Halim bodde med sin mor och far och bror i Skärholmen, men hans familj har flyttat till Söder efter mammans bortgång eftersom fadern ville starta på nytt. Men Halim trivs inte i skolan och förlusten av modern har tagit honom hårt. Han är mobbad som invandrare, fast han är född i Sverige. Han är en som inte passar in på det nya stället. I Skärholmen känner han en gammal kvinna som är dogmatiskt för Kampen och som berättar för honom om den blomstrande arabiska kulturen som fanns en gång när arabiska vetenskapsmän visste mer om världen och universum än de västerländska. Av henne får han en dagbok och det är hans skriverier i den som vi får läsa i Ett öga rött.

Halim skriver på Rinkebysvenska och det gör han som protest. Han skriver om Kampen och vill vara Sveriges mäktigaste revolutionsblatte och han filosoferar över olika företeelser i samhället och privatlivet. För hans pappa är kampen inte lika viktig längre. Han vill att sonen ska lära sig riktig svenska och lyckas i livet. Men pappan har det inte lätt. Livet är tungt utan modern.

Samtidigt som Ett öga rött handlar om allvarliga problem är den mycket rolig att läsa. Texten är ofta dråplig och full av drastiska händelser. Man både skrattar åt och känner med den unge huvudpersonen och hans försök att hävda sig. Författaren har tagit ett effektivt grepp om berättelsen som därför slinker ner mycket lättare än om romanen vore skriven mer genomgående på allvar. Som läsare känner man ändå tyngden hos problemen. Författaren skojar både om familjens arabiska sätt att vara och om svenska företeelser, och han ser på sin stundvis mycket kloke och stundvis förvirrade huvudperson med stor humor. Det finns mycket värme och människokärlek i berättelsen. Att författaren med en blinkning blandar in sig själv mot slutet av berättelsen är jag lite tveksam till, men kanske finns han med i texten som en förebild, en bild av vad Halim skulle kunna bli. Kanske är han rent av vad Halim så småningom blev? I övrigt tycker jag att detta är en mycket bra debutroman.

Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri, Norstedts 2003.

Förhöjning i den här romanen betyder förhöjning av livskvaliteten. En kvinna berättar. Hon är gift och har en liten dotter, men livet känns tradigt och grått. Samma, samma, samma. Så träffar hon en man som är betydligt äldre. Han är författare, också gift, och befinner sig ofta långt borta från sitt hem i Norge, till exempel i Stockholm. Med honom inleder hon ett förhållande och det är det som ger en förhöjning i hennes liv. De hemliga mötena, mannen som är helt olik hennes man, att de älskar och har andra samtalsämnen.

Otrohet har vi alla både ett intellektuellt och känslomässigt förhållande till även om vi inte har varit i vare sig den här kvinnans, mannens eller makans eller makens situation. Det är något som berör oss alla. Samtidigt är vi människor mycket olika. Många av oss skulle vara helt nöjda med vår hemmasituation. Den skulle ge oss tillräcklig stimulans och livsinnehåll. Vissa av oss har ständigt otrohetsaffärer på gång och har inte det minsta dåligt samvete. För vissa människor innebär hemligheten, att ha en separat del av livet som ingen annan vet om, den extra kryddan i tillvaron. För andra handlar det om en ny förälskelse som man gärna vill ägna all sin tid åt och bryta upp från den gamla. Hur det än är innebär bara tanken på otrohet att våra känslor kommer igång och det finns många otrohetsaffärer i litteraturen.

Kanske skulle man kunna tycka att det är ett slitet ämne som redan är stött och blött på alla upptänkliga vis, men Förhöjningen är en bra roman. Den har sin egen karaktär och inget i den känns uttjatat och den är spännande att läsa fast jag länge anar vart det så småningom ska bära hän. Jag tycker om Malin Ullgrens språk och hennes sätt att berätta. Förhöjningen är en bra roman som är avskalat och sakligt skriven och som kanske just på grund av det berör och får tankarna igång.

Förhöjningen av Malin Ullgren, Bonniers 2024.

Några andra böcker om otrohet som jag har skrivit om på bloggen:
Moral av Lyra Ekström Lindbäck, Lady Chatterleý’s Lover av D H Lawrence, Halv elva en sommarkväll av Marguerite Duras, Sinnenas tid av Annie Ernaux, Kairos av Jenny Erpenbeck, Snöns rike av Yasunari Kawabata.

