Djävulsboken ska vara ett försök att svara på frågan om det är möjligt att älska under kapitalismen. Den är andra delen i en planerad svit om sju böcker med utgångspunkt från branden på M/S Scandinavian Star den sjunde april 1990 då 159 människor omkom. Den första delen heter Pengar på fickan och den slutade med att affärsmannen T hade planer på att starta ett rederi och sökte investerare, men när Asta Olivia Nordenhof skulle skriva denna andra bok i sviten fick hon problem. Hon hade tänkt skriva om den samvetslöse affärsmannens liv. Gå in i hans huvud. Men det gick inte. Till slut blev det denna bok som är uppdelad i fyra delar, fyra försök att besvara frågan om det är möjligt att älska under kapitalismen.

Författaren skriver istället om T utifrån, och det är en prostituerad kvinna som berättar. Det är det första försöket och den delen är skriven på en koncis och sval prosa. Jag uppfattar att kvinnan har stängt in sina känslor någonstans i ett skrymsle, antagligen på grund av vad hon har varit med om i sitt liv, men det vet jag egentligen inte. Mannen T är avskalad, sval, som någonting annat. En främmande människa som flyter i sin värld. I romanen är författaren invävd hela tiden. Kanske är hon Asta Olivia Nordenhof? Ibland tror jag att hon är det. De fyra försöken är mycket olika och har skilda perspektiv. I ett försök sitter författaren (eller en författare) om natten och skriver medan hennes lilla barn sover.

Romanen blir en gestaltning av hur svårt författaren har haft att ta sig an det här projektet, men det blir ändå något som är värt att läsa. Det vi får se av affärsmannen T säger något om vår tid. Men jag tycker inte att den här romanen står riktigt för sig själv. Som en del i en svit tror jag den kan fungera bra som en vinkling, en spegling, ett sätt att närma sig problemet. Den kommer kanske att tala till och påverka hur läsaren upplever de följande romanerna.

Djävulsboken av Asta Olivia Nordenhof, Norstedts 2024. Översättning: Johanne Lykke Naderehvandi och Khashayar Lykke.

Första delen i sviten, Pengar på fickan, kom 2020 på danska och 2021 på svenska.

Om ni undrar varför jag har läst den här romanen på danska kan jag tala om att det beror på att den inte finns översatt till svenska. Fast den blev belönad med Nordiska rådets litteraturpris 2017. Nu har jag ganska lätt för danska, men det är synd ändå att den inte finns översatt för det är en bra roman.

Påminnelse om kärleken, ja romanen handlar om kärlek och mest handlar den om kärleken mellan mor och dotter. De två viktigaste personerna i romanen är Tara (Ja, så heter hon.) och hennes dotter Siri. Tara är udda, hon har svårt att vara där många människor är och hon har svårt att säga ifrån. Hon vill väl, men det blir lätt fel och kaotiskt. Ofta vill hon alltför väl. Hennes kärleksförhållanden misslyckas, Männen hon träffar är inte omhändertagande. Tvärtom. Förhållandet mellan mor och dotter är svårt. Ändå är Erindring om Kærligheden ingen svart socialrealistisk skildring. Där finns så många små nyanser och skildringen har poesi. Och människorna är gestaltade med bra och dåliga sidor och det finns många vassa iakttagelser och skildringar i romanen.

Ett starkt tema i boken är att vara vid sidan om samhället. Att vara udda, att inte kunna delta på de vanliga villkoren. Tara är udda, Siri också, men hon har en stor inneboende styrka och hon blir konstnär. Och det vet vi, att för en framgångsrik konstnär är mycket tillåtet som andra människor inte kan göra utan att råka illa ut. Som konstnär kan Siri sätta på sig en klänning klädd med kött under en performance. Hon kan också arbeta i ensamhet och undvika mycket umgänge med människor utan att att bli särskilt ifrågasatt. Vore hon inte en begåvad konstnär kanske hon skulle bli hemlös.

