Far inte till havet av Elin Anna Labba

När jag växte upp lärde jag mig om det vita kolet, alltså vattenkraften som gav oss el. Fantastiska dammbyggen hade konstruerats samhället till gagn. Massor med el och och en teknisk utveckling som bara ledde till att det blev bättre och bättre för oss människor i Sverige. Att jag inte då hade en tanke på att det kunde påverka dem som bodde uppe i norr negativt är ganska naturligt. Vi fick inte lära oss annat. Men att det skulle dröja ända tills nu för mig att riktigt förstå vad det innebar för samerna som bodde vid kraftverken, det är horribelt.

Nu har jag läst Far inte till havet av Elin Anna Labba och genom det inser jag de oerhörda konsekvenserna av vattenkraftsutbyggnaden. Romanen handlar om tre kvinnor, en mor, en dotter och moderns syster. På somrarna bodde de i en by vid en fjällsjö i Luleälvens vattensystem. Varje sommar flyttade de dit, inte för att bo i sin sommarstuga utan det var en del av deras verksamma liv. De fick en stor del av sin försörjning genom att fiska i sjön och sälja fångsten. Dessutom ingick flyttningen i deras kultur.

Men Luleälven byggdes ut, sjön dämdes upp och detta skedde i många omgångar mellan 1923 och 1972. Sjön blev bara större och större. Byn dränktes i flera omgångar, kåtor och betesmark. Fisket blev mycket, mycket sämre. Miljön för dem som bodde vid sjön blev sämre. Lera och sten istället för normala stränder. Vattenhöjden fluktuerade mycket mer. Sjöns is, som de delvis färdades på vid flytten, blev annorlunda och mer oförutsägbar.

Far inte till havet är en roman och inte en faktabok och det är jag tacksam för. Faktaböcker behövs naturligtvis, men just genom en roman kan man känna och förstå hur det kunde vara. Berättelsen är detaljrik. Vardagslivet gestaltas noggrant. När jag läser ser jag miljön och får insikt i svårigheter, tankar och motsättningar. Samtidigt finns poesi i texten och berättelsen är spännande att läsa. Och åh så jag känner maktlösheten gentemot det andra stora samhället som hade sina regler och bestämmelser om vad samerna fick och borde göra. Exempelvis fick de inte bygga hus under lång tid. Nej samerna var nomader och skulle bo i kåtor. Fönster skulle de inte ha, och det oavsett om de följde renhjorden eller inte, och om de ville ha en bekvämare ljusare bostad utan drag.

Far inte till havet rekommenderas varmt.

Far inte till havet av Elin Anna Labba, Norstedts 2024.