Månen vet inte av Niklas Rådström

Den här romanen handlar om pojken Kristian och hans farmor. Hans föräldrar skiljs när han är liten och efter det träffar han inte sin pappa särskilt mycket. Men farmodern träffar han ofta och sover ibland över hos.

Hans farmor är fantasifull och berättar sagolika historier. Hon röker som så många gjorde förr och är oftast klädd i dräkt. Farmodern bor i en stor lägenhet och hyr ut två av rummen till en tidningsredaktion för en barntidning.

Rådström berättar mycket fint om farmoderns och pojkens förhållande. Det är den äldre Kristian som berättar, allt ses från hans synpunkt och det är mycket trovärdigt. Det är inte särskilt förvånande. Månen vet inte är första delen i en självbiografisk trilogi. Berättelsen känns verkligen som om barndomens minnen återkallas. Den är både poetisk och saklig och den handlar mycket om förlust. Farfadern dör, Kristians pappa lever ett annat liv. Så småningom dör han också och flera andra.

Månen vet inte är på sätt och vis en mörk berättelse med mycket sorg, men ändå känns den trygg och levande. Kristian börjar skolan. Han får ett liv utanför farmorns och mammans värld. Farmodern blir äldre. Krämporna ökar. Hon berättar samma historier om och om igen. När Kristian var helt liten älskade han det. Små barn vill gärna höra samma berättelse gång på gång. När han blir äldre tröttnar han och som tonåring blir han irriterad på farmodern. Det händer att han smiter undan och inte vill träffa henne.

Niklas Rådströms barndomsberättelse berörde mig, och gjorde att jag tänkte över mitt eget liv och min egen barndom. En levande och stark bok som känns ärlig. Rekommenderas.

Månen vet inte av Niklas Rådström, Gedins 1989.

En döddansares visor – diktsamling av Nils Ferlin

En döddansares visor är Nils Ferlins första diktsamling och den kom ut 1930. Jag har läst den i en samlingsvolym med Nils Ferlins dikter.

Hur ska jag nu beskriva de här dikterna? Döden, döden döden kanske är en bra början, för döden förekommer i flertalet av dikterna. Det finns några ljusa, mer trösterika dikter men de är inte många. I den här diktsamlingen finns alltså mycket dysterhet och ångest men också humor och gissel av medelsvensson, och de ordentliga borgarna. Ofta är dikterna skrivna ur bohemens synvinkel.

Nils Ferlin var en förgrundsgestalt bland Klarabohemerna. Han föddes 1898 i Karlstad och dog 1961. Han tog realexamen och gav sig ut på sjön. Han var underhållare och stod på scen. Det var mycket alkohol i hans liv och dikterna speglar det.

Nils Ferlin skrev rimmade dikter och de har ofta en väldigt klar rytm. Många av hans dikter har blivit tonsatta.

Och nu kommer jag till dikten som jag tänker visa en del av här, En valsmelodi. Den avslutar samlingen och det är en dikt som jag minns från min barndom, troligen på grund av att den är tonsatt av Lillebror Söderlund. Kanske har jag hört den sjungas på radio. Ordvändningen Och jag är ganska mager om bena, tillika om armar och hals bet sig kvar i mitt sinne och jag lärde mig så småningom melodin.

Här kommer då första versen, eller hur man nu ska säga om man ska tala korrekt lyrikspråk.

En valsmelodi

Dagen är släckt,
mörkret har väckt
stjärnor och kattor och slinkor;
fyllda av skarn
slödder och flarn
sova polishus och finkor –
Barnet det skådar i drömmarnas brus
hur en ängel med lyktor går runt våra hus.
– Och ensam i kvällen den sena
jag slåss med en smäktande vals.
Och jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals –
jag har sålt mina visor till nöjets estrader
och Gud må förlåta mig somliga rader
ty jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals.

Samlingsvloymen heter Nils Ferlin, Dikter och ingår i serien Den svenska lyriken. Förlaget är Bonniers och samlingsboken kom ut 1976.

