Kartor av Nuruddin Farah

Askar föds i Ogadenprovinsen som tillhör Etiopien, men huvuddelen av befolkningen där är somalier. Hans mor dör i samband med förlossningen och den etiopiska kvinnan Misra tar hand om honom. Hon är en underlydande till Askars farbror Qorrax som bor strax intill med sina fruar och barn. Han känner ansvar för Askar men han är en våldsam despot och han utnyttjar Misra sexuellt.

Så startar Somalia krig för att erövra Ogadenprovinsen och Askar får åka till sin farbror Hillaal i Mogadishu. Där är livet ett helt annat.

Det är mycket som ställs mot vartannat i den här romanen: det traditionella livet i Ogaden mot det moderna i Mogadishu. Farbror Qorrax som misshandlar sina fruar och barn och även Askar mot farbror Hillaal som är mild och resonerande. Han lagar all mat och hans fru Salaado kör bilen. I Ogaden sätts Askar i koranskola där den viktigaste pedagogiska metoden är att misshandla honom, men i Mogadishu får han gå i vanlig skola och hans farbror och faster diskuterar ständigt och vänder och vrider på allt och farbrodern ställer frågor till Askar och ber om hans åsikt och vill att han ska tänka och fundera. Hur ska han finna sin väg i denna splittring och bland dessa motsägelser? Vem är han i allt det här?

Romanen heter kartor och Askar sätter upp kartor i sitt rum, kartor och speglar. Somaliska språket och somalisk kultur finns i många länder. Gränserna är satta av kolonialmakterna. På kartorna kan Askar få en överblick över det somaliska området. De ger en förenkling av verkligheten. Men inget är enkelt. Askar blir nationalist och vill ge sig ut i kampen. Samtidigt är Misra som han älskar, hans mor i praktiken, etiopiska. Hon blir anklagad för att vara förrädare och hon har också ett förhållande med en etiopisk officer. Hur ska den nationalistiske Askar tackla det?

Romanen är skriven som om den är Askars berättelse om sin barndom och ungdom. Författaren använder tre berättarperspektiv, jag, du och han. Det känns inte konstigt alls. Det ena glider över i det andra. Självbiografiska böcker har också skrivits på alla tre sätten men då har författaren använt något av dem genomgående. Kanske har Naruddin använt alla tre för att gestalta komplexiteten och splittringen? Det blir lite olika, det känns lite olika att läsa avsnitten beroende på tilltalet, men samtidigt känns hela texten som om den kommer från Askar.

Kartor är en mycket intressant roman, mycket vacker och poetisk bitvis. Den är inte helt lättläst men verkligen värd att läsas. Den rekommenderas.

Kartor av Nuruddin Farah, Modernista 2015. Översättning: Lennart Olofsson.