Det finns säkert fler i listan över mina lästa böcker på Goodreads, men jag stannar där, men tipsar också om Otrohetens lockelse – en bok om äktenskapet av Merete Mazzarella som det kommer ett inlägg om framöver.

Som ni ser finns tecken för olika valutor på bokens omslag och den handlar verkligen om pengar. Författaren har skrivit en roman om både privat ekonomi och de stora ekonomiska frågorna genom en historia om en kurdisk familj. Berättelsen handlar om hur pengarna styr våra liv. Och det gör de ju hela tiden. Man kan säga att pengar inte är det viktigaste i livet. Annat såsom kärlek, vänskap, respekt, hälsa och omtanke är det viktiga. Javisst. Men pengar och egendom påverkar hela våra liv, både för den som has massor, för de som frenetiskt jagar pengar och för dem som inga har, eller alldeles för lite. Självklarheter egentligen.

Den kurdiska familjen har flytt från Iran till England men från början bodde de i Irak. Där var fadern en respekterad man, men i London är han arbetslös och lever på understöd. I familjen finns tre syskon. Den äldste sonen Mohammed börjar arbeta i den brutala finansbranschen, systern gifter sig med en arabisk man och flyttar till Bagdad och den yngre brodern lever helt online och livnär sig så småningom på så vis. Trots att bokens omslag skulle kunna tyda på annat är Hyper en mycket levande roman. Där finns många mänskliga problem och relationerna i familjen är fint gestaltade. Kurdernas situation finns också med så att det känns.

Romanen utspelas i många miljöer, finansbranschens London, New York, Irak och Dubai. Där finns utnyttjande av människor för att tjäna pengar, orimliga arbetsdagar i finansbranschen, fördomar om olika folkgrupper, vilja att arbeta för en bättre värld, kärlek och familjeproblem. Samtidigt är berättelsen lite skruvad, fast jag undrar hur mycket. Ofta är ju verkligheten sådan att vi inte tror att den kan vara sann. Romanen är en satir över finansvärlden och hur rikedomen styr. Dubai är ett exempel som är otroligt i sig, fast det finns i verkligheten.

Hyper är både mycket rolig och tragisk. Romanen är mycket spännande att läsa, en underhållande, satirisk och allvarlig berättelse som jag rekommenderar.

Hyper av Agri Ismaïl, Bonniers 2024.

Ellen ger sig iväg från storstaden. Det är ett oövertänkt beslut. Hon far iväg i sin avställda bil mot sina barndomstrakter. Hon anländer till bondgården där hon har vuxit upp. Den är såld och där bor andra människor nu. Ellen ringer på, men ingen är hemma. Då letar hon rätt på nyckeln som ligger där den alltid brukade ligga, hon öppnar och går in.

Ellen har en havererad kärlekshistoria bakom sig som man kan tänka sig bidrar till att hon inte mår bra och beter sig egendomligt. Men mycket verkar hennes handlande bero på att det var en svår upplevelse när familjen var tvungen att lämna gården. De var mjölkbönder, ett minskande släkte, och föräldrarna hade stretat i många år och försökt få ekonomin att gå ihop. I Ellens minnesbilder beskriver författaren ladugården, mjölkandet och korna mycket sinnligt och närvarande. Ellen deltar i arbetet som barn och i skolan luktar hon, eller är rädd för att lukta. Det är inte fint att komma från en gård med kolukt i kläderna. Inte heller är det fint att inte ha råd med de kläder som de andra flickorna har.

I romanen finns en underlägsenhetskänsla och vrede över sakernas tillstånd, att mjölkbönder måste lägga ner verksamheten om de inte har jättestora gårdar, över att mjölkkor försvinner, att landskapet växer igen, eller att betesmarkerna övertas av köttboskap. Vreden är stor. Ellen handlar inte avvägt och moget, men i romanen finns också undervisande textstycken med torra men arga fakta om jordbrukets utveckling. Det kan kanske vara lite svårt att svälja dem eftersom det kan verka så konstruerat, men författaren har satt dem tillsammans med Ellens desperation och minnesbilderna som har stor närvaro och känns som om författaren själv har varit där. Miljön är mycket fint skildrad. Författaren vet vad hon talar om och det ger en ganska slagkraftig bild av en till synes obönhörlig samhällsutveckling och människorna som kommer i kläm. Slutet på romanen känns lite rumphugget, men på det hela taget tycker jag att Mjölkat är väl värd att läsas. En intressant roman.

Mjölkat av Sanna Samuelsson, Bonniers 2023.