Vålnadernas historia av Magnus Västerbro

Magnus Västerbro tror inte på vålnader och andar men han har länge varit fascinerad av berättelser om det övernaturliga. I den här boken, Vålnadernas historia – Spöken skeptiker och drömmen om den odödliga själen, har han samlat sina erfarenheter av forskning inom området. Han har inte forskat själv utan han skriver om vad andra har kommit fram till.

Västerbro börjar med antikens tro på spöken och vålnader och går sedan framåt genom århundradena ända till vår tid. Han kopplar ihop tron på spöken och vålnader med religion och föreställningar om vad som händer med oss efter döden. Om vi tror att döden är slutet och inget händer oss därefter kan vi ju heller inte tro på vålnader. En sak som han trycker på är att det alltid har funnits skeptiker, tvärtemot vad historikerna många gånger har sagt. Det finns exempel på tvivlare och skeptiker i alla tider så Västerbro kommer fram till att alla trodde inte på någon gud och alla trodde inte att människan hade en själ. Svårigheten är naturligtvis att de flesta vittnesbörd om tro eller tvivel kommer från dem som kunde läsa och skriva. Det är svårare att veta vad vanligt folk tyckte.

Det är också intressant hur kyrkan och makten tidvis använde tron på spöken för att skrämma människor för helvetet och i andra tider ansåg att spöktro var ogudaktigt. Hur utbredd tron på andar och spöken har varit har varierat genom århundradena men den moderna vetenskapen har inte utrotat spöktron. Den finns kvar. I grunden handlar den om vår sorg och rädsla inför döden och våra försök att förstå vår roll i universum.

Boken kändes lite torr att läsa i början, med alla exempel från antiken. Den var mer livfull mot slutet. Västerbro ger en överblick över tro, religion, synen på spöken och vålnader och det leder till funderingar över vår plats på jorden. Jag har själv, som så många andra, ibland känt att mina kära anförvanter som har dött kanske ändå finns med mig.

Vålnadernas historia – Spöken, skeptiker, och drömmen om den odödliga själen av Magnus Västerbro, Volante 2019.

Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg

Det är strax efter andra världskriget och Birgitta vill ut i Europa. Hon är sexton år och går i skolan och har samtidigt ett förhållande med sin gode man, som hon uttrycker det. Han är en vuxen familjefar. På sommarlovet ska hon delta i konfirmationsundervisning och bor i en stuga på landet tillsammans med honom, hans fru och barn. ”Den gode mannen” terroriserar sin familj och har sex med Birgitta.

Det här anslaget säger mycket om hela boken. Det är mannens värld.

Birgitta vill bli författare och då måste hon ut ur sin trånga, tråkiga, inskränkta, borgerliga tillvaro i Sverige – till Paris. Det är där intellektuella och författare och konstnärer sitter på caféer och diskuterar. Det är ute i Europa som allting händer – hon måste ut.

Sjutton år gammal lyckas hon komma iväg. Hon bor på billigt hotell. Hon skriver i sin anteckningsbok. Hon läser. Kvällar och nätter tillbringar hon på bög-barer för där får hon vara ifred som kvinna.

Brigitta tar för sig av livet och räds inte att gå på gatorna ensam i natten. Hon framstår som en ung människa med flera dimensioner, inte alltid snäll minsann. Hon har en del naiva föreställningar från filmer och litteratur, men det är mannens värld hon befinner sig i och där måste hon manövrera sig fram. Det är den heterosexuelle mannens värld. Patriarkatets norm råder med allt vad det innbär av hyckleri och övergrepp. Prostitutionen blomstrar. Homosexualitet anses perverst. Birgitta är ung och blond och med kvinnliga former. En liten läckerbit kan många tycka. Ibland råkar hon riktigt illa ut. Övergreppen är många.

När det gäller skrivande är normen att den som skriver bra skriver som en man. Så vill Birgitta skriva. Inget kvinnofjams. De manliga författarnas verk är den stora litteraturen.

Det händer mycket i den här boken. Birgitta drar vidare till Cannes och kommer också till Capri och Rom. Berättelsen är skriven med gott humör. Fast den innehåller förskräckliga scener orkar jag läsa just på grund av det. Sättet boken är skriven på gör att jag glider över det, och den innehåller också mycket vällustig erotik. Samtidigt ligger hemskheterna undertill någonstans och ruvar. Det är mycket bra skrivet, målande, livligt och avslöjande utan pekpinnar. Lesbisk kärlek är lika naturlig som heterosexuell, vilket den inte alls ansågs vara på den här tiden. För Birgitta är den bättre.

