
Jagberättaren i den här romanen är författare, kanske Georgi Gospodinov själv. Han har en vän som heter Gaustin och denne öppnar en klinik för alzheimersjuka i Zürich. Det är en påkostad klinik där man har skapat miljöer från tidigare decennier som patienterna kommer ihåg, åtminstone kan de känna igen sig i miljöerna. Många patienter kommer dit, många kliniker byggs på olika håll i Europa.
Men detta är ingen realistisk berättelse. Gaustin är egentligen inte Gospodinovs vän. Han är en romanfigur, en gåtfull flanör och tidsresenär, och författaren berättar att han har skrivit om honom tidigare. Kanske finns han i fler av Gospodinovs romaner. Det vet jag inte. I alla fall är den här berättelsen en slags lek, men en lek med mycket allvarlig bakgrund. Den är en lek med tiden, med Europas framtid, som enligt romanen inte finns. Den enda möjligheten är att söka sig bakåt, och det vet vi ju att tidigare i Europas historia har hemska saker hänt. Inte hela tiden förstås. Men varje decennium under 1900-talet har sina nackdelar, större eller mindre.
Berättelsen skummar på ytan av Europas historia, men mycket tänkvärt kommer upp. Det finns inga människor att engagera sig i. Det berättas om dem utan psykologi och känslor i relationer. Berättelsen är en lek med både allvar och humor. Till exempel bygger man en järnridå i kliniken i Zürich, men eftersom man inte har byggt den ända upp till taket klättrar en patient från ett land som tidigare hörde till östblocket över väggen och hoppar ner på andra sidan och skadar sig svårt.
Jag kan känna mig frustrerad över att alltihop är en lek. Det är ju vår historia och vår framtid det handlar om och Europa är ju fullt av människor, inte figurer. De flesta kan inte sväva över alltihop och delta i en tankelek. Men tidstillflykt är en intressant roman och den leder till många tankar och funderingar. Att den kan få mig frustrerad är i själva verket ett plus. Fast den är en slags lek lämnar jag den med en otäck känsla i magen. Hur ska det gå för oss?
Tidstillflykt av Georgi Gospodinov, Ersatz 2024. Översättning: Hanna Sandborgh.
Romanen publicerades första gången 2020 (Vremeubežište).
Georgi Gospodinov är en bulgarisk författare av romaner, poesi och dramatik. Om Georgi Gospodinov på engelska Wikipedia och på den svenska.

