Månad: januari 2020

Dalen Portland av Kjartan Fløgstad

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Dalen Portland handlar om industrialismens genombrott i den västnorska bondekulturen. Berättelsen börjar strax före andra världskriget och går in i mitten av 1970-talet. Man kan säga att detta är arbetarlitteratur, men skriven på ett ovanligt sätt. Det här är inte realism. Magisk realism har jag sett någonstans och Fløgstad har också tillbringat en stor del av sitt liv i Sydamerika.

Känslan i omslagsbilden stämmer med bokens innehåll, även om den kommer från ett annat århundrade. Berättelsen är myllrande. Den är poetisk, den innehåller fakta, bitvis långa uppräkningar av vad som händer i världen och bitvis noggranna beskrivningar av arbetet i smältverket, skrönor och mer eller mindre otroliga händelser. Författaren sätter in arbetet och utvecklingen i industrin i sitt historiska sammanhang och sveper brett över världen samtidigt som han kan berätta detaljer om fotbollsmatcher.

De två viktigaste karaktärerna i boken är Arnold Høysand som följer i sin fars fotspår och blir arbetare och gör det bästa av det för sig själv och sin familj, och Rasmus Høysand som är individualist och ger sig ut i världen som sjöman. Genom de här två karaktärerna skildrar så författaren arbetslivet och det socialdemokratiska samhället i Västnorge och får samtidigt med kolonialism och imperialism och den kommunistiska rörelsen på 1970-talet.

Berättelsen har en ironisk ton och det som händer är mestadels sett ovanifrån i stora svep. Där finns humor och jag tror att författaren leker med och blinkar åt olika genrer som bonderomantik, socialrealism och äventyrshistorier. Men ändå tycker jag nog att Fløgstad tar sina huvudkaraktärer på allvar. Det är tydligt att han är för arbetarmakt och är en del av 1970-talets vänsterrörelse fast Dalen Portland inte liknar något annat som jag har läst på samma tema.

Kjartan Fløgstad skriver på nynorsk och i boken framkommer att han menar att det är folkets och arbetarklassens språk till skillnad från bokmål som är överklassens. Jag har läst Dalen Portland i svensk översättning.

Det här är en bra bok. Lite svårläst eftersom Fløgstad arbetar med långa meningar och inte mycket styckeuppdelning, men väl värd en läsning.

Dalen Portland av Kjartan Fløgstad, Forum 1978. Översättning Cilla Johnson.

Vera av Anne Swärd

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Sandrine, 17 år gammal, gifts in i den rika familjen Ceder. Det är mitt i smällkalla vintern, strax efter andra världskrigets slut. Hela sällskapet ros ut i öppna båtar till familjens ö. En isbrytare går först. Alla fryser under färden genom isrännan. Bröllopet och festen äger rum i familjens sommarhus som inte är vinterbonat. Bruden Sandrine är höggravid, men hårt korsetterad. Plötslsigt, mitt i festligheterna startar förlossningen.

Det är den helt osannolika, fantastiska och mycket bra frammålade inledningen till den här berättelsen om Sandrine som har tagit sig till Sverige nerifrån Europa under falsk identitet. Hon är mycket ung och har varit med om traumatiska upplevelser men hon har svårt att berätta. Hon vågar inte. Hon får ingen hjälp med detta av familjen Ceder, och vi vet ju att krishantering inte var något som man satsade under 1940- och 1950-talet. Man skulle glömma och gå vidare.

Det finns hemligheter i Cederfamiljen. Att Sandrines make, Cederfamiljens äldste son, är homosexuell inser läsaren mycket snart, men det dröjer länge innan Sandrine förstår. Hon proppas full med sömnmedel av sin man som är läkare. Samtidigt lever Sandrine under starkt tryck från svärmodern. Hon måste föda fler barn.

Vera är en fin roman. Långsam och eftertänksam likaväl som dramatisk. Efterhand får vi läsare kännedom om Sandrines bakgrund och hennes upplevelser under kriget. Hon är ensam, mycket ensam mitt i den stora familjen som hon har gifts in i. Hon har dåligt samvete.

Kvinnor och barn brukar råka särskilt illa ut i krig. Otaliga kvinnor blev utsatta för våldsamma övergrepp under andra världskriget. Otaliga kvinnor blev tvungna att till synes frivilligt låta män använda deras kropp för att överleva. Det är det viktiga tema som jag hittar i den här berättelsen. I mildare form fortsätter temat under fredstid. Hyckleri och smussel. Kvinnor som är beroende av männen.