Tara växte upp i landsorten. Hennes mamma bjöd alltid in luffare i köket. Luffare och hemlösa och hemlöshet – att inte höra till, och hur illa behandlad man kan bli när man tillhör de där så att säga felaktiga människorna, det är vad Erindring om Kærligheden handlar om. Författaren för också in hur staten slår mot protesterande under ett stort klimattoppmöte i Köpenhamn. Hör det till berättelsen, eller vill författaren bara så gärna ha med det i romanen? Jag tycker nog att det hör till och utvidgar berättelsen och gör den bättre. Där finns både statens åtgärder när de styrande anser att den är hotad och den mindre människogruppens åtgärder när den känner sin trygga tillvaro och sina ekonomiska tillgångar hotade av en udda människa. Läs gärna Erindring om kærligheden om du kan.

Erindring om kærligheden av Kirsten Thorup, Gyldendal 2016.

Tara Selter har fastnat i tiden. Varje dag när hon vaknar är det den 18 november. Nu har ett helt år förflutit sedan hon upplevde detta första gången och hon är fortfarande kvar i samma upprepning. Hon hade trott att hon skulle komma ur den på något sätt, men så har det inte blivit. Samma gråa och regniga 18 november varje dag.

Hon reser till sina föräldrar i Belgien. Hon berättar om sin belägenhet och övertalar dem till att de ska fira jul tillsammans. Jag uppfattar det som att resa till tryggheten, till några som hon har ett långt gemensamt förflutet tillsammans med. Det känns just så. Ett lugnt tryggt familjeliv mitt i all osäkerhet. Det går nästan onaturligt lätt att få med föräldrarna på julfirandet och för dem att acceptera situationen någorlunda, men det köper jag. Skulle jag som läsare inte unna Tara Selter detta lilla vattenhål?

Men uppehållet hos föräldrarna vara inte länge. Tara Selter tror inte längre att hon ska få komma tillbaka till det normala inom rimlig tid, och nu känner hon att hon vill uppleva årstider fast hon varje morgon vaknar i samma novemberdag. Hon tänker att hon ska bygga ett år genom de fragment hon hittar på olika platser. Alltså reser hon till orter i Europa där det är vinter eller nästan känns som vår eller som sommar.

Om uträkning av omfång 2 fortsätter på samma sätt som i bok nummer ett, men ändå inte likadant. Vi får Tara Selters trygghetspaus och vi får uppleva många platser med varierande klimat. Berättelsen är fortfarande spännande att läsa, fast jag tycker ändå att den står och stampar lite under de många sidorna när Tara Selter har gripits av intresse för romarriket och studerar historia och besöker romerska platser i Europa. Men å andra sidan blir det en gestaltning av något som jag känner igen; att man kan gripas av ett intresse som man frenetiskt ägnar sig åt för att skjuta undan annat i sitt liv som man inte orkar med.

På det hela taget tycker jag att Om uträkning av omfång 2 är en bra fortsättning på ettan och jag väntar med spänning på att trean ska komma på svenska. Det jag har skrivit ovan handlar ju om själva handlingen, det Tara Selter gör. Men omfångsböckerna innehåller mycket mer än så, miljöbilder, historiska fakta och så de svindlande tankarna om vilka vi är, vad tid är, vad världen är. Är den bara en bild som vi ser? Något som finns i våra hjärnor? Solvej Balles omfångsböcker skulle kunna vara deprimerande att läsa, men så är det inte. Mitt i fångenskapen i upprepningen har Tara Selter en stark livsvilja.

Om uträkning av omfång 2 av Solvej Balle, Wahlström & Widstrand 2023. Översättning: Ninni Holmqvist.

Om uträkning av omfång 1, 2 och 3 belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2022.

Tara Selter och hennes man bor ett hus i utkanten av en stad i norra Frankrike. De säljer antikvariska böcker och företrädesvis ovanliga sådana. Tara åker iväg på en mässa för att köpa böcker, och sedan till Paris för att göra ytterligare inköp och träffa en god vän. Det är den 18 november och Tara uträttar det hon ska och somnar på sitt hotell på kvällen. På morgonen den 19 november märker hon att något inte är som det ska. Händelser som hon var med om dagen innan upprepas och när hon vill läsa tidningen finns det ingen för den 19:e. Den tidning hon har framför sig är dagens, får hon veta. Det är exakt samma tidning som hon läste dagen innan.

