
Sara Stridsberg har kommit med en novellsamling i år som heter Hunter i Huskvarna. Jag har läst den första novellen i samlingen med samma titel som boken. Jag har inte läst de andra novellerna än men jag kan ändå säga att den första är ett mycket effektivt avstamp och lockar till vidare läsning.
Novellen Hunter i Huskvarna handlar om barndomsminnen och att bli kvar. Den präglas av dysterhet, att vara fången i grytan nedanför bergen och att inte ha någon riktning och strävan i livet. Det blev som det blev. Och att inte riktigt höra till. Att vara utanför. Jag får lite av en Joyce Carol Oateskänsla när jag läser den här novellen. Inte för att Sara Stridsberg skriver som Joyce Carol Oates utan på grund av känslan, utanförskapet och orten mellan bergen som lika gärna kunde at funnits i USA. Antagligen finns denna novells plats på många ställen på jorden.
Att det känns så beror nog på att novellen är så avskalad och att så mycket finns i mellanrummen. Läsaren kan göra den till sin egen berättelse. Den ger mycket att fundera över. Om frihet, vad är frihet? Om att fastna. Om att öda bort sitt liv. Hunter i Huskvarna skulle kunna vara början på en roman.
Hunter plockade med sig hundarna som stod bundna nere i centrum och tog med sig dem ut ur staden, och där släppte han dem fria, jag var med ibland och när vi begav oss tillbaka till stan igen stod hunden och såg efter oss som en främling i det vida landskapet, snopen och osäker på vad den skulle göra av friheten. Från de här åren med Hunter och hundarna minns jag inte riktigt mina föräldrar, mitt liv utspelade sig bortom dem, men det var som om de expanderade sedan i sin frånvaro, de blev både mer främmande och mer avgörande, som om barndomen växte när vi blev vuxna. Jag tänkte alltid att jag också skulle ge mig av en dag, jag kunde inte se mig leva för evigt mellan de här bergen, men sedan blev jag ändå kvar.
Jag har alltså läst Hunter i Huskvarna – en novell av Sara Stridsberg ur samlingen med samma titel. Novellsamlingen Hunter i Huskvarna av Sara Stridsberg är utgiven på Bonniers 2021.
inte riktigt fastnat för Stridsberg, men duktig är hon.
GillaGilla
Stridsberg tycker jag mycket om. Hennes Kärlekens Antarktis var en fempoängare enligt min åsikt.
GillaGilla