Einar Kárasons roman Stormfåglar är inspirerad av verkliga händelser. I februari 1959 låg flera isländska trålare på fiskebankarna utanför Newfoundland och där råkade de in i ett livsfarligt oväder. Om detta har Einar Kárason skrivit en kort, tät roman, mycket sakligt skriven. Han beskriver helt enkelt vad som händer och vad besättningen gör och detta är så verklighetstroget och besättningens situation är så fullständigt livsfarlig – det förstår man klart och tydligt när man läser boken – att det är en av de mest spännande böcker jag någonsin har läst.

När jag säger att författaren helt enkelt beskriver vad som händer är det inte tillräcklig förklaring. Det är naturligtvis vad han har valt ut att skriva och hur han formulerar sig som gör texten så bra och drabbande. Han har fört in en artonårig pojke som är ny fiskare i besättningen och berättar att hans mor är mycket orolig när de ger sig iväg från Island och att flera manliga medlemmar i hennes närmaste familj har omkommit på havet. I besättningen låter författaren också en man som är misslyckad på land, som är drucken nästan intill medvetslöshet när resan startar, ingå i besättningen. Han är stark som en björn och får lite av rollen som den misslyckade hjälten som vi har sett i filmer.

Allt detta gör att vi får en mycket kraftfull berättelse som samtidigt lär oss om fiskares villkor och livet på en trålare på 1950-talet. Nu vet jag mer om det och också om vad nedisning kan ställa till med. Läs gärna den här spännande romanen. Varför inte nu i sommarvärmen?

Stormfåglar av Einar Kárason, Thoren & Lindskog 2019. Översättning: John Swedenmark.
Romanen publicerades första gången 2018 (Stormfuglar).

Salka Valka av Haldor Laxness (1902-1998) läste jag för länge sedan – eller annars har jag bara sett filmen och det var när jag var barn. Alltså vill jag gärna läsa den, eller läsa om. Romanen handlar om en fattig kvinna och hennes dotter Salka Valka. De kommer till en by där befolkningen lever av fiske och byn styrs av den rike köpmannen.
Salka Valka publicerades första gången 1931. Omslaget hör till en engelsk översättning, men berättelsen finns översatt till svenska.

Glasbruket av Arnaldur Indridason är en av hans bästa deckare och den läste jag innan jag började blogga. Jag citerar från förlaget: ”En äldre man hittas mördad i en källarlägenhet i Reykjavik. Bredvid kroppen finns ett kryptiskt meddelande och i hans skrivbord hittar polisen ett foto av en gravsten. När man lyckas tyda inskriptionen visar det sig att i graven ligger en fyraårig flicka som dog 1968. Med hjälp av fotot nystar polisen upp gamla och nya brott som lett till flera familjetragedier. Samtidigt försvinner en ung kvinna från sitt eget bröllop…”
Glasbruket kom 2000 på Isländska och 2003 på svenska.

Ärr av Audur Ava Ólafsdóttir handlar om Jónas, en frånskild man som reser till ett krigshärjat land i Europa och tar in på ett hotell. Hans avsikt är att ta livet av sig och han vill göra det utomlands så att inte hans dotter ska vara den som hittar kroppen. Det här låter ju alldeles förskräckligt men Ärr är skriven med humor och värme. En bra bok som belönades med Nordiska Rådets litteraturpris 2018. Romanen kom 2016 på isländska och i svensk översättning 2017.

Om du vill få fler tips på titlar på tema Island kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.

Skugga-Baldur är en kort roman som gränsar till poesi. Den innehåller inte mycket text men har ändå mycket innehåll. Den börjar med att en man är på jakt efter en fjällrävshona. Man förstår att mannen är stor och stark och att han inte är en som ger upp. Mannen är stor. En fjällräv är ganska liten, men honan känner till fjällen och kan klara sig i alla väder. Men kan hon undvika att bli skjuten?

