Tillbaka till bokvagnen och där står Hur jag läste böcker och lärde mig leva av Francis Spufford. Han är en brittisk författare som mest har skrivit facklitteratur men också en roman, Golden Hill, som kom 2016. Den enda bok av Francis Spufford som är översatt till svenska är just den som jag håller i handen på bilden och den har stått på bokvagnen och blivit hyllvärmare fast jag tycker att den verkar mycket spännande.

Boken ska vara en kärleksförklaring till barnböcker och deras magi. Spufford läser om klassiker som han läste som barn, såsom Bilbo, Det lilla huset på prärien och Narniaböckerna. Ett citat från baksidan:

Han låter oss uppleva upptäckandets spänning och återkallar ögonblicket då de spretiga tecknen på boksidan för första gången förvandlades till ord.

Och ett citat från första kapitlet som har rubriken En engelsk bokslukares bekännelser:

”Jag känner alltid på mig när du sitter och läser någonstans i huset”, brukade min mamma säga. ”Det uppstår en speciell tystnad, en läsande tystnad.”

Så här är alltså ytterligare en oläst bok som jag så gärna vill läsa.

Hur jag läste böcker och lärde mig leva av Francis Spufford, Bonniers 2004. Översättning Rebecca Alsberg.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Nu tar jag en titt i poesihyllan igen och där hittar jag en annan antologi som jag inte har läst något ur, Årsvarvet – en antologi ur svensk 1900-talslyrik, utgiven 1968. Den har fyra avdelningar, en för varje årstid och som väntat finns dikter av mycket få kvinnliga författare. Tre (!) kvinnor och 37 män. Kvinnorna är Karin Boye, Edith Södergran och Ebba Lindqvist.

Nu är det kanske ett fint urval av dikter så jag räknar med att jag kan ha glädje av att läsa flera av dem och uppdelningen enligt årstider kan vara trevlig. Dessutom ser jag ju att det har hänt en del på jämställdhetens område sedan 1968. Jag tror inte att fördelningen mellan kvinnor och män skulle se likadan ut idag. Kvinnliga poeter värderas högre och det i sig känns uppmuntrande. En liten historielektion fick jag alltså när jag öppnade boken. Ja, jäklar, så var det. En påminnelse.

Årsvarvet – en antologi ur svensk 1900-talslyrik, redigerad av Einar Malm och Lillemor Holmström, Natur och Kultur 1968.

Hett i hyllan där vi visar upp våra hyllvärmare drivs av Bokföring enligt Monika.

Den här boken köpte jag i oktober 2018 när Östergötlands fantastikförfattare sålde böcker på biblioteket. Sedan har den tyvärr blivit stående på bokvagnen. Men i år får jag se till att det blir ändring på det. Kanske kan jag ha någon av berättelserna som månadens novell.

Det finns alltså både en Bortom portalen som utkom 2016 och denna Bortom portalen II som gavs ut 2018. Inför båda antologierna hade Fantastikportalen en novelltävling och i var och en av antologierna finns tre noveller som valdes ut från tävlingen. De övriga är skrivna av författare från de förlag som samarbetar i Fantastikportalen.

Den antologi som jag har innehåller tio noveller och på bokens baksida kan jag läsa:

Mystisk örtmagi, interdimensionella brottsutredare, religiösa cyborger och isögda helveteshundar. Fantastikportalen presenterar stolt tio noveller från några av Sveriges vassaste fantastikförfattare.

Bortom portalen II, Fafner Förlag 2018.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Och så tittar jag i biografihyllan igen och drar fram Mitt förnamn är Ronny – berättelsen om en klassresa. Det är en självbiografisk essä som publicerades första gången 1996.

Ronny Ambjörnsson har arbetarbakgrund. Han föddes 1936 och idag är han professor emeritus i idé- och lärdomshistoria vid Umeå universitet.

