Portrait of the Artist as a Young man är en delvis självbiografisk roman om pojken Stephen Dedalus uppväxt i Dublin i slutet av 1800-talet. Det är ingen kontinuerlig berättelse genom åren utan i huvudsak har den tre avdelningar, den första när pojken är barn och elev på en internatskola som drivs av jesuiterna, den andra när han är i sextonårsåldern och den tredje när han är student. Pojkens familj får sämre och sämre ekonomi. Fadern har misslyckats i sitt yrkesliv och de måste flytta till en sämre bostad i ett sämre område och pojken blir antagen som gratiselev på en jesuitskola Dublin.
Religionen är mycket betydelsefull i romanen. Familjen är katolsk, pojken utbildas i katolska skolor och författaren går hårt åt religionen och sedvanorna som tvingar en tonårspojke att inte vara det en tonårspojke är med alla hans känslor. Det finns ett långt, mycket långt, avsnitt i romanen där prästerna på hans skola föreläser om helvetet. De går noga och konkret igenom alla fasor som där drabbar syndaren, och stackars Stephen som naturligtvis har onanerat och även gått till prostituerade blir skräckslagen. Att gå till prostituerade är inget jag tycker är bra, men jag tänker att det är en av få möjligheter han har för att få utlopp för sin sexualitet. Självbefläckelse, som onani kallades på den här tiden, ansågs ju fullständigt ta kraften från och göra en ung man sjuk. Så också i vårt protestantiska land. Helvetesföreläsningen är som sagt mycket lång och den skicklige författaren framställer den så målande att läsaren inte kan undgå att förstå hur Stephen känner sig. Det ger också en karaktärisering av huvudpersonen. Han är allvarlig och vill göra rätt. Han tänker och grubblar mycket. Han har kamrater som verkar ta helvetespredikningarna med en klackspark. Men det gör inte Stephen.
Jag läste en engelskspråkig utgåva av romanen och det var nästan mer än jag klarade av. Efter hand blir det mer och mer filosofiska resonemang i boken. Där vimlar av citat från filosofer och religionsfäder. Filosofi är inte min grej precis, men jag gled över det. Där finns också många hänsyftningar till irländsk och brittisk litteratur och historia och grekisk mytologi. Pojkens förnamn Stephen kommer från den kristne martyren Stefanus och hans efternamn Dedalus från Daidalos, Ikaros far, i den grekiska mytologin. På så sätt liknar den Ulysses och jag känner delvis igen stämningen och sättet att skriva därifrån. Men Portrait of the Artist as a Young man är en utvecklingsroman där huvudpersonen växer från okunnig pojke till en självständig ung man som gör upp med katolicismen och familjens förväntningar och reser iväg till Paris.
I slutet av boken finns en omfattande notapparat och det finns också en lång introduktion och ett förord av Karl Ove Knausgård. Det finns goda möjligheter att tränga djupare i romanen för den som vill.
A Portrait of the Artist as a Young Man av James Joyce, Penguin 2016.
Det finns två utgåvor i svensk översättning, den första från 1923 (Ett porträtt av konstnären som ung. Översättning: Ebba Atterbom), den andra från 1988 (Porträtt av konstnären som ung. Översättning: Tommy Olofsson).
It’s a Battlefield utspelas i början av 1930-talet i London. Förutsättningen för berättelsen är att busschauffören Drover sitter fängslad för att ha dödat en polis under ett upplopp vid Hyde Park Corner. Arbetare strejkar och protesterar mot dåliga löner, mot arbetslöshet och dåliga levnadsförhållanden. I berättelsen finns bland andra en poliskommissarie, Drovers bror som är kontorstjänsteman, den fängslades hustru och hennes syster som arbetar på fabrik, herr Surrogate som är rik men på vänsterkanten och en journalist.
Romanen berättas utifrån alla dessa människors synvinkel, texten går från den ena till den andra och tillbaka. Det kan vara lite svårt att hänga med i svängarna. Många försöker ändra Drovers dödsdom. Man samlar namn och man försöker trycka på genom inflytelserika kontakter. De som sitter högre upp i hierarkin, de som bestämmer, utgår inte från vad som är rätt och fel utan vad som är bäst för de styrande. Kan det bli större protester och oroligheter om dödsdomen står kvar? Och vem ska ta ansvaret?
Det är ett cyniskt spel som den lilla människan sitter fast i. Det är en mörk berättelse även om där finns viss omtanke och kärlek, men huvudsakligen är berättelsen mörk och människorna är antingen svaga och förvirrade, den lilla människan är som fast i ett spindelnät – eller annars är de cyniska. It’s a Battlefield är en intressant roman med handlingen förlagd i en orolig tid, med intressanta människoporträtt. Där finns stark dramatik och som läsare upplever jag miljön i London på den tiden. Det sägs att Graham Greene till viss del var inspirerad av James Joyce och jag tycker att jag känner igen atmosfären på en del ställen i romanen, även om It’s a Battlefield är annorlunda upplagd och mycket kortare och en berättelse som leder till ett dramatiskt slut.