Vera är en levande och stark berättelse om ett människoöde. Miljöerna och karaktärerna blir till bilder som jag minns. Jag skulle vilja veta hur det går sedan för Sandrine. Vad händer efter att berättelsen är slut? Likaså blir jag intresserad av Anne Swärds tidigare romaner. Vera är den första bok av henne jag läser.

Vera av Anne Swärd, Bonniers 2017.

Skyltsöndag #19 – Exlibris

~ Mösstanten ~ 11 kommentarer
Här är en skylt som jag såg på biblioteket. Det finns en liten utställning med exlibris ur stiftsbibliotekets samlingar i kuriosakabinettet.

Linköpings stiftsbiblioteks ursprung är det medeltida domkyrkobiblioteket. Samlingarna har byggts upp från 1600-talet och innehåller förutom böcker, handskrifter, konst, mynt, medaljer och porträtt, med mera. Boksamlingen är på ca 235 000 volymer och i den finns 135 inkunabler från 1400-talet.

Länk till Stiftsbiblioteket.

Anna Thiel var Ernst Thiels första hustru. Han var industriman, bankir och konstsamlare. Konstmuseet Thielska galleriet är inrymt i det hus som var hans privatbostad.

Ja det var denna skyltsöndag, och även ett exlibris kan väl anses vara en skylt.

Skyltsöndag sköts av BP och om du klickar in dig hos henne hittar du fler söndagsskyltare.

Flicka möter pojke av Ali Smith

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

De båda systrarna Anthea och Imogen bor i Inverness. Imogen arbetar på det mulitnationella företaget Pure och har ordnat jobb där åt sin syster. Men Anthea är en drömmare och kommer för sent till jobbet. Pure ska lansera ett flaskvatten och på ett möte om hur de ska presentera det så att konsumenterna köper ser hon en kille utanför som står på en stege och sprayar en kritisk slogan under Purelogotypen: GÅ INTE PÅ DET. VATTEN ÄR EN MÄNSKLIG RÄTTIGHET. ATT TA BETALT FÖR DET ÄR OMORALISKT.

Anthea går ut och blir genast kär i killen – eller flickan.

Det här är en alldels för ordningsam början på min recension, för den här boken är ganska galen och drömlik och den handlar om mycket fast den har litet omfång. Kärlek. Moderna marknadsföringsfloskler. Integritet. Kön och identitet. Fördomar mot de som inte följer den heterosexuella normen. Förtryck av kvinnor.

Tempot är snabbt och scenerna är inte alltid sannolika. Boken är mycket rolig. Där finns också ett mycket fint parti som handlar om ett kärleksmöte. Berättelsen är positiv fast den tar upp så många missförhållanden.

Jag tror att man kan reta sig på den här boken. Va? Vad är det här? Och den skulle naturligtvis ha kunnat skrivas på ett helt annat sätt, längre och fylligare. Men ställ in dig i rätt läge så kan du ta till dig den här historien. Den kan passa bra att läsa i sommar.

Inspiration till romanen är en berättelse i Ovidius metamorfoser som ju alla handlar om förvandling. Det är myten om Iphis som uppfostrades till pojke för att överleva och blev kär i en annan kvinna.

Flicka möter pojke av Ali Smith, Bonniers 2007. Översättning: Molle Kanmert Sjölander.

För dig ska musiken bara vara ett smycke av Ellinor Skagegård

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Den här boken handlar om pianisten och kompositören Fanny Mendelssohn, syster till Felix Mendelssohn. Hon föddes 1805 i Hamburg  och dog 1847 i Berlin.

Kvinnliga kompositörer har förminskats och glömts bort i historien. När Fanny Mendelssohn växte upp skulle en flicka från en förmögen familj få utbildning som gjorde henne attraktiv på äktenskapsmarknaden. Hon skulle lära sig så mycket att hon blev en bra samtalspartner till sin man. Spela piano och sjunga skulle hon gärna också kunna, det var viktigt i sällskapslivet. Och kunde hon skriva sånger och korta pianostycken var det också ett plus. Men musiken skulle stanna i det privata. Hon kunde spela för inbjudna, men inte ge sig ut i offentligheten.

Fanny Mendelssohn var mycket begåvad, precis som sin bror. Hon måste ha varit en mycket stark kvinna. Hon fick musikutbildning och började komponera precis som brodern. De hade länge ett mycket nära förhållande och diskuterade musik och komposition.