Tara har alltså fastnat i tiden. Man kan säga att alla andra också verkar ha gjort det. Men det är bara Tara som är medveten om det. Berättare i den här romanen är Tara och hon berättar om vad hon är med om, vad hon gör, hur hon funderar, och hur det blir när hon åker hem från Paris och träffar sin förvånade man. Hon skulle ju inte komma hem redan den 18:e.

Fast Om uträkning av omfång är otrolig är den full av vardagliga händelser och detaljer och den är märkligt odramatisk fast Taras situation måste innebära ångest och och panik. Men Taras berättelse känns helt trovärdig. Den är mycket sorglig eftersom hon är ensam. Inte på samma sätt som i Väggen av Marlene Haushofer, Tara har människor omkring sig. Hon kan göra inköp i staden. Hon kan vara med sin man. Men alla andra vet inte att tiden har stannat, eller också har den bara stannat för Tara. Inte heller hennes man vet, och därför får hon börja om från början och förklara alltihop varje morgon. Deras förhållande känns mycket kärleksfullt och det leder till att ensamhetskänslan blir större. Vad gör ett par med kärleken när de är på väg från varandra? Jag kommer att tänka på hur det kan vara om ens partner börjar bli dement.

Jag försöker föreställa mig den stora ensamhet som Taras situation måste innebära. Men konstigt nog gör läsningen mig inte ångestfull. Det är inte påfrestande känslomässigt att läsa Om uträkning av omfång. Förundran och undran över hur det ska gå och hur författaren ska gå vidare i alla de sex återstående romanerna är vad jag känner när jag läser, och naturligtvis funderingar över vad som har hänt. Tara funderar mycket och försöker hitta sätt att förstå och också att hoppa tillbaka i tiden. Solvej Balles roman leder till tankar om tid, om universum och om vilka vi är och hur vi uppfattar världen.

Ett citat från sidan 40:
Egendomligt att man kan bli så oroad över det osannolika, tänker jag nu. När vi vet att hela vår existens vilar på märkvärdigheter och osannolika sammanträffanden. Att det är på grund av dessa märkvärdigheter som vi överhuvudtaget är här. Att det finns människor på det som vi kallar för vår planet, att vi kan färdas på ett roterande klot i en oändlig världsrymd full av obegripligt stora objekt med delar så små att tanken inte kan begripa hur små och hur många de är. …

Om uträkning av omfång 1-3 belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2022. Nummer ett och två har hittills kommit på svenska och det är meningen att det ska bli en septologi. Del V kommer på danska i år.

Om uträkning av omfång 1 av Solvej Balle, Wahlström & Widstrand 2023. Översättning: Ninni Holmqvist.

Sonja och Erik köper en fastighet i närheten av nationalparken Mols Bjerge vid Jyllands östkust. Erik är kiropraktor och Sonja är hemma med deras två flickor. Det är flickorna som står i centrum i den här romanen och främst är det den äldsta systern Barbara. Vi får följa flickornas uppväxt och hur de blir vuxna – på sätt och vis. Det finns en kronologisk utveckling i romanen men den är upplagd i fragment, i bilder av den här familjen, och författaren hoppar fram och tillbaka i tiden. När jag skriver bilder beror det inte på att berättelsen enbart skulle innehålla bilder. Där finns mycket tankar och resonerande hos författaren som skriver romanen. Men hos mig blir det till bilder och känslor. Det är en mycket finstämd roman.

Allt detta kunde du fått handlar alltså om en familj, om varifrån föräldrarna kommer och vilket bagage de har att bära och hur det påverkar barnen. Men det är inte så enkelt. Jag uppfattar att de två flickorna är födda med ganska olika egenskaper och att inte bara deras olika plats i den lilla syskonskaran och arvet från föräldrarna har betydelse för hur deras liv kommer att gestalta sig. Josefine Klougart lämnar mycket till läsaren som får bygga sin egen bild av familjen och kanske fundera över sig själv och sitt eget liv.