En underhållande, allvarlig, hemsk och humoristisk bok som jag rekommenderar.

Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg, Norstedts 1981.

Det finns en pocketutgåva från 2016.

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

Jana Kippo far till sin bror som bor kvar i barndomsbyn i Västerbotten. Vad hon lämnar får vi aldrig riktigt klart för oss, men hon stannar i byn och får jobb i hemtjänsten. Brodern är passiv och alkoholiserad. Den närmaste grannen har också problem.

Vi får följa Janas liv i byn med arbete, jakt, fest, städning, svårigheter med brodern och grannen som hon har inlett ett förhållande med. Alla känner till alla i byn. Där finns skvaller men också omtanke och hjälpsamhet.

Jana och broderns barndom var förskräcklig med övergrepp och brutalitet och vi får veta mer och mer om detta under läsningens gång. Familjehemligheter avslöjas. Vem var Maria som dog uppe vid sågen? Har någon av alla männen hon umgicks med mördat henne?

Nej, det här är ingen deckare och heller ingen vanlig socialrealistisk roman. Tonen är lite hårdkokt och där finns en besk humor. Mycket händer. Det är Jana som berättar och hennes språk är annorlunda. Hennes drastiska lite lakoniska sätt att berätta tillför humor, men samtidigt upplever jag att det är hennes sätt att skydda sig, att inte låta förtvivlan och ångest komma upp till ytan.

Jana är en tuff kvinna som kan ta hand om sig själv. Visst är hon sårbar också men det känns mycket bra att läsa om en kvinnlig huvudperson som är så stark och jagar och som klarar ett otal svåra situationer. Detta tillsammans med den beska humorn, den egensinniga berättarstilen och att arbetet i hemtjänsten skildras gör Jag for ner till bror till en roman som sticker ut och som är högst läsvärd.

Kanske kan man tycka att det är väl magstarkt att hopa all denna tragik inom dessa 318 sidor. Är det trovärdigt?

Verkligheten brukar överträffa dikten. Allt skulle kunna vara sant.

Och å andra sidan – måste det vara helt trovärdigt? Kan inte en kvinnlig författare få överdriva och skriva burleskt och stoppa övergrepp och våldsamhet i halsen på oss tills vi nästa tycker att det blir för mycket? Vi kan ju fundera på varför vi tycker att det blir för mycket. Och en kvinnlig huvudkaraktär som i viss mån är hårdkokt – varför inte? Det finns så många hårdkokta män i litteraturen.

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff, Polaris 2018.

Brev från en cell av Henrik Johansson

Det är i Malmö år 2000. Patrik Panik dras till Reclaim the Streets-rörelsen, mycket på grund av sin kompis Behar som är med. En ledande aktivist är Tanya och de här tre karaktärerna är de mest framträdande i boken, men Panik är huvudperson.

Patrik Panik kommer från svåra hemförhållanden. Hans pappa sitter i fängelse på grund av ett misslyckat bankrån. Han har missbrukat droger och misshandlat Paniks mamma. Han har varit hotfull, stundvis gått omkring drogpåverkad och skrutit så att Patrik har skämts för sin far och många gånger har han kommit med löften om en bättre framtid som han hela tiden har svikit.

Panik bor med sin mamma i ett höghus. Han har ett struligt förflutet med inbrott och diverse kriminalitet men han är aldrig straffad. Han har nära till våld, han vill hämnas på samhället och han agerar först och tänker sedan. Nu har han fått jobb på ett stort bageri som timanställd.

I den här boken får vi inblick i Reclaim the Streets-protesterna och hur aktivisterna tänker. De ordnar gatufester och anser att det har de rätt till, att dansa på gatorna och spela hög musik utan att söka tillstånd först. Men många har en större agenda. I det kapitalistiska samhället måste arbetare och ungdom ta sin makt. Den får de inte gratis. I rörelsen finns sådana som Panik som är hatisk mot samhället men som inte tänker så långt. En motsats till Panik är Tanya som är ledande, som tänker och planerar och som senare i livet studerar vidare.