Brodern Felix fick möjlighet att resa ut i världen och att utvecklas som kompositör på så sätt. Fanny fick stanna hemma men komponerade ändå. Hon till och med komponerade för orgel fast hon inte hade fått spela orgel som sin bror. Hon skapade också verk för fler instrument. Någon symfoni blev det dock inte. En kvinnlig kompositör skulle arbeta i det lilla formatet. Fanny Mendelssohn fick helt enkelt inte möjligheten. Men hon blev en betydelsefull person i Berlins musikliv och ordnade många konserter där hon till och med dirigerade, vilket kanske inte ansågs helt lämpligt för en kvinna.

Ellinor Skagegård visar på hur betydelsefulla de båda syskonen Mendelssohn var för varandra. Många musikforskare har påstått att all påverkan kom från brodern till systern. Ganska typiskt. Har vi inte hört detsamma om kvinnliga och manliga författare? Nu finns det i alla fall forskare som har kommit fram till att Fanny Mendelssohn påverkade sin bror och kom med många förslag till ändringar i hans verk.

Den här boken innehåller mycket. Bland annat tar författaren upp judarnas situation och jämför hur musikförståsigpåare kunde förminska judars verk på ungefär samma sätt som de förminskade kvinnors.

Fanny Mendelssohn kom från en judisk familj och som vi vet har judar varit förföljda och diskriminerade under historien. Skagegård berättar att när en anfader till familjen kom till Berlin på 1700-talet måste han resa in i staden genom kreatursporten. De andra portarna var förbjudna för judar.

Fanny Mendelssohns familj var rik och rika judar hade tidvis en bra situation. Men det var osäkert och fortsatte så. Nazisterna förbjöd sedermera Felix Mendelssohns musik. Den fick helt enkelt inte spelas.

Fanny Mendelssohns musik var länge bortglömd, men idag spelas den.

Jag är ingen musikkännare, men det var intressant att läsa den här boken och det ledde till att jag lyssnade på musik av både Fanny och Felix Mendelssohn.

Fanny Mendelssohn gifte sig med målaren Wilhelm Hensel så om ni söker information om henne hittar ni en del av den under Fanny Hensel.

För dig ska musiken bara vara ett smycke av Ellinor Skagegård, Leopard förlag 2019.

Månen vet inte av Niklas Rådström

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Den här romanen handlar om pojken Kristian och hans farmor. Hans föräldrar skiljs när han är liten och efter det träffar han inte sin pappa särskilt mycket. Men farmodern träffar han ofta och sover ibland över hos.

Hans farmor är fantasifull och berättar sagolika historier. Hon röker som så många gjorde förr och är oftast klädd i dräkt. Farmodern bor i en stor lägenhet och hyr ut två av rummen till en tidningsredaktion för en barntidning.

Rådström berättar mycket fint om farmoderns och pojkens förhållande. Det är den äldre Kristian som berättar, allt ses från hans synpunkt och det är mycket trovärdigt. Det är inte särskilt förvånande. Månen vet inte är första delen i en självbiografisk trilogi. Berättelsen känns verkligen som om barndomens minnen återkallas. Den är både poetisk och saklig och den handlar mycket om förlust. Farfadern dör, Kristians pappa lever ett annat liv. Så småningom dör han också och flera andra.

Månen vet inte är på sätt och vis en mörk berättelse med mycket sorg, men ändå känns den trygg och levande. Kristian börjar skolan. Han får ett liv utanför farmorns och mammans värld. Farmodern blir äldre. Krämporna ökar. Hon berättar samma historier om och om igen. När Kristian var helt liten älskade han det. Små barn vill gärna höra samma berättelse gång på gång. När han blir äldre tröttnar han och som tonåring blir han irriterad på farmodern. Det händer att han smiter undan och inte vill träffa henne.

Niklas Rådströms barndomsberättelse berörde mig, och gjorde att jag tänkte över mitt eget liv och min egen barndom. En levande och stark bok som känns ärlig. Rekommenderas.

Månen vet inte av Niklas Rådström, Gedins 1989.

Elefantens fot av Madeleine Hessérus

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Katarina, en ung biolog, kommer till Tjernobyl för att arbeta på ett internationellt forskningslaboratorium. En av forskarna är ukrainaren Grigorij. Han och Katarina förälskar sig i varandra och deras förbindelse får återverkningar på hela forskarlaget.

