Jamaica Kincaids roman Se Nu Då handlar om ett äktenskap som går mot skilsmässa. Allt berättas från hustruns synvinkel. Hon är gift med en kompositör, eller kanske har hon varit gift, det känns som om romanen är berättad strax före eller strax efter skilsmässan. Hon har två barn, en pojke och en flicka och själv är hon författare. Det verkar som om Se Nu Då bygger på författarens personliga erfarenheter. Jamaica Kincaid är författare, som vi vet, hon har varit gift med en kompositör och hon har två barn, en pojke och en flicka från det äktenskapet.

Se Nu Då är berättad med stor vrede. Där finns ingen kärlek eller ömhet eller vänskap kvar, även om berättaren påstår att Mrs Sweet, som kvinnan kallas, älskade sin man. Men det handlar inte bara om att kvinnan är ratad av mannen. Det handlar också om ras och kolonialism. Kvinnan kommer från en karibisk ö. Hon kom med en bananbåt. Hon har tjocka läppar och hennes man har sagt att hon liknar Charles Laughton. Det finns lite humor i texten men den genomsyras av bitterhet. Allt är svart och vitt.

Texten liknar Mr Potter som jag har läst tidigare. Inte till innehållet, men det oförsonliga och nedvärderandet av mannen finns i båda romanerna, i Mr Potter är det berättarens frånvarande far det handlar om, i Se Nu Då är det hennes man. Språket är starkt, med många omtagningar och författaren beskriver ett tillstånd snarare än en berättelse med utveckling. Det kan vara klokt att betrakta texten som poesi när man läser den. Det betyder inte att man måste läsa den oerhört långsamt, man kan läsa den som ett flöde. Det är språket och bilderna som man får som ger den stora behållningen när man läser Se Nu Då. Men jag är lite ambivalent. Kanske blir jag lite rädd när författaren beskriver allt i svart och vitt och när allt är så oförsonligt, även om jag vet att det kan kännas så för oss alla i vissa situationer och att det dessutom finns människor som det inte går att söka försoning med.

Se Nu Då av Jamaica Kincaid, Tranan 2015. Översättning: Niclas Nilsson.

See Now Then publicerades första gången 2013.

Kvinnan som berättar i den här boken heter Xuela och hon är moderlös. Hennes mor dog när hon var mycket liten. Hennes far älskar inte sitt barn. Hon blir bortlämnad till främmande människor och far inte väl. Jamaica Kincaid berättar här sin förhistoria och ändå inte. Hon kommer från Antigua och Barbuda i Västindien, en stat som blev självständig och medlem i Samväldet 1981. Romanen handlar inte rent konkret om författarens mor. Jag tyder den istället som en allegorisk berättelse om kolonin hon kommer ifrån och ursprungsbefolkningen som levde där och som nästan inte fanns kvar när berättaren i boken föddes. Kanske. Det är lite oklart. Romanen kan handla om författarens mor, och det faktum att berättaren aldrig föder något barn kan vara en bild av sprickan mellan dotter och mor. Men just att vi inte vet bidrar till berättelsens styrka.

När kvinnan i boken föds är landet fortfarande en brittisk koloni. Och berättelsen handlar om en flicka som växer upp till kvinna, om hela hennes liv. Hon har det inte lätt men hon är stark och hård. Det finns mycket hat i berättelsen, mycket kropp, lukter och dofter, solen från himlen, växtlighet och atmosfär. Berättelsen har delvis en magisk, övernaturlig ton och är samtidigt jordnära och verklig. Den är skriven mycket rakare och mindre poetiskt och inte lika upprepande som Mr Potter, och jag tycker mycket bättre om det här sättet att skriva. Man lever med, man känner för huvudpersonen fast hon är långt borta i tid och rum. Temat med män som inte tar hand om sina barn finns också i denna roman. Likaså är flickors och kvinnors farliga liv ett starkt tema. Övergrepp, oönskade graviditeter och utstötthet och stor fattigdom finns där samtidigt som vissa berikar sig. Min mor – en självbiografi är en mycket rik berättelse som också innehåller kritik mot kolonialismen. Där finns mycket att hämta för en uppmärksam läsare.

