Samlaren av John Fowles

En fattig kontorist är helt besatt av en vacker flicka. Hon bor mitt emot kontoret där han arbetar och han har tittat på henne och tänkt på henne under lång tid när han plötsligt vinner en stor summa pengar på tipset. Vad gör han med alla pengarna? Han ger till sin faster som han bor hos. De tar in på hotell i London och äter dyra middagar Och köper både det ena och det andra. Men han känner att personalen föraktar dem, eftersom de tillhör fel klass. Det märks så tydligt. När så fastern reser för att besöka släkt i Australien kan han göra det han längtar efter. Han köper ett gammalt hus på landet och han kidnappar den vackra flickan som han är besatt av.

Mannen är samlare av insekter och först och främst fjärilar. Nu har han samlat in en flicka och tänker att hon ska lära sig älska honom. Det gör hon naturligtvis inte. Han vet inte vad kärlek är. Flickan är hans fånge och han är en människa som hon aldrig skulle kunna älska och respektera. I hennes ögon är han korkad och obildad. Hon är konststuderande och konst, litteratur, musik och hur man inreder sitt hem är viktigt för henne. Klassskillnaden är bråddjup fast hon inte kommer från en familj med en massa pengar. Dessutom är hon bara tjugo år och umgås mycket med en excentrisk äldre bildkonstnär. Hon har en bestämd uppfattning om vad som är bra konst eller inte och att hon känner sig veta så mycket om vad som är bra och dåligt och känner förakt för de som inte inte begriper kulturens värden är inte förvånande. Hennes ungdom kombinerat med hennes svåra situation som samlarens fånge gör det fullt begripligt.

I romanen får vi både ta del av samlarens och flickans tankar. Det är en otäck historia och den är bra berättad. Samlaren var John Fowles debutbok. En mycket bra debut. Hur det går avslöjar jag inte.

Samlaren av John Fowles, Modernista 2018. Översättning: Torsten Blomkvist.
Romanen publicerades första gången 1963 (The Collector).

John Fowles (1926-2005) var en brittisk författare som började sin karriär som lärare. Hans debutbok Samlaren blev en stor succé. Andra kända romaner av Fowles är Illusionisten (The Magus 1965, reviderad 1977) och Den franske löjtnantens kvinna (The French Lieutenat’s Woman 1969). Illusionisten har jag läst och jag rekommenderar också den, men det var innan jag började blogga så jag länkar till den senaste utgåvan. Den första svenska utgåvan hade titeln Mannen som trodde han var gud (1968). Den är inte reviderad och utökad som de följande utgåvorna.

Förhöjningen av Malin Ullgren

Förhöjning i den här romanen betyder förhöjning av livskvaliteten. En kvinna berättar. Hon är gift och har en liten dotter, men livet känns tradigt och grått. Samma, samma, samma. Så träffar hon en man som är betydligt äldre. Han är författare, också gift, och befinner sig ofta långt borta från sitt hem i Norge, till exempel i Stockholm. Med honom inleder hon ett förhållande och det är det som ger en förhöjning i hennes liv. De hemliga mötena, mannen som är helt olik hennes man, att de älskar och har andra samtalsämnen.

Otrohet har vi alla både ett intellektuellt och känslomässigt förhållande till även om vi inte har varit i vare sig den här kvinnans, mannens eller makans eller makens situation. Det är något som berör oss alla. Samtidigt är vi människor mycket olika. Många av oss skulle vara helt nöjda med vår hemmasituation. Den skulle ge oss tillräcklig stimulans och livsinnehåll. Vissa av oss har ständigt otrohetsaffärer på gång och har inte det minsta dåligt samvete. För vissa människor innebär hemligheten, att ha en separat del av livet som ingen annan vet om, den extra kryddan i tillvaron. För andra handlar det om en ny förälskelse som man gärna vill ägna all sin tid åt och bryta upp från den gamla. Hur det än är innebär bara tanken på otrohet att våra känslor kommer igång och det finns många otrohetsaffärer i litteraturen.

