Tiken av Pilar Quintana

Damaris är en fattig kvinna som bor vid stilla havets kust I Colombia. Hon sköter om och städar ett hus i närheten, ett mycket större och finare hus än hennes eget. Hennes man Rogelio tar hyra på fiskebåtar och jagar lite. Så försörjer de sig. De har inte fått några barn fast de har försökt i många år och det har påverkat äktenskapet negativt.

En dag blir Damaris erbjuden en valp. Det är en tik och de flesta vill inte ha tikar eftersom de inte har råd med veterinärbesök för att hindra tiken från att bli gravid. Men Damaris tar hand om valpen och hon bär den närmast sitt bröst den första tiden.

Tiken är en berättelse där författaren skriver rakt upp och ner vad som händer. Det är naturligtvis noga utvalt, berättelsen är inte lång. Det gör att jag som läsare dels konstaterar att jaha, det här hände, så här var det. Men det ger också mycket dramatik. Ibland blir jag skakad av det som berättas. Samtidigt känns miljön mycket realistisk och verklig, med häftiga regn, djungeln inte långt från huset där Damaris och Rogelio bor, hetta och havet strax intill. Djungeln och det häftiga vädret fungerar också som den ogenomträngliga, farliga, delvis obegripliga naturen som människorna måste förhålla sig till.

Jag kan inte berätta mer om vad som händer och vad Damaris gör. Då förstör jag läsupplevelsen för andra. Men jag kan rekommendera boken. Tiken handlar om kärlek och frustration och en strävan efter att ha fast mark under fötterna. Hunden får delvis ersätta en mänsklig nära relation. Men hon är ju ett djur, inte en människa. Tiken är en bra roman. En stark berättelse med hål i och djup.

Tiken av Pilar Quintana, Rámus 2021. Översättning: Annakarin Thorburn.