Grigorij är uppväxt i det forna Sovjet. Han var med och röjde upp efter kärnkraftskatastrofen år 1986. Katarina har flyttat runt i världen som barn, till många länder och städer där hennes far hade anställning som dirigent. Deras olika livserfarenheter inverkar på kärleksförhållandet.

Men det viktigaste i den här romanen är den stora förbjudna zonen omkring det havererade kärnkraftsverket och den gigantiska reaktorbyggnaden som ruvar där inne. Radioaktiviteten försvinner inte. Också många år efter olyckan får människor inte bo i zonen. Forskningsteamet åker in i zonen ibland och samlar möss och tar jordprover och växtprover. Stor försiktighet måste iakttas både när de har åkt förbi avspärrningen och befinner sig där inne och på laboratoriet som ligget utanför zonen.

Zonen är ett spökområde. Hus som vittrar sönder. Begravda traktorer och djur från bondgårdarna. De var så radioaktiva att man inte kunde ta ut dem ur zonen. Sönderslagna möbler i husen för att inte människor ska ta sig in i zonen och stjäla dem och på så sätt forsla ut strålningskällor.

Naturen tar över. Det som var odlingsmark blir beväxt med träd och buskar. Träden och andra växter vandrar in i staden och en spöklik tystnad råder. Djur har kommit in i området, smådjur, fåglar, vargar och vildsvin, men inga människor utom några envisa återvändare som sitter i sina hus och väntar.

Beskrivningen av zonen är mycket bra och romanens största tillgång. Den ger en krypande spänning som har starkt inflytande på både hur jag upplever kärlekshistorien och forskarnas arbete och övriga relationer. Berättelsen påverkade mig både känslomässigt och faktamässigt. Det är bra att bli påmind om kärnkraftens oerhörda risker och blir man det genom att läsa en bra roman är känslorna involverade och man får mycket att fundera på.

Titeln, Elefantens fot, syftar på härdsmältan inne i reaktorn. Forskare och andra tog sig in i reaktorn strax efter haveriet. De fotograferade härdsmältan och på fotona liknar den en elefantfot. De som gjorde det blev naturligtvis sjuka och dog. De utsattes för alldeles för mycket strålning.

Elefantens fot av Madeleine Hessérus, Natur & Kultur 2016

En döddansares visor – diktsamling av Nils Ferlin

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

En döddansares visor är Nils Ferlins första diktsamling och den kom ut 1930. Jag har läst den i en samlingsvolym med Nils Ferlins dikter.

Hur ska jag nu beskriva de här dikterna? Döden, döden döden kanske är en bra början, för döden förekommer i flertalet av dikterna. Det finns några ljusa, mer trösterika dikter men de är inte många. I den här diktsamlingen finns alltså mycket dysterhet och ångest men också humor och gissel av medelsvensson, och de ordentliga borgarna. Ofta är dikterna skrivna ur bohemens synvinkel.

Nils Ferlin var en förgrundsgestalt bland Klarabohemerna. Han föddes 1898 i Karlstad och dog 1961. Han tog realexamen och gav sig ut på sjön. Han var underhållare och stod på scen. Det var mycket alkohol i hans liv och dikterna speglar det.

Nils Ferlin skrev rimmade dikter och de har ofta en väldigt klar rytm. Många av hans dikter har blivit tonsatta.

Och nu kommer jag till dikten som jag tänker visa en del av här, En valsmelodi. Den avslutar samlingen och det är en dikt som jag minns från min barndom, troligen på grund av att den är tonsatt av Lillebror Söderlund. Kanske har jag hört den sjungas på radio. Ordvändningen Och jag är ganska mager om bena, tillika om armar och hals bet sig kvar i mitt sinne och jag lärde mig så småningom melodin.

Här kommer då första versen, eller hur man nu ska säga om man ska tala korrekt lyrikspråk.

En valsmelodi

Dagen är släckt,
mörkret har väckt
stjärnor och kattor och slinkor;
fyllda av skarn
slödder och flarn
sova polishus och finkor –
Barnet det skådar i drömmarnas brus
hur en ängel med lyktor går runt våra hus.
– Och ensam i kvällen den sena
jag slåss med en smäktande vals.
Och jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals –
jag har sålt mina visor till nöjets estrader
och Gud må förlåta mig somliga rader
ty jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals.

Samlingsvloymen heter Nils Ferlin, Dikter och ingår i serien Den svenska lyriken. Förlaget är Bonniers och samlingsboken kom ut 1976.

