Tisdagstrion – Kvinnonamn i boktiteln

~ Mösstanten ~ 21 kommentarer

Thérèse Raquin av Émile Zola (1840-1902) läste jag som tonåring. Det är länge sedan, men jag minns det som en stark upplevelse. Berättelsen publicerades 1867, först som en följetong i tidskriften L’Artiste och senare under året som bok. Den blev en skandalsuccé och räknas som Zolas debutroman. Thérèse Raquin handlar om begär, passion, otrohet och mord. Den kom första gången på svenska 1884 och har kommit i många upplagor sedan dess.

Carol av Patricia Highsmith (1921-1995) har jag i läslistan, men har inte läst, så nu påminner jag mig själv – och andra- om den boken. Carol handlar om den nittonåriga Therese Belivet som jobbar extra i en leksaksaffär och som blir passionerat förälskad i en kvinnlig kund. Kärleken blir besvarad men kvinnans man fattar misstankar och hyr en privatdetektiv. Patricia Highsmith publicerade Carol 1952 under pseudonymen Claire Morgan. Titeln var The Price of Salt. Romanen publicerades första gången i svensk översättning 2006.

Emily L av Marguerite Duras (1914-1996) har jag däremot läst, men inte hunnit publicera något inlägg om. Berättelsen handlar om ett par som närmar sig slutet på sitt förhållande. De åker ofta till Quillebeuf och när de är i en bar ser de ett engelskt par som sitter där flera timmar och fyllnar till. Det franska paret blir intresserade av vilka de är och deras historia, och de fabulerar fram en sorglig kärlekshistoria. Kanske blir den så sorglig därför att de själva börjar närma sig slutet av sin egen. Emily L Publicerades första gången 1987 och kom i svensk översättning 1989.

Det var mina böcker med kvinnonamn i titeln. Om du är nyfiken på fler boktips kan du gå till Ugglan & Boken.

Söndag hos Mintons – novell av Sylvia Plath

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Om Henry bara inte vore så petig, suckade Elizabeth Minton medan hon rättade till en karta på väggen i sin brors arbetsrum. Så till den milda grad petig. Hon lutade sig drömmande tvärs över mahognyskrivbordet ett ögonblick, och hennes vissnade vita händer med de blå ådrorna bredde ut sig mot det mörka, glansiga träet.

Elizabeth Minton bor ihop med sin bror Henry. Hon har arbetat som bibliotekarie, men nu på äldre dagar hushållar hon för sin bror. De är mycket olika. Henry är rationell, allt ska vara rakt och fyrkantigt och han vet bäst. Hans syster är inte värd mycket i hans ögon. Han påpekar och kritiserar. Hon är en drömmande person som läser poesi. Det förstår han sig inte på.

Allt är sett från Elizabeths synpunkt, så man kan inte vara säker förstås, men Henry verkar vara en överlägsen stropp som ska ha allt på sitt vis, och hon förmår inte säga ifrån.

Hon kisade på Henry som stod i dörröppningen nu. I det svaga ljuset kunde hon inte klart se hans anletsdrag. Ansiktet skymtade runt och dystert, och den bastanta skuggan smälte samman med mörkret i hallen bakom. När Elizabeth sneglade på broderns otydliga gestalt kände hon ett egendomligt behag i att iaktta honom utan glasögon. Han var ständigt lika tydlig, lika prudentlig, och nu var han för en gångs skull riktigt rejält suddig.

Söndag med Mintons är den första novellen i samlingen som jag köpte på bokrean i år. Fast den är enkelt berättad innehåller den mycket om hur det kan vara att leva med en person som Henry. Trots att bilden av honom kanske verkar överdriven vet vi att det faktiskt finns sådana personer. Men som sagt, vi vet inte säkert hur syskonens förhållande verkligen är och det är en intressant osäkerhet.

Noveller av Sylvia Plath, Modernista 2022. Översättning: Margareta Tegnemark. Förord: Björn Kohlström.

Jag anklagar av Émile Zola

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Under min skoltid hörde jag första gången talas om Dreyfusaffären, detta justitiemord där författaren Émile Zola så småningom skrev ett öppet brev till landets president, där han kritiserade det som hade skett. Brevets titel var J’accuse, Jag anklagar, och det var infört i tidningen L’Aurore 1898.