På baksidan läser jag: Jag tyckte att jag hade ett ämne, en erfarenhet som jag delade med många andra människor i min generation. Jag har bytt samhällsklass, eller, som det heter idag, företagit en klassresa. Denna ville jag skildra för att delge andra mina intryck av ett centralt stycke svensk samtidshistoria. Jag ville alltså berätta min historia, inte för att den var särskilt märkvärdig eller originell utan tvärtom: för att den inte var originell utan närmast typisk.

Jag tycker att den här boken verkar jätteintressant. Sveriges nittonhundratalshistoria och klassresor, det är nästan konstigt att jag inte redan har läst den. Här är en länk till Wikipediaartikeln om Ronny Ambjörnsson.

Mitt förnamn är Ronny – berättelsen om en klassresa, Atlas 2011.

Hett i hyllan där vi visar upp våra olästa böcker drivs av Bokföring enligt Monika.

Också här har vi en bok som jag har hittat på bibliotekets bokbytardisk. Jag hade aldrig hört talas om Claire Etcherelli och när jag kollar på nätet finner jag att hon är född 1934 i Bordeaux och är arbetarförfattare, något som är sällsynt i Frankrike. Hon fick sluta skolan eftersom hennes föräldrar inte hade råd att låta henne gå kvar och hon har jobbat på fabrik .

På bokens baksida läser jag ett citat från Simone de Beauvoirs recension i Le Nouvel Observateur:

Lyssna på denna kvinna … en riktig bok, en helgjuten bok. Om arbetet, ja just slitet vars dagliga verklighet vi vet så lite om. Men också – Paris som det var 1959, sjukt av rasism – en underbar, tragisk kärlekshistoria mellan en algerier och en fransyska. Och framför allt en människa, en kvinna som talar med en röst av oförglömlig äkthet.

Elise eller det riktiga livet fick Feminapriset som är ett litteraturpris grundat 1904 för att framhäva kvinnliga författare eftersom det prestigefyllda Concourtpriset enbart hade delats ut till män. Romanen är filmatiserad.

Boken publicerades 1967 i Frankrike, kom på svenska 1975 och den här pocketboken är från 1988.

Elise eller det riktiga livet, Prisma 1988. Översättning: Jan Wahlén.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

En bokvagnsvärmare igen. Den här boken hittade jag på bokbytardisken på biblioteket. Nobelpristagare, tänkte jag, och dessutom en som jag inte hade läst något av så den tog jag med hem och satte på bokvagnen.

Öken ska bestå av två sammanvävda berättelser, dels om pojken Nour som följer sitt folk på flykt undan den franska kolonialmaktens trupper, dels om flickan Lalla som också bor i öknen men som flyr till Marseilles för att slippa ett arrangerat äktenskap och som hamnar i slumkvarteren.

Romanen som publicerades 1980 blev Clézios stora genombrott och belönades med Franska akademiens Paul Morand-pris. Den kom på svenska 1984 och år 2008 fick J.M.G. Le Clézio nobelpriset i litteratur.

Enligt Wikipedia har Le Clézio studerat och undervisat på många universitet i världen. Han har rest och vistats i ökenlandskap och levt med tuareger i Sahara och indianer i Panama.

Öken av J.M.G Le Clézio, Norstedts 2008. Översättning: Ulla Bruncrona.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Pil i det blå är första delen av Arthur Koestlers självbiografi. Den publicerades med titeln Arrow in the Blue i London år 1952 och den handlar om hans barndom och ungdom. Han föddes 1905 i Budapest, började en utbildning till ingenjör i Wien, blev sionist och for till Palestina men återvände till Europa 1929. 1931 blev han medlem i Tysklands kommunistiska parti.

På bokens baksida läser jag att Herbert Tingsten skrev så här i DN:

Koestlers ungdomsliv var så omväxlande och händelserikt, hans intellektuella och moraliska hållning så komplicerad att han haft ett överrikt stoff att gestalta … Till stor del är boken helt enkelt lysande genom sin framställningskonst och sin ovanliga intellektuella skärpa … hans bok hör till de väsentliga vittnesbörden från vår tid.