Kanske skulle man kunna tycka att det är ett slitet ämne som redan är stött och blött på alla upptänkliga vis, men Förhöjningen är en bra roman. Den har sin egen karaktär och inget i den känns uttjatat och den är spännande att läsa fast jag länge anar vart det så småningom ska bära hän. Jag tycker om Malin Ullgrens språk och hennes sätt att berätta. Förhöjningen är en bra roman som är avskalat och sakligt skriven och som kanske just på grund av det berör och får tankarna igång.

Förhöjningen av Malin Ullgren, Bonniers 2024.

Några andra böcker om otrohet som jag har skrivit om på bloggen:
Moral av Lyra Ekström Lindbäck, Lady Chatterleý’s Lover av D H Lawrence, Halv elva en sommarkväll av Marguerite Duras, Sinnenas tid av Annie Ernaux, Kairos av Jenny Erpenbeck, Snöns rike av Yasunari Kawabata.

Det finns säkert fler i listan över mina lästa böcker på Goodreads, men jag stannar där, men tipsar också om Otrohetens lockelse – en bok om äktenskapet av Merete Mazzarella som det kommer ett inlägg om framöver.

Hyper av Agri Ismaïl

Som ni ser finns tecken för olika valutor på bokens omslag och den handlar verkligen om pengar. Författaren har skrivit en roman om både privat ekonomi och de stora ekonomiska frågorna genom en historia om en kurdisk familj. Berättelsen handlar om hur pengarna styr våra liv. Och det gör de ju hela tiden. Man kan säga att pengar inte är det viktigaste i livet. Annat såsom kärlek, vänskap, respekt, hälsa och omtanke är det viktiga. Javisst. Men pengar och egendom påverkar hela våra liv, både för den som has massor, för de som frenetiskt jagar pengar och för dem som inga har, eller alldeles för lite. Självklarheter egentligen.

Den kurdiska familjen har flytt från Iran till England men från början bodde de i Irak. Där var fadern en respekterad man, men i London är han arbetslös och lever på understöd. I familjen finns tre syskon. Den äldste sonen Mohammed börjar arbeta i den brutala finansbranschen, systern gifter sig med en arabisk man och flyttar till Bagdad och den yngre brodern lever helt online och livnär sig så småningom på så vis. Trots att bokens omslag skulle kunna tyda på annat är Hyper en mycket levande roman. Där finns många mänskliga problem och relationerna i familjen är fint gestaltade. Kurdernas situation finns också med så att det känns.

Romanen utspelas i många miljöer, finansbranschens London, New York, Irak och Dubai. Där finns utnyttjande av människor för att tjäna pengar, orimliga arbetsdagar i finansbranschen, fördomar om olika folkgrupper, vilja att arbeta för en bättre värld, kärlek och familjeproblem. Samtidigt är berättelsen lite skruvad, fast jag undrar hur mycket. Ofta är ju verkligheten sådan att vi inte tror att den kan vara sann. Romanen är en satir över finansvärlden och hur rikedomen styr. Dubai är ett exempel som är otroligt i sig, fast det finns i verkligheten.

Hyper är både mycket rolig och tragisk. Romanen är mycket spännande att läsa, en underhållande, satirisk och allvarlig berättelse som jag rekommenderar.

Hyper av Agri Ismaïl, Bonniers 2024.

En mörderska bland oss av Hannah Kent

Den här boken fanns i min läslista för deckare och thrillers. Det visade sig att den varken är det ena eller det andra utan en roman, men en mycket spännande sådan. Platsen är Island och berättelsen grundas på verkliga händelser. 1828 knivmördades två män på en enslig gård och pigan Agnes Magnúsdóttir anklagades och dömdes till döden för mordet tillsammans med drängen.

På den här tiden tillhörde Island Danmark och Agnes överklagan av domen skulle ta tid eftersom det var den danske kungen som skulle besluta om domen skulle ligga fast. Men de styrande ansåg att fångarna kostade alldeles för mycket att inhysa i fängelse så de beslutade att fångarna skulle bo ute hos bönderna tills domen blev stadfäst. Fjärdingsmannen i området där mordet begicks beslutade att föregå med gott exempel och inhysa Agnes på sin gård. Hans familj ville inte ha henne där och inte heller andra bönder i trakten.

Ja, på den tiden, på Island, var även fjärdingsmannen bonde och familjen bodde i ett torvhus med fönster utan glas, men med tunn fårhud utspänd i gluggen. Och dit kom Agnes i mycket dåligt skick från fångenskapen och där fick hon bo och arbeta medan hon väntade på sin dom.