It’s a Battlefield av Graham Greene, Vintage 2002. Romanen publicerades första gången 1934. Den finns översatt till svenska (Ett slagfält, 1971)
I den här deckaren sker ett mord på ett privat museum och kriminalkommissarie Nelson har hand om fallet. Boken är den fjärde i serien med Ruth Galloway som är expert på arkeologiska ben. Hon kallas inte in som konsult av polisen den här gången. Mordet är ju uppenbarligen nytt. Däremot blir hon konsulterad av museets ägare för att undersöka lådor med ben som finns i källaren. Den ursprunglige ägaren till museet samlade ben från Australiens ursprungsbefolkning och den moderne ägaren vill veta om dessa lådor innehåller djur- eller människoben.
Deckare har ofta ett samhällsproblem som handlingen är uppbyggd kring, eller som i varje fall finns med i berättelsen och i denna handlar det om den brittiska kolonialmaktens behandling av Australiens ursprungsbefolkning som museiägarens förfader närmast betraktade som djur och följaktligen behandlade han deras kvarlevor som om de vore djurben. Det är bra att det problemet tas upp i A Room Full of Bones, men boken handlar om mycket mer. Museiägaren äger också ett stuteri som är ett familjeföretag och Nelson och hans poliser har andra problem att ta itu med. Plötsligt finns stora mängder narkotika i trakten.
Ja det här är allvarliga problem, men som vi vet är Elly Griffiths deckare underhållande och där finns en hel del humor. Humorn och det komplicerade förhållandet mellan Nelson och Ruth Galloway ger berättelsen liv och A Room Full of Bones ger bra underhållning.
A Room Full of Bones av Elly Griffiths, Querqus 2012.
I Twist, som i flera andra av Klas Östergrens romaner, är berättaren en författare. Twist är allvarligare och mindre lekfull än Gentlemen som är den senaste boken av Klas Östergren som jag har läst. Det är inte så konstigt. Klas Östergren var mycket äldre när han skrev Twist och det är också romanens berättare. Han är en man som ser tillbaka på sitt liv. I centrum av berättelsen finns en kvinna vid namn Anne-Marie, eller Ami eller Anna eller Annie. Dessa olika namn har olika personer kallat henne under årens lopp. Berättaren träffade henne första gången när de båda var tonåringar. Efter det har han umgåtts med henne under vissa perioder i sitt liv.
I romanen finns två allvarliga problem, Rysslands gasledning ner till Europa genom Östersjön och Sovjetunionens och sedermera Rysslands värvande och insnärjande av agenter i västländerna. Men där finns också humor och lekfullhet och människogestalter med deras fel och brister. Och kärlek i olika skeden av livet. Klas Östergren leker lite med oss i denna underhållande, mänskliga och spännande roman. Han lurade i alla fall mig med twisten i slutet av boken. Alltså inte dansen Twist som också förekommer i berättelsen utan twist som i oväntad knorr. Fast knorr är egentligen ett alltför skojigt ord. Det döljer sig mycket allvar bakom.
Twist av Klas Östergren, Månpocket 2015. Romanen publicerades första gången 2014.
Det här är en ganska tidig roman av Joyce Carol Oates som publicerades första gången 1981 med titeln Angel of Light. Den handlar om två syskon, Owen och Kirsten. Deras far har omkommit när han störtade från en bro ner i ett träsk. Hemma hade han lämnat ett brev där han bad om ursäkt för att ha tagit mutor. Den allmänna meningen är att han begick självmord, men det tror inte hans barn. De tror att han har blivit mördad.
Ljusets ängel utspelas i förmögna kretsar och i de högre skikten i Washington, vilket ofta verkar sammanfalla. Maurice Halleck, Owens och Kirsten far, var rik och också en hög tjänsteman i Washington. Författaren belyser många problem i den här romanen, politisk korruption, USA:s inblandning i militärkuppen i Chile, otrohet och två barn vars far arbetar mycket och vars mor bryr sig mycket mer om sin status som värdinna till fina middagar och fester i Washington än om sina barn. Owen är ordentlig och sköter det han ska, hans syster Kirsten är skör och mentalt instabil. Men faderns nesliga död i ett träsk har naturligtvis påverkat båda syskonen.
