Hundnätter av Mirja Unge

Det har gått många år sedan Nadja gav sig iväg från landet till staden, men nu kommer hon tillbaka till det övergivna barndomshemmet. I byn verkar allt vara ungefär som tidigare, fast hennes skolkamrater har vuxit upp och många av dem bildat familj. Många kvinnor i underläge, våld och övergrepp.

Nadja har traumatiska minnen från sin tid i byn. Jag vet inte riktigt varför hon kommer tillbaka. Kanske har hon kommit en bit på väg i sin läkning och återvänder för att komma vidare. Hon blev utsatt för övergrepp som tonåring. Det var ganska många år sedan och synen på offren och förövarna har nog blivit lite bättre. Men som vi vet ursäktas förövare fortfarande. De vuxnas beteende går vidare genom barnen. Jag tänker på Monika Fagerholms bok Vem dödade Bambi, som tar upp samma problematik. Men Hundnätter är skriven med Mirja Unges språk och allt berättas ur Nadjas synvinkel. Dessutom är Mirja Unges berättelse fast rotad i landsbygden medan Fagerholms utspelas i en finare förort till Helsingfors.

Hundnätter är spännande och mycket berörande. Så småningom förstår man som läsare hur maktlös Nadja är om hon vill stanna kvar. Allt verkar realistiskt. Så här kan det mycket väl vara. Det är kyla och en dusch ute i den gamla ladugården. Det är skog och moras och en gammal rostig bil. Som en slags motsats finns en familj på en gård som lever enligt naturen och där kvinnan är stark och leder en moder jordkult. Men är det inte så att också de kan utnyttja svagare personer?

Hundnätter är skriven med Mirja Unges talspråk som naturligtvis inte är talspråk rakt av, utan konstruerat av författaren. Det blir kraftfullt och drabbande. Romanen är inte pekpinneaktig utan det man som läsare tar upp och förstår kommer naturligt och personerna känns som riktiga människor. Hundnätter är en bra roman som jag rekommenderar.

Hundnätter av Mirja Unge, Norstedts 2024.

Det har kommit en annan intressant roman om övergrepp i år. Det är Slask av Mikael Berglund som jag också rekommenderar.