Detta är första gången som jag på allvar har bekantat mig med Harriet Löwenhjelms dikter. Visst har jag hört Beatrice-Aurore sjungas och visst känner jag till frasen Tallyho, tallyho, jag har skjutit en dront, men mer än det har jag inte känt till. Det har varit intressant, känslosamt och också trevligt att läsa denna diktsamling.
Just trevligt är ett bra ord när jag beskriver delar av den här diktsamlingen. Vissa dikter är mer trevliga, ironiska verser än ambitiös lyrik. Allt är publicerat efter författarens död, men mycket är utgivet i vänkretsen i små häften under författarens levnad.
Men i samlingen finns också stort allvar:
Tag mig. - Håll mig. - Smek mig sakta.
Famna mig varligt en liten stund.
Gråt ett grand - för så trista fakta.
Se mig med ömhet sova en blund.
Gå ej från mig. - Du vill ju stanna,
stanna tills själv jag måste gå.
Lägg din älskade hand på min panna.
Än en liten stund är vi två.
Den här dikten är tonsatt och kanske känner ni redan till den. När jag tänker efter hade jag hört också denna innan jag läste den här boken. I slutet av boken är dikterna djupt allvarliga. Harriet Löwenhjelm insjuknade i tuberkulos och dog ung.
Att varje dikt är illustrerad av Harriet Löwenhjelm själv tillför väldigt mycket.
Dikter av Harriet Löwenhjelm, Litteraturfrämjandet 1980.
Ciceros dotter Tullia är den sköra tråden i min berättelse, säger Kersin Ekman på omslagets baksida och den tråden är verkligen skör. Det är inte mycket man vet om Tullia. Hon var dotter till Cicero som var uppkomling ur det romerska riddarståndet och arbetade hela sitt liv på att göra karriär. Han blev vald till konsul och han var en god talare. Men tidvis måste han gå i landsflykt.
Tullia tillhörde alltså det Romerska rikets överklass men det vi vet om henne kommer från det män har skrivit. Det var männen i Romarriket som skötte alla höga poster, som krigade och kämpade om makten och som skrev texter som har bevarats. Kvinnornas område var hus och hem. Några av dem kunde säkert påverka sin man eller älskare och de manövrerade säkert så gott de kunde i sin låsta position och vissa hustrur skötte lantegendomarna medan männen var borta. De kunde också ärva och äga både egendom och slavar. Men de var beroende av det som männen gjorde och även kvinnorna i en släkt kunde råka mycket illa ut om mannen eller fadern föll från sin maktställning.
Men när jag sökte på nätet hittade jag ny forskning från Göteborgs universitet. Forskaren Lewis Webb har kommit fram till att kvinnorna deltog i männens statusjakt och att kvinnorna i den mellersta republiken var framstående och synliga. Länk här. Mycket intressant, tycker jag. Och här är en länk till Wikipedias artikel om kvinnor i Romarriket som också hävdar något liknande.
Ändå var de underordnade, vilket jag redan visste, men i Tullias värld fick jag veta mer om hur männen såg på det andra könet genom Ekmans textexempel. Fram träder ett hårt samhälle, fullt av våld, mord och maktkamp och kuvande av provinser, av korruption och snikenhet – men ändå befolkat av människor som älskar och uppskattar naturen. Cicero var mycket fäst vid sin dotter och sörjde henne djupt när hon dog.
Slavkvinnornas lott nämner Ekman mer i förbigående och alla hustrur och döttrar till plebejerna (hantverkare, köpmän, småbönder) skriver hon inget om. Tullia tillhörde som sagt överklassen och det var överklassens män som dominerade även den latinundervisning som jag fick i skolan. Av naturliga skäl. De var de som skrev texter som har bevarats.
Personligen hade jag önskat lite mer, en lite fylligare berättelse. Det var oerhört många namn och händelser i ganska lite text. Om det finns mer runt omkring så sätter sig namnen och händelserna bättre i mitt sinne. Tullias värld är nog en bok som tål att läsas om för att jag bättre ska förstå Kerstin Ekmans upplägg. Det är en mycket personlig bok som också ger poesi och bilder av trädgårdar och natur.