Jag har läst Koestlers roman Natt klockan tolv på dagen som handlar om utrensningarna under Stalin på 1930-talet. Jag minns inte så mycket av den om sanningen ska fram, så jag skulle nog vilja läsa om den. Pil i det blå vill jag också läsa och även andra delen av hans självbiografi som står bredvid, Den osynliga skriften. Men än så länge är båda de här böckerna hyllvärmare.

Pil i det blå av Arthur Koestler, Prisma 1966. Översättning Nils Holmberg.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Ännu en hyllvärmare från bokvagnen.

Lídia Jorge är en portugisisk författare och Walters dotter ska vara en stark och gripande berättelse om kärleken mellan en far och en dotter. Den ska handla om en familj, en isolerad gård och ett samhälle med sina oskrivna lagar som långsamt äts upp av den moderna civilisationen. Tiden verkar vara början av 1960-talet.

På omslagets baksida finns ett långt citat ur romanen. Här är lite ur det:

Där fanns Maria Emas pojkars lätta, ännu barnsliga steg som knappt nuddade marken och som på sättet de for fram över korridorgolvet efter varandra påminde om ett gäng smågnagare på flykt. Som kontrast fanns Francisco Dias tunga stövelsteg, stövlar försedda med två rader glänsande spikar som gav ljudet en järnton som följde honom överallt, som om han bar med sig en krona på fötterna. Och så var det Custódios steg, lättare än faderns visserligen, men metallförstärkningen fanns där också och stötte här och där i sin osymetriska haltande gång mot tegelplattorna och cementen.

Romanen Walters dotter kom ut i Portugal 1998 ch blev prisbelönt.

Walters dotter av Lídia Jorge, Brombergs 2001.

Hett i hyllan sköts av Bokföring enligt Monika.

Min pappa tyckte mycket om Harry Martinson och den här diktsamlingen har jag ärvt efter honom. Själv har jag läst en del av Martinson men inte poesi, med undantag av Aniara.

Den här boken har alltså stått och väntat på att bli läst av mig i många år. Den publicerades 1960, fjorton år innan Harry Martinson fick Nobelpriset tillsammans med Eyvind Johnson. Som bekant blev valet av dessa två Nobelpristagare starkt kritiserat eftersom båda satt i Svenska Akademien, men att något sådant skulle hända kunde säkert inte min pappa föreställa sig när han köpte den här diktsamlingen.

Hur som helst är Harry Martinson en av våra betydande författare och nog kommer jag att läsa de här dikterna.

Vagnen – dikter av Harry Martinson, Bonniers 1960.

Hett i hyllan sköts av Bokföring enligt Monika.

Frank Mc Court föddes 1930 i en irländsk familj i New York, men familjen flyttade tillbaka till Irland och i Ängeln på sjunde trappsteget berättar Frank McCourt om sin fattiga barndom i Limerick. På omslagets baksida finns ett citat av författaren:

När jag ser tillbaka på min barndom förundrar det mig att jag alls klarade mig igenom den med livet i behåll. Det var naturligtvis en eländig barndom: en lycklig barndom är knappast värd något intresse. Värre än en normal eländig barndom är den eländiga irländska barndomen, och än värre är den eländiga irländska katolska barndomen.

Ängeln på sjunde trappsteget publicerades 1996. Den blev en bästsäljare och vann Pulitzerpriset och den har även filmatiserats. Jag har aldrig läst den och nu står den alltså som hyllvärmare på min bokvagn. Men visst vill jag läsa den.

Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt, Bonniers 1998. Översättning: Thomas Preis.

Den som kom på den utmärkta idén att vi ska visa våra hyllvärmare är Monika som driver bloggen Bokföring enligt Monika.