Tunna böcker

Vad skulle jag läsa efter tegelstenen? Jo, tunna böcker, det var vad som krävdes.

Litteratur är fantastiskt. Inte nog med att man kan läsa om massor med olika människor och figurer i olika tider och på olika platser. Dessutom är böckerna skrivna på mycket olika sätt – och har skiftande format. En del är väldigt tjocka och en del är tunna. Alltid kan man hitta något som passar för stunden.

Min man hade lånat Domenico Starnones Band från biblioteket. Jag har läst hans roman Väsen som jag tyckte var bra så Band ville jag också läsa. Mycket passande efter den omfattande, myllrande Jakobsböckerna där berättelsen glider fram som en stor flod. Väsen är en koncentrerad roman med få karaktärer på 170 sidor.

Nästa bok : En bra sak med att ha sin läslista på Goodreads är att man kan sortera listan på olika sätt. Den här gången sorterade jag efter sidantal och sedan bestämde jag mig för att läsa Min mormor från Armenien av Anny Romand. 119 intressanta sidor.

Och den tredje: Det sägs ju att Starnone och Ferrante är ett par och jag har tidigare sett vissa likheter mellan Starnones Väsen och Ferrantes Dagar av ensamhet så jag ville gärna läsa en bok av Ferrante nu också. Dessutom visade det sig att Band verkar hänga ihop med Dagar av ensamhet. Om Den senare är kvinnans bok så är Band mannens om äktenskap och skilsmässa. På bokrean köpte jag Plågsam kärlek, 142 sidor, så den får bli den tredje tunna boken, en Ferrante alltså.

Och vad kommer sedan? Det blir Blå av Maja Lunde.