Jamen det är ju mitt i sommaren! Ska jag då komma dragande med en hyllvärmare som heter Höstlegender? Ja, det ska jag, för nu har jag kommit till Jim Harrison i bokhyllan. Han var en amerikansk författare som levde mellan 1937 och 2016 och jag visste inte ens att han fanns förrän jag såg hans böcker i bokhyllan hemma. Det är alltså min man som har skaffat dem. Men Jim Harrison hade en diger produktion och skrev romaner, novellas, poesi, barnböcker, filmmanus och facklitteratur.
Den här boken, Höstlegender, består av tre novellas, eller kortare romaner som det står på bokens baksida. De heter Hämnd, Mannen som avstod från sitt namn och Höstlegender. I Hämnd har en misshandlad man lämnats för att dö i öknen, I Mannen som avstod sitt namn skildras en framgångsrik direktör som plötsligt inser att hans liv saknar mening, och i Höstlegender drar tre bröder ut i första världskriget. Detta enligt baksidestexten.
Den här boken ska vara Jim Harrisons stora genombrott. Den engelska titeln är Legends of the Fall och den publicerades 1979.
Höstlegender av Jim Harrison, Forum 1981. Översättning: Peter Stewart.
Det är strax före andra världskriget. Bea flyttar ihop med Erica. De är mycket olika. Bea är den äldre, hon arbetar som sekreterare och hon tar hand om hushållet. Erica vill ha nya upplevelser men hon tröttnar snart. Erica har flera kärleksaffärer med andra kvinnor. Bea är attraherad av Erica men kan inte erkänna det för sig själv. På den här tiden ansågs lesbisk kärlek sjuklig och i Nazityskland sattes homosexuella i koncentrationsläger.
Dessutom är Erica halvjudinna och Bea försöker hjälpa henne att fly ut ur landet innan det blir för sent, men det är inte lätt att hjälpa den fladdriga Erica. Dola de Jong har själv erfarenhet av att gå i landsflykt innan Nederländerna blev ockuperat. Hon var av judisk släkt och försökte övertala sin familj att också fly, men alla de andra blev kvar och de dog i koncentrationsläger.
Nu är inte detta huvudtemat i boken utan det är Beas kärlek till Erica. Genom allt vad Bea berättar och vad hon gör för Erica förstår man hur mycket hon betyder för henne. Det är alltså Bea som berättar i denna fina sparsmakade berättelse. Där finns mycket atmosfär och mycket sägs inte utan ligger under texten och blir på så sätt en gestaltning av Beas frustration. Romanen är spännande att läsa, full av starka känslor trots den mestadels stramt hållna texten. Några gånger kommer de häftiga känslorna upp till ytan, men de finns alltid med i berättelsen.
Trädet och vinrankan är en bra bok om kärlek under en tid som är dubbelt svår för de två huvudpersonerna. Rekommenderas.
Trädet och vinrankan av Dola de Jong, Nilsson Förlag 2018. Översättning: Per Holmer.
Ja nu är det sommar och vad passar bättre som tema än sommartider? Men det var inte helt lätt att komma på tre böcker som passar om jag inte skulle upprepa titlar från föregående år. Efter en del funderande blev det dessa tre.
Den som är störst på min bild, Monsieur Andesmas eftermiddag av Marguerite Duras handlar inte om sommaren, men jag upplever en mycket stark sommarkänsla i den när Herr Andesmas sitter på höjden och väntar och ser ner på byn där det är fest. Den har jag skrivit om så titeln är en länk.
Absint – historien om en blåmes av Niklas Rådström börjar visserligen på våren men det är mycket sommar i den också. Samma här. Titeln är en länk.
Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman läste jag för mycket länge sedan och jag kan inte garantera sommarkänslan i den, men den utspelas i tiden runt studentexamen och den bör äga rum i början av juni. Det är i alla fall en bra bok och en klassiker som handlar om herr Markurell som har kommit upp sig i Wadköping och för honom betyder hans sons studentexamen mycket för hans självkänsla och position i samhället.
Det var mina tre sommartidsböcker. Titta gärna in hos Ugglan & Boken så hittar du flera.
Det här är en riktigt ryslig novell som handlar om hämnd. Den utspelas i Venedig under karnevalstiden och den börjar sålunda:
De tusen oförrätter som Fortunato tillfogat mig hade jag burit så gott jag kunde; men när han dristade sig till att övergå till rena förolämpningar, svor jag att hämnas. Men du, som så väl känner mig, inser naturligtvis att jag inte lät något hot undfalla mig. Till sist skulle jag få min hämnd, den saken stod utom all fråga – men själva slutgiltigheten i detta beslut förutsatte att jag inte löpte någon risk.