Det som hände i Dreyfusaffären var att en man blev oskyldigt anklagad för spioneri. Den verklige spionen var adelsman och i sådana kretsar letade den franska militära underrättelsetjänsten inte efter agenter. Dreyfus, däremot, tillhörde inte adeln. Han var kapten på generalstaben och han var jude.

I skriften Jag anklagar! Kan man läsa om alla turer i Dreyfusaffären. Den är ett praktexempel på ett justitiemord och på myndigheters verksamhet för att mörka det som verkligen har hänt. Dreyfusaffären är också ett slående exempel på hur judar har använts som syndabockar genom historien. Jag kände till Dreyfusaffären sedan tidigare, men inte dess detaljer och jag kan säga att det jag läste var magstarkt. I skriften finns naturligtvis Émile Zolas öppna brev, men där finns också ett förord av Rolf Tardell, en prolog om Dreyfusaffärens upptakt, en epilog där man kan läsa vad som hände sedan och en lista med personerna i dramat.

Läs gärna Jag anklagar! Tyvärr är problematiken fortfarande aktuell.

Jag anklagar! – brev till republikens president av Émile Zola, 33 sidor 2015. Förord: Rolf Tardell.

Hett i hyllan #221 – Mordvapen till salu

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Mordvapen till salu är en fin psykologisk studie av en från början hunsad och föraktad liten människa, vars enda uttryckssätt kommit att gå i våldets tecken. I händerna på ett ljusskyggt finanssyndikat blir han en viktig bricka när ett ministermord ska utföras i London, för att kasta landet ut i ett krig som ska gynna krigsindustriella intressen läser jag på omslaget till den här thrillern av Graham Greene (1904-1991). Lönnmördaren ifråga heter Arthur Raven och han är samtidigt på flykt undan rättvisan och på jakt efter några som har lurat på honom flaska sedlar.

Romanen kom ursprungligen 1936 med titeln A Gun for Sale och Gun borde kanske inte ha översatts till mordvapen. Det är mannen som håller i mordvapnet som åsyftas. Men det är ganska svårt att hitta en slående översättning på Gun for Sale. Lönnmördare till salu? Det låter inte lika bra, och den svenska titeln har varit Mordvapen till salu ända från den första svenska utgåvan som kom 1937.

Mordvapen till salu av Graham Greene, Bonniers 2001. Översättning: Sven Barthel.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Nocturner av Kazuo Ishiguro

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Nocturner är en novellsamling som innehåller fem berättelser med anknytning till musik. Ur en novellsamling brukar man kunna välja en novell och så nöja sig med den, om man inte har lust att läsa alla. Men här fungerar inte det. Jag tycker inte att de håller en och en. Men läser man hela boken så påverkar berättelserna varandra i ens sinne och helheten blir djupare och större.

Alla novellerna handlar om musiker som inte har blivit stora och berömda. De spelar för turister på ett torg, eller blir restaurangmusiker, eller spelar på klubbar och är studiomusiker. Ett tema som återkommer är längtan efter rikedom och berömmelse, nöjesvärldens ytlighet och att en kvinna kan bli rik och känd genom att fånga rätt man till äktenskap, men hon riskerar också att bli utbytt mot en yngre och fräschare kvinna när hon blir äldre. Allt för publiciteten! Ett annat tema är kärleken till musiken och hur musikern måste anpassa sig till den krassa verkligheten. En av berättelserna handlar om att inte ha den riktigt stora talangen och inte heller den stora arbetsförmågan som krävs för att bli en stor musiker, men att inte vilja erkänna det ens för sig själv.

Berättelserna i samlingen är enkelt och rakt skrivna. De har rent av en bedräglig enkelhet. Men när man har läst dem känner man att det finns mer under ytan och är kanske lite melankolisk. Nocturner är med andra ord värd att läsas.

Nocturner – fem berättelser om musik och skymning av Kazuo Ishiguro, Wahlström & Widstrand 2017. Översättning: Rosé-Marie Nielsen.

Nocturnes – Five Stories of Music and Nightfall publicerades första gången 2009.

Tisdagstrion – Australien

~ Mösstanten ~ 17 kommentarer

Ämnet för dagen, alltså Australien, var inte superlätt. När jag tänkte efter visade det sig att jag inte har läst så många böcker av författare från denna kontinent, och inte heller många böcker med handlingen förlagd till Australien. En roman av Nobelpristagaren Patrick White läste jag en gång, men jag kunde inte hitta en vettig bild av den så det fick bli dessa tre böcker:

A cappella av Michel Faber. Den handlar om a cappellaensemblen Courage Consort. De fem medlemmarna samlas i ett hus på den Belgiska landsbygden för att repetera in ett komplicerat körverk.. Romanen publicerades första gången 2002 med titeln The Courage Consort och kom i svensk översättning 2006. Författaren Michel Faber föddes i Haag, kom till Australien som sjuåring, växte upp i förorter till Melbourne och flyttade som vuxen till Skottland.

