
Tennisspelarna, en berättelse står det på bokens titelblad. Det är en tunn bok, bara 126 sidor men det händer en hel del i den. Berättaren är en svensk som har kommit till Austin, Texas där han undervisar som gästlärare i skandinavisk litteratur på universitetet. I Sverige var han en grå figur som frös. Under Texassolen lever han upp. Det är ljust och varmt och fullt av unga vältränade människor.
Han beskriver och funderar över livet i Austin utifrån ett europeiskt perspektiv. På morgnarna cyklar han iväg till en sunkig tennisbana där det är gratis att spela. Han träffar några olika människor. Han beskriver universitetet och studenterna som han ofta tycker är ganska okunniga och slöa. Han beskriver universitetets stora bibliotek som är som ett högt torn, där en knirkande gammal hiss går mellan våningarna.
Lars Gustafsson skriver satiriskt med humor, men det finns också värme i boken. Jag tyckte att den var riktigt rolig. Universitetets amatörorkester ska hålla konsert och spela Wagner. Det tilltalar inte universitets styrelse som hellre vill höra Mozart. De avsätter rektorn på texasvis. Han får sitta i husarrest på sitt kontor och telefonsladden är avklippt så han kan inte meddela sig med omvärlden. Att rektorn blir avsatt är tydligen något som händer då och då. Protester uppstår. Kollegiet protesterar. Studenterna demonstrerar. Ja det går inte att beskriva. Läs boken.
En extra krydda för mig är att polacken Pietziewzskoczsky, han med det omöjliga namnet, dyker upp i berättelsen. En av berättarens studenter har hittat en gammal bok av honom någonstans i det stora biblioteket. Marit Furn blev inspirerad av detta när hon läste Tennisspelarna, och så skrev hon romanen Skuggan där Pietziewzskoczsky spionerar på August Strindberg i Paris när han håller på med sina alkemiska experiment.
Men åter till Tennisspelarna. Det är en satirisk och rolig berättelse med substans. Jag tror (nästan) på berättaren som nog är herr Gustafsson själv.
Tennisspelarna av Lars Gustafsson, Modernista 2010.
Tennisspelarna publicerades första gången 1977.
Lars Gustafsson har skrivit mycket bra böcker, man kan väl plocka vilken bok som helst.
GillaGilla
Jag läste honom en del på 70-talet.
GillaGilla
(blir inte godkänd 😧 stavat fel,,,,
GillaGilla
(skrev nån bokstav fel när jag skrev mailadressen 😧
GillaGilla
Lätt hänt. Men det går väl bra ändå.
GillaGilla
(nej, det går inte bra för då syns inte min kommentar här 😦
GillaGilla
Ja då förstår jag.
GillaGilla
?
GillaGilla
Min komplimang till att du fått med det polska namnet … Boken har jag inte läst, Lars G är ingen favorit.
GillaGilla
Den här boken kanske du skulle gilla?
GillaGilla