Mycket mer kan jag inte berätta om novellen eftersom det skulle kunna förstöra läsupplevelsen, men miljön är Venedig på kvällen och djupa källarvalv och om du vill läsa en skräcknovell som till och med jag klarade av att läsa så rekommenderar jag denna.
Jag har läst den i Edgar Allan Poe – samlade noveller från Bokförlaget h:ström. Här ska alla Poes noveller finnas och översättningen är ny. Där är också angivet när de olika novellerna var publicerade och vid Ett fat Amontillado står 1846. Bra att den här boken finns, tycker jag. Synd bara att den är så hög så sidorna blir mycket långa med väldigt mycket text på varje, vilket kan kännas lite jobbigt när man ska läsa.
Här hemma har vi två olika upplagor av Sällsamma berättelser av Edgar Allan Poe. I den ena från Saxon och Lindströms förlag från 1935 finns novellen med under titeln Amontilladofatet.
Ett fat Amontillado ur samlingen Edgar allan Poe – samlade noveller, Bokförlaget h:ström 2018. Översättning: Erik Carlquist.
Så här i midsommartid kan det kanske passa bra med en berättelse om en blåmes?
Den börjar en vårdag då Niklas Rådströms fru hittade en liten fågelunge under ett träd. Den var inte större än en kastanj. Hon bar den hem till huset och de tog hand om den så gott de förmådde.
Fågelungen fick namnet Absint och den visade sig vara en blåmes. I boken får vi följa blåmesens utveckling och liv med familjen. Niklas Rådström skriver både humoristiskt och med stort allvar. I berättelsen finns såväl filosofiska reflektioner över människors och djurs liv som målande beskrivningar av den lilla ungen som åt till synes omättligt och när den väl blev mätt föll omkull och sov. Där finns också på sätt och vis hela fågelvärlden beskriven, en skyndande fretetisk värld där mycket ska hinnas med innan sommaren tar slut. Jag sitter på balkongen och ser på svalorna som flyger snabbt hit och dit uppe i skyn. Att de orkar, tänker jag. Hur är det möjligt att de kan fånga så mycket insekter där uppe att det både räcker till dem själva och ungarna och till att få krafter nog att flyga långt, långt söderut när sommaren tar slut?
Rådströms försökte först ge Absint flugmos, men sedan fick de rådet att ge honom valpfoder och det fungerade bättre. Jag vill inte berätta för mycket om den här boken, men det är en fin berättelse med vår och mycket sommar i, illustrerad med härliga teckningar av Catharina Günther-Rådström.
Absint – Historien om en blåmes av Niklas Rådström, Wahlström & Widstrand 2003. Illustrationer: Catharina Günther-Rådström.
Det finns en ny upplaga, utgiven på Bonniers 2017 så boken ska inte vara svår att få tag på vare sig på bibliotek eller i bokhandeln.
Och med detta önskar jag er alla en fin midsommar.
Den här historien har jag sett som film på TV med Humphrey Bogart. Romanen är ” skriven av Dashiell Hammett (1894-1961) och han skrev även manuset till filmen tillsammans med John Huston.
Romanen The Maltese Falcon har jag däremot aldrig läst. Den kom ut 1930 och Dashiell Hammett räknas till den så kallade hårdkokta skolan, en deckargenre som jag inte har intresserat mig särskilt mycket för, men däremot min man. Nu har vi emellertid den här boken i hyllan tillsammans med en del andra böcker av Dashiell Hammett. Det är länge sedan jag såg filmen och jag minns inte mycket och nu får jag lust att läsa boken för att se vad jag tycker om sådana här hårdkokta historier.
På bokens baksida finns ett citat från The Guardian:
Dashiell Hammett virtually invented the hardboiled private-eye genre with this novel … larded with snappy dialogue, brooding tension, grotesque characters and a louche-but-tough morality
Privatdetektiven heter Sam Spade. Historien börjar tydligen med att han anlitas av en vacker kvinna för att spåra en man som rymde med hennes lillasyster. Men det visar sig att den vackra kvinnan inte är så oskyldig som hon verkar i början. I berättelsen finns också en försvunnen, mycket värdefull statyett av en fågel – malteserfalken.
Jodå, den här boken vill jag också läsa.
