Den lilla guvernanten – Novell av Katherine Mansfield

”Å, kära hjärtanes, vad hon önskade att det inte varit på natten. Hon skulle mycket hellre rest på dagen, mycket, mycket hellre. Men damen på guvernantbyrån hade sagt: ”Det är bäst att ni tar en kvällsbåt, och om ni sedan går in i en kupé för ”Endast Damer” på tåget, så är ni mycket tryggare, än om ni bor på ett utländskt hotell. Gå inte ur vagnen, gå inte omkring i korridoren, och för all del stäng dörren till toaletten, om ni går dit. Tåget kommer till München klockan åtta, och Frau Arnholdt säger att Hotell Grünewald bara är en minuts väg från stationen.”
(Sid 29)

Jag läser vidare om den lilla guvernanten och får veta att hon aldrig varit i utlandet, och hon är rädd, mycket rädd. Hela tiden när jag läser fruktar jag att något obehagligt ska hända och önskar samtidigt att hon ska klara sig bra. Katherine Mansfield som har skrivit novellen är en mästare och hon är augusti månads novellförfattare i Novelltolvan. Den här novellen publicerades ursprungligen 1915 och då var det inte så lätt för en ung kvinna att resa ensam, och naturligtvis ännu svårare för en flicka som aldrig förut hade rest. Hon sågs ofta på med misstänksamhet och kunde betraktas som lättfotad eftersom hon inte hade ressällskap. Och den här stackars unga flickan är naturligtvis tvungen att resa ut för att få sin försörjning.

Den lilla guvernanten – novell av Katherine Mansfield ur samlingen Noveller, Katherine Mansfield, Modernista 2019. Översättning: Märta Lindqvist.

Tidigare har jag läst novellerna Kvinnan i handelsboden (1912), Garden partyt (1922) och Resan (1921) av Katherine ur samlingen.

Om Katherine Mansfield (1888-1923) på svenska Wikipedia och på den engelska.

Resan – Novell av Katherine Mansfield

Novellresan har nu stannat i Barndomslandet. Jag hade ett minne av att det fanns berättelser om barn i den här samlingen med Katherine Mansfields noveller som jag har här hemma. Och visst är det så, och jag valde att läsa novellen Resan som handlar om flickan Fenella som reser med båt tillsammans med sin farmor för att tillbringa en tid hos henne och farfadern. Mycket snart anar jag att flickans mor har dött och att det är därför som farmodern har kommit för att hämta henne.

”Det blåser första gången”, sa hennes far kort, och i detta ögonblick fick de syn på Pictonbåten. Där den låg intill det mörka varvet, helt och hållet konturerad, helt och hållet smyckad med runda, gyllene ljus, såg Pictonbåten ut som om den varit mera beredd att färdas bland stjärnor än ut på det kalla havet. Folk trängdes på landgången. Först gick farmor, därpå pappa, därpå Fenella. Det var ett högt steg ner på däcket, och en gammal sjöman i stickad tröja, som stod där intill, räckte henne sin hårda, torra hand. De var där, de gick ur vägen för de brådskande människorna, och stående under en liten järntrappa, som förde till övre däcket, började de ta avsked.

Resan är en finstämd novell som nästan blir mytisk med en färd över vatten till ett nytt skede i livet. Den är gripande och lågmäld och jag rekommenderar den varmt.

Resan – novell av Katherine Mansfield (1888-1923) ur samlingen Noveller, Modernista 2019. Översättning: Märta Lindqvist.
Resan (The Voyage) publicerades första gången 1921.

Tidigare har jag skrivit inlägg om två noveller av Katherine Mansfield:
Garden partyt (finns också publicerad med titeln Trädgårdsfesten)
Kvinnan i handelsboden

Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson

Veronika är en ung författare som kommer till en stuga i Dalarna för att få stillhet och ensamhet. Detta för att skriva färdigt en roman och komma över en stor sorg. Stugan ligger ensligt, men ganska nära ändå finns ett annat hus. Där bor Astrid, en gammal kvinna som lever isolerat från människorna i trakten. Så småningom träffas de två, den unga kvinnan och den gamla, och de börjar så sakteliga umgås. Medan tiden går lär de känna varandra mer och mer.

