
Elisa tänker tillbaka på sin barndom och ungdom på 2000-talet när hennes mamma mot barnens vilja flyttade till barnens pappa för att göra ett nytt försök att leva ihop. Elisa vill inte bo i den lilla kuststaden. Hon vill inte att mamman ska ägna sig åt fadern. Hon har inga vänner och trivs inte i skolan. Så träffar hon Beatrice, ja hon vet mycket väl vem hon är, tjusigt klädd och målad varje dag. Hon sticker ut. Och hon är inte snäll.
Av någon anledning bestämmer sig Beatrice för att bli vän med Elisa och det är den vänskapen Silvia Avallones roman handlar om. Det är en komplicerad vänskap där Beatrice styr och efterhand får vi veta mer om de två flickorna. Allt berättas av Elisa. Det är hennes version av relationen vi får ta del av. Hon är själv en komplicerad person. Mycket svartsjuk och det beror nog på hennes mamma, som älskar sin dotter men som inte är att lita på och som då och då och periodvis lämnar barnen åt sig själva. Kanske är det också därför Elisa knyts så hårt till Beatrice.
Samtidigt som vi får följa de två flickorna och deras relation får vi också lite nutidshistoria, hur datorer och internet blir allt vanligare och hur den ytliga, uppvisande bilden av människor i digitala medier växer fram och narcissismen breder ut sig. Ett intressant ämne, men jag tycker inte att Silvia Avallone lyckas göra något av det som ger mycket mer än det vi redan så väl vet. Enligt min smak berättar hon för mycket i klartext och lämnar för lite till läsarens fantasi. Stundvis skapar hon starka målande scener och hon gestaltar Elisas starka bindning till Beatrice så att det känns. Romanen blir en utvecklingshistoria, hur en vilsen och svartsjuk tonårsflicka så småningom blir en vuxen kvinna i motsättning till Beatrice som är ogenomtränglig och i mångt och mycket densamma genom romanen. Kanske är hon tom inombords och måste visa upp en bild av sig själv hela tiden. Det finns ju sådana människor.
Nu är det förstås inte lätt att skriva en roman om vänskap efter Elena Ferrantes Neapelkvartett och Avallones En vänskap är ändå läsvärd och ganska spännande. Men jag tycker nog att Där livet är fullkomligt och Stål är mer intressanta.
En vänskap av Silvia Avallone, Natur & Kultur 2022. Översättning: Johanna Hedenberg.
Silvia Avallone är intressant men hon har inte riktigt blivit favorit.
GillaGilla
Då har vi ett liknande förhållningssätt till henne. 🙂
GillaGilla