Kärlek och främlingskap av Theodor Kallifatides

Christo har flyttat till Sverige från Grekland och lämnat sina föräldrar där hemma. Han studerar idéhistoria på universitetet i Stockholm och håller på med att skriva en uppsats. I början, när han kom till Sverige var han fattig och hungrig men nu har han fått studielån och bor i studentrum. I det stora studenthuset bor också Rania med sin man och dotter. När Christo träffar henne blir han blixtförälskad.

Det här är en roman om både främlingskap och kärlek precis som titeln säger och det är kärlek med komplikation, Rania är ju både gift och har barn. Vi får följa Christos liv i Stockholm på 60-talet, hur han träffar sin handledare på universitetet, hur han jobbar på restaurang för att få ihop pengar. Hur han träffar sin vän Thanasis. Hur han tänker på Rania hela tiden och hur svårt det är att vara främling, att komma från en annan kultur och ha lämnat så mycket bakom sig. Men Christo ser ingen framtid i Grekland.

Det är vår, det blir sommar. Romanen är berättad rakt på men språket innehåller många nya ordvändningar och bilder. Åtminstone för mig. Jag tror att det är grekiska språket som påverkar och det ger en extra dimension i texten. Det blir spännande och vackert. Kärlek och främlingskap är en vardaglig men mycket fin berättelse. När jag slutar läsa känns det nästan som om jag tagit del av en saga fast romanen innehåller så mycket vardagsliv. Just den här berättelsen, på det här sättet, kan kanske bara skrivas av en äldre man. Jag föreställer mig att en författare i Christos ålder skulle berätta helt annorlunda. Här ses Christo på avstånd, med kärlek.

Jag tycker om Christo och känner med honom i hans vånda. Han funderar och tänker mycket och har samvetskval både därför att han har rest bort från sina föräldrar i Grekland och på grund av sin kärlek till Rania. Det finns stora svårigheter i berättelsen men när jag har läst sista sidan är jag glad. Det händer inte alltid.

Kärlek och främlingskap av Theodor Kallifatides, Bonniers 2020.