Allt jag fått lära mig är Tara Westovers självbiografi. Hon växte upp i en familj som tillhörde mormonerna. Men hennes familj var en extrem mormonfamilj, och det berodde på hennes far. Han var full av konspirationsteorier om regeringen och staten och myndigheter så därför tog han barnen ur skolan och familjemedlemmarna skulle inte vända sig till sjukvården utan behandlas hemma av den örtkunniga modern Hela etablissemanget styrdes nämligen av illuminati, trodde han.
Faderns humör var också milt sagt ojämnt och i sin byggverksamhet och i arbetet på hans bilskrot satte han många gånger sina barn i fara, och fast de blev skadade skulle de inte till sjukhus, vilket ledde till att skadorna fick än värre konsekvenser. Han var en patriark som styrde familjen. Det var mannen som skulle bestämma i familjen och kvinnornas roll var moderskap och att ta hand om familjens dagliga behov. Men inte nog med det. En av bröderna i familjen var rent av farlig och misshandlade sin syster svårt.
Med andra ord en mycket svår uppväxt. Men det betyder inte att boken är helt nedslående för läsaren. Visst upplever man fasan och galenskapen när man läser, men där finns hela tiden Tara Westovers kraft. Hon bröt sig loss till slut (och detta är ingen spoiler, i presentationen kan man se att hon har doktorerat i idéhistoria vid universitetet i Cambridge) och det är mycket spännande att följa hennes mödosamma väg bort från förtrycket. Boken är en riktig bladvändare, mycket mer spännande än många spänningsböcker jag har läst. Den ger också en ganska komplex bild av de stora svårigheter det innebär att bryta sig loss från en sekt och hur man blir avvisad av stora delar av familjen och släkten när man inte faller till föga.
Allt jag fått lära mig av Tara Westover, Natur & Kultur 2019. Översättning: Peter Staffansson.
Biografin publicerades första gången 2018 (Educated).