Det är bäst att inte berätta handlingen i den här romanen eftersom den är invecklad i textens uppläggning och så småningom vecklas ut för läsaren. Man får ha tankarna med sig när man läser. Romanen överraskade mig. Det är en roman att fundera på efteråt och gärna läsa om för att uppleva det som står i texten i ett annat ljus. Temat är makt och övergrepp och hämnd. Berättelsen är kärv och har sagoinslag och miljön känns självklar samtidigt som både den och tiden, som är 1800-talet, är främmande för mig. Det finns mycket mellan kapitlen.

Sjón är pseudonym för Sigurjón Birgir Sigurdssson och hans roman Skugga-Baldur belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2005.

Skugga-Baldur av Sjón, Alfabeta 2005. Översättning: Anna Gunnarsdotter Grönberg.

1918 blev Island självstyrande. Ute i världen pågick första världskriget, spanska sjukan kom till Island och vulkanen Katla fick ett stort utbrott. Under denna dramatiska tid bor den 16-årige Máni Steinn i Reykjavik. Han är gay och dyslektiker, en outsider som försörjer sig genom tillfälliga möten med män. Máni Steinn älskar att gå på bio och han beundrar flickan Sóla som liknar en filmhjältinna i en fransk vampyrfilm.

Det finns mycket atmosfär i den här boken. Stumfilmerna från biografen flyter in i och ger känsla till det som händer. Där finns två kvinnoporträtt, den fattiga gumman som pojken bor hos och den oförvägna Sóla som kör motorcykel. Två bilder av den gamla och den nya tiden. Beskrivningen av hur spanska sjukan kommer med passagerarna från ett fartyg och hur den sedan härjar i staden gör att jag inser hur förödande och fruktansvärd denna farsot var.

Berättelsen är kort och Máni Steinn förblir en något vag gestalt fast man får veta en del detaljer om hans bakgrund. Efter läsningen känns det som om jag har blickat in i det förflutna och fått se några skärvor av det som fanns. Det gör att fantasin sätts igång. Máni Steinn har funnits i verkligheten, om inte författaren har fejkat slutet, nu för tiden vet man inte så säkert, men berättelsen om Máni Stein är intressant och särpräglad med starka bilder och vackert språk. Läs den gärna. Själv vill jag läsa mer Av Sjón.

Máni Steinn – pojken som inte fanns, Alfabeta 2014. Översättning: John Swedenmark.

Jónas är frånskild, en 49-årig man på Island. Livet känns meningslöst. Det är länge sedan han var tillsammans med en kvinna. Han har tappat lusten att leva, men hur ska han ta livet av sig?

Jónas har en dotter, Gudrun, och han vill inte utsätta henne för att hitta honom död. Så Jonas reser utomlands, till ett krigshärjat land. Han bokar in sig på ett hotell i en vecka och tänker att på den tiden ska han ha hunnit utföra det han kommit dit för.

Han tar inte mycket med sig på sin resa, nästan inga kläder men lite verktyg, bland annat en borrmaskin.

Det här med verktygen skapar på sätt och vis tonen i den här berättelsen. Ärr är en bok med humor som säger en hel del om vår mänskliga tillvaro. Den innehåller inte så mycket tankar och spekulationer över liv och död utan mer det som händer rakt av. Varje kapitel börjar med ett litet citat från en dikt eller en bok. De här citaten står mot den övriga texten och mellan dem finns en stor tom plats där läsarens känslor och tankar kan leva. Under och mellan raderna i den här avskalade berättelsen finns sorgen, lyckan, vardagsliv, bråddjup, fasor och himlens stjärnor. Landet som Jónas kommer till har nyligen fått fred. Hus och infrastruktur är förstörda. Människor har varit med om fasansfulla händelser. På så vis för författaren ihop det stora med den enskilda människans vånda och försök att finna mening i tillvaron. Hur underligt det än kan låta så är Ärr en positiv bok. Positiv till livet som kan vara så svårt. Alla människor klarar inte att leva vidare men möjligheten finns att hitta tillbaka till mänsklig värme och gemenskap. 

Ärr av Audur Ava Ólafsdóttir, Weyler 2017. Översättning: Arvid Nordh.