Djurdoktorn av P. C. Jersild

Att det är en apa som ser ut att ha någon slags chip eller plastkort inopererat i huvudet och som dessutom har simfötter på omslagets bild säger en hel del om den här berättelsen. Djurdoktorn är en satirisk roman där veterinären Evy Beck blir anställd på Alfred Nobels Mediko-kirurgiska institut. Romanen kom 1973 och handlingen är förlagd till någon gång i framtiden.

Institutet är Skandinaviens största utbildningsplats för läkare och medicinska forskare och den medicinska forskningen försiggår till stor del på djur. Det finns massor med djur på institutet, alltifrån möss till hundar och apor. Tyvärr blir djuren ofta sjuka och dör under pågående försök och därför anställs då Evy Beck för att få det att fungera bättre. Men en sådan tjänst, som väl varje läsare uppfattar som mycket viktig, finns det inte utrymme för i budgeten så den finansieras istället med arbetsmarknadspengar. Evy Beck får alltså en dåligt betald tjänst utan tyngd, som ska omprövas varje halvår.

Djurdoktorn är en framtidssatir som fortfarande håller. Den handlar om djurförsök som ofta är grymma och onödiga och om Evy Becks strävan att förbättra verksamheten. Men djurförsöken är en del av ett samhälle där mängder med människor går på olika bidrag och utnyttjas av företag och institutioner. Där finns stor byråkrati, mycket snömosprat och avledande utvecklingskurser som man kan hamna på. Nobelinstitutet är ett maskineri som den kritiska människan har mycket svårt att stoppa eller få till att ändra riktning. Det finns starka krafter däremot, som bara strävar efter sina egna fördelar.

Jag trodde inte att en framtidssatir skriven i början på 1970-talet skulle hålla än idag, men det gör den alltså. Jag känner igen en hel del. Tekniken är inte riktigt som den har blivit och förorterna runt Stockholm är inte avfolkade idag men mycket känns igen. Djurdoktorn är satirisk, till viss del rolig och det är spännande att läsa om hur det går för Evy Beck.

Djurdoktorn av P. C. Jersild, Bonniers 1973.