Stasiland av Anna Funder är en prisbelönt facklitterär bok som handlar om Östtyskland där författaren intervjuade såväl före detta stasiagenter som människor som föll offer för deras verksamhet. En mycket bra och personlig fackbok. Den publicerades första gången 2002 och kom i svensk översättning 2005. Anna Funder är en australisk författare och journalist.

Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty utspelas faktiskt i Australien. Cecilia Fitzpatrick som lever i ett lyckligt äktenskap hittar en dag en kartong på vinden med påskriften Öppnas i händelse av min död. En hemlighet uppdagas och hennes välordnade tillvaro ställs på ända. Romanen innehåller fler människors problem med kärlek och relationer. Jag tyckte att den var både bra och underhållande när jag läste den. Romanen publicerades första gången 2013 med titeln The Husband’s Secret. På svenska kom den 2014.

Om du vill ha fler tips på böcker med anknytning till Australien kan du gå till Ugglan & Boken.

Jamaica Kincaid

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Nu lämnar jag Jamaica Kincaid. Inte för alltid naturligtvis, men hädanefter prioriterar jag Marguetite Duras som en författare jag vill läsa mer av. Som ni ser visar jag sex böcker här, men jag har läst sju böcker av Jamaica Kincaid. Den som inte är med i bild är Lucy som är den jag läste först.

Jamaica Kincaid är en intressant författare som jag är glad att jag har läst. Delvis är hon besvärlig och oroande, vilket inte är fel. Av böckerna jag har läst rekommenderar jag först och främst En liten plats. Det är den enda som inte är skönlitteratur. Den är en essä om Antigua, om Storbritanniens kolonialism, om turism från rikare länder och om korruption efter att Antigua och Barbados blev ett självständigt land.

Jamaica Kincaid är född och uppvuxen på Den karibiska ön Antigua. Vid 17 års ålder for hon till New York och arbetade som aupair. Så småningom studerade hon vidare och hon bytte också namn från Elaine Potter Richardson till Jamaica Kincaid. Hon debuterade som författare 1983 med novellsamlingen At the Bottom of the River.

Böckerna jag har läst är:
På flodens botten (1985, 2017) – At the Bottom of the River (1983)
Annie John (1986, 2010) – Annie John (1985)
En liten plats (2016) – A small Place (1988). Finns också med titel Antigua en liten ö (1988)
Lucy (1991, 2017) – Lucy (1990)
Min mor, en självbiografi (1996) – The Autobiography of my Mother (1996). Finns också med titel Min mors självbiografi (2016)
Mr Potter (2019) – Mr Potter (2002)
Se Nu Då (2015) – See Now Then (2013)

Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Ett system så magnifikt att det bländar handlar om tre syskon, Sebastian, Clara och Matilda. Sebastian arbetar som hjärnforskare i London. Clara är journalist och har just blivit uppsagd från sitt arbete, hon bor i Sverige men reser till Påskön. Matilda har haft psykiska problem under sin uppväxt och ungdom. Hon bor i Berlin. Syskonen är trillingar men har glidit isär. Hela familjen är splittrad. Fadern bor också i Berlin, men han är försvunnen. Mamman är präst i Sverige. De talar inte mycket med varandra. Sebastian vill inte. Clara håller sig också undan.

Splittring, osäkerhet, familjehemligheter och kärlek är teman som jag hittar i den här romanen. Romanen beskriver också en splittrad värld, en värld som är svår att få grepp om. Hur ska jag leva? Hur ska man orka leva? Hur ska man hitta kärlek och trygghet? Och vem är jag egentligen? Allt i romanen är inte riktigt verkligt. Det är främst forskningsinstitutet som är mycket underligt. Där finns bland annat en apa med hög moral och en forskare som har tusentals cikador i sitt laboratorium. Att ha cikador i ett laboratorium är väl inte overkligt, men berättelsen är skriven så att det blir så. De andra miljöerna kan jag känna finns och människorna kan jag känna finns. Men alla sammanträffanden gör att resten blir lite overkligt det också.