En mörderska bland oss är alltså mycket spännande och det beror på att författaren lyckas levandegöra Agnes och människorna på gården. Mycket kommer fram efterhand, om Agnes bakgrund som i praktiken föräldralös och inhysesjon, om det hårda livet då på Island och om fattiga människors eländiga situation. Särskilt uppskattar jag författarens ingående kunskap om detaljer som hon använder i texten. Man får lära sig mycket om hur det var på Island på den tiden, ett land som närmast var en dansk koloni, med svårt klimat och där människorna fick arbeta hårt. Något som tar stor plats är kvinnornas situation och kvinnornas arbete. Även en husmor på en gård som fjärdingsmannens får arbeta hårt. Men hårdast är livet för tjänstefolket och en piga är även utsatt för husbönders och andra mäns övergrepp eller förförelse. Och fångar behandlas inte med silkesvantar. En mörderska bland oss är en roman som man inte lämnar oberörd.

En mörderska bland oss av Hannah Kent, Damm förlag 2914. Översättning: Karin Andræ.

Romanen publicerades första gången 2013 med titeln Burial Rites.

Mjölkat av Sanna Samuelsson

Ellen ger sig iväg från storstaden. Det är ett oövertänkt beslut. Hon far iväg i sin avställda bil mot sina barndomstrakter. Hon anländer till bondgården där hon har vuxit upp. Den är såld och där bor andra människor nu. Ellen ringer på, men ingen är hemma. Då letar hon rätt på nyckeln som ligger där den alltid brukade ligga, hon öppnar och går in.

Ellen har en havererad kärlekshistoria bakom sig som man kan tänka sig bidrar till att hon inte mår bra och beter sig egendomligt. Men mycket verkar hennes handlande bero på att det var en svår upplevelse när familjen var tvungen att lämna gården. De var mjölkbönder, ett minskande släkte, och föräldrarna hade stretat i många år och försökt få ekonomin att gå ihop. I Ellens minnesbilder beskriver författaren ladugården, mjölkandet och korna mycket sinnligt och närvarande. Ellen deltar i arbetet som barn och i skolan luktar hon, eller är rädd för att lukta. Det är inte fint att komma från en gård med kolukt i kläderna. Inte heller är det fint att inte ha råd med de kläder som de andra flickorna har.

I romanen finns en underlägsenhetskänsla och vrede över sakernas tillstånd, att mjölkbönder måste lägga ner verksamheten om de inte har jättestora gårdar, över att mjölkkor försvinner, att landskapet växer igen, eller att betesmarkerna övertas av köttboskap. Vreden är stor. Ellen handlar inte avvägt och moget, men i romanen finns också undervisande textstycken med torra men arga fakta om jordbrukets utveckling. Det kan kanske vara lite svårt att svälja dem eftersom det kan verka så konstruerat, men författaren har satt dem tillsammans med Ellens desperation och minnesbilderna som har stor närvaro och känns som om författaren själv har varit där. Miljön är mycket fint skildrad. Författaren vet vad hon talar om och det ger en ganska slagkraftig bild av en till synes obönhörlig samhällsutveckling och människorna som kommer i kläm. Slutet på romanen känns lite rumphugget, men på det hela taget tycker jag att Mjölkat är väl värd att läsas. En intressant roman.

Mjölkat av Sanna Samuelsson, Bonniers 2023.

Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter

Kråkan på bokens omslag är en svartkråka, inte en sådan kråka som vi har här i Sverige. Denna kråka ringer en kväll på dörren till en lägenhet där en pappa bor med sina två söner som ligger och sover. Mannens hustru dog för en vecka sedan och här ringer kråkan på dörren och tränger sig in. Det är en mycket stor kråka, som jag föreställer mig, den luktar inte gott och sprider fjädrar i lägenheten, och den tänker stanna hos mannen och sönerna tills pappan inte behöver den mer. Så säger den.