Den här romanen bygger på att de båda kvinnorna berättar om händelser i sina liv för varandra. Det är inget realistiskt berättande utan mycket tillrättalagt. Det känns stiliserat, nästan som en saga, och det har både för- och nackdelar. Det blir vackert och vilsamt och vissa dramatiska händelser står ut mycket starkt mot den fonden. De båda kvinnorna har lidit, var och en på sitt sätt, men den gamla kvinnans lidande är mycket större och svårare – om man nu kan gradera lidande. Den gamla kvinnan är en kantig person och en del av det hon gör är chockerande. Hon känns mer påtaglig och som en människa än den unga kvinnan som förblir vag.

När jag först har läst berättelsen känns den konstruerad och som något som inte berör mig egentligen fast det borde. Jag kan tänka mig att den framstår som lite exotisk för många utlänningar, men när jag läser den saknar jag en bygd och en trakt som verkligen finns där utanför ett turistöga. Romanen är skriven på engelska eftersom Linda Olsson bor på Nya Zeeland sedan många år. Den är sedan översatt till svenska. Kanske har den engelska texten mer närvaro?

När romanen tar slut blir min känsla lite av, var detta allt? Men den växer ändå i mitt minne. Där finns mycket att fundera över och romanen känns lite ovanlig på grund av hur den är skriven.

Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson, Bonniers 2006. Översättning: Lisbet Holst. Det är Linda Olssons debutroman.

Kvinnan i handelsboden – novell av Katherine Mansfield

En kvinna och två män kommer ridande genom landskapet. Männen heter Jo och Jim och berättaren som är kvinnan är Jims hustru. De har ridit länge, de är trötta och är på väg till en ensligt belägen handelsbod där de kan släppa ut hästarna på bete och slå läger. Till slut kommer de fram och ut ur huset kommer en kvinna.

Hon stod och nöp i förklädesfållen och tittade från den ena till den andra som en hungrig fågel. Jag log vid tanken på vad Jim hade lurat i Jo. Visserligen hade hon blå ögon, och det lilla hår hon hade var gult men tovigt. Hon såg ut som en fågelskrämma. Man fick en känsla av att det inte fanns annat än pinnar och ståltråd under förklädet – framtänderna var utslagna, händerna var röda och svullna, och hon hade ett par smutsiga kängor på fötterna.

Så vad har hänt? Kvinnan var vacker en gång i tiden, så som Jim har beskrivit henne. Men nu. Trött och utsläpad och ilsken med en sexåring hängande i kjolarna.

Kvinnan i handelsboden är den andra novellen i den här stora novellsamlingen från Modernista och den publicerades första gången 1912.

Kvinnan i handelsboden – novell av Katherine Mansfield ur samlingen Noveller, Modernista 2019. Översättning: Ingrid Ingemark.

Garden partyt – Novell av Katherine Mansfield

Kanske borde jag hellre ha läst den här novellen i början av sommaren för trädgårdsfesten som den handlar om sker på försommaren. Men en bra novell tål förstås att läsas närsomhelst.

Familjen Sheridan är välbeställd med ett stort hus och en väl tilltagen trädgård som sköts av en trädgårdsmästare. Huvudperson i novellen är den naiva och medkännande Laura, en av döttrarna i familjen. Fru Sheridan ska hålla ett garden party, män kommer med ett stort tält som ska sättas upp, i köket har massor med snittar gjorts i ordning, en mängd gräddbakelser anländer från bageriet och en jättemängd blommor från blomsterhandeln.

Som så ofta vill jag inte tala om vad som händer i novellen, men den gestaltar klassklyftorna med kraft och visar också hur lite Laura vet om världen och hur det kan vara svårt för en ärlig och medkännande människa att leva i den hycklande borgerligheten.

Ett smakprov:

Karlarna hade redan hivat upp stängerna på axlarna och satt sig i rörelse. Bara den långe stod kvar. Han böjde sig ner, nöp i en lavendelkvist, förde tummen och pekfingret till näsan och drog in doften. När Laura såg det glömde hon karakaträden i sin förundran över att han brydde sig om sådant – brydde sig om doften av lavendel. Hur många av hennes bekanta skulle ha gjort något sådant? Å, vad arbetare var snälla och rara, tänkte hon. Varför kunde hon inte ha arbetare till vänner i stället för de där dumma pojkarna som hon dansade med och som blev hembjudna på söndagsmiddag? Hon skulle trivas mycket bättre med arbetare.

Boken med noveller av Katherine Mansfield har jag haft ganska länge nu men inspirationen till att läsa just denna av alla berättelserna har jag fått från Ugglan & Boken. Hon hade läst novellen utgiven under titeln Trädgårdsfesten.

Garden Partyt – Novell av Katherine Mansfield ur samlingsboken Noveller, Modernista 2019. Översättning: Birgitta Hammar.