Romanen är underhållande. Där finns mycket humor, men också stort allvar, liv och död, och författaren sätter fingret på mycket som känns bekant i dagens värld, också på hur vi uppfattar verkligheten. Att författaren låter Sebastian vara hjärnforskare är ingen tillfällighet. Att romanens verklighet är lite vriden är naturligtvis författarens avsikt, och det blir roligt när Sebastian inte tror på det Matilda säger. Hon fabulerar, tänker han fast det visst finns en påfågel vid ett lantligt café i Norrland – och samtidigt tar Sebastian hand om en apa med hög moral.

Så det finns mycket att hämta i den här romanen, men för mig känns berättelsen ändå alltför konstruerad. Naturligtvis är alla romaner konstruktioner, men här märks den alltför tydligt. Det kan förstås vara författarens avsikt att vi ska se konstruerandet klart och tydligt, att romanen är en slags lek, men för mig, i den här romanen, fungerar det inte riktigt.

Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson, Norstedts 2019.

Hett i hyllan #220 – Täcknamn Odessa

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Täcknamn Odessa av Frederick Forsyth är en thriller med en journalist som huvudperson. Detta kan man läsa på bokens baksida:

Den unge reportern Peter Miller råkar en dag komma en nazistisk krigsförbrytare på spåren. Hans namn är Roschmann, han är kall, effektiv och omänsklig och han har mäktiga beskyddare i en underjordisk organisation av f.d. SS-män, ODESSA.

Jakten på kapten Roschmann blir lång och farlig. Trots varningar att inte gräva i det förflutna låter sig Miller inte avskräcka. Som föregiven SS-man försöker han nästla sig in i ODESSA. Men organisationens mördare är honom redan hack i häl …

Romanen publicerades första gången 1972 med titeln The Odessa File och kom på svenska 1973. Det är en politisk thriller där situationen i Västtyskland och konflikten mellan israeler och araber finns med. The Odessa File var Forsyths tredje roman och den är filmatiserad. Kommer jag att läsa den? Tveksamt.

Täcknamn Odessa av Frederick Forsyth, Bonniers 1981. Översättning: Claës Gripenberg.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Se Nu Då av Jamaica Kincaid

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Jamaica Kincaids roman Se Nu Då handlar om ett äktenskap som går mot skilsmässa. Allt berättas från hustruns synvinkel. Hon är gift med en kompositör, eller kanske har hon varit gift, det känns som om romanen är berättad strax före eller strax efter skilsmässan. Hon har två barn, en pojke och en flicka och själv är hon författare. Det verkar som om Se Nu Då bygger på författarens personliga erfarenheter. Jamaica Kincaid är författare, som vi vet, hon har varit gift med en kompositör och hon har två barn, en pojke och en flicka från det äktenskapet.

Se Nu Då är berättad med stor vrede. Där finns ingen kärlek eller ömhet eller vänskap kvar, även om berättaren påstår att Mrs Sweet, som kvinnan kallas, älskade sin man. Men det handlar inte bara om att kvinnan är ratad av mannen. Det handlar också om ras och kolonialism. Kvinnan kommer från en karibisk ö. Hon kom med en bananbåt. Hon har tjocka läppar och hennes man har sagt att hon liknar Charles Laughton. Det finns lite humor i texten men den genomsyras av bitterhet. Allt är svart och vitt.

Texten liknar Mr Potter som jag har läst tidigare. Inte till innehållet, men det oförsonliga och nedvärderandet av mannen finns i båda romanerna, i Mr Potter är det berättarens frånvarande far det handlar om, i Se Nu Då är det hennes man. Språket är starkt, med många omtagningar och författaren beskriver ett tillstånd snarare än en berättelse med utveckling. Det kan vara klokt att betrakta texten som poesi när man läser den. Det betyder inte att man måste läsa den oerhört långsamt, man kan läsa den som ett flöde. Det är språket och bilderna som man får som ger den stora behållningen när man läser Se Nu Då. Men jag är lite ambivalent. Kanske blir jag lite rädd när författaren beskriver allt i svart och vitt och när allt är så oförsonligt, även om jag vet att det kan kännas så för oss alla i vissa situationer och att det dessutom finns människor som det inte går att söka försoning med.

Se Nu Då av Jamaica Kincaid, Tranan 2015. Översättning: Niclas Nilsson.

See Now Then publicerades första gången 2013.