Men romanen har också flera lager. Barbara blir författare och skriver om sin familj och det är inte klart och tydligt vad i berättelsen som kommer från romanfiguren och vad som är författarens ord. När författaren skriver om hur Barbara vill att den roman hon skriver ska gestalta livet är det då egentligen, eller likaväl, Josefine Klougart själv som skriver om vad hon försöker skapa? Det finns en stor vaghet och osäkerhet i romanen som ger djup och frågor och mycket känslor.

När jag skriver att Josefin Klougarts roman handlar om en familj är det alltför snävt uttryckt. Den handlar om livet och döden, om att vara människa. Den är inte helt lättillgänglig och läsaren får vara beredd på att närma sig den lite grand som man närmar sig poesi, men det är absolut värt besväret. Allt detta kunde du fått är en fin roman med stor känsla för naturen och landskapet och för barn, ja stor känsla för människor och för vår korta tid här på jorden. Den ger mycket till läsaren.

Allt detta kunde du fått av Josefine Klougart, Bonniers 2023. Översättning: Johanne Lykke Naderehvandi.

Doktor Bagges anagram är Ida Jessens andra bok om makarna Bagge. I den första, som heter En ny tid, berättar hustrun Lily om deras liv. I Doktor Bagges anagram får vi ta del av makarnas liv från doktor Vigand Bagges synvinkel. Också i denna bok framgår att de är två mycket olika personer och att doktor Bagge nog inte var så lätt att leva med. Han är en sluten person som ogärna vill öppna sig för hustrun.

Doktor Bagge är landsortsdoktor och tiden är början på 1900-talet och några årtionden framåt. Vi får veta en hel del om landsortsdoktorns liv. Han måste finnas tillgänglig dygnet runt. Ofta får han inte sova en hel natt eftersom han måste åka till sjuka människor som bor runt omkring. Färden sker med häst och vagn, många gånger i kyla och ruskväder på leriga dåliga landsvägar. Många människor är fattiga och doktorn upplever mycket elände. Familjer med många barn bor i stugor med stampade jordgolv. Och många sjukdomar kan doktorn inte göra något åt eftersom medicinerna ännu inte finns. Medvetenheten om hygien och förståelsen av hur sjukdomar uppkommer är låg. Doktor Bagge kämpar för att sprida kunskap till befolkningen.

På så sätt är boken både intressant och rörande. Ida Jessen har skapat en bild av riktiga människor. Hon gör det med små medel och med många luckor. Det ger berättelsen kraft och man får mycket att fundera på. Jag tycker om de här två lågmälda böckerna om två människor som visserligen tillhör det övre skiktet i staden, men som är vanliga, som har sina vardagsbekymmer och som lever sitt liv. Det ger också mycket att få berättelsen om makarnas liv från två håll. Nog får jag större förståelse för doktor Bagge efter att ha läst också den här boken.

Doktor Bagges anagram av Ida Jessen, Historiska media 2018. Översättning: Ninni Holmqvist.

En ny tid av Ida Jessen, Historiska media 2018. Översättning Ninni Holmqvist.

Den danske målaren Vilhelm Hammershøi kände jag mycket lite till innan jag läste den här boken. Så småningom under läsningen insåg jag att jag hade sett en målning av konstnären, den som heter Fem porträtt och som hänger på Thielska galleriet. Den köptes under Vilhelm Hammershøis levnad, men tidvis har hans konst kommit i skymundan eftersom han inte följde med i konsttrenderna. Han målade enträget på sitt eget vis. Men på senare år har verk av honom sålts för stora summor på auktion.

Kvinna sedd bakifrån handlar om Ida (1869-1949) och Vilhelm Hammershøi (1864-1916). Romanen är berättad från Idas synpunkt. Hon kom från Stubbekøbing på Falster, en liten stad i landsorten där hennes far var köpman och hennes flicknamn var Ilsted. Hon träffade Vilhelm Hammershøi genom sin bror som var konstnär. Vilhelm kom från Köpenhamn från en familj med pengar och många undrade varför han ville gifta sig med just Ida, en kvinna utan större bildning som kom från ganska små förhållanden och som inte visste något om konst.

