Widstrand 2024. Översättning: Ninni Holmqvist.

Här är länkar till mina inlägg om de tidigare fyra delarna:
Om uträkning av omfång 1
Om uträkning av omfång 2
Om uträkning av omfång 3
Om uträkning av omfång 4

Hett i hyllan #281 – Domaren

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Fiona Maye, överrättsdomare, erkänd för sin skicklighet att döma i ytterst svåra dilemman, kallas in för att ta beslut i ett fall där en sjuttonårig pojke av religiösa skäl vägrar att ta emot en blodtransfusion som kan rädda hans liv. Kan han med lagens hjälp tvingas till det?
(Från baksidestexten)

När man läser baksidestexten får man vidare veta att Fiona Mayes äktenskap är i gungning och att hennes dom kommer att få konsekvenser som hon inte hade förutsett. Hon måste ha ett oerhört svårt beslut att fatta och samtidigt har hon alltså personliga problem. Allt detta pekar på att den här romanen kan vara både spännande och tänkvärd. Och att den är skriven av Ian McEwan bådar gott. Han är en mycket god författare som kan skriva om mänskliga dilemman och mänskliga relationer så att det känns.

Domaren av Ian McEwan, Brombergs 2016. Översättning: Niclas Hval.
Romanen publicerades första gången 2014 (The Children Act) och första gången i svensk översättning 2015.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Sår av Oksana Vasiakina

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Sår är en självbiografisk roman där Oksana Vasiakina skriver om sitt förhållande till sin mor och sorgen efter hennes bortgång. Sår är en rättvisande titel för romanen är sårig, så sårig att författaren kämpar och har svårt att berätta om hur det var. Romanen handlar också om det, svårigheten att skriva om dessa svåra minnen. Den blir faktiskt också en gestaltning av skrivvåndan. Den är fragmentarisk, innehåller dikter och först i den senare delen av boken kommer det fram hur eländig hennes uppväxt verkligen var med en alkoholiserad mor och en frånvarande far.

Oksana Vasiakina växte upp i Sibirien och en del av behållningen man får av den här boken är att läsa om hennes tid där och hennes resa dit med moderns aska för att begrava henne i staden där hon levde många år. De enorma avstånden, kylan, skogen och industristäderna som finns där – allt detta är miljöer som jag inte har läst mycket om. Men hur författaren skriver om förhållandet till modern och sorgen är den största behållningen. Sår är en drabbande bok, sorglig och hård. Men det är inte hela sanningen. Hur författaren kämpar med sitt liv, hur hon älskar sin mor och det hon gör för minnet av henne när hon reser till Sibirien med askan pekar ändå framåt. Och det finns också omhändertagande människor i berättelsen, och när författaren träffar moderns väninnor vid gravsättningen får vi en bredare bild av hennes mor. Intressant är också författarens klassresa från en miljö där man inte skulle ha en tanke på att hon skulle bli poet. Hon är avskild från sitt ursprung, som ändå är hennes rötter, och hon har fått bygga upp sig själv och en ny tillvaro i Moskva.

Sår av Oksana Vasiakina, Norstedts 2024. Översättning: Janina Orlov och Lida Starodubtseva.

Det enda som hittills har översatts till svenska av Oksana Vasiakinas verk är just Sår som är hennes debutroman. Men hon har skrivit poesi tidigare och enligt Wikipedia finns ytterligare två romaner.

Tisdagstrion – Tomtar och andra väsen i nordisk folktro

~ Mösstanten ~ 15 kommentarer

Det här temat för tisdagstrion passar bra så här strax före jul. Så många tomtar förekommer dock inte i min trio, men i julmörkret finns också andra väsen. Det är oftast i mörkret de finns, möjligen med undantag av Näcken, men honom kan man nog se i Juli i alla fall.

Det förtrollade Östergötland – Folktro och sägner då och nu publicerades av Östergötlands museum 2023. Det är en bok om folktro och sägner både från gammal tid och i lite modernare. Man kan läsa om insamlandet av folkminnen runt skiftet mellan 1800-talet och 1900-talet och senare insamlande av människors minnen. Författarna, främst Björn Horgby som är historieprofessor emeritus, har använt sig av arkiv runt om i landet, en lång lista av tryckt material samt skrifter från hembydsföreningar. En stor del av beläggen kommer från arbetarminnen som är samlade i Norrköping. Arbetarna i textilindustrin kom mycket ofta från landet och hade med sig minnen och berättelser därifrån. Boken speglar också utvecklingen från jordbruks- till industrisamhälle.

Aldrig näcken är Stieg Trenters (1914-1967) elfte deckare, publicerad 1953. Handlingen utspelas i Sank Annas skärgård i Östergötland och huvudperson är den unga Eva Grimm som reser dit på scooter för att tillbringa några semesterdagar hos sin väninna Doris. Men mystiska saker börjar hända och snart kommer det första mordet. Aldrig näcken är en pusseldeckare med en mycket klurig mordmetod. Allt är skrivet från Eva Grimms synvinkel och Harry Friberg, den berömde fotografen som brukar lösa mordgåtorna i Stieg Trenters böcker, kommer till trakten först i slutet av berättelsen.

John Bauers förtrollade sagovärld har jag inte läst, men bilden på omslaget har jag sett. Som barn hade jag en bok i serien Bland tomtar och troll med illustrationer av John Bauer (1882-1918) där just den här bilden fanns. Det var årgång 1957. Jag har den inte kvar, men jag älskade bilderna. Alltså fick jag ta till en bild på det här omslaget istället. Om John Bauers förtrollade sagovärld innehåller exakt samma sagor och bilder som boken jag hade som barn vet jag inte, men där bör finnas många sagor och fina bilder. John Bauers förtrollade sagovärld kom 2010.

Fler boktips om tomtar och troll och andra väsen hittar du på bokbloggen Mina skrivna ord.

Morse’s Greatest Mystery – novell av Colin Dexter

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Novellresan har nu kommit till Vinterlandet och eftersom det snart är jul har jag valt en novell med jultema, Morse’s Greatest Mystery av Colin Dexter (1930-2017) ur samlingen A Very Murderous Christmas. Jag har aldrig läst någon av Colin Dexters deckare med kommissarie Morse, men jag har sett alla avsnitt av tv-serien och alla avsnitt av kommissarie Lewis och Den unge Morse som har visats i svensk tv.

Morse’s Greatest Mystery är en mycket snäll liten historia som börjar så här:

”He had nocked diffidently at Morse’s North Oxford flat. Few had been invited into those book-lined, Wagner-haunted rooms: and even he – Sergeant Lewis – had never felt himself an over-welcome guest. Even at Christmas time. Not that it sounded much like the season of goodwill as Morse waved Lewis inside and concluded his ill tempered conversation with the bank manager.

’Look! If I keep a couple of hundred in my current account, that’s my look-out. I’m not even asking for any interest on it. All I am asking is that you don’t stick these bloody bank charges on when i go – what? once, twice a year? – into the red. It’s not that I’m mean with money’ – Lewis eyebrows ascended a centimeter – ’but if you charge me again I want you to ring and tell me why.’

Morse banged down the receiver and sat silent.”

Det här verkar inte särskilt fridsamt och vänligt, men novellen är faktiskt faktiskt riktigt snäll.

Morse’s Greatest Mystery av Colin Dexter – ur samlingen A Very Murderous Christmas, profile Books 2018.

Och nu får jag tacka och önska God Jul till Ugglan & Boken som har skapat och lett oss igenom årets novellresa. Om du går dit får du tips på fler noveller att läsa i juletid.