Dikter bör helst läsas på originalspråket och det enda främmande språk som jag kan tillräckligt är engelska, kanske också danska. Men inte är det lätt att läsa dikter på engelska. Det händer alltför ofta att jag halkar iväg över texten utan att riktigt ta till mig innehållet. Jag glider på ytan. Sedan är poesi också svårare eftersom så många ord är borttagna om vi tänker oss att det hade varit en prosatext istället. Det är svårare att förstå vad där står.
Eftersom poesi skiljer sig från prosan på så sätt att varje ord är mer noga utvalt och vägt och att poesin ännu mer än prosan består av ordens och språkets musik är det en tillgång att kunna läsa på originalspråket. Men även när jag gör det får jag kanske inte alls samma bilder från orden som en engelskspråkig får. Naturligtvis får varje individ sina bilder när de läser men hur orden låter och de eventuella få betydelser av ordet som jag känner till påverkar upplevelsen. Jag ska ge ett exempel ur dikten Vild iris av Louise Glück:
från mitt livs mittpunkt steg / en väldig kaskad, djupblå / skuggor över azurfärgat havsvatten
Jag ser att det står att kaskaden steg men min omedelbara bild av ordet kaskad var vatten som kom ovanifrån, som ett smalt vattenfall.
Så kom äntligen utgåvan på engelska med posten och där läste jag:
from the center of my life came / a great fountain, deep blue / shadows on azure seawater.
Det första jag ser framför mig vid ordet fountain är fontän. De orden är ju så lika. Men fontänen jag ser sprutar vattnet uppåt, inte nedåt som vattenfallet jag såg när jag läste den svenska texten. Dessutom är en fontän tillverkad av människor och finns i en park eller på ett torg. Sedan slår jag upp ordet i mitt lexikon och ser att en poetisk betydelse av fountain kan vara källsprång, källa, brunn. Och i bildlig bemärkelse: källa, ursprung. Se där hur betydelsen vidgas i den engelska texten. Och översättaren måste naturligtvis välja. Men när jag läser fountain, om jag känner till ordet väl, finns allting där samtidigt.
Ja, det var en reflektion från min läsning av Vild Iris/The Wild Iris. Det är en tillgång att ha diktsamlingen på båda språken.
Jag läser alltså Vild iris av Louise Glück, Ramus 2020. Översättning: Jonas Brun
Och The Wild Iris av Louise Glück, Carcanet 1992
Mösstanten 
verkligen trevligt att läsa Louise Glück, man upptäcker något nytt varje läsning.
GillaGilla
Det finns så mycket i hennes dikter.
GillaGilla
En oerhört betydelsefull reflektion kring språk och läsning. Jag håller fullständigt med dig. Även jag läser helst på originalspråk (engelska, danska), dock med en ordbok nära till hands. Jag klarar att läsa tyska texter också, men tysk poesi är för svårt för mig.
GillaGilla
Ordbok behöver man till dikter, ännu mer än till prosa. Varje ord är ju så viktigt.
GillaGilla