Liksom så mycket som Joyce Carol Oates har skrivit är den här romanen ganska omfångsrik och den innehåller många vindlingar och många scener från olika skeden i människornas liv. Vi får inte bara lära känna de två syskonen utan också deras föräldrar, föräldrarnas vänner och varifrån de kommer. Det är en cynisk värld med karriärklättring och där pengar spelar stor roll. Maurice Halleck var kanske alltför ärlig och naiv för att klara sig i det politiska spelet? Romanen är skriven under den tid när terrorister som Baader Mainhof-ligan och Röda brigaderna härjade i Europa. I romanen finns såväl cynism och utnyttjande av makt i de styrande skikten i samhället som hur terrorister kan utnyttja svaga människor. Ljusets ängel är en stark roman. Den handlar om människor. De lever inte samma liv som de flesta av oss läsare, men människor är de likafullt i romanen. Kanske han man känna att berättelsen handlar om en tid som är förbi, men jag tycker inte det. Mycket av det som finns i romanen händer även idag.
ljusets ängel av Joyce Carol Oates, Bonniers 1984. Översättning: Anna Pyk.
Gå, gick gått kan man tycka är en lite egendomlig titel, men när man läser Jenny Erpenbecks roman förstår man. Det är naturligtvis gehen, ging, gegangen och det hänsyftar på undervisning i tyska för invandrare. Romanen handlar om Richard, en nyligen pensionerad tysk professor i Berlin, och där ockuperar en grupp unga asylsökande Oranienplatz. Richard tar kontakt med dem. Han vill intervjua dem och skriva om dem. Ett projekt att arbeta med nu när han har blivit pensionär.
Männen är delvis traumatiserade och de sitter i en hopplös situation. Enligt reglerna har de ingen rätt att få asyl i Tyskland. Det ska de söka i det EU-land som de kom till först och det är Italien. I Tyskland har de chans att få åtminstone ett svart jobb, men Italien ingenting. Jenny Erpenbeck sätter Richards och hans vänners liv mot de asylsökandes vilket skapar en stor kontrast. Det ger nästan romanen en småputtrig karaktär delvis, fast Richard är änkling och lever ensam i sitt hus. Men mot tryggheten och trevligheten står de asylsökandes berättelser och deras nuvarande tillvaro. Richard bor i en villa vid en sjö. Han brukar promenera runt den. Men för en liten tid sedan drunknade någon i sjön, man talar inte om det, men alla som bor där känner av det och Richard vill inte gärna gå sin vanliga promenad. Men när han intervjuar flyktingarna får han höra berättelser om överfart från Afrika till Europa i undermåliga och överfulla båtar, och vissa av männen har upplevt att hälften av båtpassagerarna drunknade – män, kvinnor och barn.
Gå, gick gått handlar om ett stort problem. Invandrar- och flyktingfrågan påverkar oss alla. Det är en lugn, berättande roman. Samtidigt som Richard lär känna de asylsökande lite grand har han ett stort avstånd till dem och det har läsaren också. Jenny Erpenbeck kommer inte med någon lösning på problemet och det är inte solklart att man kan lita på alla de unga männen. Läsaren får själv fundera och romanen leder till just det, funderingar om människoöden och vad som måste till för att tillståndet i världen och i ens eget land ska bli bättre.
Gå, gick, gått av Jenny Erpenbeck, Bonniers 2017. Översättning: Ulrika Wallenström. På tyska kom romanen 2015 (Gehen, ging, gegangen).
En stamtavla är en självbiografi över Patrick Modianos uppväxt. Men den är inte sådan som man oftast förväntar sig när man ska läsa en memoarbok. Den är mycket kort och den är skriven mycket distanserat, huvudsakligen som en kort redogörelse av fakta. Ändå blir En stamtavla gripande.
Patrick Modianos mamma kom från Belgien. Föräldrarna träffades i Paris under ockupationen. Hans far var av judisk släkt, men han lyckades klara sig från deportation. Hans mor kom från Antwerpen. Föräldrarna separerade snart och Patrick Modiano fick bo hos sina morföräldrar när han var liten och hans första språk var flamländska. Fadern var en fifflare som inte ville ta hand om sonen, men som styrde hans liv i stor omfattning, och det oftast mot sonens vilja. Modern var skådespelerska och reste mycket i arbetet.
Att inte vara önskad, att inte ha ett tryggt hem, att vara bortlämnad till moderns vänner och bli sänd till internatskolor med hård regim, dålig mat och dålig uppvärmning, allt detta genomsyrar boken. Säkerligen har den korta i mångt och mycket faktaregistrerande texten kommit till därför att det var så författaren måste göra. Det var hans sätt att närma sig sin uppväxthistoria.
Att läsa En stamtavla ger mycket, men inte bara upplevelsen som griper en. Man får också perspektiv på och mer förståelse för Modianos romaner. Jag tänker på De dunkla butikernas gata där privatdetektiven Guy Roland har drabbats av minnesförlust och beslutar sig för att försöka få fram sin rätta identitet och Lilla smycket som handlar om ett oönskat barn. Även i Nätternas gräs finns stor osäkerhet, ett famlande. Och detta vandrande på gatorna i Paris i en värld av fragment och dunkel men där författaren noggrant talar om exakt på vilken gata vandraren befinner sig.