Romanen är glest och fragmentariskt skriven, som poesi bitvis. Vi får följa den lilla familjen genom sorgeprocessen. Kråkan blir en symbol för sorgen som kan se ut och yttra sig på många sätt. Den är inte vacker alla gånger, den innehåller inte bara varma tankar utan också fulhet, ilska och svart ihålighet. Pappan skriver en bok om författaren Ted Hughes som har skrivit en diktsamling som heter Kråka. Jag har hunnit läsa de första dikterna och där finns bara fulhet, hemskhet, ja de är riktigt otäcka. Kanske kan man hitta en svart humor i dem, men det kan inte jag. Där finns ingen som helst omtanke eller kärlek. Det kanske man kan tänka sig är en aspekt av sorgen.

Hur diktsamlingen Kråka utvecklas vet jag inte ännu, men romanen Sorgen bär fjäderdräkt innehåller mycket kärlek och omtanke. Det är en mycket mänsklig bok om våra försök att bemästra livets svårigheter, skriven på ett poetiskt och ovanligt sätt. Väl värd att läsas.

Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter, Etta 2016. Översättning: Marianne Tufvesson.

Max Porter är en brittisk författare och Sorgen bär fjäderdräkt är hans debutroman som är flerfaldigt prisbelönt. Den publicerades första gången 2015 (Grief is the Thing with Feathers).

Vandrande själar av Cecile Pin

De sista amerikanska soldaterna har lämnat Vietnam och Ahn reser med sina två bröder till Hongkong. De lyckas ta sig dit utan att båten sjunker och utan att bli rånade och dödade. Deras föräldrar och de yngre syskonen ska komma senare. Familjen ämnar sig till släktingar i USA.

Det är storasyster Ahn som berättar i den här fina romanen om flyktingar från Vietnam. Den innehåller stor sorg och förlust. Resten av familjen går under på havet och deras själar irrar omkring eftersom de inte blir begravda på sedvanligt sätt. Ahn får ta ett ansvar som förälder fast hon är mycket ung, och istället för att utbilda sig vidare måste hon börja arbeta i en konfektionsfabrik med låg lön och usla arbetsvillkor för att försörja den rest av familjen som finns kvar.

Men egentligen är det ju inte Ahn som berättar. Det är författaren, och i romanen finns kortare stycken om författarens tankar. En författare som kanske är Cecile Pin själv – eller kanske inte. Där finns också avsnitt där en av de vandrande själarna talar. Det här kan kanske verka komplicerat och rörigt, men berättelsen är skriven med stor klarhet och enkelhet, fast den inte är enkel. Det är också lätt att läsa boken och ta till sig familjens öde. De tre olika rösterna är presenterade på ett tydligt sätt och man behöver inte börja läsa ett avsnitt och samtidigt undra vem och vad är det här? Det uppskattar jag. Romanen är också mycket drabbande. Jag inser sådant som jag egentligen vet, att det är mycket farligt att vara båtflykting, eller flykting över huvud taget, på flera olika sätt: drunkning, rånrisk och stor risk att bli våldtagen. Men trots att Vandrande själar handlar om mycket svåra händelser finns där ett lugn och en förtröstan. Det enda jag har att invända är att texten kunde ha varit lite bättre korrekturläst. Men det är en bisak. Läs gärna den här boken.

Vandrande själar av Cecile Pin, Nirstedt/litteratur 2023. Översättning: Peter Samuelsson.

Originalets titel är Wandering Souls. Den kom också 2023 och det är Cecile Pins debutroman. Hon har vuxit upp i Frankrike och USA men flyttade som artonåring till Storbritannien.

På flodens botten av Jamaica Kincaid

På flodens botten är en novellsamling, och för en liten tid sedan läste jag den första novellen, Flicka. Den tyckte jag var så bra att jag ville läsa hela samlingen. Men de andra novellerna visade sig vara mycket annorlunda. Medan Flicka är rak och drastisk och lätt att förstå är de andra mer poetiska och dunkla. De är inte berättelser och det är inte heller Flicka. Men de andra bilderna i samlingen är lite svårare att koppla till verkligheten. Där finns den mörka natten och starkt solljus, där finns kroppar och där finns vardagsscener, men allt är drömlikt. En hel del verkar vara barndomsbilder. Jag känner igen stämningar, den karibiska ön och förhållandet mor-dotter som Jamaica Kincaid har skrivit om i andra böcker. För mig blev novellerna i På flodens botten dock alltför dunkla och svårtydda. Kanske på grund av att jag väntade mig något annat.

