


Detta är inte det lättaste temat när man bara har läst två böcker av denne produktive författare. Men man gör vad man kan och då kan det bli så här:
Ondskan av Jan Guillou tror jag inte att jag är ensam om idag, men det är också en bra bok. Det är en delvis självbiografisk roman om Erik Ponti som har en sadistisk far och som också blir utsatt för grov pennalism på internatskolan där han går.
Romanen kom 1981.
När man bara har läst två böcker av Jan Guillou får man ta med en som man inte har läst. Men vi har den i alla fall i bokhyllan. Det är Tjuvarnas marknad som handlar om att en tjuvliga i Stockholm bara stjäl från de allra rikaste. Så vitt jag förstår handlar den om korruption och rofferi. Hur den är vet jag inte, men jag tror att jag kommer att läsa den så småningom.
Tjuvarnas marknad kom 2004.
Men Brobyggarna har jag läst. Det är första delen i romansviten Det stora århundradet och handlar om tre norska fiskarbröder som utbildas till ingenjörer i början av 1900-talet. Jag misstänker att den kan dyka upp hos fler bokbloggare idag, men också den är en bra bok.
Brobyggarna kom 2011.
Dagens tema har vi fått av Robert som driver bloggen Mina skrivna ord.
Onskan har jag ju läst, sett filmen och maken har romansviten Det stora århundradet av Jan Guillou i sin bokhylla.
GillaGillad av 1 person
Där Brobygganra är den första boken. Men jag kommer nog inte att läsa resten av böckerna fast jag tyckte den första var bra.
GillaGilla
Brobryggarna är nog den jag tyckt bäst om av de böcker jag läst av honom.
GillaGillad av 1 person
Den tyckte jag också om, men Ondskan är också mycket bra.
GillaGilla
Jag håller på och tar mig igenom hans serie om Carl Hamilton och det är faktiskt det enda jag har läst av honom. Ondskan har jag bara sett som film.
GillaGillad av 1 person
Och Carl Hamilton har jag bara sett som film. 🙂
GillaGilla
Kanske borde jag ta tag i Brobyggarna – men en serie om tio delar skrämmer mig.
GillaGillad av 1 person
Man kan nöja sig med att läsa den första. Det har jag gjort. Jag räknade kallt med att ju längre fram mot nutiden jag skulle komma i serien desto sämre skulle jag tycka att böckerna var. Det är som om dåtid, ganska långt tillbaka, är mer förlåtande.
GillaGilla
Intressant iakttagelse – jag reagerade precis så på Fogelströms Stockholms-böcerk: den första år jag med ögonen, men ju närmre min egen tid historien kom ju mindre fascinerande tyckte jag det blev. Ändå en väldigt bra serie, förstås.
GillaGillad av 1 person
Marianne Fredrikssons böcker gav mig en liknande upplevelse. Jag har inte läst allt hon har skrivit men några med bibliska motiv, och de tyckte jag var bra, men när jag läste Simon och Ekarna som låg närmre min egen tid, då tyckte jag inte att det höll.
GillaGilla
Känner så igen mig när du beskriver din relation till Marianne F! Älskade hennes tre böcker med bibliska motiv, men sedan tyckte jag hon bleknade och nåt hon skrev blev en riktigt surrig historia med övernaturliga företeelse etc. Då tappar man mig.
GillaGillad av 1 person
Det kan möjligen bero på att vi känner till vår nutid mycket bättre och då märker vi lättare att det kanske inte håller. Fast jag försökte läsa en Arn-roman en gång och jag tyckte genast att det var så livlös så jag gav upp. Att den gick som följetong i en dagstidning kan ha bidragit förstås. Jag tycker att det inte blir en särskilt bra läsupplevelse när när texten kommer i långa dagstidningsspalter.
GillaGilla