Den skakande kvinnan av Siri Hustvedt

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

En tid efter att hennes far hade dött höll Siri Hustvedt ett föredrag på det college där han hade arbetat och där hon hade bott som barn. Plötsligt började hon skaka. Hon kunde tala och tänka men hela kroppen nedanför halsen skakade och det var inte som när man är nervös och är darrig i benen och i händerna utan riktiga skakningar.

Det här ledde till att hon läste in sig på hjärnan och olika neurologiska sjukdomar och på psykologi för att försöka förstå vad som hände med hennes kropp. Var det en neurologisk åkomma eller hade skakningarna psykologiska orsaker?

Den här boken är lite krånglig att läsa. Siri Hustvedt tar upp åtskilliga forskare och filosofer och deras syn på kropp och själ. Som jag förstår det menar hon att det fysiska och det psykiska hänger ihop. Att vi fortfarande vet ganska lite om hjärnan och det faktum att forskarna kan se vilken del i hjärnan som är aktiv vid olika tillfällen inte säger allt om vad det egentligen är som händer i vår kropp och framför allt inte om vad vi tänker och känner.

Vad är sinne och själ? Hur får vi ett jag? Vad är jaget? Vi får aldrig några säkra svar på detta i boken och det hade jag heller inte väntat mig. Som jag förstår anser Hustvedt att språket är mycket viktigt och att vårt jag formas i kommunikation och samspel med andra människor. Själv är hon en känslig människa och har några gånger sett syner, liksom en av hennes systrar och hennes mor. Hon har i många år lidit av migrän. Hon blir undersökt av neurologer men något klart svar på skakningarnas orsak får hon inte.

Som jag skrev här ovan är boken lite svår och eftersom jag själv inte är vidare insatt i filosofi och neurologi och psykologi kan jag inte säga så mycket mer. Jag tänker att vår hjärna, vårt jag, vår fantasi och kreativitet kanske vi aldrig riktigt kommer att förstå. Det är så stort och komplext. Men det ger ändå något att fundera över de här frågorna. Och att göra det är väl att vara människa? Siri Hustvedt ser bilder när hon läser. Det gör jag också. Det finns människor som inte gör det och jag skulle tro att även om både Hustvedt och jag ser bilder när vi läser så fungerar det inte likadant hos henne som hos mig. Kanske ser hon starkare bilder medan mina är lite blekare och flimrar förbi lite snabbare? Vem vet?

Den skakande kvinnan av Siri Hustvedt, Norsteds pocketutgåva 2011. Översättning: Ulla Roseen.

Vålnadernas historia av Magnus Västerbro

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Magnus Västerbro tror inte på vålnader och andar men han har länge varit fascinerad av berättelser om det övernaturliga. I den här boken, Vålnadernas historia – Spöken skeptiker och drömmen om den odödliga själen, har han samlat sina erfarenheter av forskning inom området. Han har inte forskat själv utan han skriver om vad andra har kommit fram till.

Västerbro börjar med antikens tro på spöken och vålnader och går sedan framåt genom århundradena ända till vår tid. Han kopplar ihop tron på spöken och vålnader med religion och föreställningar om vad som händer med oss efter döden. Om vi tror att döden är slutet och inget händer oss därefter kan vi ju heller inte tro på vålnader. En sak som han trycker på är att det alltid har funnits skeptiker, tvärtemot vad historikerna många gånger har sagt. Det finns exempel på tvivlare och skeptiker i alla tider så Västerbro kommer fram till att alla trodde inte på någon gud och alla trodde inte att människan hade en själ. Svårigheten är naturligtvis att de flesta vittnesbörd om tro eller tvivel kommer från dem som kunde läsa och skriva. Det är svårare att veta vad vanligt folk tyckte.

Det är också intressant hur kyrkan och makten tidvis använde tron på spöken för att skrämma människor för helvetet och i andra tider ansåg att spöktro var ogudaktigt. Hur utbredd tron på andar och spöken har varit har varierat genom århundradena men den moderna vetenskapen har inte utrotat spöktron. Den finns kvar. I grunden handlar den om vår sorg och rädsla inför döden och våra försök att förstå vår roll i universum.

Boken kändes lite torr att läsa i början, med alla exempel från antiken. Den var mer livfull mot slutet. Västerbro ger en överblick över tro, religion, synen på spöken och vålnader och det leder till funderingar över vår plats på jorden. Jag har själv, som så många andra, ibland känt att mina kära anförvanter som har dött kanske ändå finns med mig.

Vålnadernas historia – Spöken, skeptiker, och drömmen om den odödliga själen av Magnus Västerbro, Volante 2019.