Så är det. Diktsamlingen Det av Inger Christensen är nu utläst. Jag har läst den en gång i tiden men jag tyckte inte att jag kände igen någonting. Hur kan allt försvinna så fullständigt? Läsvärd var den i alla fall. Inger Christensen har använt många olika sätt att skriva i denna diktsamling. Den är noga konstruerad, till exempel hur många rader olika dikter ska ha. Samtidigt som den inte är spontan finns inslag som kan kännas spontana. Rätt som det är kommer ett litet avsnitt med rimmade dikter.
Det jag får fram ur diktsamlingen är att den både handlar om världen och människorna och om att skriva. Om skapande, både hela världens skapelse och utveckling och skapande genom att skriva. Det svåra i att skriva om världen och om sig själv och det svåra i att leva. Man är ett stoftkorn i universum och samtidigt vill man greppa helheten. Jag uppfattar att diktsamlingen handlar om dessa två skapelser samtidigt. En dikt kan vara en gestaltning av en del av världen och samtidigt är den författarens ofullkomliga försök att gestalta den. Författaren kommer aldrig dit hen vill, bara en bit på väg.
Men nu har jag börjat läsa Rilke i översättning av Malte Persson. Det är hög tid. Rilke har jag försummat.
Det av Inger Christensen, Gyldendal 1972.
Rainer Maria Rilke – valda dikter i översättning av Malte Persson, Ellerströms 2020.
Mösstanten 
Malte Persson är nog rätt person att översätta.
När man läser dikter så ”tolkar” man väl efter dagsformen, den varierar.
GillaGilla
Javisst! Det går inte att översätta en dikt. Det kan man se på vissa dikter som är tolkade av fler än en. I den här diktsamlingen finns dikterna också på tyska och vissa på franska. Det kan hjälpa den läsare som kan de språken. Malte Persson rimmar också, originalen är ju rimmade. Att inte rimma skulle möjligen kunna hjälpa att komma närmare stämningen och andan i dikten. Å andra sidan är ju originalen rimmade. En omöjlig uppgift, egentligen.
GillaGilla
menar att du inte kände igen någonting av Inger Christensen, man läser inte dikter på samma sätt vid omläsning…
GillaGilla
Men det är väldigt speciell. Jag hade helt enkelt glömt. Kände inte igen någonting. Men det var på 1970~talet jag läste den. Naturligtvis är det annorlunda att läsa om, särskilt vid min ålder när jag läste diktsamlingen så ung, men att jag inte minns ett enda dugg! Men jag mindes inte mycket av Snöns rike heller när jag läste om den i år.
GillaGilla
Inger Christensen är speciell, en utmaning
GillaGilla