The Maltese Falcon av Dashiell Hammett, Orion Books 2010.
Mihály och Erzsi är på bröllopsresa i Italien. Hon har övergivit sin rike man och gift sig med Mihály. De är i Venedig, men redan första kvällen ger han sig ut i stadens gränder medan Erzsi är kvar på hotellet.
Efter några dagar, då de har stött ihop med en gammal barndomsvän till Mihály berättar han om när han gick i gymnasiet och umgicks med ett syskonpar som betydde oerhört mycket för honom. Tillsammans med några andra vänner lekte de rollspel som alltid slutade med döden. De här gamla minnena tar stor plats hos Mihály. Han är mellan 30 och 40 år gammal men särskilt vuxen och mogen verkar han inte. Han famlar. Han vill inte arbeta. Han vet inte vad han vill.
Vilken omöjlig karl tänker jag först men efterhand dras jag in i denna stämningsfulla och suggestiva roman. De befinner sig i Italien på 1930-talet, ett land som är fascistiskt, men det bara skymtar förbi. Italien är gamla städer och kloster och kyrkor och folket ser Mihály på med den utanförståendes fördomar. Inte så att han tycker illa om Italien, han älskar det och han tycker också om det delvis pittoreska folket. I mångt och mycket känns det som om handlingen i den här romanen utspelas på 1800-talet. Delvis känns den lite gotisk med medeltida hus som har en port för de döda som alltid är igenmurad, utom då någon avliden ska bäras ut från huset. Det är mycket vandrande på natten, det är förvirring, rädsla och många tankar på döden.
Vad handlar den egentligen om? Jag är inte säker. Om att inte passa in i borgerligheten, kanske. Om ett försenat ungdomsuppror kanhända. En moralisk betraktelse om huruvida vi människor bör bry oss om andra eller bara tänka på oss själva? Resa i månljus innehåller mycket. Den är egentligen inte mörk och den innehåller många olika personligheter: Erzsi är mycket mer pragmatisk och jordnära än Mihály. Hon har koll på praktikaliteterna även om hon tycker att Mihály är spännande. I romanen finns också ungdomsvännen och skurken János, en cynisk vetenskapsman som Mihály kände som ung och som är satiriskt framställd, en munk som nästan är ett helgon och mycket mer. Det är en egendomlig berättelse.
Min slutsats blir att Resa i månljus är en bra bok som sätter många myror i mitt huvud. Den liknar inte riktigt något annat jag har läst. Kanske på grund av att den är på allvar och att fonden är som i ett romantiskt 1800-talsdrama samtidigt som den är ironisk och det också finns en modern blick i den. Så jag rekommenderar den varmt. Läs den! Man får bara stå ut med att den handlar om män som tar hem ”en liten parisiska” till sitt hotellrum och som ser på kvinnor som ett främmande folkslag som inte kan utföra allt som män kan. Ett undantag är den mystiska Éva som kanske varken är man eller kvinna, som nästan är en spökfigur.
Resa i månljus av Antal Szerb, Nilsson förlag 2015. Översättning: Maria Ortman.
De här tre böckerna tycker jag kan platsa i dagens trio. De utspelas i olika tider och jag börjar med boken i mitten.
De dubbelt så bra av Bengt Ohlsson. Den handlar om Arvid och Ragnar som blir förälskade i varandra under första världskrigets tid. Det är en bok om vår historia under den första delen av 1900-talet då kärlek mellan två män ansågs pervers och var förbjuden. En bra bok som jag har skrivit om här på bloggen.
Trädet och vinrankan av Dola De Jong. Här är tiden strax före andra världskriget i Nederländerna. Boken handlar om de två väninnorna Bea och Erica som flyttar ihop. Bea är attraherad av Erika men det vill hon inte erkänna för sig själv. De lever också i en tid när kärleken mellan två kvinnor anses som en sjukdom. Jag har precis nyligen läst den här boken och rekommenderar den varmt. Det kommer ett inlägg om den så småningom.
Ett så starkt ljusav Lyra Ekström (Lyra Koli). Här befinner vi oss i nutiden. Huvudpersonen är en ung flicka som studerar i Stockholm och som försöker hitta sig själv och kärleken. Det här är också en mycket bra bok och jag länkar till mitt inlägg om den.
Alla temana till Tisdagstrion får vi från Ugglan & Boken. Titta gärna in där för att se vad andra bokbloggare vill tipsa om.