Boken är bra och levande skriven. Gestalten Panik blir en levande person med flera dimensioner. Att följa honom i boken blir intressant och spännande. Det är också intressant att ta del av hur det kunde gå till vid de här protesterna och ta del av ideologin bakom. Författaren har flikat in kortare avsnitt där Tanya och Behar, som sedan studerade vidare, reflekterar över det som hände i början av 2000-talet och över klassklyftor. Behar och Tanya gör en klassresa och deras erfarenheter är helt främmande för de flesta av deras studiekamrater. Detta ger en extra dimension till berättelsen. Boken känns också bra komponerad. Den har en fin rytm.

Allt känns realistiskt. Det kan mycket väl ha hänt. Allt utom slutet. Det känns inte riktigt trovärdigt.

Brev från en cell är en bok som många borde läsa oavsett var de står politiskt. Bland aktivisterna finns tankegångar som har betytt en del för samhällsutvecklingen och som har lett vidare till de stora protesterna och kravallerna vid stora världstoppsmöten i olika städer i Europa. Och alla personerna i berättelsen tänker inte lika. Det finns flera vinklingar.

Polisvåld och aktivistvåld är viktiga frågor. Vi minns väl Göteborg år 2001? De händelserna är inte med i den här boken, men där fanns våld från polisen som inte var befogat, mest vanliga demonstranter som ville protestera mot tillståndet i världen – men också vissa människor som ville ha bråk, en del av dem var kanske sådana som Panik som hade nära till våld, men också vissa som vill ställa till kaos för att samhället och dess våldsapparat ska visa sitt fula ansikte och att folket sedan ska göra revolution

.Läs gärna den här boken. För mig är den ovanlig. Jag är inte säker på vad som finns skrivet i romanform om Reclaim the Streets och andra protester på 2000-talet men jag har aldrig läst om detta i skönlitterär form förut.

Brev från en cell av Henrik Johansson, Federativs förlag 2019.

Furstinnan av Eva Mattsson

Det här är den första biografin som har skrivits om Katarina Jagellonica. Hon föddes 1526 i Krakow och dog på Stockholms slott år 1583 och hon blev Sveriges drottning genom sitt äktenskap med Johan III.

Som alla furstliga äktenskap på den tiden kom det inte till därför att Johan och Katarina hade träffats och blivit kära i varandra. Nej äktenskapen i de furstliga ätterna var viktiga politiska allianser. När Johan friade var hans äldre bror Erik kung. Johan var hertig av Finland som hörde till Sverige. Han hade räknat ut att om han fick till ett äktenskap med denna prinsessa från Polen skulle han kunna öka sin makt. Johan gick bakom ryggen på Erik som ställdes inför fullbordat faktum. Maktkampen intensifierades mellan bröderna.

Under 1500-talet var det flera riken som kämpade om makten i Sveriges närområde. Ryssland, Polen och Danmark och Sverige ville alla utöka sitt territorium och skaffa sig viktiga besittningar. Eva Mattsson beskriven en orolig tid med krig och maktkamp och rivalitet både mellan rikena i norra Europa och mellan Gustav Vasas söner i Sverige. Att vara furstlig innebar rikedom och makt men livet var också mycket farligt. Under en period var Johan och Katarina fängslade på Gripsholms slott. De miste inte livet. Det gick sämre för kung Erik som dog genom arsenikförgiftning. Och sedan blev Johan kung.

Biografin över Katarina Jagellonica har blivit en nyttig historielektion för mig. Visst har jag lärt mig om den tiden i skolan, men det var länge sedan och det var väldigt begränsat hur mycket som fanns att läsa i historieboken om de här furstliga personerna och deras maktkamp. Dessutom lades inte så stor vikt vid just Katarina.

Hon var en välutbildad prinsessa som kunde latin och tyska och intresserade sig för konst och arkitektur. Hon hade anor på sin mors sida från Neapel i Italien. Genom hennes mors äktenskap med den polske kungen kom många skickliga hantverkare och starka influenser från renässansens Italien till Polen och genom Katarinas äktenskap med Johan kom renässanskulturen vidare till Sverige. Eva Matsson är konsthistoriker och låter hantverk, arkitektur och kulturhistoria ta stor plats i boken som innehåller många bilder.

