Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Alexijevitj

Så har jag då äntligen läst den här boken som jag har tänkt på i åratal men aldrig tidigare samlat ihop mig för att läsa. Det är synd att jag inte gjorde det tidigare. Det är en bok som jag tycker var och en av oss borde läsa och just nu känns den tyvärr mycket aktuell.

Kriget har inget kvinnligt ansikte bygger på intervjuer med kvinnor som deltog i Sovjetunionens stridskrafter under andra världskriget. De flesta soldaterna var män men det fanns många kvinnor där också. De var prickskyttar, piloter, kulspruteskyttar, partisaner, sjukvårdare, läkare, tvätterskor och kokerskor, bland annat. När jag läste en tvätterskas minnen fick jag en aha-upplevelse. Fast det är självklart att en armé måste tvätta soldaters kläder och att dessa kan innehålla mycket som är obehagligt hade jag inte tänkt på det tidigare, och natuligtvis inte heller under vilka primitiva och tunga förhållanden det skedde under andra världskriget.

De intervjuade kvinnorna var unga flickor när de sökte sig till armén. De ville göra en insats i kampen mot nazismen. Och det gjorde de också, men vad var tacken? Många blev dekorerade men visade sällan sina medaljer. Unga flickor! Kvinnor bland soldater! Det vet man väl hur soldater är! Och alltså var de som kom tillbaka inga pålitliga kvinnor utan promiskuösa och lättfärdiga. Ingen man ville ha som svärdotter precis. Många höll sin insats i krigsmakten hemlig om de kunde. Det tog lång tid för Svetlana Aleksijevitj att vinna kvinnornas förtroende och naturligtvis är det de berättar utvalt av kvinnorna, det är minnen från länge sedan och allt vill man inte berätta och den man var då är inte den man är nu.

Eftersom Kriget har inget kvinnligt ansikte handlar om personliga berättelser kommer kriget oss närmare. Det ger insikter som vi kanske inte får annars både om krigets vedervärdighet och om dess följder. Sovjetunionen var en diktatur på den tiden. Armén var illa rustad när Tyskland gick till angrepp. Mycket av historieskrivningen är inte överensstämmande med verkligheten. Så ni som inte har läst den här boken, gör gärna det. Jag är visserligen mycket sen, men kanske finns det några fler som inte har gjort det.

Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj, Ersatz 2012. Översättning: Kajsa Öberg Lindsten.

Svetlana Aleksijevitj fick Nobelpriset i litteratur år 2015.

5 kommentarer på “Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Alexijevitj

  1. Svetlana Alexijevitj har gjort ett fantastiskt jobb och intervjuat dessa kvinnor som aldrig kommer till tals, krigets skuggor, hon gav även arbetstillfälle för ryska kvinnor att skriva ner dessa band med intervjuer… Hon hade ett annat projekt också på gång, men ny är hon ganska gammal och har fått fly, kanske inte blir det färdigt.

    Gilla

    1. Den ger ju insikter som vi inte hade fått utan de här intervjuerna. Jag håller med om att det vi kan läsa i Kriget har inget kvinnligt ansikte skiljer sig från andra skildringar av andra världskriget.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s