En stamtavla av Patrick Modiano, Grate 2015. Översättning: Kristoffer Leandoer.
På franska publicerades boken första gången 2004 (Un pedigree). Patrick Modiano tilldelades Nobelpriset i litteratur 2014.
Några människor har gått genom en trakt med plundrade byar. De är trötta, hungriga och smutsiga. Plötsligt ser de ett stort hus som ligger vackert vid en sjö. Huset verkar oskadat och de tar sig in där. En av dem, Ben, är romanens berättare. Han har blivit en del av den lilla gruppen mer eller mindre av en slump. Så är det också för de andra. Oroligheterna och bristen på allt gör att man får klara sig bäst man kan.
Det är inbördeskrig i landet, men denna herrgård verkar ganska opåverkad av striderna. Ja rättarbostaden är nedbränd, men i övrigt är allt intakt. Där finns mat och vatten och värme och kvinnan som äger herrgården låter dem stanna.
Men de är mycket olika och de har svåra erfarenheter bakom sig. Efterhand förstår läsaren mer och mer och farhågorna om att det inte kommer att gå bra ökar. Herrgården är en berättelse med krypande spänning. Där finns faran utifrån. Ska de klara sig från milisens och rebellernas plundring och våld? Men spänningen mellan människorna i huset ökar också och alla är sannerligen inte kärleksfulla och omtänksamma.
Samtidigt som berättelsen är en thriller är den dunkel och lite ogripbar. När jag läser romanen undrar jag vad detta är. Det är något drömlikt över det hela och hur mycket kan man lita på Ben och hans berättelse? Många tankar om länder med krig och våld och om människors beteeende kommer. Hur skulle det kännas för en själv i ett land där det normala inte finns kvar, där våld och oroligheter gör att tryggheten rasar? Och samtidigt är berättelsen ett psykologiskt drama, som om det viktiga inte är situationen i landet utan hur just de här få människorna är och vad de gör. Ett drama för sex karaktärer och ett hus som det står i baksidestexten.
Ankomstens gåta är en självbiografisk berättelse om en yngling som kommer från Trinidad till England för att studera, om hans utveckling och om förhållandet mellan det främmande landet och honom. Den unge är av indisk släkt. Han studerar, han börjar skriva och så småningom bosätter han sig i Wiltshire, inte så långt från Stonehenge. Han hyr en stuga som tillhör ett stort gods. Där skriver han och tar långa promenader i omgivningarna.
Att flytta till England är en stor omställning för författaren, men i berättelsen finns också en annan omställning, den från de stora godsens tid när ägarna hade ekonomisk styrka nog till att underhålla godset och dess mark och ha många tjänare som passade upp på dem – till förfall, till utarrendering och och mekanisering och försäljning både av hus på egendomen och av dess mark. Det är en utveckling som är långsammare än förändringen som författaren upplever. När den unge mannen kommer från det varma och soliga Trinidad med dess sockerrörsodlingar till England upplever han en hastig ändring av kultur och miljö och människor och han är vilsen och vet inte hur det nya landet fungerar. Utvecklingen på den engelska landsbygden sker inte lika abrupt men den påverkar många människor alltifrån godsägare till lantarbetare.
Förr hade godset många strädgårdarbetare. Nu finns där bara en och den omfattande parken och trädgårdsodlingarna sköts inte mer som förr. I den här gamla trakten finns mycket nytt, nya bostadsområden runt omkring och nya människor som flyttar in i godsets byggnader samtidigt som mycket står och förfaller. Och runt omkring finns också urgamla gravar och minnen från forntiden. Ankomstens gåta är en långsam roman. Man får ha lite tålamod när man läser. Den har noggranna beskrivningar av miljön och den stiger fram med atmosfär och känsla. Samtidigt som texten fortskrider blir författaren mer och mer bekant med området och dess människor. Långsamt växer han in i miljön, men han är alltid till viss del främmande.
Ankomstens gåta av V.S. Naipaul, Månpocket 2002. Översättning: Rose-Marie Nielsen.
V.S. Naipaul (1932-2018) växte upp på Trinidad och hade indisk familjebakgrund. Han skrev romaner, essäer, reseskildringar och facklitteratur, mer än 30 böcker, under sitt liv. Han debuterade 1957. Ankomstens gåta publicerades första gången 1987 (The Enigma of Arrival) och kom i svensk översättning samma år. Engelska Wikipedia har mer information om V.S. Naipaul.
2001 belönades V.S. Naipaul med Nobelpriset i litteratur.
Mösstanten 