Men författaren visar också att Katarina hade en maktposition genom sina kontakter med sitt fädernesland och att hon har varit mer betydelsefull än vad som har framkommit i litteraturen tidigare.

Det gav mig mycket att läsa den här biografin och jag kan rekommendera den till den historieintresserade. Det jag är tveksam till i boken är de dramatiserade skönlitterära avsnitten som är insprängda här och där. Behövs de? Jag kan inte riktigt bestämma mig.

Furstinnan av Eva Mattsson, Bring to Life 2018.

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg

Den här berättelsen kretsar kring ett mord och det är offret som berättar efter döden. Det är ett brutalt styckmord men det är berättat på ett sätt som gör att jag klarar av att läsa. Gång på gång i boken kommer mordet tillbaka men alltid berättat lite olika. Kanske beror det på att det är det döda offret som svävar omkring över jorden som berättar. Fast vi får veta brutala detaljer finns det ändå en distans.

Offret heter Kristina och för mig syftar titeln på hela hennes korta liv. Hur det finns kärlek, men med brister. Hur hon blir beroende av heroin och hamnar på gatan som prostituerad för att få ihop pengar. Hur hennes barn blir omhändertagna av samhället. Och så slutpunkten, mordet.

Kärlekens Antarktis är alltså en förskräcklig historia men den är så genialt berättad att den blir vacker. Stridsberg har arbetat med korta textstycken som är blandade i tiden. Det här var ingen bladvändare för mig utan jag läste en bit i taget och la boken ifrån mig ett tag och gjorde annat. Det blev nästan som att läsa poesi med ett stort innehåll. Berättelsen säger så mycket om hela livet och fast jag inte har varit med om samma händelser känner jag ändå igen mig. Mellan textstyckena finns hela mänskligheten, känns det som, ja hela, eller åtminstone en bit av universum. Berättelsen känns som en stor bubbla som då och då landar på jorden.

Litteraturen vimlar av kvinnor som är offer och blir brutalt mördade. Här ville Sara Stridsberg ändra fokus. Det är inte mördaren som är viktig, det är offret. Det vimlar också av berättelser om kvinnliga offer där läsaren lätt får sexuella känslor fast berättelsen är så grym. Jag tycker att kvinnokroppen blir utnyttjad i bok efter bok, deckarserie efter deckarserie. Sara Stridsberg undviker det. Hennes berättelse har en annan synvinkel. Fast kvinnan är ett objekt för mördaren är hon det inte för oss som tar del av berättelsen.

Kärlekens Antarktis är bland det bästa jag har läst hittills i år. (2019) Språket är enkelt och rakt och samtidigt vackert. Boken är inte helt lätt att läsa, men det är värt besväret.

Tack Agneta som skrev så fint om boken och fick mig att bestämma mig för att läsa den fast jag var rädd för innehållet! Länk till Agnetas blogg har du här.

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg, Bonniers 2018.

Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk

Fattigfällan handlar om att vara fattig i Sverige. Historien grundar sig på verkliga händelser men alla namn, platser och övriga identifikationsuppgifter är ändrade.

Beata har bra utbildning, hon bor i en lägenhet i ett fint område i Stockholm. Hon har jobbat som frilans med f-skatt hela sitt liv och har klarat sig bra. Hon har inte levt i överflöd men hon har betalat alla räkningar i tid och arbetat och levt som ensamstående med fyra barn.

Så blir hon sjuk. Det framgår inte riktigt i vilken sjukdom. Kanske är det utmattning. Hon har jobbat hårt.

Allt brakar ihop. Beata är sjuk och kan därför inte klara av att sköta allt det som vi normalt gör. Hon kommer efter med räkningarna. Hennes vän Anna hjälper henne som väl är att sortera papper och se till att räkningarna betalas, men Beata har fått förseningsavgifter. Ingen inkomst kommer in eftersom Beata är sjukskriven. Ersättningen från försäkringskassan dröjer. Beatas sparkapital smälter bort och räkningarna blir bara högre och högre när de får ligga och vänta.