På flodens botten – novellsamling av Jamaica Kincaid, Tranan 2017. Översättning: Madeleine Reinholdsson.

At the Bottom of the River (1983) var Jamaica Kincaids litterära debut.

När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka

Det är februari 1942. En kvinna läser ett anslag i fönstret i det lokala postkontoret och går hem och packar som det står skrivet att hon ska göra. Dagen därpå går hon och barnen hemifrån med så mycket bagage som de kan bära. De kommer till ett samlingsläger och så småningom blir de forslade med tåg till ett läger i öknen i Uta.

Kvinnan och barnen är japaner och japans angrepp på Pearl Harbor har förvandlat dem till fiender. Mannen i familjen hämtades en tid innan resten av familjen måste ge sig iväg. Han är i ett annat läger och han har blivit förhörd.

När kejsaren var gudomlig är mycket lugnt och sakligt berättad. Kvinnan och barnen blir representanter för alla de som råkade ut för samma öde. Just att författaren berättar detaljrikt och rakt upp och ner vad som händer är mycket effektivt. Som läsare känner man dessa människors maktlöshet. De måste finna sig i myndigheternas beslut. Dessutom är de utsatta för hat från en hel del amerikaner. De blir anklagade för ett skoningslöst krig som de inte har startat och inte har någon kontroll över.

Det finns mycket som är bra i den här boken. Att japanernas situation i USA under och efter andra världskriget uppmärksammas är mycket värdefullt. De blev behandlade som kriminella landsförrädare fast de allra flesta av dem var vanliga människor som arbetade och uppfostrade sina barn och ville leva i fred och ro. USA:s regering har senare bett om ursäkt och en viss kompensation har betalats ut, men många förlorade egendom när de tvångsförflyttades och det de var med om kan ju inte suddas ut. Minnena och konsekvenserna fick de bära med sig livet ut.

Man kan också se dessa särskilda händelser som behandlas i romanen i ett allmänt ljus. De representerar krigets destruktiva konsekvenser som yttrar sig på så många sätt. Folkgrupper kommer i kläm och efter kriget finns såren, inte minst de själsliga. Det här är dystert, men låt inte det hindra er att läsa boken om ni inte redan har gjort det. Den är bra.

När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka, Bonniers 2014. Översättning: Ulla Roseen.

Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson

Veronika är en ung författare som kommer till en stuga i Dalarna för att få stillhet och ensamhet. Detta för att skriva färdigt en roman och komma över en stor sorg. Stugan ligger ensligt, men ganska nära ändå finns ett annat hus. Där bor Astrid, en gammal kvinna som lever isolerat från människorna i trakten. Så småningom träffas de två, den unga kvinnan och den gamla, och de börjar så sakteliga umgås. Medan tiden går lär de känna varandra mer och mer.

Den här romanen bygger på att de båda kvinnorna berättar om händelser i sina liv för varandra. Det är inget realistiskt berättande utan mycket tillrättalagt. Det känns stiliserat, nästan som en saga, och det har både för- och nackdelar. Det blir vackert och vilsamt och vissa dramatiska händelser står ut mycket starkt mot den fonden. De båda kvinnorna har lidit, var och en på sitt sätt, men den gamla kvinnans lidande är mycket större och svårare – om man nu kan gradera lidande. Den gamla kvinnan är en kantig person och en del av det hon gör är chockerande. Hon känns mer påtaglig och som en människa än den unga kvinnan som förblir vag.

När jag först har läst berättelsen känns den konstruerad och som något som inte berör mig egentligen fast det borde. Jag kan tänka mig att den framstår som lite exotisk för många utlänningar, men när jag läser den saknar jag en bygd och en trakt som verkligen finns där utanför ett turistöga. Romanen är skriven på engelska eftersom Linda Olsson bor på Nya Zeeland sedan många år. Den är sedan översatt till svenska. Kanske har den engelska texten mer närvaro?

När romanen tar slut blir min känsla lite av, var detta allt? Men den växer ändå i mitt minne. Där finns mycket att fundera över och romanen känns lite ovanlig på grund av hur den är skriven.

Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson, Bonniers 2006. Översättning: Lisbet Holst. Det är Linda Olssons debutroman.