En döddansares visor är Nils Ferlins första diktsamling och den kom ut 1930. Jag har läst den i en samlingsvolym med Nils Ferlins dikter.
Hur ska jag nu beskriva de här dikterna? Döden, döden döden kanske är en bra början, för döden förekommer i flertalet av dikterna. Det finns några ljusa, mer trösterika dikter men de är inte många. I den här diktsamlingen finns alltså mycket dysterhet och ångest men också humor och gissel av medelsvensson, och de ordentliga borgarna. Ofta är dikterna skrivna ur bohemens synvinkel.
Nils Ferlin var en förgrundsgestalt bland Klarabohemerna. Han föddes 1898 i Karlstad och dog 1961. Han tog realexamen och gav sig ut på sjön. Han var underhållare och stod på scen. Det var mycket alkohol i hans liv och dikterna speglar det.
Nils Ferlin skrev rimmade dikter och de har ofta en väldigt klar rytm. Många av hans dikter har blivit tonsatta.
Och nu kommer jag till dikten som jag tänker visa en del av här, En valsmelodi. Den avslutar samlingen och det är en dikt som jag minns från min barndom, troligen på grund av att den är tonsatt av Lillebror Söderlund. Kanske har jag hört den sjungas på radio. Ordvändningen Och jag är ganska mager om bena, tillika om armar och hals bet sig kvar i mitt sinne och jag lärde mig så småningom melodin.
Här kommer då första versen, eller hur man nu ska säga om man ska tala korrekt lyrikspråk.
En valsmelodi
Dagen är släckt,
mörkret har väckt
stjärnor och kattor och slinkor;
fyllda av skarn
slödder och flarn
sova polishus och finkor –
Barnet det skådar i drömmarnas brus
hur en ängel med lyktor går runt våra hus.
– Och ensam i kvällen den sena
jag slåss med en smäktande vals.
Och jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals –
jag har sålt mina visor till nöjets estrader
och Gud må förlåta mig somliga rader
ty jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals.
Samlingsvloymen heter Nils Ferlin, Dikter och ingår i serien Den svenska lyriken. Förlaget är Bonniers och samlingsboken kom ut 1976.
Mösstanten 