Men de blev man och hustru och hon levde med Vilhelm fram till hans död. Vilhelm var inte riktigt som andra. Han höll sig för sig själv och han var helt uppslukad av sitt arbete. Romanen handlar mest om hans målande utifrån Idas synpunkt. Det är Vilhelms personlighet och hans konstnärsskap som styr bådas liv. På något sätt passar de ihop och Ida fogar sig mestadels i ett hem med mycket få möbler och föremål i en tid när de borgerliga hemmen var överlastade med möbler, textilier, prydnadsföremål och krukväxter. Hon stod modell för många av hans målningar. Och han målade och målade och var inte särskilt bra på att prata med viktiga personer inom konstvärlden som skulle kunna hjälpa honom framåt. Många människor förstod sig inte på hans konst. Han var länge mer berömd i utlandet än i Danmark.

Men Kvinna sedd bakifrån är ändå ingen klagoskrift ur kvinnlig synvinkel. Den är en berättelse om ett udda par som älskade varandra, en fin, lågmäld berättelse om konst och kärlek. Visst känner jag med Ida när jag läser och undrar hur mycket hon ska anpassa sig och hur detta kan fortgå år efter år. Men det finns också förklaringar till att det blev som det blev. Författaren har skapat en känslig text vars ton stämmer väl med Vilhelm Hammershøis konst. Det är nästan som om man som läsare befinner sig i den. Men ibland bryts lugnet. Ida har temperament och det händer att det jäser över. Så genom att läsa kvinna sedd bakifrån får man en psykologisk, känslosam men samtidigt mestadels lugn och lite sorglig upplevelse, och även lite kunskap om Vilhelm Hammershøis konst. Inte kan man låta bli att söka på nätet efter hans bilder när man läser romanen?

Samtidigt berättas ju allt utifrån Ida. Hon blir för mig den dominerande gestalten i berättelsen. Läs den gärna, det är en mycket fin roman.

Kvinna sedd bakifrån av Jesper Wung-Sung, Wahlström & Widstrand 2022. Översättning: Ninni Holmqvist.

Lily Høy är en ung friskolelärarinna som kommer till det lilla jylländska samhället Thyregod 1904. Hon börjar skriva dagbok, men det blir bara lite och hon återkommer inte till den förrän många år senare, år 1927. Då har hon länge varit gift med doktor Bagge och nu är han sjuk.

En ny tid är alltså en dagboksroman där Lily Bagge skriver ner sina tankar och vad som händer på den lilla orten där hon bor. Romanen är mycket lugn och eftertänksam med många detaljer ur doktorinnans vardag. Efterhand kommer mer och mer om hennes äktenskap fram. Doktor Bagge har varit en dominerande man och känslan blir att Lily Høy var ganska fri en gång. Som friskolelärarinna hade hon stort ansvar och viss auktoritet men i äktenskapet med doktor Bagge fick hon anpassa sig och inte leva ut sin personlighet. Det verkar inte ha varit ett lyckligt äktenskap. Inget skrivs läsaren på näsan utan mycket av det framkommer mellan raderna.

För mig finns stort värde i den här berättelsen. Den ger bitar av ett liv, ett vanligt liv som en inte särskilt betydande människa har levt, en människa som inte tar över rummet när hon kommer in. Samtidigt är hon omtyckt och har en viss säkerhet. Hon har anpassat sig men verkar också ha en inre styrka. För mig blir berättelsen både vilsam och spännande eftersom mer och mer avslöjas efterhand och mer och mer framkommer om hur Lily Høys liv kommer att gestalta sig i framtiden. Romanen ger också en känsla av hur det kan ha varit att leva och bo i början av nittonhundratalet i en trakt som är glest befolkad efter danska förhållanden.

En ny tid är det första jag läser av Ida Jessen. På nätet ser jag att hon brukar skildra mänskliga relationer i små samhällen. Enligt min erfarenhet vimlar det inte av romaner som En ny tid. Jag har också hennes roman Doktor Bagges anagram i min långa läslista och den vill jag gärna läsa. Men det finns mer av Ida Jessen. Jag hittar åtta titlar som är översatta till svenska i Libris och kan man läsa danska har man mer att välja på. Ida Jessen har skrivit noveller, barnböcker och romaner.

En ny tid av Ida Jessen, Historiska Media 2018. Översättning: Ninni Holmqvist.