Min mor – en självbiografi av Jamaica Kincaid, Stenströms 1996. Översättning: Lena Fagerström.

Romanen finns som nyare utgåva: Min mors självbiografi, Tranan 2016. Översättning: Lena Fagerström.

Annie John är en barndomsberättelse med handlingen förlagd till Antigua, ön där Jamaica Kincaid har vuxit upp. Flickan Annie är intelligent men hennes uppväxt är inte utan problem. Föräldrarna är noga med att hon ska sköta sin skolgång och att hennes skoluniform är ren och proper. Men Annie revolterar och gör en hel del som hon inte har lov till. Spela kula får hon till exempel inte göra. Hon är inte alltid en snäll flicka. Ibland är hon riktigt elak.

Berättelsen är skriven med skarpa kanter och det som är utvalt att vara med skaver. Det finns en kärlek mellan Annie och föräldrarna men den är sårig. Annies förhållande till modern är svårt. Hennes far är i bakgrunden. Det är mamman som är närmast flickan, som hon träffar mest och som tar hand om allt i huset.

När jag tänker på den här berättelsen verkar Annies liv innehålla en hel del förbud som inte en pojke skulle ha och det är nog det den här boken handlar om – svårigheten att vara flicka och svårigheten att genomleva transformationen från flicka till kvinna. Det är inget jämlikt samhälle Annie lever i och en flicka kan råka ut för besvärliga situationer och få dåligt rykte. Annie är hårt hållen och känner sig kvävd och vill ha frihet. Hennes frustration är så stark att hon blir sjuk. Men det finns en väg ut. Kanske leder den till ett friare liv.

Romanen om Annie John tycker jag är intressant mycket beroende på miljön, att jag får ta del av en berättelse om en flicka på Antigua. Personligen tycker jag att de två andra böckerna av Jamaica Kincaid som jag har läst, Lucy och En liten plats är bättre, men det är inte bortkastad tid att läsa också Annie John.

Annie John av Jamaica Kincaid, Stenströms 1986. Översättning: Madeleine Reinholdson.

Annie John kom ut på originalspråket 1985.

Lucy är en nittonårig flicka från Västindien som kommer till New York för att arbeta som au pair. Boken har självbiografisk bakgrund. Yamaica Kincaid kommer från Antigua och for till New York som au pair som sextonåring.

Lucy i romanen bor hos Lewis och Mariah och tar hand om deras fyra barn. Hon pluggar när barnen är i skolan och på kvällen går hon på kurs. Lucys möte med det kalla New York och medelklassfamiljen som är så annorlunda mot hennes egen i Västindien skildras fint. Lucy iakttar familjen som till en början verkar så lycklig men efterhand ser hon sprickorna.

Ett viktigt tema i berättelsen är Lucys förhållande till sin mor. Det är ett sårigt, ilsket förhållande och jag känner smärtan och den starka kärleken till modern som samtidigt finns där. Många drastiska kommentarer och bilder från hennes barndom finns med i boken.

Lucy är främmande i New York. Kulturen, naturen och klimatet som hon kommer från är helt annorlunda. När hon berättar om sin uppväxt är det soligt och färgerna är starka. När hon berättar om New York är det grått och lite svart. När hon åker med familjen utanför stan breder landet ut sig oändligt.

Det är Lucy som berättar i boken. Hon har tonåringens öga och är ibland väldigt skarpsynt. Texten är skriven med stort allvar och en god portion torr humor. Vi får följa Lucy under ett år och under den tiden växer hon och lär sig mycket. Hon inser att människors relationer kan vara svåra överallt.

Rekommenderas.

Lucy av Jamaica Kincaid, Stenströms 1991. Översättning Lena Fagerström.