Nu startar jag en liten serie om romaners inledningar här på min blogg. Hur börjar en roman? Vad säger den läsaren? Anger den tonen? För den in i berättelsen? Jag kommer inte att analysera ett enda dugg. Bara skriva ett litet stycke inledning och så kan var och en fundera över den. Här kommer alltså den första:
Tänk inte, vad du gör. Som man säger ”Rör dig inte, vad du gör” till en som har brutit benen. Tänk inte. Träng bort bilderna, alltid desamma, dem från i går, från tiden som inte kommer tillbaka. Tänk inte. Upprepa inte ständigt de sista meningarna i det sista samtalet, orden som skilsmässan har gjort slutgiltiga, säg dig att det är varmt för årstiden, att människorna tvärs över kommer hem bra sent. Förlora dig i detaljerna, luta dig ut, intressera dig för det som händer på gatan. Där nere går människorna, möter varandra, kommer tillbaka, skils åt.
Elise eller det riktiga livet av Claire Etcherelli. Översättning: Jan Wahlén.
Mösstanten 
En bra början, inte läst författaren, intressant med börjor, det finns kurser om att skriva börjor, quiz om börjor, jag har en bok om börjor…
GillaGilla
Ja, börjor är viktiga. Den här är bra, tycker jag. Den stämmer bra med berättelsen.
GillaGilla