Jazz är farligt av Bengt Ohlsson

Jazz är farligt handlar om en man i trettiofemårsåldern och det är han som berättar. Han är skild, han bor i Stockholm, han har en tolvårig son och han skriver på en doktorsavhandling om kapten Haddocks kraftuttryck. I nuet är han i en stuga på landet med sin son och där gjuter han in minnessaker i betong och ror sedan ut på sjön och sänker dem där. Han menar att han bevarar dem för framtiden och att människor om tusentals år ska hitta dem och att de ska undra över och kanske förstå vad de betyder och hur det var när de hamnade i sjön.

Men jag kan inte låta bli att tro att han vill gräva ner det som har hänt tidigare för att komma ifrån det. Han har det inte så lätt. En känsla av underlägsenhet och vilsenhet drar genom hela romanen. Andra tjänar mer pengar än han och verkar säkra i tillvaron. Exfrun till exempel. Han har svårt att komma vidare med sin avhandling. Han inleder ett förhållande med en mycket ung flicka, ett förhållande som inte har någon framtid. Jag förstår inte riktigt vad han lever på. Han verkar inte ha något jobb. Någon doktorandtjänst kan han väl inte ha. Då ingår ju både undervisning och möten på jobbet. Men det var kanske andra förhållanden på 1980-talet när den här boken kom ut. Han kan ju förresten ha ett jobb som författaren väljer att inte berätta om. Kanske.

Det här är Bengt Ohlssons tredje roman. Det var titeln som lockade mig. Särskilt mycket jazz innehåller den inte, men ett porträtt av en vilsen man och hans förhållande till sin son. Jazz är farligt är en ganska sorglig berättelse, inte alls vad jag trodde, men värd att läsas tycker jag.

Jazz är farligt av Bengt Ohlsson, Bonniers 1988.