Beata är välutbildad och kan uttrycka sig och skriva. Hon har släkt och vänner som har det bra ställt och som hon kan låna pengar av. Ändå hamnar hon i en omöjlig situation. Till slut måste hon söka socialbidrag.

Jag vet att det inte heter så nu för tiden, men författaren använder det uttrycket i boken eftersom det är så vi vanligtvis pratar om de här sakerna.

Att leva på socialbidrag verkar vara minst ett halvtidsjobb så mycket tid och kraft som Beata måste lägga ner på att ta fram och dokumentera sin ekonomi och sjukdom – varje månad. Och ändå får hon inte alltid pengar. Socialbidragssystemet är inte anpassat till att det nu för tiden finns vanliga välfungerande människor som på grund av att de har blivit utförsäkrade eller av andra orsaker faller igenom. Det verkar vara direkt kontraproduktivt om vi vill att människor ska hjälpas tillbaka till att bli självförsörjande.

Fattigfällan är en viktig bok som handlar om ett stort missförhållande i vårt land. Jag var och lyssande på Charlotta von Zweigbergk när hon var här i stan på författarbesök. Hon berättade då att boken används som litteratur på socialhögskolan.

Fattigfällan är inte bara viktig och upprörande, den är också lättläst och spännande. En bok som jag rekommenderar.

Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk, Ordfront 2016.

Attentatet i Pålsjö skog av Hans Alfredson

Attentatet i Pålsjö skog är en kontrafaktisk roman. Hans Alfredson har hittat på att en grupp utförde ett sabotage mot Nazitysklands järnvägstransporter genom Sverige till Norge på 1940-talet. Attentatet ledde till att många tyska soldater dödades. Med på tåget var även Eva Braun, Hitlers nära väninna, och hon omkom också. Detta ledde till att Tyskland invaderade Sverige.

Berättaren i boken är Holger Andersson som var med i gruppen som utförde attentatet och som bara var sexton år då. Nu berättar han om dådet och om vad som hände sedan i det ockuperade Sverige. Han klarade sig alltså. Det gjorde inte alla som var med.

Holger Andersson har skrivit ner sina minnen och berättelser från andra i attentatsgruppen och på 1990-talet har han lämnat materialet till Hans Alfredson som har redigerat det.

Det är utgångspunkten. Berättelsen är fiktiv. Attentatet har aldrig skett. Holger Andersson finns inte. Boken är en roman, men den är upplagd som en faktabok. Många faktaavsnitt om andra världskrieget är inlagda i boken. Ibland är de riktiga och ibland är de påhittade.

Det här är en bra bok. Den behandlar viktiga frågor som att det fanns många nazister i Sverige under Hitlers tid, hur dåligt rustat Sverige var för att stå emot ett angrepp och hur grymt och skoningslöst en ockupationsmakt kan bete sig. Boken tar också upp stora frågor som vad som händer med människor när de är med i krig och dödar.

I berättelsen lyckas en del svenskar fly. Det är inte lätt eftersom Sverige är instängt. Några lyckas fly till England och några till Island och genom det berättar Alfredson om hur tillvaron kan te sig för ovälkomna flyktingar. Judeförföljelser är också en viktig del i berättelsen. Judar har ingen fristad i Sverige eftersom det är ockuperat utan de sänds söderut till koncentrationslägren nere i Europa.Tvångsarbete i de svenska gruvorna och i krigsindustrin är en förutsättning för att ockupationsmakten ska få tillräcklig med krigsmateriel.

Vardagslivet som blir allt svårare ju längre kriget pågår finns också med i boken. Det blir allt besvärligare att få tag på mat och det blir ont om bränsle under de kalla krigsvintrarna.

Attentatet i Pålsjö skog handlar om svåra och tunga frågor, men i och med att den är upplagd som en faktabok kan jag ändå ganska lätt klara av att läsa den. Vissa avsnitt är också skrivna med ett riktigt Hasse Alfredson-humör så boken är inte utan humor.

En bra bok som jag rekommenderar.

Attentatet i Pålsjö skog av Hans Alfredson, Gedins 1996.