Min pappa tyckte mycket om Harry Martinson och den här diktsamlingen har jag ärvt efter honom. Själv har jag läst en del av Martinson men inte poesi, med undantag av Aniara.
Den här boken har alltså stått och väntat på att bli läst av mig i många år. Den publicerades 1960, fjorton år innan Harry Martinson fick Nobelpriset tillsammans med Eyvind Johnson. Som bekant blev valet av dessa två Nobelpristagare starkt kritiserat eftersom båda satt i Svenska Akademien, men att något sådant skulle hända kunde säkert inte min pappa föreställa sig när han köpte den här diktsamlingen.
Hur som helst är Harry Martinson en av våra betydande författare och nog kommer jag att läsa de här dikterna.
Vagnen – dikter av Harry Martinson, Bonniers 1960.
Hett i hyllan sköts av Bokföring enligt Monika.
Mösstanten 
ny titel av Martinson, läste en del på 1970-talet, ville inte ha översatt, svenskt
GillaGilla
Det blir spännande att läsa den här så småningom.
GillaGilla
Jag läser sällan dikter tyvärr.
GillaGilla
Ja det är inte svårt att förstå att det uppstår kritik när Nobelpriset går till författare som sitter i Svenska Akademien. Men lyckligtvis gör det ju inte Harry Martinssons dikter sämre.
GillaGilla
Det har du rätt i. Jag ska nog läsa dem så småningom.
GillaGilla
Har faktiskt inte läst något av Martinsson, vilket jag nog borde göra …
GillaGilla
Ja, läs Vägen till Klockrike, till exempel.
GillaGilla
Martinsson läste vi i gymnasiet, sedan dess har det inte blivit några dikter.
GillaGilla
Läsa dikter är ju inget som folk i allmänhet gör. Jag tror att det finns fler som skriver dikter. 🙂
GillaGilla